Sjuksköterskeyrket var länge ett kvinnodominerat yrke dit män inte hade tillträde. På 1950-talet rådde stor sjuksköterskebrist i Sverige och en del av lösningen var att bredda rekryteringen och öppna yrket för män. Den anstormning man hade hoppats på uteblev dessvärre och sjuksköterskebristen fortsatte att vara ett problem. Varför sökte sig då inte männen till yrket? Syftet med denna uppsats är att försöka förstå varför sjuksköterskeyrket inte lockade fler män under 1950- och 1960-talet. Mer specifikt kommer jag att undersöka om det fanns ett motstånd från de kvinnliga sjuksköterskorna och om rådande mansideal hindrade männen från att söka sig till sjuksköterskeyrket. Eftersom jag försöker förstå varför männen uteblev valdes en kvalitativ ansats. Mitt material har bestått utav tidningsartiklar och offentliga utredningar såväl som avhandlingar och i övrigt relevant litteratur inom området. Dessa har delats in i två teman med koppling till frågeställningarna och har därefter analyserats med hjälp av kvalitativ textanalys. Mitt teoretiska ramverk består dels av social inhägnad som kan kopplas till min frågeställning om motstånd från de kvinnliga sjuksköterskorna och dels av mansforskning när det gäller frågeställningen om mansideal.  Resultaten visar att det fanns ett motstånd från de kvinnliga sjuksköterskorna men att det klingade av i mitten på 1960-talet. Det visar också att rådande mansideal var starkt förankrat i samhället. Det fanns en bild av hur en man skulle vara och den stämde inte överens med att vara sjuksköterska.  Enligt min tolkning var det rådande mansidealet därmed en annan bidragande orsak till att männen uteblev från yrket. Tidigare forskning kring manliga sjuksköterskor har fokuserat på problem som kan uppstå när männen väl har blivit sjuksköterskor eller under studietiden. Denna uppsats fokus ligger på tiden innan det. Jag menar därför att den har bidragit till ökad förståelse av varför männen inte sökte sig till sjuksköterskeyrket under denna period.

Uppsatsen undersöker vilka typer av förebilder män i åldrarna 35 till 45 år har. Som sociologisk teori används huvudsakligen Raewyn (tidigare Robert) Connells maskulinitetsteori och Lars Jalmerts beskrivning av olika mansideal. De sociologiska teorierna kompletteras med Carl Jungs sociobiologiska teori om medfödda drag om maskulint och feminint där det maskulina konkretiseras i fyra konstruktiva maskulina roller. Slutsatsen är att männen har konstruktiva mogna förebilder. De tillfrågade männens förebilder var till 80% män. Det är uteslutande humanistiska och goda förebilder som lyfts fram av intervjupersonerna. Ingen har nämnt destruktiva förebilder som kämpar för sin subgrupp i samhället, eller optimerar på sig själv på andras bekostnad. Majoriteten av förebilder bedömdes ha delaktig maskulinitet och det var endast en av 30 förebilder som bedömdes ha hegemonisk maskulinitet. Förebilderna hade tydliga drag av någon eller flera av de jungianska personlighetsarktyperna som använts. Mansideal bland förebilderna var den klassificering som innehöll störst osäkerhet. Idealet att klara sig själv vara måttlig och hjälpa andra var vanligast. Ofta förekommande förebilder är männens pappor, far- & morföräldrar, chefer, ledare och föreläsare. Däremot är det ovanligt att deras mamma, personer som är duktiga i männens egna profession, fysiska krigare eller klasskämpar är deras förebilder.

The thesis attemps to map the current situation of the variance process in masculines ended with epicene consonants -s and -z. Based on the description of the situation presented in language guides approximately since 1950s and with the help of Retrográdní slovník současné češtiny, the authoress compiled a list of masculines with this type of ending and afterwards she verified each noun via corpus databáze ČNK syn2010. To komplete the corpus results the authoress used the questionary survey on selected nouns. From acquired data there was set together a summary which should describe the current situation of this variance in these nouns.

Denna uppsats behandlar ändelsevariationen -e/-a hos svaga maskulina substantiv från yngre fornsvenska till yngre nysvenska. Syftet är att frilägga de språkliga faktorer som haft en reglerande effekt på de svaga maskulina substantivens variation och förändringsprocess, och i samband med detta beskriva under vilka inom- och utomspråkliga förhållanden en fornsvensk morfologi blir till en nutida. Materialet består av 20 texter skrivna under perioden 1442–1756. Texterna är valda enligt ett antal spridningskriterier i syfte att inkludera utomspråklig heterogenitet i undersökningen. Metoden är variationslingvistisk och för att fastställa de olika faktorernas föränderliga styrka genomförs en s.k. VARBRUL-analys på materialet. Resultatet visar att faktorgruppen satsdelsfunktion ensam har inverkan på ändelsevariationen under yngre fornsvenska, vilket innebär att den ursprungliga kasusdistinktionen nästintill är intakt. Under 1500-talet kvarstår satsdelsfunktion som faktorgrupp med starkast reglerande effekt. Även faktorgruppen genre har en i hög grad signifikant inverkan, då texter i faktorn kansliprosa har en tendens till -e även i funktioner som ursprungligen tog oblik form. Under 1600-talet har en tydlig frekvensförskjutning till förmån för -a ägt rum, och samtliga av undersökningens sex faktorgrupper bedöms som signifikanta för valet av ändelse. Faktorgrupperna pluralfrekvens och genre tycks ha en påtaglig inverkan på variationen.  Under 1700-talet är andelen -a som mest frekvent, och variationen tycks främst inbegripa ord som betecknar konkreta föremål. Detta får till följd att vår tids mage, pinne, stolpe, men skada, våda, skugga sannolikt skall ses i samband med faktorgruppen semantisk kategori.

Studien syftade till att utforska vad skolkuratorer upplever som verkningsfullt för att öka högstadiepojkars benägenhet att söka kontakt med dem. Genom en kvalitativ metod genomfördes fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer, med fokus på att identifiera hinder och verkningsfulla strategier. Resultaten visade att maskulina normer och stigma betydligt hindrar pojkar från att söka stöd. Däremot ansågs synlighet, tillgänglighet och det förebyggande arbetet hos skolkuratorer vara avgörande för att minska dessa hinder. Kuratorerna betonade vikten av att bygga relationer och vara synliga i gemensamma utrymmen för att skapa förtroende och minska stigmat. Studien drog slutsatsen att en omdefiniering av maskulina normer och förbättrad tillgänglighet hos kuratorer vara avgörande för att uppmuntra pojkar att söka stöd, vilket främjar en mer inkluderande och stöttande skolmiljö. Med stigmateorin och relationsbaserat socialt arbete som teoretiska ramverk framhävdes vikten av att förstå och bemöta de sociala och relationella dimensionerna av högstadiepojkars stödbehov. / The study aimed to explore what school counselors perceive as effective in increasing middle school boys' tendency to seek contact with them. Using a qualitative method, five semi structured interviews were conducted with school counselors, focusing on identifying barriers and effective strategies. The results showed that masculine norms and stigma significantly hinder boys from seeking support. However, visibility, accessibility, and preventive work by school counselors were deemed crucial in reducing these barriers. The counselors emphasized the importance of building relationships and being visible in common areas to create trust and reduce stigma. The study concluded that redefining masculine norms and improving counselors' accessibility are crucial to encouraging boys to seek support, promoting a more inclusive and supportive school environment. With stigma theory and relationship-based social work as theoretical frameworks, the study highlighted the importance of understanding and addressing the social and relational dimensions of middle school boys' support needs.

This study is about how bodybuilders in the 1960s are produced in the Swedish media image. The purpose of the study is to clarify how the male, muscular, body and identity is portrayed in the media image. Through an analysis of how daily- and evening newspapers reported, negotiated and linguistically produced bodybuilding and its practitioners, I hope to access these representations which together can be considered to form a specific discourse about bodybuilding. The language used by journalists, columnists, muscle bodybuilding and other people represented in the material formed the analogies, dichotomies and symbols that shape bodybuilding's identity in the 1960s. I have tried to show how the creation of meaning about bodybuilding and its practitioners construct the bodybuilder’s identity during the period in question as well as what the bodybuilder represented and what value the practitioner and his activities were attributed by and also how the gender norms can be distinguished from the actual material. I have chosen to call this period the legitimation phase of bodybuilding and by this I do not mean whether bodybuilders become an authorized representative of a masculine ideal, but rather the fact that through the media image of meaning negotiation he receives specific characteristics and cultural connotations that are maintained and renegotiated through language. Through the 1960s media image the bodybuilder is neither intelligent, beautiful and he has no soul, he also has feminine attributes and a passive muscularity. On the other hand, because of the positive qualities emphasized in his defense he is also handsome, intelligent, he has a soul and he has an active male body. This is also a part of his identity.

The thought behind this bachelor essay regarding gender and rhetorical feminist criticism developed years ago out of the fact that I read just a little too many dirty chick lit-pockets as a teen. Those chick lit-pockets were my first introduction to sex, to gender roles, to how men and women react and are supposed to react to each other and, in some sense, even to feminism. Those chick lit-pockets, later turning into hardcore Harlequin-books, became my benchmark when I started to contemplate the fact that this is a man’s world, produced and reproduced by a male gaze which influences everything from sex, porn, advertising, gender roles, jobs and payment to dirty pockets for teenage girls. The essays aims to show how the male gaze-phenomenon could be to use for the rhetoric discipline: first combined with other rhetorical theories as a way to analyze and understand gender and objectification. The main question asked; How to put the male gaze on a rhetorical leash? This bachelor essay consists of a qualitative literature study focusing on four articles and one book in which five different male gaze-perspective appears. Every article presented will be followed by an explicative chapter in which the articles, specific male gaze- perspective will be combined with relevant rhetorical theories and applied to pop cultural example cases in order to demonstrate its academic potential. The conclusion of this essay establishes that the rhetorical discipline indeed could have great use of the male gaze-perspective while analyzing different kinds of artifacts, if combined with different kinds of methods. It confirms that it is possible to put the male gaze on a rhetorical leash and explains five specific ways to do so.

Against a background of feminist art theories arguing that the hierarchies in art as based on masculine norms, the present thesis examines the four foundations associated with the Swedish state museum of modern art Moderna Museet. The object descriptions are gone through with open coding, to see wether there are formulations in these that affect the possibility to utilize the foundations yield for purchasing textile art. To ground the conclusions, the textile artworks in the collection are reviewed. The findings show that there are no terms in the object descriptions that would explain the low representation of textile art in the collection, since no terms regarding the artworks material nor the artists gender are set. It could therefore rather be a subjective choice by the decision-makers at the museum. Textile art’s position as a traditionally feminine craft renders it not self-evident within the masculine norms of art and modern art museums, and the causes of the mis-representation as well as future prospects are discussed.

Den här studien undersöker om det kan utrönas skillnader, och om så är fallet, i vad dessa skillnader består i, mellan manligt och kvinnligt skriftspråk i katastrofjournalistik med avseende på diskoteksbranden i Göteborg 1998 och tsunamikatastrofen 2004.    Dessa händelser valdes med utgångspunkt av att de liknar varandra, inte bara i att de faller under katastrofjournalistik, utan för att de båda krävde ett stort antal svenska dödsoffer och genom detta haft djupgående påverkan på det svenska samhället. Studiens empiri består av 78 nyhetsartiklar från Dagens Nyheteroch Svenska Dagbladet, vilka genererats med hjälp av databasen Retriever. Dessa har sedan undersökt noga genom text- och innehållsanalys med både kvantitativa och kvalitativa inslag.    Resultatet av studien visade att det i materialet fanns språkmässiga skillnader mellan könen. De kvinnliga journalisterna tenderade att använda fler pronomen i sina texter och att beskriva händelserna mer detaljrikt än männen. Dessutom tenderade nyhetstexterna som författats av kvinnor att vara mer emotionella och innehålla fler ord än de som författats av män, samtidigt som meningslängden i deras artiklar var kortare än männens. / This study is aiming to investigate if there is a detectable difference, and if so, what characterizes that difference, between female and male written language in news reports from two catastrophic events that have had great impact on the Swedish society, namely the disco fire in Gothenburg in 1998 and the tsunami that hit the Bay of Bengal in 2004.   For the purpose of the investigation, 78 articles were pulled from the Swedish newspapers Dagens Nyheterand Svenska Dagbladet, with help by the newspaper search engine Retriever. Those articles were then closely examined through the use of both qualitative and quantitative content analysis.    The study showed that there were some differences to be found in the language use of female and male journalists concerning the two news events. Some of these differences being that the female reporters both tended to use more pronouns in their texts, and too describe events in more detail than their male colleagues. Other features that set female and male articles apart, were that female texts tended to contain more words than male texts at the same time as being more emotionally orientated. Articles by female writers also tended to be divided into shorter sentences than articles by male writers.