Syftet med detta arbete är att undersöka aktuell forskningslitteratur för att se hur dyskalkyli framställs för att som pedagog kunna upptäcka och stötta dessa elever i tid. Det syftas också till att få reda på en ungefärlig omfattning av dyskalkyli bland elever i grundskoleålder. För att få fram ett urval av litteratur till denna studie avgränsades sökningen till att beröra forskning om dyskalkyli, inte om att undervisa elever med dyskalkyli. Forskning från år 2000 och framåt har använts för att få så aktuella ståndpunkter som möjligt. Resultatet i denna studie har visat att dyskalkyli är ett omstritt begrepp som idag saknar en allmänt accepterad definition. Trots att en entydig definition saknas föreslår flera studier att dyskalkyli bland annat kan innebära brister i taluppfattningen. På grund av avsaknad av definition av begreppet dyskalkyli är det mycket oenigheter kring diagnosfrågan. Detta då det förekommer flera olika instrument för att mäta det. Ändå har flera studier gjorts där dyskalkylins omfattning bland elever i grundskoleålder är bedömd. Det uppskattas att ungefär 5-6 procent av alla elever i grundskolan har dyskalkyli.

I denna studie undersöks lärares och speciallärares uppfattningar kring användandet av miniräknare för elever i matematiksvårigheter. Med teoretisk utgångspunkt i kunskapsutveckling med hjälp av artefakter för mediering har vi gjort en kvalitativ intervjustudie där fem matematiklärare och fem speciallärare, samtliga verksamma på mellanstadiet, intervjuats. Data som genererades från intervjuer med dessa två yrkesgrupper analyserades genom en tematisk analysmodell. I resultatet utkristalliserade sig två huvudteman (kunskaper samt elevens inflytande och ansvar) och tre underteman (förståelse, motivation och inkludering). Informanternas gemensamma uppfattning är att det är viktigt med automatiserad kunskap men att miniräknaren kan vara ett bra kompensatoriskt hjälpmedel för elever i matematiksvårigheter. Tid nämns genomgående i alla teman som en påverkansfaktor där viss oenighet råder kring hur den bäst nyttjas. Även gällande vilka elever som får använda miniräknaren som stöd i undervisningen, framförallt kring frågor om när, hur och varför den borde användas råder det viss oenighet kring. Några få informanter uttrycker att miniräknaren kan fungera som ett matematiskt verktyg eller en generell anpassning för alla elever hela tiden oavsett svårighet eller inte. Detta för att inte peka ut någon elev och för att det annars finns en risk att stödet sätts in när ett misslyckande redan skett. Andra informanter uttrycker risken att miniräknarens användning kan leda till att eleverna blir bekväma och aldrig ges chansen att automatisera. Till sist diskuterar studien kopplingar mellan användande av miniräknare och ett specialpedagogiskt perspektiv - det relationella och det kategoriska - som lärarnas syn på eleven och lärandet grundas på. Inga skillnader mellan lärares och speciallärares uppfattningar kring användandet av miniräknare för elever i matematiksvårigheter är funna.

Denna studie är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som syftar till att undersöka hur åtta speciallärare från olika delar av Mellansverige ser på svårigheter som elever med diagnosen ADHD kan möta i matematik. Studien har fokus i tre huvudfrågor: Vad speciallärare identifierar för svårigheter, hur man förklarar dem och vilka anpassningar som speciallärarna medverkar i. Studien visar att matematiksvårigheter är ett komplext kunskapsfält, och att det kan finnas många dimensioner av svårigheter för elever som även har diagnosen ADHD. Det är därför av vikt att se på svårigheter utifrån såväl medicinska/neurologiska, psykologiska, sociologiska och didaktiska förklaringsbilder. Studien visade att eleverna med diagnosen ADHD kan möta flera utmaningar i matematik utifrån svårigheter kring uppmärksamhet och koncentration, men också semantisk språkförståelse, arbetsminne, uppgifter i flera tankeled, motivation, relationer och en begränsad tilltro till sin egen förmåga.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka undervisningsmetoder och strategier som har positiva effekter inom problemlösning hos elever med svårigheter inom matematik, lässvårigheter samt andraspråkselever. Samhället samt omvärlden kommer ställa olika krav på kommande generation där metoder och lösningar sällan är givna. Därav fokuserar denna studie på analys av effektiva undervisningsmetoder inom problemlösning i grundskolan. Problemlösningsuppgifter är ett sätt att rusta eleverna till att kunna vara delaktiga medborgare samt självständiga individer. Insamling utav studiens elva artiklar ägde rum genom en databassökning i UniSearch där databaserna ERIC, CINAHL, Academic Search Complete, APA PsycInfo och Social Sciences Citation Index användes. Resultatet visar att explicit undervisning, schemabaserad undervisning, parafrasering samt träning av arbetsminnet är effektiva undervisningsmetoder och strategier för elever med matematiksvårigheter, lässvårigheter samt andraspråkselever i problemlösning.

Detta examensarbete undersöker elevers syn på inkludering samt hur lärare arbetar med inkludering i ett matematikklassrum. För att genomföra studien valdes en kvalitativ metod där tolv elever har intervjuats och en lärare har observerats på en mellanstadieskola. Intervjuerna genomfördes för att ta reda på elevernas uppfattningar av inkludering medan observationen genomfördes för att lättare kunna tolka elevernas uppfattningar om hur läraren arbetar med inkludering under en matematiklektion. Resultatet från undersökningarna har sedan diskuterats och analyserats med tidigare forskning utifrån en fenomenografisk ansats.  Slutsatsen som kan dras av studien är att elevernas uppfattningar om inkludering visar på att läraren måste ha kunskaper om vad begreppet innebär samt hur begreppet används i undervisningen. Studien lyfter fram olika faktorer som är viktiga för att skapa inkludering i matematikklassrummet för alla elever. De faktorer som framkommer är lärarens arbetssätt och lärarens kompetenser. De elever som intervjuades uttrycker sig speciellt om lärarens undervisningssätt samt hur de arbetar under lektionerna och hur det sedan påverkar dem. För att eleverna ska bli inkluderade så konstateras det att tydlighet, upprepningar, trygghet och varierade lektioner är betydande. Resultatet visar även på att specialundervisning kan ge positiva effekter för elever som befinner sig i matematiksvårigheter. Det konstateras även att elever i matematiksvårigheter kan undervisas i klassrummet med övriga elever om läraren arbetar utifrån ett inkluderande arbetssätt.