Den projektbaserade arbetsformen blir allt mer vanligt förekommande inom alla nivåer i samhället. Projekt kräver planering, bland annat tid- och resursplanering. Tid är en av de viktigaste beståndsdelarna i projekt, och tidsaspekten är av avgörande betydelse om projektet kommer att lyckas i sin helhet. Resurser är en annan viktig beståndsdel som också har en avgörande betydelse ifall projekten når målen. Samtidigt som projektet som arbetssätt tilltar, tenderar projekten att växa i storlek. Statistiken visar att projekt ofta misslyckas, ett problem som inte har minskat de senaste 25-åren. Även om utbudet av metoder, tekniker och datorprogram är omfattande idag, kvarstår problemet med misslyckade projekt. Det råder ett generellt problem med att projekttiden minskar, i kombination av att komplexiteten ökar i alla former av projekt, särskilt i IS/IT-projekt. Omständigheter som medfört större krav på projektplanering, särskilt tid- och resursplanering. Det kan antas att det finns ett behov av datoriserade projektplaneringsprogram, och antagandet att det är svårt att tid- och resursplanera utan stöd av olika tekniker, metoder, och mjukvara för projektplanering.Studiens syfte har varit att undersöka hur projektplanering i allmänhet samt tid- och resursplanering i synnerhet bedrivs idag, och hur olika tekniker, metoder och datorprogram kan förbättra, och underlätta projektplanering. Utifrån teoretiskt och empiriskt material har först en konceptuell prototyp, och därefter en slutlig prototyp av en mobil applikation för projektplanering utvecklats. Hela mjukvaruutvecklingsprocessen redovisas i denna studie från start till mål. Användbarhetsfaktorer har haft stor betydelse vid utvecklingsarbetet av applikationen för att nå hög användbarhet, och av den anledningen har användbarhetsprinciper från tre olika discipliner till utvecklingen och utvärderingen använts. Kunskaperna användes därefter till att skapa en användarvänlig mobil applikation till tid- och resursplanering i projekt. / Program: Magisterutbildning i informatik

The present work aimed at assessing the dose emission and aerodynamic particle size characteristics of formoterol fumarate from Atimos Modullite, a metered dose inhaler (MDI) and Foradil Aeroliser, Easyhaler, and Oxis Turbuhaler dry powder inhalers (DPI) at different inhalation flow rates and volumes using in vitro methodology. Recognised methods have been adopted and validated to generate the results. The in vitro characteristics of formoterol were measured according to standard pharmacopeial methodology with adaptation to simulate routine patient use. The dose emission from the Atimos Modulite was determined using inhalation volumes of 4 and 2 L and inhalation flows of 10, 28.3, 60, and 90 L/min. The %nominal dose emitted was consistent between the various flow rates and inhalation volumes of 4 and 2L. The particle size distribution was measured using an Anderson Cascade Impactor (ACI) combined with a mixing inlet valve to measure particle size distribution at inhalation flow rates below 30 L/min. The particle size distribution of formoterol from Atimos Modulite was measured using inhalation flows of 15, 28.3, 50, and 60 L/min with and without different spacers, Aerochamber and Volumatic. The mean fine particle dose (%nominal dose) through an Atimos without spacer were 53.52% (2.51), 54.1% (0.79), 53.37% (0.81), 50.43% (1.92) compared to Aerochamber 63.62% (0.44), 63.86% (0.72), 64.72% (0.47), 59.96% (1.97) and Volumatic 62.40% (0.28),63.41% (0.52), 64.71% (0.61), 58.43% (0.73), respectively. A small decrease in the fine particle dose was observed as the inhalation flow increased, but this was not significant. The respective mean mass aerodynamic diameter (MMAD) increased as the flow rate was increased from 15 of 60 L/min. Results also suggests that the use of spacers provides better lung deposition for patients with problems using MDI. The dose emission from the Foradil Aeroliser was determined using inhalation volumes of 4 and 2 L, at inhalation flows of 10, 15, 20, 28.3, 60, and 90 L/min plus two inhalations per single dose. The %nominal dose emitted using 2 L inhalation volume was approximately half when compared to results obtained using inhalation volume of 4 L. A significantly (p<0.001) higher amount of drug was also emitted from Easyhaler® at inhalation volume of 4 L through flow rates of 10, 20, 28.3, 40, and 60 L/min compared 2 L. Similar results were observed through Oxis Turbuhaler at inhalation flow rates of 10, 20, 28.3, 40, and 60 L/min. Comparative studies were also carried out to evaluate the particle size distribution of formoterol through the DPIs. The nominal fine particle dose through Aeroliser using inhalation flows of 10, 20, 28.3, 60 and 90 L/min were 9.23%, 14.70 %, 21.37%, 28.93%, and 39.70% for the 4 L and 4.17%, 5.55%, 7.28%, 8.41%, and 11.08% for the 2 L, respectively. The respective MMAD significantly (p<0.001) decreased with increasing flow rates. Aeroliser performance showed significant (p<0.001) increase in the % nominal fine particle dose for two inhalations compared to one inhalation at both 4 and 2 L. The Easyhaler was measured using inhalation flows of 10, 20, 28.3, 40, 60 L/min. The nominal fine particle dose were 19.03%, 27.09%, 36.89%, 49.71% and 49.25% for the 4 L and 9.14%, 15.44%, 21.02%, 29.41%, 29.14% for the 2 L, respectively. The respective MMAD significantly (p<0.001) decreased with increasing flow rates. Easyhaler performance at both 4 and 2 L showed no significant differences between one and two inhalations at low flow rates (10, 20, 28.3), but this was significant (p<0.05) at higher flow rates (40 and 60 L/min). The Oxis Turbuhaler was also measured using inhalation flows of 10, 20, 28.3, 40, 60 L/min. The nominal fine particle dose were 12.87%, 24.51%, 28.25%, 34.61%, 40.53% for the 4 L and 8.55%, 15.31%, 21.36%, 19.53%, 22.31% for the 2 L, respectively. Turbuhaler performance showed significant (p<0.05) differences between one and two inhalations at varying flow rates 2 L inhalation volumes, but not at 4 L. The use of Foradil Aeroliser delivers small particles as the Oxis Turbuhaler using two inhalations hence delivering formoterol deep into the lungs. Also, this thesis shows that high flow resistance of Turbuhaler will indeed influence the ability of patients with severe asthma or children to use the system. Beside, Easyhaler produced the highest drug delivery to the lungs, thus, making it a more desirable system to use, especially for children and asthma sufferers.

Syftet med rapporten är att belysa lärbarhetsaspekten som en del av användbarhet. Diskussionen grundar sig i ett större projektarbete om BG Faktura, en produkt från Bankgirocentralen. Bankgirocentralen gav i uppdrag att ta fram metoder, testanvändare och att samordna en användbarhetsanalys på BG Faktura. För att få fram användbarhetsproblemen genomfördes ett flertal utvärderingar; en heuristisk utvärdering, en kontextanalys och empiriska användartester. Då utvärderingsmetoderna resulterade i många användbarhetsproblem skapades en prototyp med modifieringar av BG Faktura enligt de rekommendationer och förslag som kommit fram i testerna. Prototypen användartestades för att kunna göra jämförelser med tidigare resultat. Då prototypen testades bekräftades att några av de delar som modifierats fungerade bättre och ett mönster av vad som är viktigast för lärbarheten påvisades. Resultatet från examensarbetet visade att den viktigaste delen i gränssnittet som underlättar lärbarheten mest är ett bra navigationsverktyg. Konsekvens i systemet och att man använder sig av tillvägagångssätt och ikoner som användaren känner igen ger också bättre lärbarhet. Slutligen är ett väl fungerande hjälpsystem något som snabbare lär användaren hur systemet fungerar.

This report describes the work process to an interactive movie addressed to children with neurodevelopmental disabilities, where Jippieserien is the client. The aim is to explore how multimodal media can convey Jippieseriens message to children with neurodevelopmental disabilities and their parents, by taking the users needs into account. It is important to focus on the people who will use the system when designing interactive systems. This project is therefore using the designprocess human-centered design for interactive systems. The process includes four basic elements and provides guidelines for user-centered design. These parts are analysis, prototyping, implementation, and evaluation (Johansson. D &amp;Lagerstedt. J, 2006). The users have expressed their needs in qualitative methods such as user testing with focus groups. The results from this study shows that you can customize a design based on the users different conditions through close communication between the customer, target audience and the use of multimedia. The previous research and the result of the user testing indicates that there is a strong connection between multimedia, disabilities and how Jippieseriens messages can reach out to the entire audience. You can give the user the ability to use multiple senses simultaneously then using various of media at the same time.

Sammanfattning Syfte: Undersökningen har ämnat kartlägga resonemanget hos systemutvecklare angående användarmedverkan vid systemutveckling både i fråga om hur det används och hur synen på användarmedverkan ter sig. Med begreppet användarmedverkan syftas i denna studie all inblandning av användare vid utvecklingsprocessen från start till slut samt eventuellt efterarbete. Med användare menas både slutanvändare som kund och annan lämplig person som kan vara potentiell användare och som inte är en medlem av utvecklingsteamet. Inriktningen har varit på utvecklare inom konsultföretag i Örebro som arbetar med systemutveckling. Metod/ansats/frågor: En kvalitativ ansats har utförts där fyra huvudkategorier av frågor har ställts upp för respondenterna i semi-strukturerade intervjuer. De fyra kategorierna är som följer: hur det arbetas med användarmedverkan, varför det arbetas på angett sätt, hur det har arbetats med användarmedverkan tidigare samt hur det skulle vara önskvärt att arbeta under idealtypiska förhållanden. Analysmetoden av de utförda intervjuerna har ställts mot ett ramverk av kategorier som även byggt upp intervjufrågorna. Det sammanställda resultatet har jämförts med tidigare forskning om användarmedverkan och med fallstudier kring användarcentrerade ansatser i företag som arbetar med systemutveckling. Resultat: Konsulterna ansåg att användarmedverkan är väldigt viktigt vid systemutveckling men upplever att de inte har möjlighet att jobba med användarmedverkan i den utsträckning de önskar. De anser dessutom att kunden prioriterar bort användarmedverkan i vissa delar av utvecklingen.

Affärssystem som inte har tydliga användargränssnitt tenderar att göra användarvänligheten sämre, vilket i sin tur kan leda till att delar av systemet inte nyttjas effektivt. Det kan därför vara lämpligt att ha en specifik och tydlig processbeskrivning för utveckling av system med hänsyn till användarvänlighet. I detta projekt undersöktes möjligheten att ta fram en processbeskrivning för IT-projekt vid framtagning av ett nytt gränssnitt i ett system. Mer konkret så är frågan som ska besvaras i denna rapport följande: ”Hur ska en utvecklingsmetod eller utvecklingsprocess för IT-system se ut för att tillvarata vetenskapliga, teoretiska och tekniska aspekter på Människa-Dator Interaktion (MDI)?” En fallstudie i detta projekt har utförts på företaget GMP-Systems AB. För att komma fram till ett resultat, och för att få svar på frågeställningen, så har en litteraturstudie på aspekter inom MDI utförts. Dessutom har en analys huruvida teknisk implementation av detta kan åstadkommas med hjälp av ramverk. Vidare har intervjuer genomförts, samt tester där användaren har fått interagera med systemet. Resultatet av feedbacken har sedan analyserats. Detta för att senare kunna bygga prototyper till systemet. I resultatdelen levereras en utvecklingsmetod och en processbeskrivning som är kopplad till den litteraturstudie och de erfarenheter som erhållits från projektets fallstudie. Till företaget GMP-Systems levereras en prototyp, en use-case model[1] med user-stories[2] samt ett sekvensdiagram[3]. [1] Use-Case Model är en beskrivning på åtgärder och handlingar som en användare kan utföra, och definierar interaktionen mellan rollerna i ett system för att utföra ett mål.[2] User-stories är ett verktyg inom systemutveckling för att kunna ta fram en beskrivning av önskad funktionalitet som ofta utgår utifrån ett användarperspektiv.[3] Ett sekvensdiagram visar metodanrop mellan objekt i en tidsbegränsad situation och vilken ordning. / Business systems lacking a clear interface and subsequently a diminished usability, can lead to limited usage or no usage of parts of the system. It may therefore be critical to have a process outlined for the development of such system and its interface to ensure that all parts of the system are used.   The objective of this case study was to investigate whether it is possible to develop a process description for IT projects at the initial stages of the development phase of a new interface in a system. More specifically, the question investigated in this report follows:  “How should a development method or development process for IT systems look to seize scientific, theoretical and technical aspects of Human Computer Interaction (HCI)?” A case study of the project was carried out at the company GMP-Systems AB. A literature-study on aspects of Human-Computer Interaction (HCI) was carried out to arrive at a result and answer the question. Further, an analysis was conducted to consider whether the technical implementation of such process can be accomplished by adopting frameworks. In addition, interviews were conducted with users that have interacted with the system, and an analysis was carried out on the feedback provided to develop prototypes for the system. A development method and process description linked to the literature and the experience gained from the projects case study is outlined in the result section. To the client, GMP-Systems, a prototype, a use-case model[1] with user-stories[2] and a sequential diagram[3] will be delivered.  Keywords: HCI, evaluation method, Angular JS, Knockout JS, React, Moqups, process description, development method. [1] Use-Case model is a description of actions that a user can perform and defines the interaction between the roles of a system to accomplish a goal[2] User stories are a tool in system development to provide a description of the desired functionality, often from an end user perspective.[3] A sequential diagram shows how objects operate with one another and in what order.

In this work, we address the problem of the selection of 3D objects based on the user’s intent to interact with them in online virtual environments, both on desktop and VR devices. In addition to the traditional ray-casting technique, we select four promising techniques from the literature using time-dependent volumetric scoring (IntenSelect), trajectory prediction (KEP), Kalman filters enhancement (KalmanKEP) and machine learning with decision trees (MTP). We refine and adapt them to be implemented on both devices. We gather a number of raycasting-based 3D selections in a remote virtual environment, forming a small dataset that serves for simulations and training. The performance of the techniques is evaluated using these simulations through the theoretic relative amount of time and movement required for each technique to be able to predict the target corresponding to the user’s selection intent, called availability. The users’ experience is assessed through a user evaluation on two axes that are usability and task load. The results show that IntenSelect and the adapted KEP technique are credible alternatives to ray-casting. However, the ray-casting technique is still among the preferred ones in terms of user experience, despite being a method with a low spatial and temporal availability compared to others. / I det här arbetet tar vi upp problemet med att välja 3D-objekt baserat på användarens avsikt att interagera med dem i virtuella miljöer online, både på stationära datorer ochVR-enheter. Förutomdentraditionellaray-casting-tekniken väljer vi fyra lovande tekniker från litteraturen som använder tidsberoende volymetrisk poängsättning (IntenSelect), banaförutsägelse (KEP), Kalmanfilterförbättring (Kalman-KEP) och maskininlärning med beslutsträd (MTP). Vi förfinar och anpassar dem så att de kan genomföras på båda enheterna. Vi samlar in ett antal raycastingbaserade 3D-val i en avlägsen virtuell miljö och bildar en liten datamängd som tjänar till simuleringar och träning. Teknikernas prestanda utvärderas med hjälp av dessa simuleringar genom den teoretiska relativa mängden tid och rörelse som krävs för att varje teknik ska kunna förutsäga det mål som motsvarar användarens urvalsintention, så kallad tillgänglighet. Användarnas upplevelse bedöms genom en användarutvärdering på två axlar, nämligen användbarhet och arbetsbelastning. Resultaten visar att IntenSelect och den anpassade KEP-tekniken är trovärdiga alternativ till ray-casting. Ray-casting-tekniken är dock fortfarande bland de föredragna när det gäller användarupplevelsen, trots att det är en metod med låg rumslig och tidsmässig tillgänglighet jämfört med andra metoder.

The present work aimed at assessing the dose emission and aerodynamic particle size characteristics of formoterol fumarate from Atimos Modullite, a metered dose inhaler (MDI) and Foradil Aeroliser, Easyhaler, and Oxis Turbuhaler dry powder inhalers (DPI) at different inhalation flow rates and volumes using in vitro methodology. Recognised methods have been adopted and validated to generate the results. The in vitro characteristics of formoterol were measured according to standard pharmacopeial methodology with adaptation to simulate routine patient use. The dose emission from the Atimos Modulite was determined using inhalation volumes of 4 and 2 L and inhalation flows of 10, 28.3, 60, and 90 L/min. The %nominal dose emitted was consistent between the various flow rates and inhalation volumes of 4 and 2L. The particle size distribution was measured using an Anderson Cascade Impactor (ACI) combined with a mixing inlet valve to measure particle size distribution at inhalation flow rates below 30 L/min. The particle size distribution of formoterol from Atimos Modulite was measured using inhalation flows of 15, 28.3, 50, and 60 L/min with and without different spacers, Aerochamber and Volumatic. The mean fine particle dose (%nominal dose) through an Atimos without spacer were 53.52% (2.51), 54.1% (0.79), 53.37% (0.81), 50.43% (1.92) compared to Aerochamber 63.62% (0.44), 63.86% (0.72), 64.72% (0.47), 59.96% (1.97) and Volumatic 62.40% (0.28),63.41% (0.52), 64.71% (0.61), 58.43% (0.73), respectively. A small decrease in the fine particle dose was observed as the inhalation flow increased, but this was not significant. The respective mean mass aerodynamic diameter (MMAD) increased as the flow rate was increased from 15 of 60 L/min. Results also suggests that the use of spacers provides better lung deposition for patients with problems using MDI. The dose emission from the Foradil Aeroliser was determined using inhalation volumes of 4 and 2 L, at inhalation flows of 10, 15, 20, 28.3, 60, and 90 L/min plus two inhalations per single dose. The %nominal dose emitted using 2 L inhalation volume was approximately half when compared to results obtained using inhalation volume of 4 L. A significantly (p<0.001) higher amount of drug was also emitted from Easyhaler® at inhalation volume of 4 L through flow rates of 10, 20, 28.3, 40, and 60 L/min compared 2 L. Similar results were observed through Oxis Turbuhaler at inhalation flow rates of 10, 20, 28.3, 40, and 60 L/min. Comparative studies were also carried out to evaluate the particle size distribution of formoterol through the DPIs. The nominal fine particle dose through Aeroliser using inhalation flows of 10, 20, 28.3, 60 and 90 L/min were 9.23%, 14.70 %, 21.37%, 28.93%, and 39.70% for the 4 L and 4.17%, 5.55%, 7.28%, 8.41%, and 11.08% for the 2 L, respectively. The respective MMAD significantly (p<0.001) decreased with increasing flow rates. Aeroliser performance showed significant (p<0.001) increase in the % nominal fine particle dose for two inhalations compared to one inhalation at both 4 and 2 L. The Easyhaler was measured using inhalation flows of 10, 20, 28.3, 40, 60 L/min. The nominal fine particle dose were 19.03%, 27.09%, 36.89%, 49.71% and 49.25% for the 4 L and 9.14%, 15.44%, 21.02%, 29.41%, 29.14% for the 2 L, respectively. The respective MMAD significantly (p<0.001) decreased with increasing flow rates. Easyhaler performance at both 4 and 2 L showed no significant differences between one and two inhalations at low flow rates (10, 20, 28.3), but this was significant (p<0.05) at higher flow rates (40 and 60 L/min). The Oxis Turbuhaler was also measured using inhalation flows of 10, 20, 28.3, 40, 60 L/min. The nominal fine particle dose were 12.87%, 24.51%, 28.25%, 34.61%, 40.53% for the 4 L and 8.55%, 15.31%, 21.36%, 19.53%, 22.31% for the 2 L, respectively. Turbuhaler performance showed significant (p<0.05) differences between one and two inhalations at varying flow rates 2 L inhalation volumes, but not at 4 L. The use of Foradil Aeroliser delivers small particles as the Oxis Turbuhaler using two inhalations hence delivering formoterol deep into the lungs. Also, this thesis shows that high flow resistance of Turbuhaler will indeed influence the ability of patients with severe asthma or children to use the system. Beside, Easyhaler produced the highest drug delivery to the lungs, thus, making it a more desirable system to use, especially for children and asthma sufferers.

In recent years Generative AI tools have become increasingly ubiquitous and have given rise to much discussion concerning their impact on jobs, both in personal use and corporate settings. Despite Generative AI being a rapidly growing field, there is currently an existing research gap regarding the adoption of these tools across different domains. This study aims to fill this gap by contributing with knowledge on how designers might integrate Generative AI into their workflows. By adopting a Research through design (RtD) approach, three workshops were held where designers used generative AI tools to co-create design fictions envisioning how AI tools would permeate their future workflows. Thematic analysis of the workshop data revealed both desirable and undesirable futures from the designers’ perspectives situating AI at various stages of design – from assisting designers with mundane tasks to helping with ideation and testing. The futures brought up reflections on designers in control of the workflow, the dynamics of human-AI collaboration and the evolving role of the designer. The study contributes knowledge about different forms human-AI interactions could take in the near future, and highlights the importance of careful consideration when deploying these tools in a human-centric manner. / De senaste åren har generative AI-verktyg blivit alltmer vanliga, vilket har skapat många diskussioner angående deras påverkan på arbetet, både för personligt bruk och inom företagsmiljöer. Trots att generativ AI är ett snabbt växande fält, finns det en forskningslucka när det gäller anpassning av dessa verktyg inom olika domäner. Syftet med studien är att fylla detta gap genom att generera kunskap om hur designers kan integrera generativ AI i sina arbetsflöden. Genom att använda en forskning-genom-design (RtD) metod, hölls tre workshops där designers skulle använda generativa AIverktyg för att gemensamt skapa “designfiktioner” för att föreställa sig hur AI-verktyg skulle påverka deras arbetsflöden. Tematisk analys av workshopdata uppvisade både önskvärda och oönskade framtidsscenarier som placerade generativ AI i olika stadier av design — från att assistera designers med repetativa uppgifter till att hjälpa till med kreativitet och testning. Framtiderna inspirerade reflektioner över designers kontroll över processen, dynamiken i mänsklig-AIsamverkan och designers egna roller. Studien bidrar med kunskap om olika former av mänsklig-AI-interaktioner skulle kunna se ut i en nära framtid och belyser vikten av noggranna överväganden vid implementering av dessa verktyg på ett människocentrerat sätt.

yes / This paper presents a hybrid system for automatic detection and McIntosh-based classification of sunspot groups on SOHO/MDI white-light images using active-region data extracted from SOHO/MDI magnetogram images. After sunspots are detected from MDI white-light images they are grouped/clustered using MDI magnetogram images. By integrating image-processing and neural network techniques, detected sunspot regions are classified automatically according to the McIntosh classification system. Our results show that the automated grouping and classification of sunspots is possible with a high success rate when compared to the existing manually created catalogues. In addition, our system can detect and classify sunspot groups in their early stages, which are usually missed by human observers. / EPSRC