No description available.

Uppsatsen undersöker byggnationen av Sågenområdet i Knivsta med syftet att kritiskt analysera den fysiska planeringen utifrån ett demokrati- och maktperspektiv. Utifrån intervjuer samt genom textanalys av media och offentliga dokument undersöker uppsatsen den kritiska diskursen som riktats mot planeringen, de diskurser kring hållbar utveckling som präglat planeringen samt i vilken utsträckning planeringen har påverkats av neoliberalism. Neoliberalism används som uppsatsens teoretiska ramverk och som analytiskt verktyg för att förklara prioriteringar och beslut som fattats i planeringsprocessen. Undersökningen finner att den typ av hållbar utveckling som förespråkas av kommunen präglas av neoliberalism samt att de kritiska diskurserna inte getts inflytande i planeringen i stor utsträckning. Att kritiken inte getts inflytande i planeringen kan till viss del förklaras utifrån neoliberala tendenser, till exempel att beslut fattats genom stängda förhandlingar mellan kommun och privata aktörer och att politiskt laddade begrepp som hållbar utveckling och exploatering avpolitiserats. En lösning som föreslås är en utveckling av planeringens demokratiska aspekter där medborgardialog används som ett verktyg för att fånga upp och beakta synpunkter och kunskap från olika grupper i samhället.

Barnperspektivet inom fysisk planering har fått större uppmärksamhet de senaste decennierna, och då barns åsikter om miljöer har visat sig vara viktiga men svåra för planerare att tolka testas ständigt nya dialogmetoder för att kommunicera med barn. De senaste åren har datorspelet Minecraft börjat användas för detta, där barnen själva får visualisera och gestalta sina stadsbilder. Detta innebär att tolkningen av dessa bilder sker senare i skaparprocessen än vid annan dialog, varvid frågor om huruvida Minecraft kan ge något nytt i barnperspektivet väcks, och hur tydligt barnens preferenser kan utläsas. Syftet är därför att undersöka de bilder av staden som visas när barn själva får visualisera och bygga upp en stadsdel i Minecraft, för att identifiera vilka preferenser som framkommer samt vilka faktorer som påverkat dessa bilder. Uppsatsen ska även i ett vidare sammanhang syfta till att utveckla diskussionen om barn och ungas deltagande i den fysiska planeringen och hur denna kan förstås. Genom att studera Minecraft-modeller från tre olika fall där idétävlingar riktade mot barn har genomförts kan det konstateras att barns önskade stadsbilder innehåller många funktioner, färger och odefinierade rum. De bilder som framkommer är tydligt påverkade av kontexten de skapades i, dock är de inte påverkade av rådande normer och trender inom fysisk planering. Det uppdagas att barnens bilder av staden ibland är svårtolkade, trots den förenklade dialogformen, vilket leder till ett ifrågasättande om huruvida barns perception någonsin kan förstås av vuxna. Utifrån detta ges förslag på hur ett barnperspektiv kan intas genom att lämna vissa ytor oplanerade för barn att skapa sina egna platser på. Minecraft visar sig ha potential som en brygga mellan barnet och planeraren då det är en värld som båda kan förstå, men det uppdagas att instruktionerna till barnen i vidare studier där de ska bygga självständigt bör vara så minimala som möjligt, då barn enligt studien har en tendens att eftersträva en vuxen stadsbild och kompetens.

No description available.

The ambition to involve younger people in future planning processes in order to get full participation of all groups in the society requires a deep and well-planned dialogue. Although, participation not always means inclusion. The purpose of this study was to analyze how the younger generation in the society is included in the future work. This is based on a case study of the developmental work in the municipality of Skellefteå. Questions that were answered were how the municipality has made the participation possible? To what extent has the younger generation been involved? How did this group experience their participation? The methodology consisted of mixed methods that include observations, surveys to the session leaders and to the participants in the dialogue and three interviews with two participants and one municipal civil servant. The result showed that the open information didn´t reach the younger generation to the open dialogues although the dialogue design gave good conditions for participation. Also the younger had highrepresentativeness of the dialogue thanks to outreach meetings, but that a greater ambition to get them to the open meetings may lead to greater inclusion in the future work of the municipality.

No description available.

För att kunna planera det framtida goda samhället krävs det att medborgarna som ska leva i samhället får vara med och bestämma hur de anser att framtiden ska se ut. Att inkludera medborgarna i beslutsprocessen är dock ofta en komplicerad fråga då en väl genomförd medborgardialog ofta har negativ inverkan på tidseffektiviteten i processen. Problemet som diskuteras i denna uppsats är just hur frågan kring effektivitet och demokrati ska tacklas, då det är två aspekter som det idag eftersträvas en förbättring kring. Uppsatsen bygger mycket på litteratur kring demokratifrågor och hur planprocessen ser ut, då frågeställningarna förutom tidigare nämnda innehåller frågor kring vad syftet med medborgardialoger är, och vilken påverkan tidpunkt för dialog har för effekt på processen. Undersökningen har vidare baserats på två intervjuer och en rapportgenomgång, vilka samtliga har bidragit till den slutsats som presenteras. Enligt intervjuerna och rapporten finns inga tendenser på att en tidig medborgardialog minskar antal överklaganden av planer, men att det tidiga dialogarbetet ändå är värdefullt att ta till vara på av andra orsaker. En ordentligt genomförd medborgardialog ger processen en öppenhet och ger samhället en stärkt lokal demokrati, vilket bidrar till att tilliten till både andra medborgare och de förtroendevalda ökar. För den fysiska planeringen är dialogarbetet viktigt för att få en ökad förståelse om en plats praktiska funktioner. Sammanfattningsvis har kommuner ingenting att förlora på att genomföra en medborgardialog, förutom att effektiviteten blir lidande. Det som är av största vikt när dessa frågor diskuteras är att ett medvetet val kring metod för dialog tas och kommuner måste redan innan processen bestämma sig för om de vill ha en effektiv eller en demokratisk process eftersom dessa inte kan samexistera till den grad som efterfrågas.

Hur ser en kommun på medborgardialog? Sammanfaller det med medborgarnas syn? Och gör det någon skillnad när det kommer till tilliten till kommunen om individen deltar jämfört med den som inte gör det?  Dessa är frågor som denna studie ämnar svara på, och syftet blir därför tudelat. I första steget beskrivs hur medborgardialoger I Gislaveds kommun presenteras I officiella texter och dokument. Det andra steget ser på hur kommunens arbete med medborgardialoger uppfattas av medborgarna samt möjlig påverkan på deras tillit till kommunen. Ett ytterligare aspekt I analysen uppkommer I jämförelse mellan individer som har deltagit I medborgardialog och individer som inte har gjort det.  Materialet består av kvalitativa texter, så som officiella dokument, och resultatet av två enkätundersökningar. En enkät delades ut till dialogdeltagare som svarade på frågor både före och efter medborgardialogen. Den andra enkäten delades ut för hand till kommunmedborgare, och den bestod av liknande frågor som den första del som besvarades av dialogdeltagarna.   Studiens huvudsakliga slutsats är att kommunen och medborgarna som svarat till viss del verkar se på dialogens syfte på olika sätt. Kommunen presenterar det främst som ett verktyg för att sprida information, och bland vissa av medborgarna verkar uppfattningen istället vara att dialogen är ett möjligt verktyg för inflytande. Paradoxalt var det många av dialogdeltagarna som uttryckte lägre tillit till processen I jämförelse med de som inte deltog.

Medborgardeltagandet innebär en process där makten över planeringen förs i olika hög utsträckning över till medborgarna. Samtidigt som det ofta beskrivs som en positiv demokratisk process är det inte helt problemfritt. Många gånger finns det ett glapp mellan retorik och verklighet. Denna uppsats ämnar till att analysera, utifrån en kvalitativ metod med intervjuer, hur detaljplanerare uppfattar medborgardeltagandet i planeringen. Detta görs för att undersöka om de tenderar att ha en expertinriktad eller en medborgarinriktad uppfattning av medborgardeltagande. Detta görs genom att undersöka hur planerarna uppfattar kunskapsutbytet, betydelsen av medborgarna och sin egen yrkesroll i relation till medborgaren. Uppsatsens resultat är att det finns tendenser som talar för att planerarna både har medborgarinriktade och expertinriktade uppfattningar, dock i huvudsak expertinriktade uppfattningar. Även om alla intervjuade planerare uppfattar att det är viktigt med medborgardeltagande och att det tillför planeringsprocessen värdefulla aspekter tycks det också handla om en process där planerare uppfattar att de bland annat ska i stor utsträckning informera medborgare.

Open Innovation är ett relativt nytt arbetssätt som innebär att organisationer tar in extern kunskap med syftet att utveckla interna processer och vidga den egna kompetensen. Studien utgår ifrån ett kvalitativt perspektiv där relevanta teorier hämtats ifrån tryckt litteratur, vetenskapliga artiklar samt empiri som består av en omvärldsanalys samt intervjustudie med ett antal individer med varierande kunskap inom områdena; Open Innovation samt medborgardialog kopplat till offentlig förvaltning. Det framkom i studien att faktorer som transparens, verktyg samt process är viktiga byggstenar i en Open Innovation-process. Utifrån studien har författarna tagit fram en metod som skall synliggöra hur de olika områdena samverkar med varandra och vilka verktyg som kan tillämpas i processen (se nedan). Författarna fann genom studien att hanteringen utav de idéer och förslag som hämtas från Open Innovation-processer är den viktigaste delen i processen. Utan en bra hantering utav förslagen tappar Open Innovation-processen sitt värde och förtroendet för förhållningssättet tappas.