No description available.

<p>Syftet med studien var att genom att beskriva och diskutera tre teoretiska perspektiv på jaget och människan, samt genom att jämföra och integrera dessa perspektiv med varandra, öka förståelsen för människans identitet. Syftet var också att undersöka på vilket sätt en sådan förståelse har relevans för mötet med klienten inom ramen för socialt arbete. Frågeställningarna var: 1. Hur beskrivs och diskuteras människans identitet i existentialistiskt, socialkonstruktionistiskt respektive psykodynamiskt perspektiv? 2. På vilket sätt är perspektiven relevanta vid analysen av en klient med social multiproblematik inom ramen för socialt arbete? För att behandla frågeställningarna gjordes ett urval av litteratur på området utifrån vilken perspektiven beskrevs med en fenomenologisk ansats. Dessa tolkades hermeneutiskt för att sedan tillämpas i en analys av klienten Anna: en kvinna med social multiproblematik. Den tillämpade analysen utgick från Annas egen berättelse om sitt liv. Ett centralt resultat i beskrivningen och tolkningen av perspektiven var den andres avgörande roll för jagets utveckling. En slutsats var att det är i relationen som människan förändrar sig själv. Den tillämpade analysen visade att relationen mellan socialarbetare och klient möjliggör klientens förändring av sig själv. Det ställer krav på socialarbetaren att utifrån kunskap om människan lyssna på den enskilda individen.</p>

No description available.

<p>I Logische Untersuchungen formulerade Edmund Husserl sin fenomenologi – ”en filosofi som sträng vetenskap”. Fenomenologin med dess metod, epochén, skall utövas under parollen ”Till sakerna själva!” Genom att ifrågasätta invanda tankesätt skall vi sätta världen inom parentes och därigenom nå objektiv kunskap.</p><p>Denna uppsats behandlar intersubjektivitetsproblemet hos fenomenologin. Genom en studie av Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit och Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception närmar jag mig frågan om ”De andra hos Merleau-Ponty”. Hur kan vi förstå den andre och annanheten när fenomenologins epoché är en metodisk solipsism som berövar subjektet dess värld?</p><p>Merleau-Ponty gör oförnuftet, tvetydigheten och slumpen till tema för sitt tänkande. Genom perceptionen varseblir vi världen och subjektet är (i) sin värld genom den levda kroppen. Det finns inget ”inre” utan det är genom världen, och vår verksamhet däri, som vi känner oss själva. Merleau-Pontys subjekt är ”vikt åt världen”.</p> / <p>In Logische Untersuchungen Edmund Husserl defined his phenomenology as a science for finding objectivity. The method of phenomenology, the phenomenological reduction, would provide knowledge on indubitable grounds by going back “to the things themselves”. We must put the world aside if we want to find objective knowledge.</p><p>This essay is a reading of Edmund Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit and Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception, and their theories of the others. How can we understand other in our mind when phenomenology in the course of its methodological solipsism, thought the phenomenological reduction, would seem to deprive the subject from the world?</p><p>Merleau-Ponty makes ambiguity and accidental existence a theme for his philosophy. Through perception we apprehend the world, as lived through with our bodies. There is no “inner man”. With some else’s words: ”Your abode is your act itself. Your act is you.”</p>

Syftet med studien var att genom att beskriva och diskutera tre teoretiska perspektiv på jaget och människan, samt genom att jämföra och integrera dessa perspektiv med varandra, öka förståelsen för människans identitet. Syftet var också att undersöka på vilket sätt en sådan förståelse har relevans för mötet med klienten inom ramen för socialt arbete. Frågeställningarna var: 1. Hur beskrivs och diskuteras människans identitet i existentialistiskt, socialkonstruktionistiskt respektive psykodynamiskt perspektiv? 2. På vilket sätt är perspektiven relevanta vid analysen av en klient med social multiproblematik inom ramen för socialt arbete? För att behandla frågeställningarna gjordes ett urval av litteratur på området utifrån vilken perspektiven beskrevs med en fenomenologisk ansats. Dessa tolkades hermeneutiskt för att sedan tillämpas i en analys av klienten Anna: en kvinna med social multiproblematik. Den tillämpade analysen utgick från Annas egen berättelse om sitt liv. Ett centralt resultat i beskrivningen och tolkningen av perspektiven var den andres avgörande roll för jagets utveckling. En slutsats var att det är i relationen som människan förändrar sig själv. Den tillämpade analysen visade att relationen mellan socialarbetare och klient möjliggör klientens förändring av sig själv. Det ställer krav på socialarbetaren att utifrån kunskap om människan lyssna på den enskilda individen.

I Logische Untersuchungen formulerade Edmund Husserl sin fenomenologi – ”en filosofi som sträng vetenskap”. Fenomenologin med dess metod, epochén, skall utövas under parollen ”Till sakerna själva!” Genom att ifrågasätta invanda tankesätt skall vi sätta världen inom parentes och därigenom nå objektiv kunskap. Denna uppsats behandlar intersubjektivitetsproblemet hos fenomenologin. Genom en studie av Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit och Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception närmar jag mig frågan om ”De andra hos Merleau-Ponty”. Hur kan vi förstå den andre och annanheten när fenomenologins epoché är en metodisk solipsism som berövar subjektet dess värld? Merleau-Ponty gör oförnuftet, tvetydigheten och slumpen till tema för sitt tänkande. Genom perceptionen varseblir vi världen och subjektet är (i) sin värld genom den levda kroppen. Det finns inget ”inre” utan det är genom världen, och vår verksamhet däri, som vi känner oss själva. Merleau-Pontys subjekt är ”vikt åt världen”. / In Logische Untersuchungen Edmund Husserl defined his phenomenology as a science for finding objectivity. The method of phenomenology, the phenomenological reduction, would provide knowledge on indubitable grounds by going back “to the things themselves”. We must put the world aside if we want to find objective knowledge. This essay is a reading of Edmund Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit and Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception, and their theories of the others. How can we understand other in our mind when phenomenology in the course of its methodological solipsism, thought the phenomenological reduction, would seem to deprive the subject from the world? Merleau-Ponty makes ambiguity and accidental existence a theme for his philosophy. Through perception we apprehend the world, as lived through with our bodies. There is no “inner man”. With some else’s words: ”Your abode is your act itself. Your act is you.”

No description available.

När man inom filosofihistorien diskuterat frågan om djuret, har utgångspunkten ofta varit en negativ kontrast till det mänskliga. Medan människan tillskrivits förmågor som medvetenhet, rationalitet och förmåga till tal och språk, har djuret framställts som något som brister i dessa egenskaper. Dock har det uppkommit nya teorier om djuret som skiljer sig från en sådan metafysisk tradition . Peter Singer lyfter i sin bok, Praktisk Etik, att medvetande och självmedvetandeargument som syftat till att tillskriva människan en särställning gentemot djuret inte längre kan vidmakthållas. Vi har snarare skäl att tro det omvända. Jacques Derrida är likt Singer intresserad av att ändra synen på djuret som en brist i relation till det mänskliga men Derrida föreslår en radikalare lösning. Vi måste enligt Derrida dekonstruera (”bryta ner”) det antropocentriska, metafysiska subjektet - och de strukturer som inbegrips i det - för att se hur dess innehåll har fått människan att bruka våld mot djuret. Även om Derrida och Singer skiljer sig när det gäller att problematisera den metafysiska distinktionen mellan människa och djur. tar man avstamp från samma punkt, nämligen från Jeremy Benthams lidandebegrepp. / When discussing the issue of the animal within the history of philosophy, the aspect has often been somewhat of a negative contrast to what is humane. Whilst the human race has been attributed with abilities such as consciousness, rationality and the ability to speak, the animal has been described as something that lacks these abilities. However, new theories concerning the animal have arisen, theories that differentiate from such metaphysical tradition. In Praktisk Etik, Peter Singer raises an argument claiming that consciousness and self-consciousness concerning the matter of attributing humans with an exceptional position towards the animals, no longer can be admitted as valid. We more likely have the reason to believe the opposite. Jacques Derrida is like Singer interested in changing the attitude towards the animal as a flaw in relation to what is humane, but Derrida proposes a more radical solution. According to Derrida, we have to deconstruct the anthropocentric, metaphysical subject – and the structures that embodies this – to be able to see how its content has made the human being maltreat the animal. Although Derrida and Singer separate in their opinions concerning the problematizing of the metaphysical distinction between the human being and the animal, they take off from the same point of view, namely from Jeremy Bentham’s concept of suffering. / Nicklas Lindgren

Syftet med studien var att förstå arbetsgivarsidans syn på förhållandet till fackliga organisationer och undersöka huruvida detta förhållande förklarar varför den svenska modellen fungerar så bra som den gör. För att uppnå målet med studiens ställdes följande frågeställningar: Hur ser arbetsgivarrepresentanter på förhållandet till fackförbund? Hur bidrar arbetsgivarrepresentanternas syn på fackförbunden till den svenska modellens framgång och fortlevnad? För att besvara dessa frågeställningar genomfördes sju semistrukturerade intervjuer med arbetsgivarrepresentanter i Stockholms största företag. Dessa resultat analyserades mot ett teoretiskt ramverk från tre tongivande sociologers gemensamma beröringspunkter kring kollektiva idéer. Tidigare studier inom området har dominerats av kvantitativ forskning om hur arbetsgivare sett på fackförbund i förhandlingssammanhang. Denna uppsats avser därmed att fylla en kunskapslucka av en djupare förståelse för arbetsgivarrepresentanters syn på fackförbund. Resultaten från studien visar på att arbetsgivarrepresentanterna främst har en positiv syn på förhållandet till fackförbunden, men att det även finnas aspekter där de ser problem.  Den positiva synen tenderar också att bidra till den svenska modellens framgång och fortlevnad. Det förekommer däremot resultat som visar på motsatsen. Det finns därmed ett behov av vidare studier inom området för att reda ut det tvetydliga resultaten.

In recent years, a new objection has been raised more often in criminal matters, namely the objection of the accused that the act has been committed in a somnambulate state, when he or she was sleepwalking. The so-called sleepdefence entails a number of interesting issues in criminal law, but also in the merging of law and neurology. Sleep and consciousness are neurological concepts that consist of grayscales; sleep has four stages of Non Rapid Eye Movementsleep (NREM), followed by Rapid Eye Movement-sleep (REM), and a person's consciousness is established in neurology using an eight-step method. Nevertheless, the law seems to have a black and white idea of sleep and consciousness as a being, or non-being, and a person’s consciousness is assumed without further examination when examining criminal liability. In order for a person to be held criminally responsible, both the objective and subjective crime prerequisites must be met. In accordance with the objective prerequisites, the person must have, 1) performed an act that meets the prerequisites of a criminal offense, and 2) that was not justifiable. In accordance with the subjective prerequisite, the accused must be attributed personal responsibility for the act. People considered to have acted in a somnambulate state are free of liability. But on what grounds are they free of liability? Previously, movements undertaken while sleeping were not considered acts at all, since they lacked underlying will, thus generating a deficiency in the objective prerequisites. However, in the studied case material and doctrine, it seems that movements while sleepwalking are treated as a lack of criminal intent, thus excluding responsibility within the context of subjective prerequisites. Probably this confusion arises as a result of the strong presumption that body movements are the same as actions, and partly that the mental states "conscious" and "aware" are considered the same. The author argues that sleepwalking is a state in which the person lacks consciousness, and movements undertaken in this state should not be considered acts. This type of indictment also involves some procedural considerations, in which the accused must make the episode of somnambulism likely, and the prosecutor has to disprove it. Evidence in these cases often includes expert reports from different sleep researchers. A few sleep researchers are prominent and have established a practice on how to investigate the probability of somnambulism. The risk of this practice, however, is that it consists of a checklist that does not always provide room for different experiences of somnambulism. It is likely that the trial, which by its nature must remain a grayscale, will be characterized by the black and white approach of the law.