Rasten är en stor del av elevernas skoldag. Den påverkar elevernas trivsel och därmed även i förlängningen deras måluppfyllelse. Elever som har svårt med raster tenderar att få svårt även på lektionerna. Eftersom det är pedagogerna i skolan som sätter ramarna för elevernas raster är jag intresserad av att undersöka vilka tankar lärare på mellanstadiet har om rasten som en del i den pedagogiska verksamheten eftersom det sätt på vilket man tänker om rasten påverkar hur man agerar samt planerar och organiserar verksamheten.   Mina frågeställningar Vilka tankar finns det om rasten som en del av den pedagogiska verksamheten? och Vilka tankar finns det om rastens betydelse för elevens måluppfyllelse? låg till grund för frågor som jag ställde till trettioen lärare på mellanstadiet i en enkät och vid enskilda intervjuer med personer som innehar olika funktioner i ett elevhälsoteam. Då jag är intresserad av lärarnas och elevhälsoteamets tankar valde jag att använda mig av öppna frågor som sedan behandlades kvalitativt.   Resultatet visar att det finns en stor variation i lärarnas tankar om rasten som en del i den pedagogiska verksamheten. Två tredjedelar av lärarna i undersökningen ser inte rasten som en del av den pedagogiska verksamheten. För dem är rasten främst en paus där vuxna på skolgården är rastvakter med vaktfunktioner utan pedagogiska uppgifter. En tredjedel av de tillfrågade lärarna ser däremot rasten som en del i den pedagogiska verksamheten och sina uppgifter på rasten som att finnas till hands för eleverna och stötta dem vid behov, samt att se till att alla elever har det bra. Alla lärare anser att det är viktigt att eleverna har rast men endast ett fåtal är medvetna om sambandet mellan elevernas sociala och kognitiva utveckling samt betydelsen av närvarande vuxna som stöd för detsamma. Tjugosju respondenter av trettioen ansåg att rasten har betydelse för elevernas måluppfyllelse. Endast hälften av respondenterna tillskrev den sociala aspekten av rasten vikt för elevens måluppfyllelse.  Elevhälsateamet är överens om att rasten fyller en funktion för elevens måluppfyllelse och alla ser både rastens funktion som en paus från skolarbetet och de sociala aspekterna av rasten. Resultatet ger vid handen att rasten är ett angeläget pedagogiskt utvecklingsområde i arbetet för att förhindra att elever blir elever i behov av särskilt stöd. Rektor och elevhälsa har viktiga roller i skolans förebyggande arbete för en ökad trivsel och ökad måluppfyllelse för alla elever.

Middle school seems to be one, more or less, forgotten stage in previous research, so I chose to focus my research on this stage. The purpose of this study is to gain an insight into the teachers choice and use of teaching materials in history teaching. One of my questions of interest was whether middle school teachers choose and use the same types of teaching materials as the subject teachers in high school and senior high school. The study is based on interviews with four teachers. The study was conducted according to the method of presentation, a method that allows the respondent to tell his story without preparation. In addition to the personal interviews, the material also contains answers from a student survey. I conducted the survey in the student group of each interviewed teacher. The answers of the surveys have been sorted by student groups to enable a comparison between the teachers intention and the students experience of teaching materials and its use in the history teaching. The results of the study shows that middle school teachers in history seems not to be particularly controlled by the textbook. Instead they generally have a broad repertoire of teaching materials that they use in many different ways. The textbook seems primarily used as a support in the teachers planning and the lessons are more devoted towards history in form of reading fiction, digital resources and study visits. Something that I’ve notised in the study is that middle school teachers seem to work quite differently compared to the subject teachers in high school and senior high school, and the focus of teaching is not as much on knowledge of facts as it is on experiencing history in different ways. / Grundskolans mellanstadium tycks vara ett, mer eller mindre, bortglömt stadium i tidigare forskning, varför jag valde att fokusera min forskning på denna åldersgrupp. Syftet med studien är att få en inblick i mellanstadielärares val och användande av läromedel i historieundervisningen. En av de frågor jag blev intresserad av är huruvida mellanstadielärarna väljer och använder samma typer av läromedel som ämneslärarna i grundskolans högstadium och i gymnasiet. Materialet som ligger till grund för studien är fyra lärarintervjuer genomförda enligt metoden föreställningskarta, en metod som syftar till att låta respondenten själv berätta sin historia utan förberedda frågor. Utöver lärarintervjuerna består materialet även av svar från en elevenkät jag genomfört i de intervjuade lärarnas elevgrupper. Svaren i elevenkäten har sorterats utifrån elevgrupp för att möjliggöra en jämförelse mellan lärarens avsikt och elevernas upplevelse av läromedelsanvändningen i historieundervisningen. Studiens resultat visar att mellanstadielärarna inte tycks vara särskilt styrda av läroboken i historia utan att de, generellt, har en bred repertoar av läromedel som de använder på olika sätt. Läroboken tycks framförallt användas som stöd i lärarnas planeringar och undervisningstiden ägnas mer åt historia i form av skönlitteratur, digitala läromedel och studiebesök. Något som framgår av studien är att mellanstadielärarna tycks arbeta rätt annorlunda jämfört med ämneslärarna i grundskolans högstadium och i gymnasiet. Undervisningens fokus ligger inte lika mycket på faktakunskaper som på olika former av att uppleva historien.

Inledning I min studie ligger fokus på att urskilja olika faktorer som kan bidra till och forma elevers attityder till matematik. I den senaste undersökningen från TIMSS 2015 (Trends in international mathematics and science study) kunde man urskilja att svenska elevers attityder till matematik har blivit än mer negativa än föregående undersökning 2011. Undervisning som eleverna får möta i skolan har en stor påverkan för hur dessa attityder utvecklas och formas. Faktorer som kan påverka dessa attityder positivt och negativt undersöks mer utförligt i studien för att skildra hur man kan påverka eleverna i en mer positiv riktning. Studiens syfte Studien undersöker vilka faktorer som bidrar till att forma svenska mellanstadieelevers attityder till matematik och hur dessa faktorer förhåller sig till eleverna och undervisningen. Vidare undersöker studien vad det är som verkar positivt eller negativt och hur detta förhåller sig till elevernas uppfattning om deras lärande och undervisning i skolan. Metod Jag har använt mig av kvalitativ metod i form av enkäter där fokus ligger på att undersöka elevers positiva och negativa attityder till matematik i förhållande till deras lärande och undervisning i skolan. Studien intar en fenomenografisk forskningsansats, vilket innebär att undersöka människors olika förhållningssätt till olika fenomen utifrån deras individuella upplevelser och erfarenheter. Resultat Resultatet i studien synliggör vilka faktorer som har störst inverkan på svenska elevers attityder till matematik. De faktorer som visade sig påverka mest var elevernas förmåga och undervisningens svårighetsgrad, det gemensamma lärandet, matematikens användbarhet samt praktiskt och varierat kontra teoretiskt arbetssätt. Läraren och dennes förmåga att stötta eleverna spelade även en stor roll såväl som stöd från hemmet och genomgångarnas karaktär. Får eleverna möta ett praktiskt och varierat arbetssätt där de ges möjlighet att arbeta tillsammans med en kamrat och en stöttande lärare som redogör för matematikens värde tycks deras attityder påverkas positivt. Långa och otydliga genomgångar, för svåra uppgifter och allt för lärar- och läroboksstyrda lektioner tycks däremot påverka negativt. Har eleverna en stöttande familj påverkas deras attityder även i en positiv riktning.

No description available.

Denna kunskapsöversikts syfte är att ta reda på vad tidigare forskning säger om högläsning och olika samtalsmodeller kring skönlitteratur i mellanstadiet. Detta besvaras genom frågeställningen: Varför ska högläsning och samtal kring skönlitteratur vara en del av undervisningen på mellanstadiet? För att få fram översikten undersökte vi tidigare forskning i form av vetenskapliga artiklar med högläsning och samtalsmodeller som fokus. Resultatet visar att högläsning har en avgörande betydelse för att tillgängliggöra skönlitteratur för elever genom den proximala utvecklingszonen. Vidare pekar resultatet på att efterföljande samtal ger eleverna möjligheter till empati och fördjupad förståelse i olika kontexter. I diskussionen fann vi bland annat följande slutsatser – högläsningen på mellanstadiet behöver bli en naturlig fortsättning från lågstadiets läsinlärningsfokus fram till högstadiets mer djupgående textarbete. Vi fann även att arbetet med skönlitteratur i olika samtalsmodeller öppnar upp för ett bättre och tydligare klassrumsklimat.

No description available.

Studien syftade till att undersöka hur grundskollärare uppfattar historieämnet och hur de motiverar historieämnet inför eleverna. Studien undersökte hur lärares beskrivningar av ämnesinnehållet samspelar med det som Caroline Liberg benämner som innehållsdimensioner. Innehållsdimensionerna skapas genom det innehåll som betonas respektive bortprioriteras i undervisningen. Detta har undersökts genom sju kvalitativa intervjuer med historielärare som är verksamma på mellanstadiet. Intervjuerna har därefter analyserats tematiskt för att kunna identifiera likheter och skillnader mellan respondenterna. Analysen visade på att de respondenter som medverkat uppfattar historieämnets syfte på liknande sätt, det vill säga som ett sätt att visa på sambandet mellan det som varit och det som är. Gällande innehållet visade analysen att det finns stora skillnader i det som lärarna prioriterar i sin undervisning och även skillnader i det som knappt får något undervisningsutrymme alls.  Majoriteten av lärarna framförde en stark betoning på det innehåll som berör fakta och begrepp, vilket representerar den disciplinära innehållsdimensionen. Flera valde även att betona den analytiska förmågan som en viktig del av historieundervisningen, ett perspektiv som främst tillhör den generaliserande innehållsdimensionen. Det fanns dock motsättningar mot den analytiska undervisningen då man ansåg att den typen av undervisning är för abstrakt för mellanstadieelever. Därmed fanns det vissa mönster som uppenbarade sig i lärarnas utsagor, då de vid flera tillfällen uttryckte liknande resonemang samtidigt som det fanns vissa skillnader i deras berättelser.

Syftet med den här studien var att undersöka elevens och vårdnadshavarens uppfattningar om läxor. Undersökningen som är av kvantitativ karaktär är gjord med hjälp av enkäter som har delats ut till elever i årskurs 5-6 och elevernas vårdnadshavare. I enkätundersökningen deltog 36 elever och 36 vårdnadshavare. Resultatet i denna studie visade att vårdnadshavare önskar mer läxor till eleverna samtidigt som eleverna själva tycker att mängden är bra som den är. Eleverna tycker inte att läxorna som de får är svåra och de tycker oftast inte att det är kul med läxor. Eleverna har i stort sett alltid tillgång till hjälp med läxorna från vårdnadshavarna men ibland finns även hjälp från kompisar och syskon att tillgå. Tiden som investeras i läxor uppges vara 0-20 minuter både på vardagar och helger.

Syftet med studien är att synliggöra hur ett urval lärare i årskurs 4–6 skapar en stimulerande läsmiljö och motiverar elever till läsning av skönlitteratur. Studien tog avstamp från semistrukturerade intervjuer med fem verksamma lärare i årskurs 4–6 och utgick från självbestämmandeteorin, för att undersöka vilka arbetsmetoder som används för att stimulera både den fysiska och sociala läsmiljön. Det framkommer att samtliga lärare i studien, på olika sätt, skapar och anpassar stimulerande läsmiljö för att den ska upplevas motiverande av eleverna. Detta görs bland annat genom att erbjuda eleverna möjligheter till självbestämmande, ett brett utbud av skönlitteratur, lästid och boksamtal.

Det räcker inte med att kunna läsa. Man måste dessutom förstå det man läser. För att utveckla en god läsfärdighet är det viktigt hur undervisningen i läsförståelse sker och för att förstå vad som läses krävs en förförståelse för det som ska läsas. Utan förförståelse blir läsförståelsen torftig, då det endast blir ord utan mening.  Studiens syfte är att undersöka hur lärare i svenska på mellan- och högstadiet beskriver sin undervisning i läsförståelse för att eleverna ska uppnå läroplanens kunskapskrav. För att uppnå syftet ska följande frågeställningar besvaras: - Hur beskriver lärare i svenska på mellan- och högstadiet sitt arbete med läsförståelse?  - Vad anser lärarna om förförståelsens roll för läsförståelsen? Metoden som har använts är kvalitativ med semistrukturerade frågor. Åtta lärare som undervisar i svenska på mellan- och högstadiet har intervjuats. De resultat som framkom visar att respondenterna beskriver olika sätt att undervisa i läsförståelse. Respondenterna menar att de använder sig av kända metoder som de tror på, men ingen namnger metoderna. På mellanstadiet läggs en del fokus på avkodning, vilket inte görs på högstadiet där mer fokus istället läggs på förståelsen av de lästa texterna. Respondenterna upplevde att det är av vikt att eleverna tar eget ansvar och att texterna som väljs är relevanta för eleverna. Det framkom dessutom att alla respondenter anser att förförståelsen spelar roll för läsförståelsen. Synen på hur viktig förförståelsen är för att uppnå en god läsförståelse skiljer sig dock mellan de intervjuade lärarna. Detta verkar vara beroende av texten som läses och dess innehåll. Det som däremot trycktes på var vikten av att eleverna fick skapa sig en egen förförståelse.