No description available.

The purpose of this study is to investigate what three fictional narratives can contribute to the history education in Swedish upper secondary school and how they stand in comparison to a history textbook. We focus on narratives about the Soviet Union during the reign of Stalin from the end of the 1920’s to 1953. The studied material consists of One day in the life of Ivan Denisovich by Aleksandr Solzjenitsyn, the graphic novel Survilo by Olga Lavrentieva and the film Mr. Jones directed by Agnieszka Holland. These fictional narratives are compared to the history textbook Perspektiv på historien 1b from Gleerups.  To enable an analysis and discussion about the fictional narratives contribution to history education a narrative method focusing the structure and content of the stories is used. The fictional stories were analyzed and compared to the textbook. The result was then discussed in relation to previous research, the curriculum and history didactical theory.  The study found that the fictional narratives all depict the individual perspective and the human experience, whilst the textbook focuses on the wider perspective of the history of the Soviet Union. We came to the conclusion that the fictional narratives contribute with a human perspective but that the wider picture of the textbook cannot be excluded.

Barbro Alving (1909–1987) was a famous journalist and foreign correspondent. She was also active in radio and wrote books and scripts for films. She worked at the Swedish newspaper Dagens Nyheter 1934–1959, and after that at Vecko-Journalen. Her fame is partly attributed to her coverage of the Olympic games in Berlin and the Spanish civil war 1936. She was active in the fight for women’s emancipation and pacifism. But she was also a human being behind all the work, with a weak constitution, shaky self-confidence, and a lot of self-doubt. Most previous studies and texts about Barbro Alving focus on her journalistic deeds and career. The aim of this study is to apply a new perspective by examining her private texts. She was a non-heterosexual woman in a male dominated profession. She broke norms, which makes her life interesting in her historical and societal context. The aim of the study is to explore Barbro Alving’s self-image and close relationships over the years 1936–1959 through theories about gender and with a microhistorical approach. Due to the length of the period, there is also a question about change and continuity in her self-image. The material used for the study are compilations of Alving’s letters and diaries, spanning over 600 pages. A selection of people and events were chosen, and parts and quotes were picked out for presentation and analysis. A microhistorical approach means to penetrate a person’s mind and feelings and relate these to the societal context. This is seen in the analysis by comparisons of Alving’s life to the norms in mid-century Sweden. The theory used to analyze the results comes from Joan Wallach Scott. Her theory is based on the concept that gender is made up of four fundamental elements, and that there is a reproductive relationship between gender and power.  The results of the study are presented both thematically and chronologically, to follow the structure of the purpose and the questions. Descriptions of Alving’s family, friends and love-interests are followed by a presentation of how she described herself. This is then analyzed through Scott’s theory and related to the societal norms, with integrated comparisons to previous studies. Alving’s self-image over time is analyzed and related to the results in previous studies on the subject. In the finishing part I reflect over the essay itself. / Barbro Alving (1909–1987) var en berömd journalist och utrikeskorrespondent. Hon var även aktiv inom radio och skrev böcker och manus till filmer. Hon arbetade på Dagens Nyheter 1934–1959 och därefter på Vecko-Journalen. Hennes berömmelse tillskrivs delvis hennes bevakning av de olympiska spelen i Berlin och det spanska inbördeskriget 1936. Hon var aktiv i kampen för kvinnors frigörelse och för pacifism. Men hon var också en människa bakom allt arbete, med vacklande självförtroende och mycket självtvivel. De flesta tidigare studier och texter om Barbro Alving fokuserar på hennes journalistiska gärning och karriär. Syftet med denna undersökning är att tillämpa ett nytt perspektiv genom att undersöka hennes privata texter. Hon var en icke-heterosexuell kvinna i ett mansdominerat yrke. Hon bröt normer, vilket gör hennes liv intressant i hennes historiska och samhälleliga sammanhang. Syftet med uppsatsen är att utforska Barbro Alvings självbild och nära relationer under åren 1936–1959 utifrån teorier om genus och med ett mikrohistoriskt perspektiv. På grund av undersökningsperiodens längd ingår även en fråga om förändring och kontinuitet. Materialet som har använts för studien är sammanställningar av Alvings brev och dagböcker. Ett urval av personer i Alvings närhet har gjorts och delar och citat har valts ut för presentation och analys. Ett mikrohistoriskt perspektiv innebär att tränga in i en persons tankar och känslor och relatera dessa till det samhälleliga sammanhanget. Detta ses i analysen genom jämförelser mellan Alvings liv och normer i mitten av 1900-talets Sverige. Teorin som har använts för att analysera resultaten kommer från Joan Wallach Scott. Hennes teori bygger på konceptet att kön består av fyra grundläggande element och att det finns ett reproduktivt förhållande mellan kön och makt. Resultaten av undersökningen presenteras både tematiskt och kronologiskt för att följa strukturen av syftet och frågeställningarna. Beskrivningar av Alvings familj, vänner och kärleksintressen följs av en presentation av hur hon beskrev sig själv. Detta analyseras sedan utifrån Scotts teori och relateras till samhällsnormer, integrerat med jämförelser av resultat i tidigare forskning. Alvings självbild över tid analyseras och relateras till resultaten i tidigare studier om ämnet. I den avslutande delen reflekterar jag över arbetsprocessen och över uppsatsen i sig.

Sammanfattning  Uppsatsens syfte har varit att genom ett mikrohistoriskt perspektiv ta reda på vad det är som gör att en byggnad kan komma att bli synonymt med en stad eller ett område trots så lite finns nedtecknat om den och hur processen kan se ut när en byggnadsminnesförklaring av en kulturhistoriskt viktig byggnad går till. I mitt fall valde jag att koncentrera arbetet till staden Strängnäs och dess väderkvarn. Med arbetet finns även en förhoppning om att mitt arbete tillsammans med andras kan skapa en vetenskaplig grund åt framtida arbeten inom samma område.  Mina forskningsfrågor var  Hur har väderkvarnen i Strängnäs kommit att bli synonymt med staden?  Varför har väderkvarnen, under åren som staden utvecklats och nya byggnader kommit till, fått stå kvar i sitt ursprungskick?  Hur gick processen till när väderkvarnen slutligen kom att bli förklarad som ett byggnadsminne?  Genom att detaljstudera och jämföra en kombination av källor och annat relevant material med hjälp av en kvalitativ metod fick jag fram en mer detalj-och färgrik bild av byggnaden. Det lokalhistoriska materialet i uppsatsen användes för att tillgodose med en förståelse gällande byggnadens historiska bakgrund och för de argumentationer som senare kom att föras av olika intressenter. Dels först när frågan om moderniserande av väderkvarnen togs upp och senare när beslutet om byggnadsminnesförklaring slutligen fattades. Källorna för min studie bestod av bland annat bilder, korrespondens, remisser och andra dokument främst kopplade till diarienummer 221-1280-88.  Undersökningen har visat att värdet för betydelsen av en byggnad är subjektiv, även om tyngden kan väga lika, så kan värdet skifta beroende på vem betraktaren är. Tyngden kan ligga i det byggnadstekniska eller så kan den vara av lokalhistorisk karaktär. Oavsett var tyngden av värdet ligger för betraktaren, behöver värdet presenteras väl motiverat och objektivt för att den ska klassas som ett byggnadsminne. Det är med andra ord den kollektiva tyngden av värdet som avgör det objektiva värdet av en byggnad.  Av den anledningen har väderkvarnen i Strängnäs kommit att bli en symbol för staden.

Historiebruk, så lyder beteckningen när man önskar att poängtera att något inom historia är skapat, någon har för avsikt att berätta sin version om det förflutna för oss. Eftersom det bakom varje avsikt finns ett urval av källor vilka styr det narrativ som berättas blir följden att andras osynliggörs. Men vad är inte skapat med en avsikt? Tradition likt historia är även den skapad av människor för människor. Uppbyggt på ett spår av källor av redan etablerade äldre traditioner som i sin tur är uppbyggda av källor som minnen och muntliga berättelser, sed och sedvänjor. Traditioner agerar som samhällets styrmedel som tillsammans formar identiteter, individuella såväl som nationella. Om det alltid finns ett syfte bakom något skapat, ett urval, hur kan vi då veta vad som är sant? Spelar hela historien i slutändan någon egentlig roll?  Ett monument eller minnesmärke räknas som ett slutgiltigt manifesterande av historiebruk. Syftet med denna uppsats är att med hjälp av en mikrohistorisk undersökning reda ut hur viktigt valet av plats är när man önskar uppföra ett monument. Vad är det som avgör, hur ser processen ut och hur är - i vad vilar - den retoriska tyngden hos olika intressenter? Som studium för arbetet valdes frimurarnas uppförande av minnesstenen vid S:t Eskils källa i Strängnäs som exempel.  Både historia och tradition utgör någonting skapat och kan även definieras som något fast, minnet däremot är något formbart sårbart inför manipulation. Pierre Nora förklarar historia som en aktör som önskar att förinta minnet och på samma sätt som historia skrivs om när ny vetskap om det förflutna framträder, måste även gamla traditioner ge vika för nya när ett samhälle står inför förändring. Och för att undvika konflikt måste förändringen ske i harmoni med det redan etablerade. Lieux de mémoire är vad Nora kallar det fenomen som upplevs vid särskilda platser där en händelse av historisk signifikans ägt rum trots avsaknad av materiella spår. Dess motsats är milieux de mémoire, det vill säga minnesplatser. Det undersökningen visar är att association med identitet är vad som skiljer dessa begrepp åt, men att de kan existera i symbios i naturen. Men om begreppen hamnar i obalans kan milieux de mémoire utgöra ett reellt hot mot lieux de mémoire vilket frambringar ett raison d'être - ett existensberättigande - hos den aktör vars identitet står inför förintelse, vare sig det gäller historia eller minne. / Whenever someone writes or in other ways makes a use of history, they intend to tell us their version of the past and behind every intention lays a selection of sources that controls which story is told. Because of this one concern is the consequence of the invisibleness of other narratives, but what isn’t created with a purpose? Tradition is, like history, created and both are also based on traces of sources, the latter usually from older already established traditions. Traditions help to act as society’s governing instruments witch together shape identities, individual as well as national. So, if there is always a purpose behind anything created, and with it a selection of the narrative, how can we for sure know what the whole story is and does it even matter?  A monument or memorial is recognized by historians as a final manifestation in use of history. The purpose of this essay is, with a microhistorical investigation, to find out in where the importance lays with the choice of location when someone wants to erect a monument. What is decisive and what does the process look like? What sets the rhetorical tone and in where lays the weight in different stakeholder’s arguments. For this study I selected the erection of the Freemasons’ memorial stone at the spring of saint Eskil in Strängnäs to act as an example.  In the same way that history is rewritten when new knowledge of the past emerges, old traditions must give way to new ones when society change. To avoid conflict the change must take place in harmony with that witch is already established. Lieux de mémoire is what Pierre Nora calls the phenomenon that is experienced at particular places where some historical event took place, despite the absence of material traces. Its opposite is milieux de mémoire, a created historical location like museum or a monument. The sources for the study mainly consisted of correspondence between stakeholders, which culminated in the final decision to erect the freemasons monument at the spring of saint Eskil. With the use of Nora’s theory and evaluation of the sources the study showed that if Nora’s concepts get out of balance milieux de mémoire poses a threat to lieux de mémoire. This produces a raison d'être in the actor whose identity faces annihilation due to the threat, be it in history or memory. In conclusion what separates Nora’s two concept’s is the association with one’s identity, and that in some cases they can naturally coexist in symbiosis.

This essay examines cases of faux executions administered by the high court of Göta hovrätt in Sweden during the years of 1648-1653. The faux executions are examined as a form of mental torture, utilized to extract confessions from suspected criminals. The essay builds on previous research on subjects of the early modern Swedish justice system, the interaction between the Swedish justice system and its constituents, as well as research on the subject of torture in the context of the Swedish justice system. Furthermore, research on the subject of torture and justice systems in early modern Germany and England are used as points of comparison. The goal is to understand the place of faux executions in both judicial practice and the mental frameworks of early modern Swedes, the condemning as well as the condemned. To achieve this end, the essay employs the theories of history of mentalities as well as ideas from micro history.      The primary material used in this essay are the judgements of the high court of Göta hovrätt, from which all orders of faux executions were issued. Importance is given not only to the sentencing as such, but the meaning loaded into choices of individual words. Additionally, the original sentence from the relevant lower court is consulted when available. The aim is to amass as much text as possible with regards to each individual case in order to acquire as many details as possible about each case.      The essay concludes that the use of faux executions arose as a consequence of the Roman-canon legal theory of proof, as well as the prevalence of ideas about the connection between truthful confessions and pain or death. In addition, the essay concludes that the present mentalities offered a wide range of reactions to the faux executions to those subjected to it. Furthermore, with regards to faux executions used in cases of infanticide, a parallel is found between the lack of condemning evidence and the court's ambiguous use of language with regards to the constructed ideal of "the guilty mother." Also, the essay concludes that faux executions had an ambiguous relationship with the concept of poena extraordinaria present in judicial discourse and practice throughout continental Europe. With regards to conditions in early modern England, it is established that there was no place for the faux execution, as the use of torture in England was not a consequence of the legal theory of proof. Lastly, the essay concludes that while the preconditions for faux executions existed in Germany, a possible reason for it not being used was the decentralized nature of its justice system.

This essay explores the life of Peter Andersson Holmstedt, a farm-labourer from Öland, Sweden, in the early 19th century and why he conclusively chose to end his life. This essay utilises material from archives to fully represent his life as to portray his various choices and deeds, as well as provide an insight into his mentality. In order to realise this, the essay continuously utilises theoretical groundwork such as microhistory, history of mentality, hermeneutics and structure-agent relationships. Through the insight into Holmstedt’s life, there are links to the religious, familial and judicial systems that intertwine and affect his life to a broad extent; thus revealing whether he is autonomous or not; whether he acts out of necessity or by iniquity. This essay portrays the mind of Holmstedt, and of others in similar situations to a certain extent while giving insight into teaching microhistory with source-material from archives. However, and more importantly, this essay highlights the marginalised individual and gives insight into the ordinary, yet cruel life of the working man of the 19th century.

Syftet med detta examensarbete har varit att påvisa vilken roll lokalhistoria kan spela i historieundervisningen utifrån en samtid präglad av globalisering och mångkulturalitet. Utifrån detta har vi genom intervjuer med behöriga gymnasielärare i historia undersökt vilka didaktiska fördelar de upplever att lokalhistoria kan medföra, samt vilken verkan lärares synsätt på lokalhistoria har i relation till inkludering och exkludering. Den didaktiska frågan varför stod i fokus igenom forskningsprocessen. Vi utgick från två övergripande definitioner kring lokalhistoria. Den ena bygger på en traditionell definition där studier av det geografiska närområdet ligger i fokus. Den andra utgår ifrån eleven och dess narrativ som det lokala i lärandesituationen. Denna definition står Alison Hales bakom och benämner som “the child as the local”. Lärarna lyfte fördelar såsom konkretion, relevans, levandegörande, identitetsfrämjande & bidragande till utveckling av historisk empati med mera. Vad gäller inkludering och exkludering visar våra resultat på att enligt de tillfrågade lärarna kan båda definitionerna bidra till en större grad av inkludering i historieundervisningen. Utifrån en geografisk definition kan en känsla av ett gemensamt vi skapas, medan utifrån “the child as the local” blir elevernas narrativ representerade i undervisningen. En fördel med sistnämnda är att den kan främja interkulturell kompetens då eleverna får ta del av varandras historia och möjligen bidra till ökad respekt och tolerans gentemot varandra. Lärare bör använda båda definitionerna för att dra så positiva fördelar som möjligt utifrån ett arbete med lokalhistoria, i syfte att utveckla elevers historiemedvetande.

Den här magisteruppsatsen förenar de tre områdena Svenska kyrkans ekonomiska historia, svensk lönebildningshistoria och Martin Heidegger. Jag hävdar inledningsvis att prästerskapets löner är den bästa utgångspunkten för en ekonomisk-historiker som vill ta sig an Svenska kyrkan, och konstaterar mot bakgrund av tidigare forskning om lönebildning på den svenska arbetsmarknaden att lönebegreppet i bristande utsträckning har bearbetats på den mikrohistoriska nivå jag väljer att kalla ”den mänskliga tillvarons nivå”. För att angripa denna nivå definierar jag lönebegreppet utifrån Martin Heideggers teori om människan och hennes möjligheter i den vardagliga världen. Med grund i Heideggers Vara och tid analyserar jag löneutbetalningarna i kontanter till kyrkoherden i Björklinge församling 1910-1932, samt prästgården som var knuten till tjänsten. Resultaten visar att Heideggers ontologi kan vara fruktbar att använda, men att tillämpbarheten vid empiriska studier ännu är begränsad, och att fortsatt teoretiskt arbete är nödvändigt. / This Master's thesis combines three fields of study, namely the economic history of the Church of Sweden, the Swedish history of wage development, and Martin Heidegger. Initially, I suggest that the wages of the clergy is the best starting point for an economic historian wishing to approach the study of the Church of Sweden. I conclude with regards to previous research on the subject of wage development on the Swedish labor market, that the term ”wage” has been dealt with to an unsatisfying degree on the microhistorical level I have opted to call ”the level of the human condition”. To approach this level I define the term ”wage” based on Martin Heidegger's theory about the human being and her possibilities in the everyday world. Starting out with Heidegger's Being and Time, I analyze the payment of cash wages to the vicar of Björklinge parish 1910-1932, as well as the parsonage tied to that position. The results show that the use of Heidegger's ontology can prove fruitful, though its applicability in matters of empirical studies is yet limited, and that continued theoretical work is needed.

With Gods help? A qualitative study of Carolean's perceptions about the Great Northern War and Charles XII The purpose of this thesis is to investigate what perceptions Charles XII’s Caroleans had about him, the Great Northern War and how these perceptions changed during the war. There is also an underlying ambition to show how these perceptions differ. The underlying issues for the thesis are thus: - What perceptions/opinions describes the Caroleans of Charles XII as a person and leader? - What perceptions are described about the war as a whole? - In what way do perceptions concerning loyalty and hopes change during the war?   The theoretical point of departure of the thesis is briefly the fatalistic beliefs and image of the King as the elect of God. A majority of the Swedish army was characterized by this approach and based their experiences and values on it to varying degrees.      The methodology in which the essay's research is based on are threefold and consists of narrative diary analysis, microhistory and mentality history.      The study is based on a source material composed of six diaries from six of Karl XII’s Caroleans with varying positions. Based on analyzes of these diaries, each individual’s experiences and perceptions have been distinguished and reported.      The conclusion of this result is that all of the mentioned Caroleans hulded a great respect for the king and saw him to varying degrees as a role model and the election of God. As the result shows they did not hold him personally responsible for the end of the war, likely due to the fatalistic beliefs that’s already mentioned.      Perceptions of the war in whole occur to some extent but not to the extent expected. From this point of view, the chosen Caroleans were fairly value-free. During the war, one can clearly see that perceptions and hopes changed. This change is strictly linked to the Swedes pros and cons in the war.