Bakgrund: Personer med substansbrukssyndrom (SUD) är en stigmatiserad och marginaliserad population i samhället som har ett stort vårdbehov. Tidigare forskning visar på att hälso- och sjukvårdspersonal har stigmatiserade fördomar och attityder gentemot denna patientgrupp. Denna studies syfte var att undersöka och belysa hur personer med SUD upplever hälso- och sjukvårdens bemötande vid vårdkontakter. Metod: Med hjälp av en deskriptiv litteraturöversikt, har material samlats in från tre databaser, PubMed, PsycInfo och CINAHL. Elva artiklar valdes ut och analyserades för att identifiera individer med SUD och deras upplevelse av bemötande inom hälso- och sjukvården. Resultat: Både positiva och negativa upplevelser rapporterades av deltagarna. Av resultatet framkom det att upplevd stigmatisering, en sämre kommunikation mellan patient och personal, en upplevd misstro och en negativ relation med personalen bidrog till ett sämre uppfattat bemötande. Det kunde bidra till att deltagarna var mindre angelägna att uppsöka vård. Ett gott bemötandet beskrevs som öppet och empatiskt, icke-dömande, en god kommunikation och en relation med vårdpersonalen som grundades på tillit. Det kunde resultera i att deltagarna var mer angelägna att uppsöka vård. Åtta teman och fyra subteman framkom när materialet studerades och resultatet presenteras utifrån dessa teman. Slutsats: Hälso- och sjukvården har en betydande roll i sitt inflytande på denna patientgrupp och har en stor möjlighet att lindra lidandet samt främja en god omvårdnad genom sitt bemötande. / Background: People with substance use disorders (SUD) are stigmatized and marginalized in society with a great need for care. Previous research shows that healthcare professionals have stigmatized prejudices and attitudes towards this patient group. This study aimed to investigate and shed light on how people with SUD experience the health service’s treatment at care contacts. Method: Using a descriptive literature review, the material has been collected from three databases, PubMed, PsycInfo and CINAHL. Eleven articles were selected and analyzed to identify individuals' with SUD experience of treatment in healthcare. Results: The results showed that perceived stigma, poorer communication between patient and staff, perceived mistrust and a negative relationship with the staff contributed to a more negative experience of the encounter. This could contribute to the participants being less likely to seek care. The better encounter was described as open and empathetic, non-judgmental, good communication and a relationship with the care staff that was based on trust. This could result in the participants being more likely to seek care. Eight themes and four sub-themes emerged when the material for this study was reviewed, and the results are presented based on these themes. Conclusion: Healthcare has a significant role in its influence on this patient group and has a great opportunity to alleviate suffering and to promote good care through its treatment.

Previous research describes co-morbid substance use disorders and eating disorders as a complex issue. Research on collaboration between Swedish addiction treatment facilities and Swedish eating disorder care is scarce. The aim of this Bachelor thesis is to analyze and understand how professionals in addiction care and professionals in eating disorder care experience collaboration regarding people with comorbid substance use disorders and eating disorders. The approach of this study is hermeneutic. The bio-psycho-social model and Collaboration Theory are used for data analysis. The data consists of nine semi-structured interviews with professionals working in either regional eating disorder care or municipal addiction care or in an independent addiction treatment facility. The informants work in different Swedish municipalities and regions having varying occupations. Some work in social services, others in medical care. Our results show varying experiences of collaboration among the informants. Some informants think collaboration works well whilst others see room for improvement. Poor collaboration is described by some informants as due to organizational prestige or bureaucracy. Some informants emphasize that referrals between different care units lead to long wait times for the patients/clients during which nobody takes responsibility for the patient, whose health may worsen. The professionals use different strategies, treatments, and methods to treat and recognize comorbidity and to collaborate with other care units. Joint care planning, reaching a consensus and having a holistic viewpoint are methods that the informants use. The informants have different views on which disorder that precedes the other, and also on which treatment is best suited for this type of comorbidity. Several professionals believe that the addiction should be treated primarily. According to the professionals, prerequisites for collaboration are: established contact with other collaborative parties, the knowledge and accessibility of other professionals, patient consent and motivation. An exchange of knowledge at an organisational level is requested, regarding subjects such as collaboration and comorbidity. / Tidigare forskning visar att samsjuklighet i form av missbruk och ätstörning är ett komplext problem. Forskning om samverkan mellan missbruksvård och ätstörningsvård i Sverige är dock ett relativt outforskat område. Denna intervjustudie syftar till att analysera och förstå hur professionella inom missbruksvården och professionella inom ätstörningsvården upplever samverkan gällande personer med samsjuklighet: missbruk och ätstörning. Studien antar en hermeneutisk ansats, det biopsykosociala perspektivet samt samverkansteori används för att analysera empirin. Empirin består av nio semistrukturerade intervjuer med professionella inom regional ätstörningsvård, kommunal missbruksvård och ett fristående behandlingshem. Informanterna arbetar i olika kommuner och regioner samt har olika yrkesbakgrund inom bland annat socialtjänst eller hälso- och sjukvård. I studien framgår de professionellas samverkanupplevelse, arbets- och behandlingssätt av personer med samsjuklighet i form av missbruk och ätstörning. Därtill framgår vilka förutsättningar som enligt informanterna bör ligga till grund för att upprätta samverkan kring klientgruppen. Resultaten visar att de professionellas erfarenheter och upplevelse av samverkan varierar. Att samverkan fungerar väl respektive om samverkan behöver förbättras lyfts fram. Dålig samverkan på grund av prestige eller i form av en byråkratisk klyfta mellan kommun och region identifieras av några informanter. Vissa informanter framhåller att remisskickande mellan vårdenheter leder till långa väntetider, där klienten eller patienten ”bollas runt”. Under väntetiden kan den vårdsökande fara illa. De professionella använder olika arbetssätt och strategier för behandling, för att fånga upp samsjuklighet och för att inleda samverkan. Gemensam vårdplan, samsyn och helhetssyn är några arbetssätt de professionella utgår ifrån. Informanterna har olika syn på vilket sjukdomstillstånd som föregår det andra och ser även olika på vilken behandling som lämpar sig bäst för denna typ av samsjuklighet: flera anser att missbruket bör behandlas först. Upplevda förutsättningar för samverkan är upprättade kontakter med annan samverkanspart, professionellas kunskap, tillgänglighet samt patientens samtycke, initiativtagande och motivation. Organisatorisk kunskapsöverföring om samverkan och samsjuklighet efterfrågas.

Syftet med studien är att undersöka socialarbetares uppfattningar om familjehemsvård som en insats inom socialtjänsten för vuxna personer med missbruksproblematik. För att uppnå syftet används kvalitativ metod med utgångspunkt i en abduktiv kunskapsteoretisk ansats. Det urval som använts är en kombination av ett målstyrt- och ett bekvämlighetsurval. För insamling av data genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar med vuxna personer med missbruksproblematik. Studien har en systemteoretisk inriktning och understryker betydelsen av insatsens olika dimensioner sett till individens behov. Det huvudsakliga resultatet visar att familjehemsvård uppfattas kunna möta centrala behov som finns hos målgruppen, då familjehemsvård lyfts fram som en insats som kan erbjuda en miljö där klienten får möjlighet att etablera trygga relationer och ingå i ett nytt sammanhang. Familjehemsvård kontrasteras mot den kollektiva miljön i institutionsvård, där en fördel med familjehemsvård är att skillnaden mellan familjehemmet och hemmiljön inte är lika stor som vid andra alternativ. Insatsen anses även kunna utgöra ett alternativ för personer vars behov inte kan mötas med nuvarande institutionslösningar. / The aim of this study is to examine social workers’ view on family placement as an intervention within social services for adults living with substance abuse. In order to reach the purpose of the study a qualitative method is used with an abductive approach. The sample technique that is used is a combined purposeful and convenience sampling. Data collection was conducted through six semi-structured interviews with social workers experienced in the area of substance abuse. A systemic theoretical approach is used, which is helpful in reflecting on the different dimensions of family placement in relation to the needs of the individual. This study argues that family placement is able to meet the fundamental needs of adults living with substance abuse, as it can offer a stable environment where the guest can build safe relationships and enter into new circumstances. Family placement should be considered as an alternative to the collective environment of an institution, where the contrast between the institution and the home environment is substantial.

Individanpassat missbruksarbete är grundläggande inom svensk missbruk- och beroendevård. Syftet med denna studie var att undersöka hur missbrukshandläggare inom socialtjänsten arbetar med personer som har intellektuell funktionsnedsättning i kombination med alkoholmissbruk. Sex kvalitativa intervjuer genomfördes med missbrukshandläggare inom socialtjänsten. Intervjuerna analyserades genom en tematisk analys. Studien visade att missbrukshandläggare upplever arbetet med målgruppen som svårt och utmanande då de inte har stöd i de nationella riktlinjerna samt att bedömningsinstrument och insatser inte är anpassade för denna målgrupp. Bristerna gör att missbrukshandläggares egna erfarenheter samt individuella kunskaper om målgruppen avgör hur utformade insatserna blir för den enskilde klienten. Resultatet har diskuterats i relation till tidigare forskning, systemteori och stigmateorin. Studien indikerar att det finns behov av ytterligare forskning kring denna målgrupp. / Individualized addiction work is fundamental in Swedish addiction treatment. The purpose of the study was to investigate how addiction counsellors in the social services work with people with intellectual disabilities in combination with alcohol abuse. Six qualitative interviews were conducted with addiction counsellors in the social service. The interviews were analysed through a thematic analysis. The study showed that addiction counsellors experience working with the target group as difficult and challenging as they don´t have support in the national guidelines and that assessment instruments and interventions are not adapted for this target group. The shortcomings mean that addiction counsellors own experiences as well as individual knowledge of the target group determine how the interventions are designed for the individual client. The results have been discussed in relation to previous research, system theory and stigma theory. The study indicates that there is a need for further research on this target group.

Drogberoende är ett folkhälsoproblem och det flesta känner någon som har ett problematiskt droganvändande, vissa utvecklar sjukdomen andra ligger i riskzonen. Vi anser att brukarperspektivet inom svensk beroendevård får för lite uppmärksamhet, brukarnas upplevelse av en samhällelig intervention bör tillvaratas bättre, detta för att komma till rätta med problematiken. Den här studien syftar således till att undersöka individer som utvecklat ett drogberoende och deras upplevelse av en behandlingsintervention samt hur socialtjänsten i tillhörande kommun varit behjälplig. Informanterna var tio män respektive sex kvinnor i åldern 31-67 och deras gemensamma nämnare är att de erfarit en behandling till följd av deras missbruk. Tillsammans har de genomgått 62 interventioner både inom öppenvården, institutionsvård och frivilligt deltagande på behandlingshem. Interventionerna har ägt rum i olika städer i Sverige. Studien har en kvalitativ metodik och en semistrukturerad intervjuguide har formulerats för att utforska informanternas upplevelse av behandlingen. Empiriskt data har strukturerats tematiskt och analyserats med hjälp av Michael J. Lambert´s Common factors theory. Upplevelsen av en behandlingsintervention uppskattas överlag som en positiv erfarenhet och för en del har det varit existentiellt nödvändigt, trots att de flesta inte håller total avhållsamhet idag. En negativ upplevelse tycks vara förekomsten av att intagna använder droger under behandlingen. Majoriteten av studiens informanter värdesätter att terapeuterna har egna erfarenheter av ett drogberoende. Tvångsvårdande interventioner ringaktades eftersom de upplevdes som paternalistiska och förtryckande. Upplevelsen av öppenvården är en tid som anses som värdefull, antalet informanter med erfarenhet av öppenvården var emellertid låg. Desto fler hade varit iväg på ett behandlingshem och uppskattade miljöombytet. En signifikant andel har tillhandhållits en gruppterapeutisk behandling, vilket upplevs som en positiv terapiform från hälften av urvalet. Ett faktum att hörsamma är att en betydande andel informanter saknade enskilda samtal. De kvinnliga informanterna hade föredragit att interventionerna var mer könssegregerade. Resultatet indikerar även på att socialtjänsten har en del förbättringspunkter inom vissa kommuner. Att nämna är att vissa informanter lovordade sina hemkommuner och upplever sina socialsekreterare som hjälpsamma.

Syftet med denna studie är att genom att granska LVM domar undersöka hur socialnämnden och förvaltningsrätten framställer missbruksproblematik i de två olika ålderskategorierna, unga vuxna och äldre. Studien syftar även till att undersöka den betydelse klientens ålder tillskrivs i olika LVM domar. Tidigare forskning visar att socialnämnden prioriterar unga klienter för missbruksvård och i beslut om att ansöka om LVM hos förvaltningsrätten. Även statistik från socialstyrelsen visar att det är fler unga än äldre som vårdas enligt LVM. Studiens empiriska material består av 20 domar, varav 10 domar representerar personer under 25 år och 10 domar representerar personer över 65 år. Studien har analyserats utifrån ett socialkonstrukivistiskt perspektiv och en diskursanalytisk ansats med hjälp av de teoretiska begreppen ålderism, makt, diskurs, normalitet och subjektsposition. Studiens resultat visar att ålder inte explicit uttrycks som en motivering för LVM-vård men att den har en implicit betydelse. Detta visar sig bland annat genom att socialnämndens yttrande och förvaltningsrättens motivering till beslut skiljer sig för de två olika åldersgrupperna, exempelvis genom beskrivningen av klientegenskaper och den enskildes hälsa. Nyckelord: Tvångsvård, missbruk, ålder, diskurs, socialt arbete. / The purpose of this study is to examine how LVM judgements examine how the social welfare board and the administrative court present substance abuse problems in the two different age categories, young adults and the elderly. The study also aims to examine the importance the client`s age is attributed to in various LVM judgments. Previous research shows that the social welfare board priorities young clients for substance abuse care and in decisions to apply for LVM with the administrative court. Statistics from the National Board of Health and Welfare also show that more young people than the elderly are cared for according to LVM. The empirical material of the study consists of 20 judgments, of which 10 judgments represent persons under 25 years of age and 10 judgments represent persons over 65 years of age. The study has been analyzed from a   social constructivist perspective, and a discourse analytical approach using the theoretical concepts of ageism, power, discourse, normality and subject position. The results show that the social welfare board's opinion and the administrative court's motivation for decisions differ between the two different age groups, for example through the description of client characteristics and the divorced person's health. Keywords: Compulsory care, addiction, age, discourse, social work.

Growing up with parental substance abuse is a common social problem in the present society. The extent of this social problem is hard to determine and a childhood marked by parental substance abuse leads to an increased risk of serious consequences to the child, both during childhood and as an adult. The aim of this study is to examine, analyze and make these consequences visible in order to increase the knowledge and further improve the opportunities to be able to help these children in time. The scoping review methodology has been used in this study and the empirics consist of 15 scientific studies. The result shows that children tend to be negatively affected by growing up with parental substance abuse. During childhood, these children tend to feel bad and have feelings of sorrow, anxiety and fear. Children growing up in these types of families also tend to take an unnatural proportion of responsibility. Another recurring pattern is lack of trust, as well in their parents as in people outside their own family. Growing up in these conditions also increases the risk of not being able to finish school, to develop mental illness and to get into social problems later in life. The most important conclusion is that the parent’s substance abuse generally implies negative consequences to their children, but also that a lot of factors are involved and that all children are therefore affected in different ways and variations. / I dagens samhälle är det många barn som växer upp med föräldrar som har ett missbruk. Omfattningen av detta sociala problem är väldigt svår att fastställa och en uppväxt med föräldrar som har ett missbruk riskerar att ge allvarliga konsekvenser för barnet, såväl under barndomen som i vuxen ålder. Syftet med detta examensarbete är att undersöka, analysera och synliggöra dessa konsekvenser för att öka kunskapen och i större mån kunna hjälpa dessa barn i tid. Metoden litteraturöversikt har tillämpats och empirin i denna studie utgörs av 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet visar på att barn i regel påverkas negativt av en uppväxt med föräldrar som har ett missbruk. Under uppväxten tenderar barn till föräldrar med missbruk att må dåligt och känna känslor som ledsamhet, oro och rädsla. I många fall behöver barn till föräldrar med missbruk ta onaturligt mycket ansvar för familjen. Ett återkommande mönster har också varit brist på tillit, både gentemot sina föräldrar men också till människor utanför familjen. Barn som växt upp under dessa förhållanden har också en avsevärt högre risk att till exempel inte klara av skolan, att utveckla psykisk ohälsa eller att senare i livet själva hamna i sociala problem. Den viktigaste slutsatsen är att föräldrarnas missbruk i regel innebär negativa konsekvenser för barnen, men också att många faktorer påverkar och att alla barn påverkas olika mycket och på olika sätt.

Denna studie syftade till att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänsten uppfattar sina nuvarande förutsättningar för att samverka vid samsjuklighet i form av missbruk och psykisk ohälsa, samt vilka förutsättningar förslagen från regeringens samsjuklighetsutredning, kan ha för att åstadkomma bättre hjälp till målgruppen. En kvalitativ forskningsdesign med semistrukturerade intervjuer användes och fem socialsekreterare deltog. Resultatet indikerade att samverkan brister, främst på grund av strikt uppdelning mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård. Möjligheter till samverkan var främst beroende av individuella faktorer. Socialsekreterarna ställde sig positiva till samsjuklighetsutredningens förslag, men var skeptiska till huruvida de kommer att verkställas. Analysen visade att socialtjänst och psykiatri kan anses ha skilda ansvarsområden, kunskapsbaser och regelverk. Uppsatsens diskussion underströk att socialsekreterarnas uttalanden liknade det som tidigare forskning framlagt, det vill säga att samsyn och samordnat arbete behövs vid samsjuklighet. Implementerande av samsjuklighetsutredningens förslag skulle kunna bidra till större förutsättningar för samverkan. / This study aimed to investigate how social workers in social services perceive their current conditions for collaboration in case of comorbidity in the form of substance abuse and mental illness, and what conditions the proposals from the recent comorbidity-investigation by the government may have, to provide better help to the target group. A qualitative study with semi-structured interviews was used and five social workers participated. The results indicated that there is a lack of collaboration, mainly due to a strict division between social services and health- and medical care. Opportunities for collaboration were mainly individual factors. The social workers were positive to the comorbidity inquiry´s proposals but were sceptical about whether they will be implemented. The analysis showed that social services and psychiatry can be considered to have different areas of responsibility, knowledge base and regulations. The thesis discussion underlined that the statements of the social secretaries were similar to those presented by previous research, which is that consensus and coordinated work are needed in case of comorbidity. An implementation of the comorbidity inquiry´s proposal could contribute to greater conditions for collaboration.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vilka egenskaper och beskrivningar som ingår i konstruktionen av en missbrukande förälder i fyra nordiska filmer. De studerade filmerna är Trädgårdsgatan (2017), Mig äger ingen (2013), Submarino (2010) och Svinalängorna (2010). Syftet med studien är även att undersöka hur framställningen av familjemedlemmars reaktioner på missbruket i filmerna bidrar till konstruktionen av den missbrukande föräldern. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och använder narrativ metod. Två centrala teoretiska begrepp som används är normalitet och avvikelse för att analysera hur förälderns föräldraskap konstrueras som antingen normalt eller avvikande. Eftersom narrativ metod används analyseras filmerna som berättelser, mer specifikt berättelser om familjer. I studien har vi funnit att den missbrukande föräldern konstrueras genom önskvärda respektive avvikande egenskaper. I analysen har vi utifrån nyckelscener och nyckelcitat synliggjort de fem mest utmärkande egenskaperna som föräldern tillskrivits genom filmernas berättelser. Dessa är att vara socialt utsatt, ansvarslös, kontrollös, medveten (kring det som avviker) och känslomässigt nära till sitt barn. Egenskaperna har sorterats efter fem teman och under dessa har vi analyserat varje tillskriven egenskap och hur de bidrar till konstruktionen av den missbrukande föräldern i de studerade filmerna. Sammantaget visar vår studie att det är en viss stereotypisk bild av en förälder som förmedlas, men även en komplex sådan. Vår förhoppning med studien är att skapa medvetenhet kring hur film kan framställa, producera och reproducera vissa stereotypa bilder eller föreställningar för ett fenomen, som i detta fall är ett föräldraskap i missbruk.

Studiens syfte är att undersöka hur förarbeten gällande tvångsvård för personer med missbruksproblematik konstruerat dessa personer över tid och vad som framställs som viktigt i tvångsvården av individer med denna problematik, samt hur tvångsvård har rättfärdigats i dessa förarbeten. Studien är en dokumentstudie med en kvalitativ innehållsanalys, och materialet består av proposition till 1913 års Alkoholistlag, SOU till 1988 års LVM och Samsjuklighetsutredningen från 2023. Bearbetningen av materialet resulterade i tre teman: Medikalisering av missbruk, Missbruk som samhällelig och social avvikelse samt Rättfärdigandet av tvångsvård och dess syfte. Resultat och analys visar att konstruktionen av personer med missbruksproblematik har förändrats. I proposition till Alkoholistlagen framhålls moralism och bristande karaktär som ett kännetecken för personer med missbruksproblematik. LVM-utredningen konstruerar att personer med missbruksproblematik inte vet sitt eget bästa i relation till vårdbehov. Samsjuklighetsutredningen konstruerar personerna som självständiga aktörer med inflytande över sitt liv och sitt vårdbehov. Den sociala och medicinska vårdens roll skiljer sig också mellan förarbetena. Propositionen till Alkoholistlagen framställer missbruksproblematik som en sjukdom som behöver botas, LVM-utredningen framställer ett helhetsperspektiv på missbruk med sociala skadeverkningar och Samsjuklighetsutredning påvisar en medikalisering av missbruk där det benämns vara en beroendesjukdom. Samtliga förarbeten framställer missbruk som ett samhälleligt problem. Propositionen till Alkoholistlagen benämner även missbruk som en samhällsfara. LVM-utredningen benämner missbruk som ett socialt problem, och Samsjuklighetsutredningen benämner det vara främst ett medicinskt problem. Tvångsvård rättfärdigas av samtliga förarbeten som en nödvändig och livsuppehållande åtgärd.