Det här arbetet handlar om små barns grovmotoriska utveckling och hur man som pedagog kan stimulera en lustfylld upplevelse tillsammans med barnen. Syftet är att skapa en produktprototyp som tillför ett medvetet arbete med grovmotoriska rörelser i förskolan där pedagogen medverkar aktivt. Produktprototypen har arbetats fram efter en iterativ process där olika steg upprepas under arbetets gång. Forskning visar att grovmotorik hänger ihop med den kognitiva och sociala utvecklingen samt hälsan hos barn. I dagens samhälle utvecklas tekniken snabbt och företag riktar in sig på de allt mindre åldrarna med exempelvis olika appar riktade till spädbarn. Forskning visar att barn blir allt mer stillasittande med risk för resultat som sämre hälsa och motorisk utveckling. Även risken att utsättas för mobbing p.g.a. den motoriska utvecklingen och sedan uteslutande från gruppen gör att det är viktigt att arbeta med ämnet i förskolan.   Att använda pedagogiskt drama, eller dramalek i undervisningen säger forskningen stärker gruppens sammanhållning och barnens självförtroende då de känner sig betydelsefulla i den dramatiserade historien. Lärandet sker i det sociala sammanhanget tillsammans med andra kamrater och pedagoger kan stötta varandra stödjer sig på ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Omvärldsanalysen visar att ett behov av fler produkter kring arbete med grovmotorik finns och en önskan om att dessa ska vara lätta att använda för både barn och pedagoger. Produkten ska gärna gå att variera för att hålla intresset uppe hos barn och pedagoger. Genom att utgå ifrån tidigare forskning kring barn och motorik samt intervjuer med förskollärare har jag arbetat fram en fysisk produkt i form av en rörelsesaga med tillhörande karaktärskläder till pedagoger och barn i förskolan. Syftet med produkten är att göra pedagogen till en aktiv medverkare i aktiviteten.

Syfte   Undersöka om skolbarns motoriska kompetens påverkas av mängden schemalagd fysisk aktivitet.  Frågeställningar I hur stor utsträckning får skolbarn med fysisk aktivitet schemalagd fem gånger i veckan bättre motorik än de som har schemalagd fysisk aktivitet två gånger i veckan? Metod Vi har använt oss av ett motoriktest, kallat NyTidstestet, för att testa 111 elever i årskurserna 3-5. Testet består av sexton olika stationer där utförandet av respektive rörelse bedöms på en fyrgradig skala. Testet har genomförts två gånger för att fastställa interreliabiliteten. Det är författarna av studien som agerat bedömare vid motoriktesterna. Motoriktestet har i studien kompletterats av styrketest, enkäter, vägning och mätning. De styrketest som genomförts är upphopp som skall mäta styrkan i underkroppen och arm-hang som skall mäta styrkan i överkroppen. Utöver styrketest har vi även använt oss av enkäter för att få en uppfattning om elevernas aktivitetsgrad utanför skolan och under lektioner i idrott och hälsa. Vägning och mätning har genomförts för att fastställa elevernas BMI. Resultaten ifrån respektive elev och grupp har sedan sammanställts och beräknats i statistik bearbetningsprogrammet SPSS.     Resultat Elever med schemalagd fysisk aktivitet fem gånger i veckan har bättre motoriska färdigheter än de elever som har det två gånger i veckan. Elevernas aktivitetsgrad utanför skolan påverkar resultatet av motoriktestet. Likaså påverkar elevernas styrka resultatet. När dessa data vägs in i resultatet så finns det ändå stora skillnader i de motoriska färdigheterna mellan de olika skolornas elever. Eleverna som har fysisk aktivitet fem gånger i veckan presterar bäst. Slutsats Elevernas motoriska kompetens påverkas positivt av antalet timmar schemalagd fysisk aktivitet.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn motoriskt nyttjar de miljöer som erbjuds på förskolegården. Detta genom att studera och undersöka ett antal utvalda grovmotoriska rörelser, var på förskolegården barnen väljer att utföra dessa grovmotoriska rörelser samt hur de utför dem. Studien vilar på en epigenetisk teorigrund som resonerar kring huruvida barns motorikutveckling är avhängig gener och arv, följer förutbestämda stadier utifrån ålder och mognad eller om miljön har någon betydelse för och inverkan på barns motoriska utveckling. Jag har genomfört en studie vars insamlade empiri och data är såväl kvalitativ som kvantitativ. Empirin har samlats in med hjälp av observationsscheman. Parallellt med utförda observationer har kompletterande fältanteckningar förts löpande. Dessa metodval har således resulterat i både kvalitativa och kvantitativa data. Under observationerna har totalt fjorton barn i åldrarna 1-5 år varit närvarande.   Studiens resultat visar att barnen ute på förskolegården i stor utsträckning väljer att utföra de observerade grovmotoriska rörelserna i naturlika miljöer. Barnen väljer att hoppa från klippväggar och klättra i klätterträd istället för att till exempel klättra på tillverkade klätterställningar som också finns tillgängliga på förskolegården. I studien framkommer även hur barnen utför de, för observation utvalda, grovmotoriska rörelserna. Utifrån det, för studien valda, teoretiska perspektivet förs diskussion om huruvida barnens olika rörelsemönster beror på ålder eller vad som annars orsakar dessa iakttagna skillnader och likheter i barnens motoriska utveckling.

Under vår utbildning har vi bildat oss en uppfattning om stora skillnader kring motoriken hos barn och ungdomar. Eftersom vår utbildning sker både teoretiskt och praktiskt har vi fått erfarenhet om hur området kan behandlas från teori till praktik genom bland annat vår verksamhetsförlagda utbildning. Syftet med vår kunskapsöversikt är att skapa oss en förståelse för hur lärare värderar en god motorisk utveckling och hur den kan påverka barn och ungdomar. Vi har även valt att undersöka hur lärare väljer att arbeta med motorisk utveckling i skolan för att vi sedan ska kunna skapa en förståelse om vad som är bra men även vad som kan bli bättre. Utifrån vår sammanställning kan vi se att motoriken har stor betydelse för individen och samhället. Det kan leda till allt fler elever känner sig mer inkluderade i undervisningen eftersom alla människor lär sig på olika sätt och behöver olika utmaningar. Undersökningen utgick från en kvantitativ metod i form av en enkät där vi fick in 55 svar från idrottslärare runt om i landet. Slutsatsen är att det inte bara krävs en ökad fysisk aktivitet samt en ökad motorisk träning för att få barn att utvecklas. Utan det krävs även en utbildad pedagog med rätt kunskaper för att kunna utmana varje elev utifrån deras förutsättningar och behov.

Syftet med studien är att belysa förskollärares beskrivningar av arbetet med motorik i förskolans inomhusmiljö, med hjälp av två frågeställningar: vad beskriver förskollärare att de skapar för förutsättningar för barns motorik i inomhusmiljön? samt vad ser förskollärarna för möjligheter och utmaningar i arbetet med motorik i inomhusmiljön? Som teoretiskt perspektiv för att analysera studiens resultat används de sociokulturella begreppen: den proximala utvecklingszonen, scaffolding samt medierande redskap. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex legitimerade förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna skapar förutsättningar för barnen att utveckla sin motorik genom att planera en pedagogisk miljö, genomföra planerade och spontana aktiviteter samt genom att ge barnen utmaningar och stöttning under hela dagen. Resultatet visar även att utmaningen som förskollärarna ser i arbetet med motorik i inomhusmiljön är det begränsade utrymmet. De möjligheter som förskollärare ser i inomhusmiljön är att de kan anpassa miljö, aktiviteter samt storlek på barngrupp för att ändå kunna arbeta med motorik inomhus.

Arbetets art: C- uppsats 10 poäng i Barndoms- och ungdomsvetenskap.Sidantal: 45Titel: Arbetar pedagogerna på förskolan medvetet för att stimulera barns motorik?Författare: Stefan Kruse & Johanna NilssonHandledare: Ann- Sofi RåstamDatum: 2005/12/16Bakgrund: Vi är två blivande förskollärare som läser på lärarutbildningen i Malmö. Undervåra sidoämnen läste vi 40 poäng idrott och genom det fick vi ett stort intresse för det ämne vivalt att skriva om.Syfte: Syftet med undersökningen var att se om pedagoger i förskolan på ett medvetet sättarbetade för att stimulera barns motorik.Problemprecisering: Vi valde att undersöka om pedagoger på två förskolor medvetet arbetadeför att stimulera barns motorik och i så fall studera hur de arbetar. Vi ville också se hurpedagogerna tänkte kring barn med brister i motoriken.Metod: Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer och observationer. Undersökningenhar en deskriptiv karaktär. Två förskolor deltog och sammanlagt sex pedagoger intervjuades.Resultat: Pedagogerna på de undersökta förskolorna arbetade medvetet för att stimulerabarnens motorik främst genom att i sin verksamhet ha återkommande och planeraderörelsepass. Pedagogernas ambitions- och kunskapsnivå kring barns motorik varierade på debåda förskolorna.

Vår studie handlar om barns motoriska utveckling i förskolan. Vi presenterar tidigare forskning som relaterar till förskoleåldern som en viktig motorisk utvecklingsperiod samt motorikens betydelse för barns lärande, utveckling och hälsa. Förskollärarens kunskaper och förhållningssätt och hur detta påverkar barns motoriska utveckling samt förskolans kompensatoriska uppdrag i samhället diskuteras. Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare resonerar och agerar samt vilka förutsättningar förskollärarna har för att främja barns motoriska utveckling i förskolan. Specifikt studeras barns motoriska lärande utifrån de didaktiska frågeställningarna: vad, hur och varför. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare från sex olika förskolor. I analysen av resultatet utgick vi från den sociokulturella- och den psykomotoriska teorin. Resultatet visar att förskollärarna har olika förutsättningar vad gäller kompetensutveckling inom barns motoriska utveckling samt att detta område prioriteras olika mycket inom förskolorna. Det finns en medvetenhet hos förskollärarna att barn behöver ha tillgång till olika material och utrustning för att stimulera sin fin- och grovmotoriska utveckling. Förskollärarna är tydliga med att det är viktigt att de själva deltar i motorisk undervisning med barnen och agerar rörelsemodeller. Motorisk utveckling är dock sällan det huvudsakliga syftet i aktiviteterna. Förskollärarna betonar framförallt att syftet med motorisk utveckling är att barnen utvecklar sin självständighet och självkänsla. De uttrycker däremot vagt vilka motoriska färdigheter de vill att barnen ska utveckla i den motoriska undervisningen.

Denna studies syfte var att undersöka hur elever i behov av särskilt stöd uppfattade musikundervisning och med ett särskilt fokus på sånginlärning. Frågeställningarna var hur elever beskrev det som de brukade göra på musiklektionerna, hur eleverna uppfattade sin inlärningsmiljö och hur eleverna uppfattade sin sånginlärning. Eleverna var 10-11 år. Elevernas huvudsakliga aktiviteter under musiklektionerna var sång, dans och instrumentalspelande. Medan fria val av musikaktiviteter upplevdes som positivt, upplevdes brist på koncentration som negativt. Svaren visade även betydelsen av lyssning och upprepad övning, utifrån såväl skriven text som i form av härmning av framförd text. I resultatet framkom det att sjunga tillsammans med hela klassen medförde en risk att höras om inte samtliga sjöng med. Det kunde i sin tur medföra en känsla av obehag och resultera i en ovilja att delta i den gemensamma sången. Även den egna rösten upplevdes som främmande. Lite oväntat fanns en skillnad mellan flickor och pojkar i de redovisade svaren. Skillnaden framkom hos både flickor och pojkar, men i olika moment.

Syftet med undersökningen var att studera pedagogers upplevelser av barns motorik i förskolemiljö. För att fördjupa samt tydligare beskriva syftet valdes några frågeställningar ut: Hur upplever pedagogerna motorikens betydelse i det sociala samspelet? Hur upplever pedagogerna motorikens betydelse i lärandet? Vad kan pedagogerna göra för att hjälpa barn med den motoriskautvecklingen? För att undersöka studiens syfte användes kvalitativa intervjuer, som genomfördes med fem stycken verksamma pedagoger i två förskolor. Resultatet visade att pedagogerna har olika erfarenheter och upplevelser av begreppet motorik, men att pedagogerna gemensamt lyfter vikten av motorikens betydelse för barns utveckling. Studiens slutsats är att pedagogerna samt tidigare forskning och litteratur lyfter motorikens betydelse för barns fortsatta utveckling. Den har en betydande roll i det sociala samspelet och lärandet, samt att pedagogerna har en viktig roll i barns motoriska utveckling genom att finnas med och stötta, uppmuntra och utmana. / The aim of this study was to examine how educators in preschool experience preeschool children’s motor skills. In order to deepen as well as more clearly describe the purpose of the study, a few main questions were chosen: How do the educators experience the significance of motor skills for social interaction? How do educators experience the significance of motor skills for learning? What can educators do to help with motor skill development? To examine the purpose of the study qualitative interviews were used, which were conducted with five pedagogues at two preschools. The result showed that educators have different experiences and perceptions of the concept of motor skills, but that the educators together highlight the importance of motor skills for child development. The conclusion of the study was that the educators as well as previous research and literature highlight the significance of motor skills for children’s future development. It has a significant role in social interaction and learning, and the educators have an important role in children’s motor skill development by being supporting, encouraging and challenging.

Att kunna läsa är att vara delaktig i samhället och kunna påverka. Sveriges elever läser sämre enligt PISA resultat. Lässvårigheter beror oftast på svagheter i avkodning.Studien syftade till att undersöka om avkodningshastigheten påverkas av kroppsställningen. Studien omfattade 154 elever i årskurs två och tre som fick avkoda ord under en minut stående och sittande. Studiens syfte var även att se hur avkodningshastigheten tedde sig beroende på kön, ålder och läsförmåga. Studien är kvantitativ med en kvasiexperimentell struktur och cross-over design. Empiriskt material har samlats in från 4 skolor i södra Sverige.Eleverna fick individuellt under en minut läsa en läslista sittande och stående. Hälften av eleverna började sittande och hälften stående. Sedan fick de byta position. Vi hade två olika läslistor med samma svårighetsgrad så att eleverna inte skulle läsa samma blad två gånger. Resultaten visar att 67% av eleverna avkodar snabbare stående än sittande, oberoende av kön. Könet har ingen större betydelse däremot var skillnaden större i årskurs 3 och bland lässvaga. I årskurs 3 läste fler elever snabbare stående än vad elever i årskurs 2 gjorde. Resultatet får oss att fundera över hur klassrummen är utformade, och hur långa lektionspassen är i dagens skola. Finns det höj- och sänkbara bord och ges det tillfälle till varierande arbetsställningar och pauser under skoldagen?