Mak King Huai Kevin. / "Architecture Department, Chinese University of Hong Kong, Master of Architecture Programme 2008-2009, design report." / Subtitle on thesis t.p.: Photographic gallery & image archive center, Central, Hong Kong. / Includes bibliographical references (p. [84]-85). / Chapter 0a --- thesis statement --- p.5 / Chapter 0b --- thesis abstract --- p.13 / Chapter 0c --- definitions --- p.14 / Chapter 1 --- Vibrant Surface of Metropolitan City --- p.17 / Chapter 2 --- Stillness : detached from Vibrant Surface --- p.22 / Chapter 3 --- Still Space --- p.32 / Chapter 3.1 --- hidden courtyards : access / space / qualities / Chapter 3.2 --- cases studies / Chapter 4 --- Still Photography --- p.24 / Chapter 4.1 --- city > photographic image / Chapter 4.2 --- cases studies / Chapter 5 --- Design Strategy --- p.45 / Chapter 5.1 --- Site / Chapter 5.2 --- Programme / Chapter 5.3 --- Space / Chapter 6 --- Detailed Design --- p.57 / bibliography --- p.82

<p>The Swedish museum world is a complex and disputed field. Changes are high on the agenda, but they are neither easy nor self-evident. This master thesis looks at how Swedish museum professionals discuss changes and how they envision museum work for the future. It is also an analysis of the current state of the field. </p><p>We have made a critical discourse analysis of three recent projects; <i>Svåra saker, Museum 2000</i>, makten.nu and the debate articles from the journal Svenska Museer from 2000 to 2001. The focus of our study has been an investigation into how professionals are altering museum work today. The type of questions we have been considering are; What changes are they striving to attain and why, what factors do they consider important, what problems have they identified and what are they trying to achieve? </p><p>We found that the field is complex, with lots of diverging ideas. However, one thing that remains in agreement is that museums are vital institutions, which offer something very valuable to society, and so their continuation is to be ensured. Museums are a legacy that must be protected and renewed, the traditions that surround them can be seen as both a burden and blessing. Recently, there is a strong desire throughout the field to work in accordance with the standards set by journalist discourse, and to find ways of increasing interaction with the community. Being socially aware has become a major concern for museums, but the protection of the credibility that museums have in the public eye, is their top priority.</p> / <p>Dagens svenska museivärld är en omtumlad och omtumlande värld. Förändringar verkar stå högt på dagordningen, men framstår vare sig som enkla eller självklara. Denna uppsats handlar om hur den svenska museivärlden talar om och ställer sig till förändring av den egna verksamheten. </p><p>Uppsatsen syfte är att teckna en dagsaktuell bild av den svenska museivärldens skepnad utifrån ett förändringsperspektiv. Uppsatsens övergripande frågeställningar är; Hur talar den svenska museiprofessionen om framtid&förändring, vilka förändringar eftersträvar de samt hur formulerar de museernas position i samhället idag. Utifrån diskursanalytisk teori och metod har vi analyserat tre aktuella museala projekt; Svåra saker, Museum 2000, makten.nu samt artiklar införda under rubriken debatt i tidskriften Svenska Museer under åren 2000/2001. </p><p>I materialet kunde vi utläsa en splittrad och mångfacetterad bild av de svenska museerna idag och förändringsläget de befinner sig i, men ändå vissa specifika tendenser. Vi fann att de allra flesta var överens om att museerna är viktiga institutioner i samhället och att de bör agera för att fortsätta vara betydelsefulla för det svenska folket i dagens och framtidens Sverige. Utifrån det ställningstagandet ligger den övergripande problematiken i förhållandet mellan tradition och nytänkande, och det är mellan de polerna diskussionen kretsar. Vi fann en stark förändringsvilja som strävar efter att museerna ska delta mer aktivt i samhällsdebatten, vilket vi även ser medför en rörelse mot en journalistisk diskurs. </p>

<p>An inquiry into the post-war European aesthetic and political landscape should take the international organization Unesco’s colour reproductions and travelling exhibitions of paintings into consideration. In these, the organization implements André Malraux’ idea of the “imaginary museum” as a framework for a future cosmopolitical, aesthetic (and utopian) community. During the late 1940’s, the Swedish government also discusses the need for raising an “aesthetic awareness” amongst their citizens as a consequence to a poor knowledge in the fine arts. In short, there is a poor developed sensibility amongst the Swedish people. An aesthetic (re)shaping has political consequences since it concerns the sensibility of the political subject and his or hers ability to partake in a political order. The issue at hand is how these re-shapings are constituted and further developed, i.e. how these create new ways of sensing and new forms for the political subject. Or, in the stance of Unesco: the cosmopolitical subject.</p><p>The international organization Unesco has its roots in the early 20th century. The making of the organization – both its birth and bureaucratic constitution – coincides with an emergent information society. Radio, colour-photography, television and film all defy boundaries in some way. These media re-organized time, space and perception, changing the awareness of the other. These media linked the world together in the following logic: same time, but different place. The work that Unesco undertook came to revolve around these media and this logic, especially since Unesco furthered Malraux’s imaginary museum. Unesco’s constitution describes the origins of conflict as residing in man’s mind and promotes the free flow of ideas by word and image. New media would act in an enlightening way and play a significant role in making the organizations dream of a global unity come true. This thesis describes art’s function in Unesco’s attempt to bring this utopia to life.</p> / <p>En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten.</p><p>Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande och skulle spela en framträdande roll i organisationens förverkligande av sin dröm om en världspolitisk enhet. Denna uppsats beskriver konstens plats i Unesco:s försök att förverkliga denna utopi.</p>

The purpose of this study was to develop recommendations for using more efficient lighting and better graphic design to create a more uniform structure in the exhibition hall “Road to the past” in Jönköping County Museum by answering the following questions at issue: 1) How are the objects in the exhibition hall “Road to the past” exposed today? 2) How can you use lighting and graphic design to create structure in the exhibition and strengthen the expression in the exhibition? Our work is based on observations and open group interviews. We observed the exhibition hall “Road to the past” during day and evening. In the same hall, we observed a guided tour that we followed up with open group interviews. Finally, we observed four exhibition halls in Stockholm that are located at the Historical Museum, Royal Armory and at the Army Museum. The purpose of the observation of exhibition hall "Road to the past" was to answer the first question of issue. The observations in Stockholm, the observation of the tour and the interviews were some of the basis for responding to our second question of issue. The results of this study show that graphic design and lighting design can enhance the expression of the exhibition hall. Examples are given of how to work with colors that attract attention and how information texts can be designed in a guided and easy to read manner. In addition, it explains how the lighting can be adjusted to the objects in the hall as well as the human vision. To spatially dispose the objects in the exhibition in a logic and guiding way is also described as a method to enhance the expression of the exhibition. The result of the investigation shows that through color selection, and outline of the lighting one also can create a flow of the exhibition hall that leads the visitor through the exhibition. We conclude that the visitors’ experience of the exhibition hall “Road to the past” at the moment is strongly linked to whether it is part of a guided tour or not. The essay discusses solutions so that the exhibition can be more self-guiding. / Syftet med detta examensarbete var att ta fram rekommendationer för hur man med hjälp av mer ändamålsenlig belysning och grafisk design kan skapa en tydligare och mer enhetlig struktur i utställningen ”Vägen till det förflutna” vid Jönköpings Läns Museum genom att besvara följande frågeställningar: 1) Hur exponeras föremålen i utställningssalen ”Vägen till det förflutna” i dagsläget? 2) Hur kan man stärka uttrycket i utställningen och skapa en tydligare och mer enhetlig struktur med hjälp av bättre grafisk design och mer ändamålsenlig belysning? Vi har i studien använt oss av observationer och öppna gruppintervjuer. Inledningsvis observerade vi utställningssalen ”Vägen till det förflutna” under dags och kvällstid. Efter detta genomförde vi en observation av en guidad tur i samma sal som vi sedan följde upp med öppna gruppintervjuer. Slutligen observerade vi fyra andra utställningssalar i Stockholm som finns belägna på Historiska Museet, Livrustkammaren och på Armémuseum. Syftet med observationen av utställningssalen ”Vägen till det förflutna” var att svara på frågeställning ett. Observationerna i Stockholm, observationen av den guidade turen samt intervjuerna har använts för att svara på frågeställning två. Resultatet av studien visar att man med grafisk design och ljusdesign kan förstärka uttrycken i utställningssalen. Exempel ges på hur man kan jobba med färgval som attraherar och lockar till uppmärksamhet och hur informationstexter kan utformas på ett guidande och lättläst sätt. Vidare beskrivs hur belysningen kan anpassas, dels till salens föremål och dels till det mänskliga synsinnet.  Att spatialt disponera utställningsföremålen vägledande och logiskt beskrivs också som ett sätt att förstärka uttrycket i utställningen. Resultatet av undersökningen visar att man genom färgval, disposition och belysning också kan skapa ett flöde i utställningssalen som leder besökaren genom utställningen. Vi har dragit slutsatsen att besökarnas upplevelser av utställningssalen "Vägen till det förflutna" i nuläget är starkt kopplade till om man ingår i en guidad tur eller inte. I arbetet diskuteras lösningar för hur utställningen i högre grad kan göras självguidande.

An inquiry into the post-war European aesthetic and political landscape should take the international organization Unesco’s colour reproductions and travelling exhibitions of paintings into consideration. In these, the organization implements André Malraux’ idea of the “imaginary museum” as a framework for a future cosmopolitical, aesthetic (and utopian) community. During the late 1940’s, the Swedish government also discusses the need for raising an “aesthetic awareness” amongst their citizens as a consequence to a poor knowledge in the fine arts. In short, there is a poor developed sensibility amongst the Swedish people. An aesthetic (re)shaping has political consequences since it concerns the sensibility of the political subject and his or hers ability to partake in a political order. The issue at hand is how these re-shapings are constituted and further developed, i.e. how these create new ways of sensing and new forms for the political subject. Or, in the stance of Unesco: the cosmopolitical subject. The international organization Unesco has its roots in the early 20th century. The making of the organization – both its birth and bureaucratic constitution – coincides with an emergent information society. Radio, colour-photography, television and film all defy boundaries in some way. These media re-organized time, space and perception, changing the awareness of the other. These media linked the world together in the following logic: same time, but different place. The work that Unesco undertook came to revolve around these media and this logic, especially since Unesco furthered Malraux’s imaginary museum. Unesco’s constitution describes the origins of conflict as residing in man’s mind and promotes the free flow of ideas by word and image. New media would act in an enlightening way and play a significant role in making the organizations dream of a global unity come true. This thesis describes art’s function in Unesco’s attempt to bring this utopia to life. / En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten. Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande och skulle spela en framträdande roll i organisationens förverkligande av sin dröm om en världspolitisk enhet. Denna uppsats beskriver konstens plats i Unesco:s försök att förverkliga denna utopi.

Etwas abseits der großzügigen Ausstellungsfläche des Militärhistorischen Museums Dresden verbirgt sich ein integraler Bestandteil der Museumsarbeit; die Bibliothek oder Fachinformationsstelle. Nicht nur die Ausstellungsmacher zählen auf die stetig wachsenden Bestände der Fachinformationsstelle. Auch Historiker und Privatpersonen finden hier wahre Schätze.

The survey aims to problematize masculinity in the exhibitions of the museum.  In what way is masculinity interpreted and valued in exhibitions? What is the attitude towards masculinity in gender oriented museological texts? This study investigates in which way masculinity is written about – how interpretations of masculinity emerge in the texts and what consequences this may have. The survey is based on the method of discourse analysis and the material is processed from a gender perspective. The source material consists of museological texts dealing with the topic of gender and museology, which also is the core material. A complement to this is a selection of exhibition catalogs from museums as well as reviews which are also based on art exhibitions. The main point of the source material consists of the museological texts. The survey highlights that the gender-conscious museological discourse understands, interpret and evaluate masculinity on a more or less given regulatory framework. The classification of this framework means that masculinity is understood in terms of power or unmanliness as a norm and representation. The result is a definition that is reproduced and transmitted via testimony, texts. This contributes to a perception of masculinity which is formulated in evaluative attitudes – about masculinity itself seen as a problem. The discursive framework which the gender-conscious texts consists of constructs the perception of masculinity, and are not merely observations about masculinity as reflections of reality. The discursive classification presumes what there is to know, or what can be found in the study and interpretation of masculinity, men or masculinity. The gender conscious museological discourse affects how truths and statements are constructed, developed and reproduced. The attitude towards masculinity – the perception of masculinity – in the gender-conscious museological discourse as it manifests itself in these texts, is that masculinity in practice doesn’t need to be problematized.

Målet med denna uppsats är att undersöka vilken betydelse kön har för museianställda i deras uppfattningar om könsfördelning och arbetsituation. Resultatet analyseras med hjälp ett könsperspektiv. Materialet består av både intervjuer med ett flertal museianställda, statistiska uppgifter samt utvalt litteratur.

<p>The purpose of this study was to develop recommendations for using more efficient lighting and better graphic design to create a more uniform structure in the exhibition hall “Road to the past” in Jönköping County Museum by answering the following questions at issue:</p><p>1) How are the objects in the exhibition hall “Road to the past” exposed today?</p><p>2) How can you use lighting and graphic design to create structure in the exhibition and strengthen the expression in the exhibition?</p><p>Our work is based on observations and open group interviews. We observed the exhibition hall “Road to the past” during day and evening. In the same hall, we observed a guided tour that we followed up with open group interviews. Finally, we observed four exhibition halls in Stockholm that are located at the Historical Museum, Royal Armory and at the Army Museum. The purpose of the observation of exhibition hall "Road to the past" was to answer the first question of issue. The observations in Stockholm, the observation of the tour and the interviews were some of the basis for responding to our second question of issue.</p><p>The results of this study show that graphic design and lighting design can enhance the expression of the exhibition hall. Examples are given of how to work with colors that attract attention and how information texts can be designed in a guided and easy to read manner. In addition, it explains how the lighting can be adjusted to the objects in the hall as well as the human vision. To spatially dispose the objects in the exhibition in a logic and guiding way is also described as a method to enhance the expression of the exhibition. The result of the investigation shows that through color selection, and outline of the lighting one also can create a flow of the exhibition hall that leads the visitor through the exhibition.</p><p>We conclude that the visitors’ experience of the exhibition hall “Road to the past” at the moment is strongly linked to whether it is part of a guided tour or not. The essay discusses solutions so that the exhibition can be more self-guiding.</p> / <p>Syftet med detta examensarbete var att ta fram rekommendationer för hur man med hjälp av mer ändamålsenlig belysning och grafisk design kan skapa en tydligare och mer enhetlig struktur i utställningen ”Vägen till det förflutna” vid Jönköpings Läns Museum genom att besvara följande frågeställningar:</p><p>1) Hur exponeras föremålen i utställningssalen ”Vägen till det förflutna” i dagsläget?</p><p>2) Hur kan man stärka uttrycket i utställningen och skapa en tydligare och mer enhetlig struktur med hjälp av bättre grafisk design och mer ändamålsenlig belysning?</p><p>Vi har i studien använt oss av observationer och öppna gruppintervjuer. Inledningsvis observerade vi utställningssalen ”Vägen till det förflutna” under dags och kvällstid. Efter detta genomförde vi en observation av en guidad tur i samma sal som vi sedan följde upp med öppna gruppintervjuer. Slutligen observerade vi fyra andra utställningssalar i Stockholm som finns belägna på Historiska Museet, Livrustkammaren och på Armémuseum. Syftet med observationen av utställningssalen ”Vägen till det förflutna” var att svara på frågeställning ett. Observationerna i Stockholm, observationen av den guidade turen samt intervjuerna har använts för att svara på frågeställning två.</p><p>Resultatet av studien visar att man med grafisk design och ljusdesign kan förstärka uttrycken i utställningssalen. Exempel ges på hur man kan jobba med färgval som attraherar och lockar till uppmärksamhet och hur informationstexter kan utformas på ett guidande och lättläst sätt. Vidare beskrivs hur belysningen kan anpassas, dels till salens föremål och dels till det mänskliga synsinnet.  Att spatialt disponera utställningsföremålen vägledande och logiskt beskrivs också som ett sätt att förstärka uttrycket i utställningen. Resultatet av undersökningen visar att man genom färgval, disposition och belysning också kan skapa ett flöde i utställningssalen som leder besökaren genom utställningen.</p><p>Vi har dragit slutsatsen att besökarnas upplevelser av utställningssalen "Vägen till det förflutna" i nuläget är starkt kopplade till om man ingår i en guidad tur eller inte. I arbetet diskuteras lösningar för hur utställningen i högre grad kan göras självguidande.</p>

What were Mary-Russell Ferrell Colton’s contributions to the progressive education movement and the Indian arts and crafts movement in the Southwestern United States at a time when the region was still very remote? Artist, author, amateur ethnographer, educator, and curator; these were but a few of the talents of Mary-Russell Ferrell Colton, co-founder of the Museum of Northern Arizona and early art advocate on the Colorado Plateau. This study investigates how Colton contributed to the progressive education movement and the Indian arts and crafts movement through the work that she did at the museum. There, she labored to increase public awareness of the importance of art education and to revive Native American arts on the Colorado Plateau. Using an extensive collection of archival material in the Colton Collection at the Museum of Northern Arizona, as well as oral history interviews, this historical study provides a nuanced analysis of Colton’s life as an educator. Colton’s influence is not well known today, but her professional contributions merit recognition, giving her a place in the history of American education. This study reveals how Colton’s efforts fit within the context of the work of her contemporaries in Santa Fe and Taos, and within the progressive education movement, from the then relatively remote outpost of Flagstaff. Much can be learned from Colton’s work that is relevant to the field of education today. Her ideals and writings about art education will resonate with opponents of No Child Left Behind. Colton’s work as one of northern Arizona’s earliest art educators contributed to a better understanding of the culture of the various peoples of the Colorado Plateau and to the preservation of Navajo and Hopi traditions through education. Colton made notable contributions to the Indian arts and crafts movement, museum education, and the progressive education movement. A woman of firm convictions and ideals, Colton was strong-willed, and complex, a multi-faceted person with a broad range of interests which she pursued with passion and commitment. This study crosses the boundaries of several disciplines, including educational history, museum studies, women’s studies, educational biography, Native American studies, and art education.