”Detta var vanskelig!” är ett examensarbete i textdesign som syftar till att studera myndighetsinformation ur ett målgruppsperspektiv. Rapporten fokuserar på Skatteverket och deras information kring deklaration.   Varje år uppgår skattefel i samband med deklaration i Sverige till mer än 100 miljarder kronor. Trots att deklarationen blir enklare kvarstår problemen. Ungefär en tiondel av felen görs av personer som arbetat utomlands. Enligt Skatteverket är en betydande del i denna grupp unga vuxna som flyttat till Norge för arbete. När de återvänder hem från Norge stöter de ofta på problem med sin deklaration och vet inte vilka regler som gäller. Detta examensarbete fokuserar på unga som arbetat i Norge under en kortare period, och hur man genom information och kommunikation kan hjälpa dem och samtidigt stävja utvecklingen av skattefel inom denna grupp.   Skatteverket arbetar i viss mån med att uppdatera sina informationstexter kring arbete i Norge på webben. Frågor från personer som arbetat i Norge ökar i antal och likaså skattefelen inom denna grupp. Genom mina utförda intervjuer med målgruppen framkom att unga har svårt att ta till sig Skatteverkets material på grund av språkbruk, bristande information och bristfällig form och struktur. Istället letar målgruppen alternativa källor som kan innehålla felaktigheter. Problemen med deklaration inom denna grupp kan därför härledas till en informationsbrist. Undersökningen besvarar hur man kan utveckla/förändra Skatteverkets nuvarande informationsmaterial för att nå målgruppen på ett bättre sätt och främja för användning.   Med hjälp av intervjuer, utprovningar, analysmodeller och teorier har jag utvecklat en artefakt i form av en broschyr med tillhörande ordlista. Artefakten har skapats genom att applicera begreppen läslighet, läsbarhet och läsvärde samt målgruppsanpassning av språk och form. Broschyren utgör en trovärdig och enkel informationskälla som sammanfattar hela processen från deklarationen i Norge till Sverige.

The purpose of this study is to study the Swedish Tax information campaigns in 2010-2012. Questions about what worked better than others, and what impact this has had has been set up. The study shows that work has essentially divorced by 2011,worked with a significant amount of local material. This work had an impact on mass media published locally in newspapers. This work fits well with research in the area showing that messages should be tailored to the target audience and capture the target group's interest. This study also shows that a large number of citizens in Sweden have access to and take part in local newspapers.Research shows that if a trademark is used in the mass media contacts, it helps strengthen the image of the sender and creates / increases the confidence of the recipient.Conclusion is that structured communication work with the tax declaration number one (forindividuals and sole traders) should occur simultaneously and in parallel at different levels in Sweden. Timing is of utmost importance. Good planning and preparation time is crucial to getting some of the mass media space. The work that has been conducted over the three years studied are consistent with research in the area and may therefore be a good basis for futurecampaigns. / Program: Magisterutbildning i strategisk information och kommunikation

I uppsatsen analyseras lättlästa myndighetstexter utifrån skillnaden gentemot motsvarande normalversioner, vilka krav som ställs på läsarna och hur den övergripande situationen påverkar den språkliga utformningen. Syftet med uppsatsen är att få kunskap om lättlästa myndighetstexter i relation till deras sammanhang. Texterna har analyserats genom diskursanalys enligt Faircloughs trestegsmodell; text, diskurs och social praktik. Sammanfattningsvis visar analysen att de lättlästa myndighetstexterna språkligt sett är både lättare och svårare att läsa och tolka än motsvarande normalversioner, att de har ett otydligt syfte och att de ofta är mer svåråtkomliga än normalversionerna.Litteraturgenomgången visar att begreppet lättläst används allmänt och opreciserat med associationer till ’svårigheter’. Trots att begreppet inte har en enhetlig innebörd verkar det finnas det en samsyn mellan myndigheter om hur en lättläst text ska skrivas. Analysen visar att de lättlästa texterna är uppbyggda på liknande sätt och att de främst följer rekommendationer för lättläst när det gäller ordvariation, LIX-värde, läsartilltal, textbindning, radlängd och typsnitt. Analysen visar även att olika lättlästa faktorer kan motverka varandra och att de lättlästa texterna som publiceras på webben inte är anpassade efter mediet. De lättlästa myndighetstexterna är kontextberoende och ställer relativt höga krav på läsarnas litteracitetsförmåga och hantering av olika medierande redskap. Texterna riktar sig till många läsare med olika behov och blir troligen inte lättlästa i sin helhet för någon. Myndigheterna uppfyller därmed medborgares rättigheter enligt språklagen, inte deras behov.Asymmetrin mellan myndigheter och medborgare blir större trots att myndigheterna följer rekommendationer för lättlästa texter. De lättlästa texterna är språkligt mindre auktoritära men de underliggande strukturerna finns kvar vilket gör att den textuella praktiken inte kongruerar med den sociala praktiken. Detta får till följd att myndigheters lättlästa texter idag främst måste bearbetas utifrån det som uttrycks implicit.För att få en uppfattning om vad som gör en text lättläst behöver även andra faktorer än yttre språkliga och grafiska faktorer undersökas och klarläggas; bland annat relationen mellan språkets form och funktion, läsarens kunskap om myndighetsdiskurs, parternas uppfattning om sina roller och uppgifter, läsarens litteracitetsförmåga samt innebörden i begreppet lättläst och syftet med de lättlästa myndighetstexterna. / This paper treats discourse analysis of easy-to-read texts published by Swedish government agencies. The purpose of the study is to get more information about the texts in relation to their context. In Sweden everyone has the right to understand public information from government agencies. Therefore the government agencies publish some of their information in easy-to-read texts. These texts are problematic in different ways. Firstly, the term easy-to-read has no uniform meaning and could be used differently in different situations. Secondly, there are a lot of traits that can make a text easier to read, but different traits can also counteract each other, for example, a text is usually easier to read if it is shorter and if it includes explanations, but a text that includes explanations often gets longer. Thirdly, even though Sweden’s government agencies follow recommendations from language planning authorities in order to write more comprehensible texts, other difficulties occur: some of the information is omitted in the easy-to-read texts, the government agencies themselves become invisible so that their positions has to be read-out between the lines and the instructions that are binding for citizens often appear as optional choices. This means that the easy-to-read texts place greater demands on readers' literacy, although the idea is that they should be more readable.

<p>Tidigare ansågs inte regler om det allmännas skadeståndsansvar vara så viktiga. Det var först genom skadeståndslagens tillkomst som det allmänna ålades ansvar för felaktig myndighetsutövning. I takt med samhällsutvecklingen har kravet ökat på en större skydd för den enskilde gentemot myndigheterna.</p><p>Tidigare var möjligheterna mycket begränsade att erhålla skadestånd för skada som orsakats av en myndighets felaktiga information. Genom en lagändring som trädde i kraft 1999 gjordes en utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar. Intentionen med utvidgningen var att bortse från kravet på att informationen lämnats ”vid” myndighetsutövning. Det räcker med att den felaktiga informationen lämnats av en myndighet. Dock utgår ersättning endast om lämnandet av den felaktiga informationen varit oaktsamt och att det föreligger särskilda skäl.</p><p>Huvudregeln återfinns i 3:2 SkL, vilket stadgar att staten eller kommunen skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Det har ingen betydelse vem som orsakat skada, utgångspunkten är att det skett vid myndighetsutövning.</p><p>Bengtsson menar att kravet på särskilda skäl i 3:3 SkL knappast är helt tillfredställande. Den svår att hantera och ger dessutom de skadelidande dåliga garantier för ersättning. Vidare anser han att det knappast ökar förtroendet för rättsordningen när det allmänna låts gå fria. Är det några som har råd att svara för sina vållande så är det ju staten och kommunerna. Lambertz däremot är inte av samma mening som Bengtsson. Han menar att bestämmelsen får duga. Den är inte svårare att hantera än många andra lagregler som överlämnar gränsfallen till rättstillämparen.</p>

Tidigare ansågs inte regler om det allmännas skadeståndsansvar vara så viktiga. Det var först genom skadeståndslagens tillkomst som det allmänna ålades ansvar för felaktig myndighetsutövning. I takt med samhällsutvecklingen har kravet ökat på en större skydd för den enskilde gentemot myndigheterna. Tidigare var möjligheterna mycket begränsade att erhålla skadestånd för skada som orsakats av en myndighets felaktiga information. Genom en lagändring som trädde i kraft 1999 gjordes en utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar. Intentionen med utvidgningen var att bortse från kravet på att informationen lämnats ”vid” myndighetsutövning. Det räcker med att den felaktiga informationen lämnats av en myndighet. Dock utgår ersättning endast om lämnandet av den felaktiga informationen varit oaktsamt och att det föreligger särskilda skäl. Huvudregeln återfinns i 3:2 SkL, vilket stadgar att staten eller kommunen skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Det har ingen betydelse vem som orsakat skada, utgångspunkten är att det skett vid myndighetsutövning. Bengtsson menar att kravet på särskilda skäl i 3:3 SkL knappast är helt tillfredställande. Den svår att hantera och ger dessutom de skadelidande dåliga garantier för ersättning. Vidare anser han att det knappast ökar förtroendet för rättsordningen när det allmänna låts gå fria. Är det några som har råd att svara för sina vållande så är det ju staten och kommunerna. Lambertz däremot är inte av samma mening som Bengtsson. Han menar att bestämmelsen får duga. Den är inte svårare att hantera än många andra lagregler som överlämnar gränsfallen till rättstillämparen.

Den här studien i visuell kommunikation analyserar MSB’s broschyr “Om krisen eller kriget kommer” som 2018 skickades ut till 4,9 miljoner svenska hushåll. Den använder visuell analys med fokus på komposition och visuell retorik med inriktning på Burkes identifikationsteori för att besvara frågorna “Hur kan vi se på hur bilder används för att förmedla lugn och oro i broschyren ‘Om krisen eller kriget kommer’?” och “Hur och till vilket syfte använder bilderna i broschyren ‘Om krisen eller kriget kommer’ sig av identifikation som en retorisk strategi?”. Slutsatsen är att broschyren använder lugnande designelement och harmoniska kompositioner för att skapa en känsla av lugn, och den använder också identifikation genom representation som ett retoriskt medel för att övertyga läsaren att handla lugnt i krissituationer.