Bakgrund: Palliativ vård innebär att vårdpersonal ska lindra sjukdomens symtom, förebygga lidande samt förbättra patientens och dess närståendes livskvalitet vid obotlig sjukdom. Att vara närstående till en patient som vårdas palliativt leder många gånger till både fysisk och psykisk påfrestning där vårdpersonalens stöd kan vara betydelsefullt både under vårdtiden och efter dödsfallet.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilket stöd närstående efterfrågar från vårdpersonal i palliativ vård. Metod: En systematisk litteraturstudie. Artikelsökandet genomfördes i Cinahl och PubMed och resulterade i 11 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Analysen skedde utifrån en manifest innehållsanalys.   Resultat: Närstående efterfrågade stöd i form av information om patientens tillstånd och död samt delaktighet och närvaro i patientvården. Att finna en gemenskap med andra närstående var också betydelsefullt. Det uppskattades när vårdpersonal hade social- och medicinsk kompetens samt att de var tillgängliga och avlastade närstående vid behov. Slutsatser: Vårdpersonal kan genom stödjande insatser så som god kommunikation, kompetens och avlastning minska närståendes upplevelser av lidande samt möjliggöra optimal hälsa och välbefinnande för närstående i palliativ vård.

Plötsliga och oväntade hjärtstopp orsakas till störst del av ischemiska händelser och föregås ofta av en akut hjärtinfarkt. Totalt inträffade det år 2016 cirka 8200 oväntade hjärtstopp och cirka elva procent av de drabbade överlever. Ambulanssjuksköterskor arbetar utifrån behandlingsriktlinjer för att ta beslut om att påbörja, avstå, avbryta eller avsluta hjärtlungräddning (HLR) och upplevelser kring hjärtstopp varierar. Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda vid hjärtstopp hos vuxna. En öppen intervjustudie med kvalitativ design med induktiv ansats valdes då målet var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter. Deltagarna var tio ambulanssjuksköterskor med varierande kön, ålder, antal år i yrket och arbetsplatser. En kvalitativ innehållsanalys valdes och analysen resulterade i fyra kategorier; Kontroll som villkor för trygghet, Känsla av maktlöshet, Ambivalens inför närstående samt Behov av bekräftelse. Resultatet visar att genom noggranna förberedelser, fokus på uppgiften samt kompetenta kollegor upplevs trygghet i den komplexa hjärtstoppssituationen. Yttre opåverkbara faktorer som påverkar vården negativt ger ambulanssjuksköterskorna en känsla av maktlöshet. Närstående kan ses både som ett stöd och ett hinder i hjärtstoppssituationen. Känslan av att ha gjort ett bra arbete både för patient och närstående ger bekräftelse och tillfredsställelse. Vårdandet vid en hjärtstoppssituation är mycket komplex och det krävs därför kontinuerlig utbildning inom HLR och omhändertagandet av närstående för att säkerställa en god kompetens och samarbetsförmåga. Det är av stor vikt att känna sig trygg i rollen som ambulanssjuksköterska för att lättare kunna lägga tankar och känslor bakom sig samt känna en trygghet inför kommande hjärtstoppssituationer.

No description available.

Bakgrund: Allt fler personer med demens vårdas idag hemma av närstående, samtidigt drabbas allt fler i takt med den ökade medelåldern. Inom sjukvården upplever sjuksköterskor en hög belastning i vårdandet av personer med demens.  Vårdandet av personer med demens är omfattande, etiskt svårt och kräver kompetens som ofta upplevs som bristfällig av sjuksköterskor. Syfte är att beskriva anhörigvårdares upplevelse av att vårda personer med demens i hemmet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie, Den beskrivande syntesen. Resultat: Utifrån metoden framkom tre teman: En inverkan på vardagen,En inverkan på egna förhållningssättetoch En inverkan på egna hälsan. Att vårda personer med demens upplevdes som tidskrävande, emotionellt påfrestande samt att vardagen förändrades. Det fanns svårigheter i att hitta en balans i vårdandet då anhörigvårdare bortprioriterade egna behov och livsmål samt upplevde en förlorad kontroll över tillvaron. Emellertid upplevdes positiva aspekter till följd av vårdandet så som tillfredställelse och att en närmare kontakt med personer med demens utvecklades. Slutsats: Bristen på stöd var en av de största bördorna i vårdandet. Det var mentalt och fysiskt utmattande att vårda personer med demens i hemmet. Egna behov bortprioriterades och en ny livsstil skapades innehållande både tillfredställelse och lidande.

Introduktion: Det finns ett stort behov av palliativ vård i Sverige och ett flertal människor väljer att delta i omvårdnaden av en familjemedlem, vän eller granne. Samhället har ett ansvar att stödja både den palliativa patienten och närstående. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur närstående upplever att vara delaktiga i omvårdnaden av patienter i ett palliativt skede. Metod: Litteraturstudien följde Polit och Becks (2017) niostegsmodell. Artiklarna som gav studiens resultat söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. Majoriteten av de 12 artiklar som utformat resultatet var av kvalitativ metod. Resultat: I resultatet framkom det fyra teman om hur närstående påverkades av omsorgsgivandet. Dessa teman var: förändrade relationer och roller, förändrad hälsa, hälso- och sjukvårdspersonalens inflytande och behov av stöd. Slutsats: Närstående som var omsorgsgivare till en palliativ patient kunde i samband med omsorgsgivandet uppleva att relationen kunde bli djupare, att hälsan kunde bli påverkad och att flera känslor kunde tillkomma. Ett missnöje med hälso- och sjukvårdspersonalen var något som kunde förekomma men ett bra stöd från omgivningen var av betydelse.

Palliativ vård syftar till att sörja för bäst möjliga livskvalitet och minsta möjliga lidande för patienter som drabbats av en obotlig och livshotande sjukdom. Sjuksköterskor som möter personer i palliativ vård bör ha goda kunskaper i att ge patienter och närstående stöd i sin situation samt kunna undervisa och ge kunskap. Närstående till en person som drabbats av en högmalign hjärntumör blir ofta betydelsefulla för att den sjuke ska kunna få en bra vård och får ofta rollen som vårdare. Dessa närstående upplever ofta en större börda, sämre mentalhälsa och större påverkan på livet. Mellan åren 1999 och 2014 registrerades 5179 personer med högmaligna hjärntumörer i Sverige. Högmaligna hjärntumörer är i princip inte möjliga att bota utan mäts i tid för överlevnad. Att drabbas av en högmalign hjärntumör är associerat med funktionsnedsättningar och risk för död. En högmalign hjärntumör kan påverka den sjuke personen på flera olika sätt samt att risken för påverkan ökar över tid i relation till progress av sjukdomen. Vanliga förändringar är kognitiv nedsättning, somnolens, förvirring, beteende förändringar samt fysiska förändringar. Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser av förändringar hos personer med en högmalign hjärntumör. En systematisk litteraturstudie genomfördes där fjorton kvalitativa artiklar inkluderas. Artiklarna analyserades mot studiens syfte inspirerad av innehållsanalys så som beskriven av Graneheim & Lundman (2004). Genom analysen framkom fem kategorier vilka var: En ny tillvaro, Personlighetsförändringar, Nya roller och relationer, Social isolering och Behov av information. Resultatet visade att närstående upplevde att förändringarna ledde till en ny tillvaro i livet där personlighetsförändringarna var svårast att hantera. Närstående upplevde också att dom relaterat till dessa förändringar måste kompensera för den sjukes minskade förmågor och förluster genom att ta större ansvar för personens vård både utanför och i hemmet, något som i sin tur ledde till nya roller och förändrade relationer. Närstående upplevde vidare en social isolering både för sig själva samt för den sjuke personen, då personen med en högmalign hjärntumör inte längre kunde delta i sociala sammanhang som tidigare samt att rollen som vårdare för närstående var tidskrävande. Närstående upplevde att de hade ett stort behov av kunskap och förståelse för att lättare kunna anpassa sig, veta vad dom hade att förvänta sig och för att hantera sin situation. Slutsatsen är att det som närstående upplevde som det svåraste var personen med en högmalign hjärntumörs personlighetsförändringar. Dessa upplevdes som både frustrerande och svåra att hantera. Relaterat till hur den högmaligna hjärntumören förändrar personen och hur förändringarna påverkar livet, roller, relationer och social samvaro har närstående stort behov av information och kunskap för att kunna känna sig förberedda på sin nya roll samt veta vad dom kan ha att vänta i framtiden. Sjuksköterskan som en viktig del i det multiprofessionella teamet inom palliativ vård har ett stort ansvar i att kunna förstå, förutse och förse närstående med denna kunskap, genom information och råd från ett tidigt skede i sjukdomen, genom hela sjukdomen och vid livets slut. Kunskap och stöd som kan ges dels genom kontaktsjuksköterska, av omvårdnadsansvarig sjuksköterska och eller i form av stödgrupper för närstående.

Bakgrund: I Sverige drabbas cirka 10 000 personer varje år av hjärtstopp, cirka 600 av dessa personer överlever. Denna plötsliga död kan vara väldigt påfrestande för närstående och ställer krav på sjuksköterskans omvårdnad av närstående och patient. Närståendes upplevelser av att närvara under HLR var blandade beroende på sjuksköterskans kommunikation i mötet. Vid hjärtstopp krävs ett snabbt agerande för att patienten ska ha en chans att överleva samtidigt som sjuksköterskor ska finnas där för närstående. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av närståendes närvaro vid hjärtstopp. Metod: En litteraturstudie som baserades på nio vetenskapliga kvalitativa artiklar. Artiklarna valdes i databasen CINAHL. Resultatet från artiklarna analyserades med Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Oro, Ansvar och Lättnad med sammanlagt åtta underkategorier som svarade på syftet. Upplevelserna som identifierades var både positiva och negativa men majoriteten av upplevelserna var negativa. Sjuksköterskor upplevde oro över hur närstående kunde störa HLR-behandlingen, osäkerhet av närståendes närvaro samt närståendes upplevelser av obehag. Sjuksköterskor kände ett ansvar för närstående under HLR, de ville ha en känsla av kontroll innan närstående var närvarande under HLR och kände ett behov av att skapa en relation med närstående. Sjuksköterskor upplevde en lättnad och uppskattning när närstående närvarade vid hjärtstopp. Närståendes insikt av HLR-behandling och kunskapens betydelse för att underlätta kommunikationen mellan sjuksköterska och närstående ansågs vara viktigt för sjuksköterskor för att underlätta närvarandet. Slutsats: Upplevelsen av närståendes närvaro för sjuksköterskor var individuell och präglades av erfarenhet. Vissa sjuksköterskor var positivt inställda till närståendes närvaro, men den övervägande känslan hos de flesta var att de störde arbetet. Det bör forskas mer kring samband mellan sjuksköterskors erfarenhet och upplevelser vid närståendes närvaro.

No description available.

No description available.

Bakgrund/introduktion: Bipolär sjukdom påverkar personens sinnesstämning, personen som lider av denna sjukdom har depressiva och maniska perioder. Närstående till personer med psykiska sjukdomar i allmänhet upplever ett försämrat välbefinnande.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa närståendes upplevelser av att leva nära en person med bipolär sjukdom samt deras behov av stöd.   Metod: Detta är en litteraturöversikt, en strukturerad granskning av existerande forskning inom det valda ämnet. Litteratursökningar gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl och Psykinfo, vilket resulterade i 13 artiklar som i sin tur delades upp i rubriker och underrubriker till resultatet.  Resultat: Att vara närstående till en person med bipolär sjukdom medförde många svårigheter. Det var vanligt med känslor av ensamhet, börda och ovisshet. Närstående önskade att få stöd av vårdpersonal, ökade kunskaper och information leder till ett större välbefinnande.  Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån två omvårdnadsteorier, Antonovskys teori KASAM samt teorin familjefokuserad omvårdnad. Slutsats: Mer forskning krävs, i synnerhet kvalitativ forskning som belyser upplevelser, detta för att kunna hjälpa dessa personer till ett bättre välmående. / <p>Godkännande datum: 2016-10-31</p>