No description available.

Palliativ sedering är en behandling som ofta betraktas som det sista alternativet för att lindra en patients lidande och som har symtom som upplevs som outhärdliga. Den vanligaste anledningen till att en patient får palliativ sedering är på grund av symtom som oro, ångest och smärta. En förutsättning för att en patient ska få behandlingen är att patientens sjukdom är irreversibel och patienten förväntas avlida inom de närmsta dygnen. / Palliative sedation is a treatment that is often considered as the last option to relieve a patient's suffering who has symptoms that are perceived as unbearable. The most common reason a patient gets palliative sedation is because of symptoms such as anxiety and pain. A condition for a patient to receive treatment is that the patient's disease is irreversible and is expected to die within the next few days.

Bakgrund: Stroke är en sjukdom som drabbar många individer. Stroke orsakar inte bara förändringar för den strokedrabbade utan påverkar även deras närstående. Det är inte ovanligt att närstående att befinner sig i en krissituation redan vid strokeinsjuknandet. När en person drabbats av en stroke påverkas även personens närstående. Närstående vill ge vård till personen dock kan deras arbetskapacitet, sociala liv och psykiskahälsa påverkasgenom att ge omsorg till personen.  Syfte: Var att beskriva upplevelsen att vara närstående till en person som drabbats av stroke och som vårdas i hemmet. Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på sju vetenskapliga artiklar med kvalitativa design som analyserades med Fribergs analysmodell. Data insamlades genom litteratursökning i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: I resultatet presenterades fyra teman , vilka var känsla av tillgivenhet, upplevelse av sin nya tillvaro, upplevelser av sitt sociala nätverk och upplevelse av vården.  Slutsats: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen att vara närstående till en person som drabbats av stroke och som vårdas i hemmet. Närstående upplever att deras livssituation har förändrats efter personen drabbats av stroke. Även om deras egen hälsa blir sämre lägger närstående mer tid på personen som drabbats av stroke än sig själva. Kontakterna med vården upplevdes som bristfällig, närstående kände att de inte fick tillräcklig information och att vårdpersonalen inte lyssnade på dem.

Introduktion: Anorexia nervosa är en ätstörning och innebär en viljestyrd viktnedgång. Sjukdomen drivs av en förvrängd kroppsuppfattning och förekommer hos 1–2 %  av individer i Sverige. När ett barn insjuknar i anorexia nervosa påverkas också föräldrar och syskon. Familjen har tidigare ansetts vara orsaken till sjukdomen, men ses idag som en resurs för den sjuke och en tillgång för vården. Syfte: Syftet var att beskriva familjens upplevelser av delaktighet i vården av barn och unga med anorexia nervosa.  Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Litteraturstudien baserades på tolv kvalitativa orginalartiklar från PubMed och CINAHL.   Resultat: Familjens upplevelser sammanfattades i fyra kategorier: Betydelsen av information, kunskap och stöd; Omgivning och hanterbarhet; Positiva, negativa och ambivalenta känslouttryck samt Roller och relationer. Bristen på eller förekomsten av information, kunskap och stöd var avgörande för hur familjens delaktighet upplevdes. Familjen upplevde att familjebaserad behandling skapade en öppen och rak kommunikation, men det fanns också ett behov av enskilda samtal med vårdpersonal. Syskon upplevde att hemmiljön var ansträngd och präglades av känslor som oro, ångest och otrygghet. Familjens delaktighet i vården påverkade relationerna mellan föräldrar, den sjukdomsdrabbade och syskon, både till det bättre och till det sämre. Slutsats: Familjens delaktighet i vården kräver en väl avvägd mängd information och stöd som anpassas efter varje familj. Graden av familjens delaktighet behöver till viss del grundas på patientens önskemål, men bör också se till föräldrarnas förmåga att hantera det ansvar som läggs på dem. Syskonens deltagande i vården kräver särskild anpassning gällande information och stöd, beroende på ålder och mognad.

No description available.

Bakgrund: I Sverige har cirka 130 000 - 150 000 personer en demenssjukdom. När en person har en demenssjukdom tillkommer en rad kognitiva nedsättningar som gör att personen blir beroende av hjälp. Oftast är det den närstående som personen med en demenssjukdom bor tillsammans med som tar ett stort ansvar i att stödja och hjälpa sin livspartner. Hos den närstående kan detta innebära blandade känslor och det finns evidens för att detta kan leda till både ensamhet och social isolering.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av ensamhet och social isolering när livspartnern har en demenssjukdom Metod: En litteraturstudie utifrån åtta vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Lundman och Hällgren Graneheims (2017) analysmetod.   Resultat: I resultatet presenteras tre kategorier: Förändring i parrelationen, Att bli vårdare åt sin livspartner och Förändring av sociala nätverk som speglar närståendes subjektiva upplevelser av ensamhet och social isolering. Dessa upplevelser innebar en rad blandade känslor.  Slutsats: De närstående upplevde olika former av ensamhet och social isolering på grund av de förändringar och anpassningar som följer med en demenssjukdom. Sjuksköterskor har ett ansvar i den familjefokuserade omvårdnaden att uppmärksamma även närstående som också är en del av teamet.

Bakgrund: Behovet av palliativ vård är stort världen över och vården skall kunna ges överallt till personer med obotlig, progressiv sjukdom. Den palliativa vården utgår från fyra hörnstenar vilka är symtomlindring, teamarbete, kommunikation och relation samt stöd till närstående. Det är av stor vikt att närstående blir erbjudna stöd under vårdförloppet och att sjuksköterskan bemöter de olika behov av stöd närstående har. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av stöd från vårdpersonal vid palliativ vård. Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturöversikt som innehöll elva originalartiklar med ett etiskt godkännande. Artiklarna söktes från omvårdnadsdatabaserna Cinahl Complete och PubMed. Högskolan Kristianstads granskningsmall användes för att granska artiklarna och analyserades i fem steg utifrån Fribergs (2017b) analysmodell. Resultat: Resultatet baserades på fyra kategorier: bekräftad och delaktig i vården, osynliggjord i brist på information, bortglömd och bortprioriterad samt ensam med ansvaret. Studien påvisar att närstående upplever såväl positiva som negativa faktorer av stöd från vårdpersonal inom palliativ vård. Kommunikationen mellan vårdpersonal och närstående har stor betydelse för hur närstående upplever stöd, ifall de känner sig delaktiga eller bortglömda. Hur informationen ges påverkar närståendes upplevelser och i många fall kunde de känna sig ensamma med ansvaret om patienten. Diskussion: Studiens styrkor och svagheter diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepptillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Tre centrala fynden som lyfts upp i diskussionen är delaktighet skapar trygghet, informationens betydelse för närstående och det åsidosatta stödet. Fynden diskuteras utifrån McCormack och McCance (2010) personcentrerade omvårdnadsteori.

No description available.

Bakgrund: Kognitiv nedsättning är något som ökar allt mer globalt bland den åldrande befolkningen på grund av den ökade medellivslängden för äldre. Samtidigt som kognitiv nedsättning ökar så faller allt mer ansvar på den informella vården, vilket kan resultera i att anhörigvårdaren får vårda sin närstående med kognitiv nedsättning.Studier indikerar emellertid att graden av den kognitiva nedsättningen kan påverka vårdtyngden för anhörigvårdaren.  Syfte: Syftet var att beskriva hur vårdtyngden hos anhörigvårdare vid vård av närstående med kognitiv nedsättningen skiljer sig åt mellan Sverige och Spanien. Metod: Metoden i studien är en tvärtsnittstudie med en desprektiv statistik som bygger på datamaterial från SMART4MD. Urvalet i studien är från deltagare i Svergie samt Spanien och är ett ändamålsändligt urval med anhörigvårdare som har en närstående med kognitiv nedsättning. Datamaterialet sammanfattades med hjälp av desprektiv statistik. Resultat: Majortieten av deltagarna bodde i Spanien och utgjorde totalt 68 % av deltagarna. I studien framkom det att att i Spanien upplevde 37,5 % av anhöigvårdarn vårdtyngd jämfört med 10,1 % i Sverige . Slutsats: Studien indikerar att det finns ett samband mellan graden av den kognitiva nedsättningen och upplevd vårdtyngd. Antalet deltagare i Spanien utgjorde procentuellt en högre vårdtyngd än deltagarna i Sverige. Studien kan dock inte fastslå ett direkt samband mellan bamomliggande faktorer och vårdtyngd.

Bakgrund: Närstående i palliativ hemjukvård ökar förutsättningarna och möjliggör för patienten att vårdas och avlida i hemmet. Detta medför ett stort ansvar för närstående och kan påverka närståendes psykiska hälsa negativt. Interventioner syftar till att underlätta och stödja  närstående. Sjuksköterskan har en ansvarsfull roll att fokusera på närståendes behov av stöd och förmågan varierar mellan sjuksköterskor. Att utföra strukturerade interventioner är ett sätt att systematisera. Syfte: Att beskriva interventioner och dess effekter med fokus på behov av stöd hos närstående som vårdar inom palliativ hemsjukvård. Metod: En allmän litteraturöversikt utfördes genom systematiskt tillvägagångssätt med induktiv ansats. Artiklarna analyserades och sammanställdes med tematisk analys avsedd för vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultat: Resultatet presenteras i två teman med sex underteman, utifrån interventionernas utvärderade effekter. Samtliga interventioner fokuserar på behov av stöd hos närstående som vårdar inom palliativ hemsjukvård. Interventionseffekter som framkom gav närstående ökad kompetens, strategier och ökade förberedelser för att vårda. Effekter av interventionerna visade även minskad psykisk stress, ångest och depression, samt ökad livskvalitet. Slutsats: Resultatet indikerar att fokus på närståendes behov underlättar och ger stöd, vilket främjar närståendes psykiska hälsa. För att möta närståendes behov behövs strukturerade interventioner utföras systematiskt. Att implementera strukturerade interventioner är en roll för specialistsjuksköterska, som ska leda och utveckla den palliativa vården.