I 2 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) finns det så kallade generella närståendebegrepp, vilket används i åtskilliga sammanhang i lagen. Bestämmelsen är utformad på ett sådant sätt att förhållanden mellan den skattskyldige och vissa av dennes närstående är ensidiga. Med ensidiga närstående avses två personer A och B när A är närstående till B, men B inte räknas som närstående till A enligt det generella närståendebegreppet. Företeelsen har uppmärksammats i olika rättskällor och anses medföra tillämpningsproblem och skillnader mellan beskattningen av personer som är ensidiga närstående. Det finns dock fortfarande områden, i vilka problematiken inte uppmärksammats i samma utsträckning. Ett att dessa områden är reglerna om lönebaserat utrymme i 3:12-regelverket. Syftet med framställningen är att belysa och analysera problematiken avseende förekomsten av ensidiga närstående i det generella närståendebegreppet samt utreda huruvida förekomsten av ensidiga närstående medför tillämpningsproblem och olikbehandling av ensidiga närstående vid tillämpning av de gällande reglerna gentemot de i SOU 2016:75 föreslagna reglerna om lönebaserat utrymme. Skillnader mellan beskattningen av personer som räknas som ensidigt närstående till varandra anses främst uppkomma till följd av att den ena kan utnyttja den andres ställning, lön eller ägarandel i företaget, men inte tvärtom. En hårdare beskattning kan träffa såväl den som har närstående som den som är närstående, beroende på vilken skatteregel som tillämpas. Trots att lagstiftaren har vidtagit vissa åtgärder i syfte att undvika olikbehandlingen av ensidiga närstående, anses de inte vara effektiva i ett större sammanhang. Med tanke på att det generella närståendebegreppet tillämpas i olika regler i IL, finns det ett incitament att utvidga eller inskränka begreppet till att det endast omfattar ömsesidiga närstående. Avseende reglerna om lönebaserat utrymme kan skillnader mellan beskattningen av ensidiga närstående uppstå vid tillämpningen av löneuttagskravet. Detta till följd av att en i det ensidiga förhållandet kan beakta den andres ersättning från företaget, men inte tvärtom. Samma oenighet kan uppstå vid tillämpning av regeln om taket för det lönebaserade utrymmet. Rättsläget avseende denna regel anses dock vara oklart. Vid fördelningen av det lönebaserade utrymmet uppstår däremot inga problem, eftersom närståendebegreppet inte beaktas i denna regel. Enligt ändringsförslagen i SOU 2016:75 föreslås regeln om taket för det lönebaserade utrymmet slopas, vilket innebär att de eventuella skillnaderna mellan beskattningen av ensidiga närstående försvinner. Den nya metoden för beräkningen av det lönebaserade utrymmet anses inte medföra problem för ensidiga närstående, eftersom fördelningen av det lönebaserade utrymmet sker för en närståendekrets enligt 56 kap. 5 § IL. Beträffande löneuttagskravet anses de olikbehandlingar som kan uppstå i dagsläget försvinna i och med förslagen. Löneuttagskravet bli mer kopplat till det lönebaserade utrymmet och anses kunna tillämpas på samma närståendekrets som det lönebaserade utrymmet. Det innebär att samtliga närstående i kretsen kommer att kunna beakta varandras ersättningar från företaget vid bedömningen av huruvida löneuttagskravet är uppfyllt. Huruvida förslagen i SOU 2016:75 kommer att leda till en lagstiftning återstår dock att se.

Bakgrund: Den mest förekommande demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom. Alzheimers drabbar cirka 25,000 personer årligen i Sverige. Sjukdomen orsakas av olika anledningar men de främsta riskfaktorerna är högt blodtryck, hög ålder och ärftlighet. Sjukdomen orsakar en markant kognitiv försämring som påverkar beteendet, uppskattning, tolkning, individens minne och motoriska funktioner. Sjukdomen påverkar inte bara den insjuknande utan även närstående. När den insjuknande personen försämras i samband med sjukdomens progression ökar kraven på närstående. Sjuksköterskan har därför en väsentlig roll att stödja både den insjuknande och närstående för att kunna bevara deras hälsa och välbefinnande.  Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en familjemedlem med Alzheimers sjukdom. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Artiklarna som ingår i studien har en kvalitativ metod. De valda artiklarna analyserades utifrån Fribergs (2017b) femstegs analysmodell för att skapa en tydlig och förståelig framställning av innehållet och resultatet. Resultat: Resultatet ledde till tre olika huvudteman samt tre underteman som framtogs av 11 olika vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Artiklarna förtydligar närståendes upplevelser och komplikationer som uppstår vid vårdandet av en familjemedlem med Alzheimers sjukdom. Resultatet grundar sig på tre huvudteman som är följande: Att uppleva rollförändring, Emotionella upplevelser samt Att uppleva behov av kunskap och stöd. Under huvudtemat Emotionella upplevelser framkom tre underteman som är Upplevelser av rädsla och oro inför framtiden, Upplevelse av sorg samt Upplevelse av isolering. Slutsats: I resultatet tydliggörs behovet av ett anpassat stöd som närstående behöver inför den nya livsförändringen som sker i samband med rollförändringen. I samband med den nya livsförändringen beskriver närståendes upplevelser av sorg, rädsla och oro inför framtiden samt upplevelser av isolering vid tillagandet av den nya rollen. Närstående lyfter vikten av kunskap och stöd för att kunna erbjuda den insjuknade familjemedlemmen en god omvårdnad. Sjuksköterskan har en fundamental roll i att stötta närstående för att kunna vårda den insjuknande familjemedlemmen. För ett ökat välbefinnande hos närstående och den insjuknade familjemedlemmen bör sjuksköterskan erbjuda ett anpassat stöd, informera samt utveckla närståendes kunskaper och möjligheter.

Organdonation är en förutsättning för en fungerande transplantationsverksamhet. Vården av organdonatorer är komplex och tidigare forskning har visat att intensivvårdssjuksköterskor upplever att det finns brister i organisationen i form av avsaknad av rutiner och tydligt ledarskap. Sjuksköterskor efterlyser mer utbildning och vårdmiljön är en faktor som spelar stor roll i samband med organdonation. Det finns en strävan i samhället att öka antalet donationer och därmed ett behov av mer kunskap om hur intensivvårdssjuksköterskor idag upplever att organisationen inom intensivvården fungerar. Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av förutsättningar och hinder i verksamheten för att bedriva en god vård i samband med organdonation. Studien utgår från en kvalitativ ansats, semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar på ett universitetssjukhus. En innehållsanalys gjordes och resulterade i fem kategorier: En donationsfrämjande utveckling, Förutsättningar och hinder i det praktiska vårdarbetet, Förutsättningar och hinder i mötet med närstående, Tillgång till stöd, Att göra gott. Sjuksköterskorna upplever att det har skett en positiv förändring gällande organisationen och personalens attityder. Väl utarbetade rutiner och kunniga och engagerade personer har bidragit till detta. Miljön och då framförallt bristen på enkelrum är ett problem som är svårlöst med de förutsättningar som finns idag. Arbetet med de närstående ses som en viktig och ibland krävande del av arbetet. Sjuksköterskan är den som i stor utsträckning är närvarande på rummet och behöver därför få goda förutsättningar i form av tillräckligt med tid och kunskap för att kunna informera och stötta de närstående på ett bra sätt.

Sverige är idag ett mångkulturellt land vars mångfald förutspås utökas ännu mer i framtiden. Människor med annan kulturell tillhörighet än den nordiska kommer också att drabbas av kritisk sjukdom och då vara i behov av intensivvård. Idag finns ingen svensk forskning i ämnet transkulturell vård inom intensivvård. Frågan är därför hur vårdpersonal inom intensivvård upplever och erfar vårdandet av patienter med annan kulturell tillhörighet. I detta examensarbete var syftet att beskriva sjuksköterskors och undersköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter med annan kulturell tillhörighet inom intensivvård. En kvalitativ ansats valdes. Fyra fokusgruppsintervjuer utfördes på två olika sjukhus, med totalt 15 informanter. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes sedan av den insamlade datan vilket genererade i fyra kategorier och 11 underkategorier. Resultatet presenterades i kategorierna; närstående som tar plats, kommunikation som utmaning, krisreaktioner som skapar dramatik samt olik vård som blir  lika.  Trots  att  syftet  var  att  fokusera  på  vårdpersonalens  upplevelser  och erfarenheter av att vårda patienter kom resultatet främst att beröra vårdpersonals upplevelser och erfarenheter av att möta närstående. Att tillgodose närståendes behov sågs som en utmaning framförallt på grund av språkliga och kulturella hinder. För att överbrygga dessa hinder behövs alternativa kommunikationsstrategier samt en utökad användning av tolk. Även utbildning i ämnet transkulturell vård är viktigt för utvecklingen av kulturell kompetens hos vårdpersonal.

Bakgrund: Demens beskrivs som en sjukdom som berör hela familjen, varav närstående utgör en betydande del av vården av den sjuke i hemmet. Som en konsekvens av detta kan närstående uppleva negativ inverkan på fysisk och psykisk hälsa med nedsatt livskvalitet som följd. Distriktssköterskans förmåga att vara lyhörd för närståendes behov likaväl som patientens är därför av stor betydelse, för att kunna stödja närstående efter bästa förmåga med den hjälp de behöver. Dock föreligger svårigheter i distriktssköterskans arbete att tillgodose närståendes behov liksom att vara ett optimalt stöd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans arbetssätt och förmågor liksom svårigheter att stödja närstående som vårdar en person som insjuknat i demens. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Metoden var kvalitativ med induktiv ansats. Ändamålsenligt urval tillämpades vid rekrytering av deltagare. Inklusionskriterierna var distriktssköterskor inom hemsjukvården i två olika kommuner i södra Sverige, med måttlig till mycket erfarenhet inom området. Innehållet i intervjuerna analyserades med kvalitativ latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet omfattade nio kategorier med tillhörande underkategorier. Kategorierna som skapades blev följande; “Distriktssköterskan vill utgå ifrån ett helhetsperspektiv”, “Distriktssköterskan vill arbeta preventivt genom varaktig kontakt med närstående”, “Att bli inkopplad sent är ett hinder i det hälsofrämjande arbetet”, “Teamsamarbete skapar förutsättningar för distriktssköterskan att ge stöd till närstående”,“En ömsesidig relation kan stödja närstående i den vårdande processen”, “Att uppmärksamma och vara lyhörd inför närståendes behov av stöd”, “Möjligheter att tillgodose behov av stöd försvåras av närståendes oförmåga att ta emot hjälp” samt “Att främja distriktssköterskans förmåga att uppmärksamma närståendes behov av stöd”. Dessa kategorier föll under två teman; “Att ligga steget före för att möta hela människan” och “Att finnas till hands och vara mottaglig för önskningar”. Slutsats: Det förekom skillnader mellan kommunerna huruvida distriktssköterskan i sitt sätt att arbeta använde rutiner eller inte. Distriktssköterskorna använder flera metoder för att stödja närstående som vårdar en person som insjuknat i demens, men upplever att de ibland blir inkopplade sent, något som hindrar dem i sitt hälsofrämjande arbete liksom möjligheterna att tillgodose ett optimalt omhändertagande. De önskade rutiner, mer utbildning inom området samt hjälpmedel som kunde underlättade deras arbete att uppmärksamma och identifiera närståendes mående och behov av stöd. / Background: Dementia is described as a disease that affects the whole family, whereof relatives are taking a considerable part of the caring in the home. As a consequence the related person can experience a negative impact on the physical as well as the psychological health. To be able to give good support the district nurse’s ability to read the related’s and the patient’s needs is of great importance. However, there are difficulties in the district nurse's work to meet the needs of related parties as well as to be an optimum support. Purpose: The purpose of the study was to describe the district nurse’s way of working and abilities as well as problems in supporting relatives who’s taking care of individuals with dementia. Method: The study was conducted as an interview study with semi-structured interviews. The method was qualitative with an inductive approach. Expedient selection was applied in the recruitment of participants. The inclusion requirement were district nurses in home care from two municipalities in southern Sweden, with intermediate or greater experience in the field. The content of the interviews were analysed using qualitative latent content analysis, as described by Graneheim och Lundman (2004). Result: The result includes nine categories with associated subcategories. The following categories were created; “The district nurse wants to originate from a holistic perspective”, ”The district nurse wants to work preventively through sustained contact with related parties”, “Becoming engaged late is a barrier in health promotion”, “Team collaboration creates conditions for the district nurse to provide support to related parties”, ”A mutual relationship can support related in the care process”, “Paying attention to and be responsive to related parties need of support”, “Opportunities to meet the needs of support is complicated by related parties' inability to accept help” and “Promoting the district nurse's ability to pay attention to related parties’ need off support”. These categories fell under two themes; “Staying ahead to meet the whole human” and “To be available and  responsive to the desires of patients and related”. Conclusion: There were differences in using or not using procedures between the municipalities. The district nurses use several methods to support related who’s taking care of individuals with dementia, but feel that they are sometimes engaged late, which prevents them from providing health promotion and optimal care. The district nurses wished for routines, more education in the area as well as tools that could facilitate their work to highlight and identify related persons support needs and wellbeing.

Depression är en sjukdom som blir allt mer vanlig, i Sverige såväl som globalt. Sjukdomen kan leda till symtom i varierade utsträckning och svårighetsgrad. Närstående till en person som insjuknat i depression kan ta på sig ansvaret att vårda och kan också utgöra en hälsoresurs för den som är sjuk. Som sjuksköterska är det viktigt att förstå att även om den som har insjuknat i depression är drabbad, är även de närstående också det. Genom ökad kunskap om de närståendes upplevelser torde vården kunna ge bättre stöd och hjälp till den närstående. Syftet med studien var således att beskriva upplevelsen  av  att  vara  närstående  och  vårda  en person  som  lider  av  depression. Metoden var en litteraturstudie där 10 artiklar analyserats. Axelssons modell (2012, ss. 203-220) har använts för analysen. Resultatet visade bland annat att närstående till stor del eftersökte information och kunskap för att uppleva att de utgjorde ett gott stöd för sin käraste. Det beskrev även det omfattande ansvaret som de närstående fick axla i vårdandet. Vårdandet utav en person som led av depression föranledde även till starka känslostormar hos de närstående, exempelvis ilska, frustration, rädsla, oro och hopp. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att informera och stötta patienten och de närstående, men finns det tid för det?

Närstående inom vården utgör en samhällsbärande funktion och utan deras insatser skulle samhället ha svårt att tillgodose befolkningens behov av vård och omsorg. Närstående upplever svårigheter att påverka beslut som tas inom psykiatrisk vård. Det är därför av vikt att inhämta kunskap om detta område för att kunna utveckla närståendes roll i vården. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av delaktighet i beslut inom vuxenpsykiatrisk vård hos närstående till individer med långvarig psykisk ohälsa. Studien är en kvalitativ fokusgruppsstudie med induktiv ansats (N=8). Resultatet visar att närståendes möjlighet till delaktighet påverkas av bland annat sekretess, vårdens och patientens förhållningssätt, tillgängligheten, informationsutbytet samt graden av samarbete. Konklusionen är att det förekommer en hel del hinder för närståendes delaktighet både i relationen till vården och till patienten. Vidare forskning kring närståendeperspektivet i psykiatrisk hälso- och sjukvård kan tillföra kunskap kring vilka faktorer som påverkar upplevelsen av delaktighet hos närstående. Denna kunskap i sin tur kan bidra till att närstående får en mer aktiv roll i den psykiatriska vården. / Shared decision making/delat beslutsfattande

Bakgrund: Närstående inom palliativ vård har ofta en vårdande roll samtidigt som de själva är i behov av stöd då deras livssituation ofta är mentalt och emotionellt påfrestande. För att kunna ge ett adekvat stöd behöver vårdpersonal kunskap om hur närstående inom den palliativa vården upplever sin livssituation. Syfte: Syftet var att undersöka hur närstående inom den svenska palliativa vården upplever sin livssituation. Metod: De elva vetenskapliga originalartiklar till denna litteraturöversikt identifierades via sökningar i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Vedertagna riktlinjer användes för granskning av resultatstudierna och data analyserades genom att jämföra likheter och skillnader samt vidare identifiera teman i materialet. Resultat: I resultatet framkom sex teman; Att få information och att vara delaktig, Att bli sedd och bekräftad, Att få en paus, Att inte behöva upprätthålla en fasad, Att uppleva ensamhet samt Att uppleva olika former av förlust. Genomgående i de teman som framkom var att relationen med vårdpersonalen påverkade de närståendes upplevelse kring sin livssituation. Diskussion: I diskussionen togs de centrala fynden i resultatet upp och relateras till Watsons teori om mänsklig omsorg samt konsensusbegreppet hälsa för att få en djupare förståelse för hur de närståendes livssituation inom den palliativa vården kan påverkas. Relationen mellan de närståendes livssituation och deras hälsa behöver ses ur ett holistiskt perspektiv och genom en vårdande relation kan vårdpersonal stödja närstående i deras livssituation och främja närståendes hälsa. / Background: Relatives´ within palliative care often end up with a caring role, and are at the same time in need of support themselves due to their own life situation being both mentally and emotionally demanding. In order to give adequate support, health care professionals need knowledge about how the relatives´ within the palliative care experience their life situation. Aim: The aim was to examine how the relatives´ within palliative care in Sweden experience their life situation. Method: The eleven original articles in this literature review was identified by searching the databases of CINAHL Complete and Pubmed. Accepted guidelines were made for review and data was analyzed by comparing similarities and differences and further identifying themes in the material. Results: The result revealed six themes; To get information and to participate , To be seen and to get acknowledged, To get a break, To not have to keep up appearance, To experience loneliness and To experience different types of loss. Throughout all the themes showed that the relation between the health care professional and the relatives´ affected how the relatives experienced their life situation. Discussion: In the discussion the central findings of the result was brought up and related to Watsons theory of human caring and the concept of consensus health to get a deeper understanding of how the relatives´ life situation within palliave care can be influenced. The association between the relatives´ life situation and their health needs to be seen from a holistic perspective and a through a caring relationship can health care professionals support the relatives´ life situation and promote the relatives´ health.

När en patient vårdas vid livets slut i hemmet ställer det krav på de närstående, krav som de ibland inte är redo för. Att vara närstående till en patient med allvarlig sjukdom som erhåller palliativ vård vid livets slut kan skapa ett lidande. Vårdpersonal bör involvera både patient och närstående i vårdandet och ge stöd anpassat efter deras behov. Kunskaper behövs om hur ett professionellt stöd kan utformas i vårdandet, också till de närstående. Metoden som valdes till detta arbete var en analys av kvalitativ forskning Arbetet har bidragit till en djupare förståelse för närståendes upplevelser av delaktighet. Syftet med uppsatsen är att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet vid palliativ omvårdnad i hemmet. Resultatet i vår uppsats visar att närstående ofta upplever brist på stöd och information. Dessa brister leder till en upplevelse av att inte tillåtas vara delaktig. Det är viktigt för närstående att få information och stöd för att uppleva delaktighet. Vårdpersonalens empatiförmåga och kunskaper inom bemötande och kommunikation har betydelse för hur den vårdande relationen med närstående blir.

Bakgrund: Palliativ vård är en helhetsvård av den sjuka samt stöd till deras närstående. Palliativ vård definieras som att lindra lidande och främja livskvaliteté. Vid palliativ vård innebär det att närstående oftast är mer delaktiga i vården, då de bor under samma tak. Metod: Studien har utförts som en allmänlitteraturstudie. Resultatet baserades på nio kvalitativa artiklar som var skrivna på engelska och publicerade i vetenskapliga tidsskrifter. Resultat: Analysen medförde fem huvudkategorier: Att vardagen förändras, Känslan av att stå bredvid när den sjuke personen lider och försämras, Att vara ensam och inte ha stöd, Att vara tillsammans i en annorlunda situation och Att känna ansvar och mening. Slutsats: Den närstående kan uppleva sin nya livssituation som negativ men även positivt. Den positiva aspekten kan vara den gemenskap som parterna kan få. De negativa aspekterna var bristande information och stöd från vårdpersonal och att de upplevde sin nya livssituation som frihetsbegränsande.