Bakgrund: Cancer är idag en av de vanligaste sjukdomarna i världen och ökar hela tiden. Två av de vanligaste behandlingarna vid cancer är cytostatika och strålbehandling. De ger ofta olika biverkningar som sjuksköterskan behöver informera patienten och de närstående om. Sjuksköterskans roll är att se till att både närstående och patienten har en god hälsa under hela vårdprocessen. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser när en anhörig har en cancersjukdom. Metod: Studien var en litteraturöversikt baserad på elva kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet redovisas i tre huvudteman; närståendes förändrade livssituation, närstående hamnar i bakgrunden och närståendes behov av stöd. Under dessa huvudteman förklaras hur närstående upplever tiden med sin anhöriges cancersjukdom i sex olika underteman. Konklusion: De närstående upplevde flera olika förändringar i samband med sin anhörigs cancersjukdom. De upplevde en oro för framtiden och begränsade sig på olika sätt gällande det vardagliga och sociala livet och satte sin egen hälsa åt sidan. Sjuksköterskan behöver arbeta utifrån en familjecentrerad omvårdnad för att de närstående och patient ska få tydlig information och den stöttning de behöver.

Hjärt-lungräddning (HLR) utförs då en person drabbas av plötsligt hjärtstopp. Snabb insatt HLR ökar chansen att rädda liv. Närstående beskriver en god död som att vara omringad av sina nära, det är dock inte självklart att närstående får närvara vid HLR. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva närståendes upplevelse av att närvara vid HLR. Elva kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i sex kategorier; plötsligt hamna i en oväntad och kaotisk situation, återupplivningen är oerhört traumatisk, förstå allvaret i situationen, behöva utomstående hjälp för att hantera situationen, känna delaktighet i personens överlevnad och känna utanförskap i vårdmiljön. Kunskap och fördjupad förståelse för närståendes upplevelser vid HLR är viktigt för att identifiera och möta närståendes behov. Fortsatt omvårdnadsforskning kan bidra till att vidareutveckla riktlinjer och rutiner för hur närstående kan involveras vid HLR.

Bakgrund: I Sverige är 72 000 individer årligen i behov av palliativ vård. Denna vårdform innebär att sjukdomen inte längre kan botas utan enbart lindra symtom för att nå bästa möjliga livskvalitet. Närstående har en viktig roll i palliativ vård genom att bland annat vara ett stöd till den sjuka. Sjuksköterskan bör vid palliativ vård möta symtom från alla dimensioner och se den sjuke som en helhet. Syfte: Syftet är att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en individ som får palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt som inkluderat 13 studier, funna i Medline via PubMed och Cinahl, med kvalitativ ansats där närståendes upplevelser har beskrivits. Resultat: Tre huvudteman identifierades: Omvårdnad ur närståendeperspektiv, Mötet med personal och Livets slut. Omvårdnad ur närståendeperspektiv berör områden som ökat ansvar, isolering, att göra allt för den man älskar samt skuldkänslor, tvång, oro och uppoffringar. Upplevelserna kring mötet med personal varierade, både positiva och negativa presenteras, där bland annat vårdform, sjuksköterskans bemötande, kunskap och tidigare erfarenheter påverkade resultatet. Livets slut och det kommande avskedet är ofrånkomligt i palliativ vård och de närstående hanterade frågor kring döendet och döden på olika sätt. Slutsats: Närvaron kring döden gav funderingar på närståendes egna existens. Hur de närstående upplevde vårdpersonalens bemötande speglade deras syn på hur den palliativa vården fungerat. I föreliggande studie har många upplevelser beskrivits, däremot finns en begränsad kunskap om hur de närstående hanterar de känslor som uppkommer. De upplevelser som följs genom denna studie kan sammantaget beskrivas som påfrestande men givande. / Background: In Sweden, 72,000 individuals are in need of palliative care annually. This type of care means that the disease can no longer be cured but only alleviates symptoms to achieve the best possible quality of life. Family have an important role in palliative care by, among other things, supporting the ill one. Palliative care nurses should face symptom from all dimensions and see the ill one as a unity. Aim: The aim is to describe families experiences of living with an individual who receives palliative care. Method: A literature review that included 13 studies, found in Medline via PubMed and Cinahl, with a qualitative approach, where the experiences of families have been described. Findings: Three main themes were identified: Nursing from a family perspective, The meeting with staff and The end of life. Family nursing concerns areas such as increased responsibility, isolation, doing everything for the one you love, but also guilt, coercion, worry and sacrifice. The experiences surrounding the meeting with staff varied, both positive and negative were presented, where, among other things, the form of care, the nurse's treatment, knowledge and previous experiences affected the result. End of life and resignation are inevitable in palliative care and the families dealt with issues of dying and death in different ways. Conclusion: The present of death gave thoughts about the families own existence. How families experienced the healthcare professional’s treatment reflected their view of the palliative care. In the present study many experiences have been described, however there is a limited knowledge about how the families cope with their feelings. The experiences that are followed in this study can be described as strenuous but worthwhile.

Idag blir det allt vanligare att anhöriga vårdar närstående i hemmet. Då anhöriga intar en ny roll, som vårdare, blir deras livsvärld förändrad. Att vara anhörigvårdare, oberoende av vilken sjukdom den närstående har, är ett område där forskningen än så länge är begränsad. Denna studie avser att öka förståelsen inom området hos sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal, för att kunna ge ett gott stöd och vägledning utifrån anhörigas upplevelser . Syftet med studien är att belysa upplevelserna av att vara anhörigvårdare i hemmet till en närstående som drabbats av sjukdom. Det här en är litteraturstudie på kvalitativa artiklar. Artiklarna har sökts i databasen Samsök med hjälp av en strukturerad sökning. Tretton kvalitativa artiklar baserade på anhörigas upplevelser av att vårda en sjuk närstående valdes ut. Artiklarna lästes och kodades för att hitta gemensamma nämnare. Detta blev ett resultat som presenteras i sex kategorier med fakta som återfanns i de granskade artiklarna. Dessa sex kategorier är: Plikten eller viljan, Ge upp en del av sitt liv, När det inte blev som planerat, Tiden räcker inte till, Leva med en främling och Känslomässiga förändringar. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Abstrakt Traumatisk hjärnskada uppstår helt utan förvarning och medför stora livsförändringar både för den drabbade och för de närstående då en helt ny okänd tillvaro kommer att inledas. Att vara närstående till en person som drabbats av sjukdom kan medföra påfrestningar inom grundläggande faktorer i livet, såsom psykiska, fysiska och sociala aspekter. Syftet med vår litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person med traumatisk hjärnskada. Studien utfördes i form av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där 11 vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades, vilket resulterade i fem slutkategorier; Att förlora sitt tidigare liv och behöva anta en ny roll, Att plötsligt leva med en “ny” person, Att vilja bli sedd som en samarbetspartner i vården, Att behöva en stödjande omgivning och Att lägga stora krav på sig själv var påfrestande. Resultatet visade att närstående behöver både stöd och information från hälso- och sjukvårdspersonal samt att de har ett behov att bli inkluderade i omvårdnaden av den drabbade. Många känslor uppdagades efter olyckan och de närstående upplevde en förlust av sitt tidigare liv samt personen de en gång känt. Sjuksköterskor behöver kunskap i hur det är att vara närstående och behöver ha en förståelse för deras upplevelse för att kunna bemöta dem på ett adekvat sätt, genom god kunskap kan närstående få en förbättrad upplevelse av vården samt få hjälp i sin situation.

När en patient vårdas palliativt i hemmet är det inte enbart patientens upplevelse som är betydande utan också närståendes. Palliativ vård innebär att bot inte längre finns att tillgå utan vården går ut på att lindra. Med närstående menas den eller de personer som patienten anser sig stå närmast och behöver således inte innebära blodsband. När den palliativa vården sker i hemmet innebär det att hemmet förändras även för den närstående. Syftet med vårt examensarbete är att beskriva närståendes upplevelse när en familjemedlem får palliativ vård i hemmet. Det är en allmän litteraturöversikt enligt Fribergs (2017, ss. 141–152) riktlinjer. Vi valde att ta med både kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultatet bygger på tolv artiklar som analyserats och som resulterade i sex subkategorier som sedan sammanfördes till tre huvudkategorier. Det tre huvudkategorierna är: Att anpassa sig till förändrade livsvillkor, att hitta balansen mellan att vara närstående och vårdgivare och att samarbeta med den professionella vården. Resultatet påvisade att närståenderollen var komplex och innebar en upplevelse av nedsatt livskvalitet för den närstående. Det visade också på en förändrad relation mellan den närstående och den sjuka familjemedlemmen. I resultatet gick det att se att närstående upplevde en ökad stress om de inte kände delaktighet med den professionella vården. För närstående är det viktigt att sjuksköterskan kan identifiera deras behov av stöd och skapa en trygghet redan från början. Utifrån resultatets delar valde vi att lyfta fram frivilligt och ofrivilligt vårdande samt skapa delaktighet till diskussionen. Diskussionen handlade om närstående som tog på sig vårdgivarrollen frivilligt och ofrivilligt och vad det innebar för dem. Det togs också upp delar av närståendes upplevelse relaterat till stöd från professionella vården och hur det kan bidra till en förbättring för alla inblandade.

Background: Emergency care is an eventful area. Emergency clinics have stressful meetings and emergency situations. Patients who come to emergency rooms often have a relative with them. Relatives are often described as someone who should be involved in the care. Coping has a central role in this environment for both patients, relatives but also the staff. Aim: To describe nurses' experiences of meetings with relatives in emergency care. The methodological aspect was to examine the selection method of the selected articles. Method: Literature study with 9 articles examined. Results: Nurses' experiences of meetings with relatives in emergency care have proved to have several dimensions of a problem. Emergency clinics are described as a place that is hectic, the staff assess and help patients in a first stage. Emergency clinics are often built for a lower patient pressure than reality. The staff have poorer conditions for coping. The staff are exposed to threats and anger from relatives. Recent research indicates that relatives are also involved in the emergency rooms. The picture that was painted was that nurses often do not want to allow relatives to take the place they need. In the study, the good example of how an emergency department meets relatives and lets them participate is revealed. The emergency department shows what should be done. Coping needs more space. Conclusion: The nurse's ability for using their coping strategies are worse at emergency departments. The author sees that processing processes cannot be managed properly before the next difficult-to-handle situation comes. The work environment is thus an important factor that affects the nurse's coping and also affects the meeting with relatives in emergency care. Relatives can give the nurse increased and reduced stress at work. At the same time, relatives can support the nursing and provide information to the nurse, which is a great resource.

Bakgrund: Den palliativa vården upphör inte i och med att patienten avlider utan innefattar även att sjukvården finns som ett stöd till närstående i deras sorgeprocess. En kvalitetsindikator på en god palliativ vård är att närstående erbjuds efterlevandesamtal. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskor inom den kommunala äldreomsorgen hade av att genomföra efterlevandesamtal. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats och en beskrivande design. Åtta sjuksköterskor som arbetade inom äldreomsorgen i en kommun i mellan Sverige intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Data analyserades utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Fyra kategorier och elva subkategorier framkom ur dataanalysen. De fyra kategorierna var; Förberedelser, Utförande av efterlevandesamtal, Innehåll i efterlevandesamtal och Samtalets betydelse för sjuksköterskan. Genomförandet av efterlevandesamtal var en viktig men oprioriterad arbetsuppgift. Förberedelserna inför ett efterlevandesamtal var individuella och samtalens innehåll varierade. Det var en balansgång att hålla samtalet professionellt utan att närstående upplevde att samtalet utfördes på rutin. Efterlevandesamtalen framkallade känslor hos sjuksköterskorna, tillförde sjuksköterskan en uppföljning av vårdtiden och bidrog till att sjuksköterskan växte i sin yrkesroll och gavs en ökad trygghet inför kommande patienter som vårdades i livets slut. Samtalet sågs även som ett avslut på relationen. Slutsats: Efterlevandesamtal behöver synliggöras som en arbetsuppgift. Sjuksköterskorna behöver ha avsatt tid för genomförandet, informeras om vad som förväntas av sjuksköterskan i samband med samtalet och få en ökad kunskap om en bra struktur för samtalet. Om det nås kan det leda till att sjuksköterskor växer i sina yrkesroller och den palliativa vården vid enheten kontinuerligt utvärderas.

<p>Cirka 150 000 personer drabbas av Alzheimers sjukdom i Sverige och en stor del av dem vårdas av sina närstående. Sjukdomen förändrar livssituationen både för den drabbade och för dennes familj. Syftet med studien har varit att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en Alzheimerssjuk person, tolkat i ljuset av copingteorier, för förståelse av hur närstående lättare kan hantera svårigheter. Metoden utgår från en kvalitativ ansats med induktiv tematisk analys för biografier och analytisk induktion för intervju. I resultaten synliggörs närståendes förnekande vid tidiga tecken på sjukdomen, men sjukdomens ökande försämring leder så småningom till accepterande av sjukdomen. Närståendes upplevelser präglas även av ilska, sorg, ensamhet och stress samt skuldkänsla, men också av gemenskap och kärlek till den sjuke. I diskussionen framhålls att närstående till Alzheimerssjuka personer behöver stöd, hjälp och information om sjukdomen. För framtida studier föreslås hur man kan uppmuntra närstående till att söka olika sorters stöd.</p>

<p>Denna uppsats är en kvalitativ intervjustudie där fyra anhöriga till kroniskt sjuka per-soner har intervjuats om sina erfarenheter av växelvård. Studiens syfte har varit att studera de anhörigas erfarenheter av växelvårdsinsatsen, vilken betydelse växelvård har haft för de anhöriga och hur de upplevt samspelet med omvårdnadspersonalen. Den teoretiska utgångspunkten handlar om kommunikationen mellan anhöriga och personal och hur synen på de anhörigas roll som vårdare av sina kroniskt sjuka närstående påverkar syftet med växelvårdsinsatsen. Resultaten pekar på att anhöriga har både positiva och negativa upplevelser av växelvården. Det odelat positiva är vila och avkoppling och det mest negativa är dåligt fungerande kommunikation mellan personal och anhöriga. Resultatet visar också att det inte finns någon genomtänkt strategi för kunskapsutbyte mellan anhöriga och personal. Växelvårdsinsatsen fokuserar kring den närståendes vård och vården utgår från den professionella omvårdnadspersonalens yrkeskunskap. De anhöriga ses mer som omvårdnadsresurser än likvärdiga samarbetspartners i växelvården. Resultatet väcker tankar om nödvändigheten av de anhörigas och deras närståendes inflytande när man utformar nya anhöriginsatser.</p>