<p>Vid ett möte i Lissabon år 2000 bestämdes att det fanns behov av att öka jämförbarheten mellan företags årsredovisningar i olika länder. Detta skulle åstadkommas genom att företag inom EU skulle bli tvungna att följa samma redovisningsstandarder vid upprättande av sina årsredovisningar. Som följd av detta blev IFRS/IAS(International Financial Reporting Standards/International Accounting Standards) år 2005 tvingande för alla börsnoterade</p><p>företag i Sverige. I denna uppsats har vi valt att studera en del i denna standard nämligen IAS 24, Upplysningar om närstående.</p><p>Med en närstående relation menas en part som, direkt eller indirekt, har betydande eller bestämmande inflytande över ett företag. Med detta menas att parten kan påverka ett företags finansiella och operativa strategier. Det är därför viktigt att företagen upplyser om dessa relationer eftersom att de kan påverka verksamheten och därför anser vi att det är ett intressant ämne.</p><p>Problemställningen i denna uppsats är:</p><p>”Hur tillämpar svenska börsnoterade koncernbolag den internationella redovisningsstandarden IAS 24, Upplysningar om närstående?”</p><p>Vårt syfte med uppsatsen har varit att med hjälp av en kvantitativ materialstudie studera om företagen på OMX Stockholm Large Cap. tillämpar IAS 24. Detta har vi gjort genom att granska företagens årsredovisningar och den information som finns i dessa vilket gör att vi intagit ett intressentperspektiv.</p><p>För att undersöka detta har vi använt oss av en positivistisk kunskapssyn och en kvantittiv undersökningsmetod. Utifrån IAS 24 och redovisningens föreställningsram, har vi utformat en undersökningsmall som operationaliserade de upplysningskarv som rekommendationen utgörs av. Med hjälp av undersökningsmallen kodades informationen, rörande närstående, i årsredovisningarna om till sifferdata för att på ett överskådligt sätt kunna se mönster i hur</p><p>företagen tillämpade IAS 24.</p><p>Resultatet av vår studie var att företagen i stort sätt uppfyller de krav som IAS 24, Upplysningar om närstående, ställer. Det fanns dock skillnader i hur standardens olika upplysningskrav uppfylldes. Upplysningar om vilka närståenderelationer som fanns och ersättningen till ledande befattningshavare redovisas på tillfredställande sätt medan upplysningskraven gällande transaktioner med närstående visade ett fåtal brister.</p><p>Redovisningens föreställningsram innehåller ett flertal kvalitativa egenskaper så som begriplighet, relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet m.fl. Med utgångspunkt i dessa krav anser vi att det finns brister i hur företagen väljer att presentera sin information gällande upplysningar om närstående. Dessa presenteras ofta på ett icke standardiserat sätt och det kan ifrågasättas om företagens årsredovisningar uppfyller redovisningens grundläggande principer, det vill säga de kvalitativa egenskaperna. Mer eller mindre alla företag visar samma brister gällande placering och utformning av information gällande upplysningar om närstående vilket får oss att anta att de kvalitativa egenskaperna inte är viktiga vid presentation av denna typ av information.</p>

<p><em>Bakgrund:</em> Fetma definieras av WHO som en kronisk sjukdom där behandlingen är långvarig. Fetma är ett ökande problem hos barn och ungdomar i västvärlden. Barn med övervikt löper en större risk att i framtiden drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2. <em>Syftet</em> med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans, familjens samt barn och ungdomars perspektiv i förebyggandet av övervikt och fetma hos barn och ungdomar. <em>Metod:</em> Artiklarna har sökts i databaserna PubMed, Chinahl och Blackwell Sunergy som sedan granskats, klassificerats och analyserats. <em>Resultat:</em> Sjuksköterskorna ansåg att övervikt och fetma hos barn var ett familjeproblem. Ur ett familjeperspektiv syns heriditet som en riskfaktor för övervikt och fetma. Ur barn och ungdomsperspektiv syns att barnens egna uppfattning av deras vikt inte överensstämer med verkligheten.<em> Diskussion: </em>Föräldrar och anhöriga har en stor betydelse i det preventiva arbetet. Sjuksköterskorna ser samtal om barnens övervikt med föräldrarna som ett hinder. <em>Slutsats: </em>Vårdpersonalen skall se vikten av att inrikta sitt preventionsarbete på hela familjen och inte endast den enskilda individen (barnet).</p>

No description available.

<p>Hjärtinfarkt är ett sjukdom som påverkar hela familjesituationen. Närstående till personer som insjuknat i hjärtinfarkt kan uppleva högre grad av oro, rädsla och osäkerhet än personen som insjuknat. Syftet var att genom en systematisk litteraturstudie belysa närståendes upplevelser till personer som insjuknat i hjärtinfarkt. Sökningar gjordes i PubMed och Cinahl. Studiernas resultat sammanfördes och analyserades utifrån innehållsanalys vilket resulterade i tre huvudkategorier och fem subkategorier. Resultatet visade att närstående påverkades fysiskt, psykiskt och socialt. Många män till kvinnor med hjärtinfarkt upplevde en känsla av maktlöshet av att inte veta hur hälsan för personen som insjuknat i hjärtinfarkt skulle utvecklas framöver. Känslor som ilska, frustration och ökad osäkerhet var vanligt i det tidiga skedet av rehabiliteringen. Den nya livssituationen för närstående innebar stora förändringar i det dagliga livet. De upplevde det ökade ansvaret som frihetsberövande medan andra kände sig mer tillfredställda att kunna hjälpa till och få en central roll i hemmet. Genom att närståendes situation tas upp i omvårdnaden och får mer stöd av vårdpersonalen kan det leda till att personen som insjuknat i hjärtinfarkt får ett bättre stöd.</p>

<p>Cancer är en av de sjukdomar som ökar mest för tillfället. En av orsakerna till ökningen är att medellivslängden blivit högre. Den ökade medellivslängden är något positivt i sig, men det innebär också att sjukdomen hinner drabba fler människor. Cancer är en sjukdom som påverkar många personer direkt eller indirekt och det är inte bara de som har cancer som är sjuka, utan hela familjen blir sjuk. Syftet med denna fallstudie var att belysa en persons upplevelse av att vara närstående till en svårt sjuk familjemedlem. Metoden som användes var manifest innehållsanalys av en skönlitterär självbiografisk bok, skriven av Conny Palmqvist med titeln ”Hejdå, allihopa!”. Analysen resulterade i fyra kategorier; maktlöshet, relationer, kärlek och sorg. Det är svårt att stå bredvid och se på när en familjemedlem sakta tynar bort och att inte kunna göra något för att förhindra detta. Att som patient känna kärlek och närhet är en förutsättning för att kunna känna hopp och orka kämpa. Efter att ha analyserat boken har vi fått en ökad förståelse för den närståendes upplevelse vid palliativ vård. Att kunna bemöta och ge god omvårdnad till patienter och närstående anser vi är en förutsättning vid arbete inom vård.</p>

<p>Vid palliativ vård bör, enligt WHO, organiserat stöd erbjudas närstående såväl under patientens sjukdomstid som efter dödsfallet. Syftet med föreliggande arbete var att kvantitativt mäta effekterna av deltagande alternativt icke deltagande i efterlevandegrupp. Efterlevande (n=84) till patienter som vårdats hemma med hjälp av en palliativ enhet fick svara på enkätfrågor av likert-typ som mäter sorg, nedstämdhet och depression. Mätningarna skedde vid två tillfällen, före start av efterlevandegrupp och 10 veckor senare. Svar lämnades av 75 personer vid första mättillfället och 61 vid det andra. Av dessa svaranden deltog 17 i efterlevandegrupp. Svaren behandlades kvantitativt med icke parametriska metoder och deskriptiva data i frekvenstabeller. Materialet var inte tillräckligt stort för att kunna göra statistiska jämförelser mellan dem som deltog i och dem som inte deltog i efterlevandegrupper. Slutsatser: De flesta deltagare i studien uppvisade svår sorg vid båda mättillfällena. En fjärdedel visade på besvär med nedstämdhet och depression och av dessa deltog sex procent i efterlevandegrupp. Faktorer som kunde påverka deltagande i efterlevandegrupp var kön och geografiskt avstånd till sammankomsterna. Deltagande i efterlevandegrupp visade ingen mätbar effekt för sorgebearbetning.</p> / <p>In palliative care, organized support should be offered to family care givers during the disease and during bereavement according to the WHO. The aim of the study was to quantitatively measure the effects of participating in or not participating in bereavement-groups. The bereaved (n=84) to patients taken care of at home supported by a palliative unit were asked to answer questionnaires with likert-type, measuring mourning, anxiety and depression. The measures were done on two occasions, before the start of the bereavement-group and ten weeks later. On the first occasion 75 of the bereaved responded and 61 on the second occasion. In bereavement-groups participated 17 of the respondents. The data was analyzed with non-parametric tests and descriptive statistics. The analysis indicated that the material was not big enough to make statistic comparisons between participants and non participants in bereavement-groups.</p><p>Conclusions: Most of the participants in the study showed signs of severe grief on both occasions. One fourth showed signs of high levels of both anxiety and depression and six percent of these participated in bereavement-groups. Factors affecting those participating in bereavement-groups were their gender and geographical distance to the meetings. Participating in bereavement-groups had no measurable effects on bereavement.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Vårdpersonalen har en viktig funktion i omvårdnaden av närstående till palliativt sjuka patienter. Den palliativa vårdsituationen var ofta en ny upplevelse för de närstående. Vårdpersonalens uppgift var därmed att ge aktuell information samt se till att närstående blev delaktiga i vården.<strong> Syftet: </strong>Med litteraturstudien var att<strong> </strong>belysa vårdpersonalens stöd till närstående samt beskriva vilka behov närstående hade i palliativ vård. <strong>Metod: </strong>Femton vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod analyserades enligt innehållsanalys och låg till grund för litteraturstudien. <strong>Resultat: </strong>Det<strong> </strong>framkom att vårdpersonal och närstående ansåg att de viktigaste funktionerna var att<strong> </strong>ge och få stöd. Närstående önskade information och kunskap om den svårt sjukes tillstånd samt sjukdomsförlopp. Slutligen visade resultatet att det var viktigt när personalen tog sig tid att lyssna och tala med de närstående samt att alla parter var delaktiga i de beslut som togs. <strong>Diskussion: </strong>Genom stöd från vårdpersonalen blev den svåra situationen för de närstående hanterbar. Den viktiga informationen ledde till begriplighet över den nya situationen, där delaktigheten i vården av den svårt sjuke skapade en meningsfullhet för de närstående. <strong>Konklusion: </strong>Vårdpersonal borde få mer kunskap och träning i att ge information och omvårdnad till närstående för att kunna tillgodose deras behov.</p><p> </p>

<p>SAMMANFATTNING</p><p> </p><p>Sjukdom hos en familjemedlem drabbar hela familjen. Om närståendes behov i vårdsituationen inte uppmärksammas av sjuksköterskan kan ett lidande uppstå. Studiens syfte var att belysa sjuksköterskans upplevelser av relationen med närstående för att på så sätt få en ökad insikt om faktorer som kan påverka relationen. Metoden var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Sex sjuksköterskor som arbetade på olika medicinska avdelningar intervjuades. Resultatet visade att informanterna hade en positiv attityd till relationen. Både sjuksköterskor och närstående hade behov av relationen för att lindra lidande hos patient och närstående. Närståendes delaktighet i patientens vård ansågs som positiv och det var viktigt att ta sig tid för närstående och att vara tillgänglig. Skillnader fanns i mötet med närstående från andra kulturer men det var viktig att lära sig att bemöta dem och acceptera skillnaderna. Språket var ett hinder i relationen och ibland kändes det osäkert i mötet. Öppna personligheter och engagerade närstående var faktorer som främjade relationen liksom en öppen dialog mellan sjuksköterska, patient och närstående. Hinder i relationen var främst om personkemin inte stämde och inbundna och tysta närstående. Ont om tid kunde vara ett hinder i relationen men det handlade om att prioritera. Miljön var ett hinder på grund av de stora salarna och att lugna samtalsutrymmen saknades. Genom att belysa upplevelsen av relationen mellan sjuksköterska och närstående ur sjuksköterskans perspektiv har faktorer framkommit som kan påverka relationen och som är viktiga för sjuksköterskor att ha i åtanke i mötet med närstående.</p>

<p><p> </p><p> </p><p> </p></p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p><p><p> </p><p> </p><p> </p></p></p><p><strong><strong><p>Bakgrund:</p></strong><strong><p> </p></strong><p> </p>En närstående till någon som plötsligt och oväntat dör upplever oftast ett stort lidande och hela dennes livsvärld kan raseras. Denna krissituation kan utvecklas till en psykisk ohälsa för individen men även för dess omgivning och kan medföra stora kostnader för samhället. <strong>Syfte: </strong>Litteraturstudiens syfte är att belysa vilka omvårdnadsinterventioner sjuksköterskan kan använda sig av för att underlätta och lindra för de närstående som drabbats av ett plötsligt och oväntat dödsfall. <strong>Metod: </strong>Litteraturstudie med sökning i databaserna Cinahl, PsycINFO, PubMed och Elin@Kalmar. Sammanlagt inkluderades tolv artiklar som har granskats och kvalitetsbedömts utifrån. <strong>Resultatet: </strong>Studien resulterade i åtta teman; information, kommunikation, dödsbevis, stödjande åtgärder, empati, närståenderum, kulturella och religiösa seder samt personalutbildning. <strong>Slutsats: </strong>Vi har genomfört en litteraturstudie som ledde fram till åtta omvårdnadsinterventioner. Omvårdnadsinterventionerna kommunikation, information och empati framkom som mest betydelsefulla för de närstående. Vidare framkom det att sjuksköterskorna själva upplevde att deras kunskaper inom detta område var bristfälliga. Vår studie visar att detta är ett ämne som inte är tillräckligt uppmärksammat.<p> </p></strong></p>

<p>År 2002 ägde ett reformarbete rum i Skadeståndslagen (SkL) som medgav en lagstadgad rätt till ersättning för en närstående som drabbats av psykiska besvär till följd av att en nära anhörig tillfogats en allvarlig personskada. Bakgrunden till lagändringen var att det i praxis skett en gradvis utvidgning av rätten till skadestånd i de särskilda situationer som bedömts vara av så pass allvarlig art att skadegöraren inte kunnat undgå att utge ersättning till den närstående. Problematiken kring denna typ av skada skiljer sig en del åt sett till tiden före respektive efter lagändringen.</p><p>För att ersättning skall utgå måste de psykiska besvären vara medicinskt påvisbara, något som tidigare innebar att det låg på de närstående att bevisa att besvären uppkommit. Detta är dock inte längre nödvändigt då besvären i stor utsträckning numera presumeras.</p><p>Konkret så gällde före lagändringen att det fordrades att ett dödligt våld varit för handen så till vida att det rört sig om en uppsåtlig handling med dödlig utgång som huvudregel. I och med lagändringen är den närståendes rätt till ersättning utsträckt till att även omfatta fall där en livshotande skada inte fört med sig en dödlig utgång, en utvidgning som lagstiftaren får tillskrivas då denne i förarbetena till SkL förklarat att det aktuella lagrummet inte skall tolkas e contrario som annars vore naturligt att utgå ifrån.</p><p>Det finns inte längre något krav, då personskadan medfört den anhöriges död, att den skadegörande handlingen skall ha varit uppsåtlig utan oaktsamhet oavsett graden av densamma ger upphov till ersättningsrätt för den närstående. Vid livshotande skador utan den därpå följande dödliga utgången så fordras alltjämt att skadorna åsamkats den anhörige genom en uppsåtlig handling för att skadeståndsansvar skall åläggas skadegöraren. Möjligt är dock att vi i ett senare skede av rättsutvecklingen kan komma att få se en utvidgning även i dessa fall till att omfatta oaktsamt orsakade [livshotande] skador men detta är å andra sidan orimligt att med bibehållen säkerhet kunna fastslå i nuläget, detta blir istället något för rättstillämpningen att framledes pröva. Det torde räcka med att den närstående erhållit underrättelse om det inträffade för att ersättning skall utgå. Detta gäller såväl när utgången är dödlig som vid livshotande skador.</p><p>När det gäller personkretsen så är angående den klarlagt att någon uttömmande uppräkning av ersättningsberättigade i lagen vare sig finns eller är önskvärt, denna bedömning får istället vidtas av domstolarna i den specifika situationen som är dem för handen.</p>