Tidigare forskning visar att elevers intresse för de naturvetenskapliga ämnena ofta sjunker i den senare delen av grundskolan. Syftet med denna studie var att undersöka intresset för kemiämnet hos en elevgrupp bestående av sjätteklassare. Studien undersökte vad eleverna föredrar för arbetssätt och metoder inom undervisningen samt vilken inverkan elevernas inställning har på deras prestation i ämnet. För att uppnå studiens syfte genomfördes en enkätundersökning samt uppföljande elevintervjuer. Intervjuerna genomfördes i två fokusgrupper, en grupp som presterade över C-nivå och den andra under C-nivå. Syftet med intervjuerna var att få en djupare kunskap om elevernas inställning för ämnet genom att ta del av deras resonemang kring enkätsvaren. Resultaten visar att elever som presterar över C-nivå också har ett större intresse för ämnet, vilket kan kopplas till elevernas svar som visar att de i framtiden tror sig ha användning för sina kunskaper i kemi. Vidare visar resultatet att eleverna föredrar lärarens genomgångar och diskussioner med andra i undervisningssammanhang, vilket kan ha att göra med att de befäster kunskapen lättare då de får förståelse för teorins betydelse innan praktiska moment.

Praktiska metoder/hands-on learning är en undervisningsmetod som har blivit mer aktuell i dagens undervisning. Ett av skolans viktigaste uppdrag är att det finns en koppling mellan undervisningen och världen utanför, vilket gör att undervisningen bör innehålla undersökande och experimenterande uppgifter för att främja nytänkande (Lgr 11 rev. 2019). Detta innebär en omvandling av den traditionella utbildningsmodellen till en som drar nytta av elevernas naturliga benägenhet att lära sig. Denna kunskapsöversikt syftar till att analysera och sammanställa forskning som belyser vikten av praktiska metoder/hands-on learning inom de naturorienterande ämnena samt till att analysera hur begreppet definieras. Vidare undersöks om praktiska metoder kan påverka elevernas motivation och förståelse av undervisningen. Urvalet samlades in via systematiska sökningar i databasen Eric (ProQuest), konsultation och manuell sökning. Utifrån förvalda urvalskriterier valdes totalt nio publikationer ut som besvarar kunskapsöversiktens syfte och frågeställningar. Kunskapsöversikten grundar sig i följande frågeställningar: Vad kännetecknar forskningen om praktiska metoder/hands-on learning inom grundskolans naturorienterande ämnen? Hur definierar forskningen praktiska metoder/handson learning? Vad i praktiska metoder/hands-on learning tyder på att elevernas motivation och förståelse utvecklas? I majoriteten av kunskapsöversiktens artiklar framkommer att praktiska metoder/hands-on learning ses som en framgångsrik undervisningsmetod för såväl elevernas lärande som motivation i de naturorienterande ämnena. Forskningen visar att praktiska metoder bidrar positivt till bland annat kunskapsinlärning, attityder och engagemang i undervisning. Flertalet beskrivningar som ges av begreppet praktiska metoder/hands-on learning handlar om att eleverna ska genomföra olika undersökningar och aktiviteter, vilket syftar till att ha en direkt interaktion med olika naturvetenskapliga fenomen. Motsatsen till praktiska metoder/hands-on learning beskrivs i vissa artiklar som undervisning som präglas av bland annat läroböcker, demonstrationer samt muntliga och skriftliga uppgifter där eleverna främst ska memorera fakta.

Varje barn har rätt att lära sig om sin omgivning och närmiljö. Undervisning om naturen måste börja redan i förskoleklass, men denna sortens undervisning kan se väldigt olika ut beroende på skola och kommun. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskoleklass undervisar om naturen. Frågeställningen undersöks i relation till den didaktiska triangeln med de tre didaktiska frågorna vad? varför? hur? i fokus. Studien vilar på en sociokulturell grund med sambandet mellan tänkande och kommunikation som grund. Genom djupgående samtal kring olika lärares naturvetenskapliga praktiker har beslut kring undervisning diskuterats och problematiserats. Empirin har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har gjorts med sex olika lärare från tre olika kommuner i södra Sverige. Empirin har sedan behandlats och bearbetats med hjälp av en innehållsanalys. Den didaktiska frågan varför? visade att syftet med naturundervisningen var att ta tillvara på elevernas nyfiken och intresse för sin närmiljö, samt att väcka omtanke och ta hand om miljön. Den didaktiska från vad? visade att de två viktigaste faktorerna vid val av ämnesområde var läroplanen och elevernas intressen. Den didaktiska frågan hur? visade att flera olika metoder användes dels för att variera undervisningen, dels för att individanpassa efter klassens behov.

Vårt examensarbete grundar sig i vad lärarstudenter har för uppfattningar om utomhuspedagogikens inverkan på skolundervisningen och på elevers lärande i de naturorienterande ämnena. Urvalet i studien består av lärarstudenter, då vi anser att de flesta forskningarna om utomhuspedagogik utgår från ett lärarperspektiv. Därav är vi intresserade av att lyfta studenternas åsikter om just utomhuspedagogik. Arbetet har utgått från en kvantitativ enkätundersökning som genomförts på lärarstudenter. Enkäterna har kodats och sedan analyserats med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Vid kodningen av datan har läroplansteorin och Carlgrens (2014) kunskapssyn samt Skolverkets (2019) fyra kunskapsaspekter varit i åtanke. I statistikprogrammet har stapeldiagram, frekvenstabeller och korstabeller skapats för att på ett enkelt sätt kunna redovisa för resultatet av vår undersökning. I vår undersökning har flera respondenter svarat att de anser att elevernas lärande gynnas av att de får möjlighet att använda sig av alla sina sinnen genom praktiskt lärande. I resultatet framgår att utomhuspedagogisk undervisning kan användas i skolans undervisning och på så sätt öka elevers motivation och intresse för ämnet. Detta genom att de får använda sig av konkreta upplevelser via sina sinnen och i en miljö som gynnar utvecklandet av deras färdigheter. Lärarstudenterna nämner även några nackdelar med att bedriva utomhuspedagogik där bland annat, stora elevgrupper, tidsbrist och otillräckliga kunskaper diskuteras.

Denna studie tar sin utgångspunkt i en undran om hur pedagoger uppfattar och arbetar med området kropp och hälsa i de tidigare skolåren. Syftet är att kartlägga hur pedagoger i årskurs 1–3 arbetar med de naturorienterande ämnena inom området kropp och hälsa, och hur de arbetar för att öka elevers förståelse kring hälsan, så som fysisk aktivitet, kost och sömn. Där inkluderas även fysiska aktivitetspauser. Arbetet är en intervjustudie som utgår från en kvalitativ metod och en fenomenografisk teori i analysen. Urvalet av respondenter är fyra pedagoger som undervisar i biologi i lågstadiet. Slutsatsen är att kropp och hälsa är ett roligt ämne för eleverna att arbeta med, på grund av all den praktiska undervisningen. Det upplevs även som ett tacksamt ämne att arbeta med som pedagog. Respondenterna arbetar på liknande vis, vilket tar grund i Lgr11 (Skolverket, 2018). Resultatet visar även att trots att forskning visar på enbart fördelar med fysiska aktivitetspauser, så förekommer dessa knappt i undervisningen, och om de relateras till något lärande överhuvudtaget, så är det till ämnet idrott och hälsa.

Den här studien syftade till att undersöka om det finns någon koppling mellan lärares ämneskompetens, deras upplevda självförmåga och vilka didaktiska val de gör i No-undervisningen, med fokus på val av arbetssätt. Detta eftersom det framkommit att nära hälften av alla elever inte ges möjlighet att arbeta med olika naturvetenskapliga arbetssätt i skolan, vilket kan bero på att lärare inte har tillräckliga ämneskunskaper och självförmåga. Forskning visar att elevers lärande gynnas av en varierad undervisning, något som är starkt sammankopplat med elevers motivation i ämnet. Studien genomfördes med en kvalitativ intervjumetod, där fem yrkesverksamma lågstadielärare intervjuades. De resultat som framkom och den slutsatsen som kunde dras var att det finns starka kopplingar mellan lärares ämneskunskaper, deras upplevda självförmåga och vilka arbetssätt de använder sig av i No-undervisningen.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om varför vissa lärare väljer att bedriva utomhuspedagogik medan andra inte gör det. Studien har två frågeställningar varav den ena berör vad lärare i grundskolans årskurs 4–6 ser för möjligheter och hinder med utomhuspedagogik. Den andra frågeställningen berör vad den geografiska platsen och dess resurser har för betydelse för utomhuspedagogikens plats i undervisningen, inom de naturorienterande ämnena. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med inslag av pragmatismen där ett lärande sker i ett sammanhang och språket har en betydande roll. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sex legitimerade grundskollärare med inriktning mot de naturorienterande ämnena har intervjuats. Data som samlats in har färgkodats och kategoriserats utifrån framkomna teman. Resultatet visar att lärare i årskurs 4–6 vill bedriva mer utomhuspedagogik än vad de gör i nuläget. Samtliga lärare i studien ser flera möjligheter med utomhuspedagogiken där kunskapsinhämtning, verklighetsförankring, inkludering och sinnesupplevelser är några av de som framkommer i resultatet. Majoriteten av lärarna i studien bedriver, trots detta, utomhuspedagogik i en sparsam omfattning. Lärarna i studien anser att det finns flertalet hinder som står i vägen för att utomhuspedagogiken ska kunna få ta en större plats i dagens grundskola. Tillgången till närmiljön lyfts upp som en god förutsättning för att utomhuspedagogiken ska tillämpas men också som ett hinder ifall skolan ligger på en plats där tillgången till natur är begränsad.  Brist på lärarresurser, riskfaktorer, tidsaspekten och elevers klädsel är andra hinder som lyfts fram i resultatet. Sammantaget är samtliga lärare i studien positivt inställda till utomhuspedagogiken och menar, trots de hinder som finns, att lärares driv och engagemang kan vara avgörande för om utomhuspedagogiken blir av eller inte. / The purpose of the study is to contribute knowledge about why some teachers choose to conduct outdoor education while others do not. The study has two questions, one of which concerns what teachers in primary school year 4–6 see as opportunities and obstacles with outdoor education. The second question concerns the significance of the geographical location and resources of the place of outdoor education in teaching, within science. The study is based on a socio-cultural perspective with elements of pragmatism where learning takes place in a context and where language has a significant role. The study has been carried out through qualitative semi-structured interviews, where six certified primary school teachers with a focus on science have been interviewed. The data collected has been colour-coded and categorized based on emerging themes. The results show that teachers in year 4–6 want to conduct more outdoor education than they currently do. All the teachers in the study see several possibilities with outdoor education, where knowledge acquisition, connection to the reality, inclusion and sensory experiences are some of those that emerge in the results. Despite this, most of the teachers in the study, do not practice outdoor education enough. The teachers in the study believe that there are several obstacles that stand in the way of outdoor education being able to take a greater place in today's primary schools. Access to the local environment is highlighted as a good prerequisite for outdoor education to be applied, but also as an obstacle if the school is in a place where access to nature is limited. Lack of available teachers, risk factors, the time aspect and pupils' clothing are other obstacles highlighted in the results. All in all, all the teachers in the study have a positive attitude towards outdoor education and believe, despite the obstacles that exist, that teachers' drive and commitment can be decisive for whether outdoor education takes place or not.

SammanfattningSyftet med studien är att belysa och bidra med kunskaper om lågstadieläraresbedömningsarbete i de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 (ålder 7-9). Niokvalitativa personliga semistrukturerade intervjuer har genomförts med lärareoch skolledare som är aktiva inom årskurserna 1-3. Resultat från studien tyderpå att bedömningsarbetets struktur i de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 är otydlig men inte obefintlig. Att lärarna får arbeta som de själva anser lämpligtkring bedömning i de naturorienterande ämnena och avsaknad av strukturbidrar delvis till otydligheten. Bedömningsformer varierar i liten utsträckningoch är främst av formativ karaktär som oftast sker muntligt i helklass. Lärarnaanvänder sig av flera olika stöd och hjälpmedel i bedömningsarbetet men framhäverfrämst arbetslag, kollegor och tidigare yrkeserfarenheter som det viktigastestödet. De uttrycker osäkerheter i bedömningsprocessen men väljer att inteanvända bedömningsstöd som hjälpmedel. Lärarna uttrycker en önskan om attta del av andras erfarenheter och rutiner då de anser att det är roligt, viktigt ochnyttigt. Studien visar att det finns möjligheter att samarbeta och utvecklas inombedömning om det anses finnas behov av det men detta är inte specifikt riktatmot bedömning i de naturorienterande ämnena. Lärarna uttrycker att möjligheternatill samarbete och utveckling är begränsade och menar vidare att detvore bra att få till men att de hellre prioriterar samtal med kollegor om bedömningi svenska och matematik eftersom det är av högre prioritet. Rekommendationerför verksamheter är att försöka skapa organiserade tillfällen där bedömningi de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 behandlas via det kollegialalärandet.

Syftet med denna intervjuundersökning är att se vad lärare använder sig av för estetiska uttrycksformer i undervisningen av naturorienterande ämnen. Resultatet är att alla lärare tyckte att de estetiska uttrycksformerna var viktiga och att de gav eleverna nya verktyg att ta till sig undervisningen. De sociala aspekterna var tydliga i lektioner med estetiska uttrycksformer. Samt att de estetiska uttrycksformerna kan både hjälpa och stjälpa elever i undervisningen. Dock var det få av lärarna som använde sig av alla estetiska uttrycksformer i undervisningen och några av lärarna valde att delegerade bort den delen av lektionen till fritidspersonalen.  En viktig slutsats som kom fram var att lärare behöver bli bättre på att använda sig av de olika estetiska inslagen, samt att hitta sätten som fångar alla elever i undervisningen.

Textskapande kan ses som ett viktigt redskap för elevers kunskapsutveckling i naturvetenskap. Textskapande i de naturorienterande ämnena är också ett av de sätt med vilket elever kan närma sig en scientific literacy. Scientific literacy handlar om att i de naturvetenskapliga ämnena uttrycks naturvetenskapens världsbild både genom själva innehållet och genom de språkliga aktiviteter som eleverna deltar i. Tidigare forskning inom området har främst varit inriktad på frågan huruvida skrivande kan leda till lärande inom naturvetenskap. Syftet med detta examensarbete är att fördjupa kunskapen om hur lärare i de naturorienterande ämnena i årskurs4–6 upplever att textskapande kan främja lärandet i naturvetenskap. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med nio grundskollärare. Slutsatsen som dras är att det de facto är en konst att få till ett skrivande eller textskapande som främjar lärandet inaturvetenskap. För att få till ett skrivande eller textskapande som främjar elevernas lärande i naturvetenskap behöver många olika aspekter beaktas. Det handlar både om olika förutsättningar som behöver vara uppfyllda innan lärare och elever går in i klassrummet men även vilka aktiviteter lärare med fördel kan organisera i klassrummet i syfte att främja lärandet genom textskapande. Om dessa förutsättningar är uppfyllda visar undersökningen att lärarna upplever att skrivande eller textskapande kan främja olika typer av lärande, såsom vetenskapligt förhållningssätt och förmåga att läsa och skriva naturvetenskapligt innehåll. Orsaken till att skrivande eller textskapande främjar detta lärande hos eleverna upplever lärarna bland annat beror på att skrivande och textskapande befäster kunskap och ger eleverna möjlighet att reflektera över det naturvetenskapliga innehållet. I examensarbetet introduceras en modell av scientific literacy baserad på Norris och Phillips (2003) samt Yore och Treagust (2006). Denna modell modifieras sedan utifrån aspekter som kommit fram i undersökningen. Modellen gällande scientific literacy kan användas som vägledning av de lärare som vill arbeta medvetet med skrivande och textskapande inom naturvetenskap. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning NO-teknik</p>