Detta är en kvalitativ studie som syftar till att genom ett maktperspektiv undersöka de professionellas upplevelser av de konsekvenser som NPF i kombination med missbruk medför för den enskilda individen i en, genom kommun och landsting, vårdande eller stödjande situation. Studiens vetenskapliga ansats kan beskrivas som en tolkande fenomenologisk ansats där studiens empiriska material har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer och senare analyserats med en GT-inspirerad (Grundad Teori) metod och maktteori. Fem intervjuer genomfördes, intervjupersonerna som valdes ut genom ett bekvämlighetsurval var professionella verksamma i verksamheter, som arbetar mot individer som lever med neuropsykiatriska funktionshinder och missbruk, inom både kommun och landsting. Intervjuerna transkriberades för att därefter ges koder som grupperades i kategorier som tillsammans representerade empirins centrala budskap.       Studien visar att makt genomsyrar interaktionen mellan professionella och individer med neuropsykiatriska funktionshinder och missbruk samt i interaktionen mellan olika professioner inom kommun och landsting. Studien påvisar att makten gentemot individer med NPF och missbruk i många fall möjliggörs genom social kategorisering och att strukturell makt befäster en tydligt definierbar utsatthet.

Syftet med undersökningen var att få en ökad förståelse av pedagogernas arbete inom förskola med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Frågeställningar var: Vilka ramar gäller för arbetet med barn med neuropsykiatriska funktionshinder? Hur arbetar pedagogerna med barn med neuropsykiatriska funktionshinder – finns skillnader i arbetet beroende av genus? Hur arbetar arbetslaget med barn med neuropsykiatriska funktionshinder? Hur arbetar arbetslaget med föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder? Finns hinder i arbetet med barn med neuropsykiatriska funktionshinder och vilka är i så fall dessa? Metodisk ansats har varit kvalitativ och data har hämtats genom kvalitativa intervjuer med fem pedagoger vid tre olika förskolor i olika kommuner. Resultaten visar att förutsättningarna, kommunens ramar är likvärdiga för arbetslagen. Det visar sig också att pedagogerna ofta inte vet om och i så fall vilken funktionsnedsättning ett barn har eftersom symtomen kan vara svåra att identifiera. Diagnos ställs sällan under förskoletiden och pedagogerna får hantera sitt ansvar utifrån bästa förmåga. En stor roll i arbetet spelar föräldrarnas inställning till barnets funktionsnedsättning. Arbetslagen arbetar lite olika men några skillnader i arbetet med dessa barn som följd av kön framkommer inte.

Syftet med studien är att beskriva verksamma pedagogers upplevelser av framgångstrategier i arbetet med elever som både har utvecklingsstörning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. För att försöka förstå pedagogernas upplevelser har det sociokulturella samt det relationella perspektivet använts som teoretisk ram. Studiens litteraturöversikt belyser perspektiv på funktionsnedsättningar samt framgångsstrategier med perspektiv på lärande och utveckling. Studien är kvalitativ med inspiration av fenomenologin. Med hjälp av intervjuer ville vi få kunskap om och beskriva vad pedagoger upplever som framgångsstrategier i arbetet med elever som både har utvecklingsstörning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Resultaten av studien visar sammanfattningsvis att den fysiska lärmiljön bör vara lugn, strukturerad, att eleverna har möjlighet till egna avskärmade platser eller rum samtidigt som det gemensamma utrymmet ger möjligheter till socialt samspel. Lärmiljön bör präglas av goda relationer, delaktighet samt arbetsglädje. Arbetssättet och undervisningen bör vara anpassad utifrån varje elevs förutsättningar. Användning av scheman och bildstöd, förberedelse, hög personaltäthet och att själv tillverka läromedel som är anpassade utifrån varje elevs behov upplever pedagogerna som framgångsstrategier. Studien visar att erfarna pedagoger som är kunniga och trygga i sin profession utvecklar lärmiljöer utifrån en genomtänkt syn på lärande där de sociokulturella och relationella perspektiven är tongivande. Att stärka elevens egna förutsättningar till lärande och socialt samspel upplever pedagogerna som utmaningar då de ser elevens hela livsperspektiv som en given utgångspunkt i sitt arbete. Studien kan bidra till att synliggöra pedagogers upplevelser av framgångsstrategier i arbetet med aktuell elevgrupp samt att bygga upp en bank av kollektivt minne kring möjliga framgångsstrategier.

Tidigare forskning betonar att personer med samsjuklighet som innefattar missbruk och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har behov av samtidiga och samordnade insatser. Det är även lagstadgat att kommuner och landsting ska samverka i arbetet med ovanstående personer, om det är tydligt att det finns eller om yrkesverksamma misstänker ett sådant behov. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka förutsättningarna är för samverkan i arbetet med personer med samsjuklighet. Vidare ligger intresset i att undersöka vad som krävs för att samverkan ska prioriteras. Kvalitativa intervjuer har utförts och analyserats utifrån en hermeneutisk metod. Initialt var tanken att intervjua sex respondenter men utifrån ett bortfall i urvalet har fem yrkesverksamma intervjuats. I uppsatsens resultat framkommer att det finns goda förutsättningar för samverkan. Dock behöver vissa faktorer, bland annat formella system och olika riktlinjer, utvecklas för att de yrkesverksamma ska kunna möta de önskemål och behov den enskilde har. Det beskrivs att yrkesverksamma som arbetar för de olika aktörerna har en gemensam vision och önskan om att kommunen ska få tillgång till multiprofessionella team gällande arbetet med personer med samsjuklighet. För att nå visionen uppger respondenterna att aktörerna dels behöver fortsätta mötas och prata med varandra, och dels att aktörerna har samma förutsättningar i arbetet.

<p>This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine.</p><p>For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome.</p><p>The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses.</p><p>The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.</p>

This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine. For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome. The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses. The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.

Neuropsykiatriska diagnoser hos barn och vuxna ökar. Två av de mest förekommande diagnoserna är ADHD och Autismspektrumtillstånd (AST). Båda dessa diagnoser innefattar symptom inom socialt samspel och kognitiv prestation, vilket inverkar på individens vardag, självbild och identitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka individens upplevelse av hur identiteten påverkas av att få och leva med en neuropsykiatrisk diagnos. Elva deltagare i åldersspannet 15 till 30 år rekryterades. Genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys i två delar; en induktiv och en deduktiv, framkom sammanlagt tolv teman. Resultatet beskriver positiva aspekter med diagnosen såsom identifikation, stöd och förståelse, samt negativa aspekter såsom fördomar, diskriminering och en upplevelse av att vara annorlunda. En teoretisk analys utifrån identitetsteori visade att problemen huvudsakligen uppstod i mötet med omgivningen och att omgivningens syn på och förhållningssätt till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver diskuteras för att skapa förändring.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är idag lättare att diagnostisera och det är vanligare att barn och ungdomar i skolan vet om att de lever med en diagnos som till exempel Attention deficit hyperactivity disorder (mer känt som ADHD), eller Aspergers syndrom. Trots att dessa diagnoser blir allt vanligare, finns det ett ökat behov för kunskapen om dem. Syftet med denna uppsats var att studera barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och framförallt studera deras liv i skolmiljö. Att få mer förståelse för hur barn och ungdomar har upplevt skolan och relationen till sina lärare, men även hur de upplevt de hinder och möjligheter deras neuropsykiatriska funktionsnedsättning medfört var i fokus. Metoden i denna studie var semistrukturerade intervjuer med 6 ungdomar, deras föräldrar och lärare. Frågorna har handlat om hur ungdomarna sett på diagnosen, livet med den och även hur de klarat av skolgången med sin funktionsnedsättning. Resultatet visar att lärare behöver mer utbildning när det kommer till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Studien visar att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har lättare att lära sig om de får göra praktiska saker. Att ta in mer praktiska moment i undervisningen skulle kunna förenkla för många av dessa barn och ungdomar. Informanterna har varit eniga om att kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar överlag är för låg. Familjen är en viktig del i ett barns säkerhet, men det betyder att föräldrar och syskon måste få veta hur de ska bemöta ett barn som lever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är inte enbart i skolan kunskapen bör vara hög.

Our aim with this study is to create an understanding of how parents of children and young people with neuropsychiatric diagnoses experience cooperation and response from and between schools and authorities. Research show that cooperation can be successful, but that the path is often problematic. Although there is a collective responsibility in society of children's well-being,  research show that there is a shift in responsibility of the children's problems from the different parties in which the responsibility often fall solely on parents. Another aspect that appears in earlier research is the parents' great need of support in their situation that is described as chaotic.    The study is of qualitative sort and is based on interviews that consist of questions with an open character. The result has been analyzed with the help of previous research and theory of street-level bureaucrats (Lipsky), stigma (Goffman) and the idea of field, habitus and capital (Bourdieu &amp; Passeron). Our result largely reflect previous research. From the parents perspective the school is perceived as the biggest concern. According to them the problem lies within a lack of knowledge and lack of an individual perspective. The parents express a desire for a greater cooperation, increased knowledge within authorities and schools, as well as an increased understanding of neuropsychiatric diagnoses and furthermore help and support in the early stages. Ultimately the parents have a desire that authorities, school and family frequently pursue a mutual dialogue where the character of the encounter is paramount.

Studien syftar till en ökad förståelse för hur pedagoger arbetar med inkludering gällande elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studiens metodologiska utgångspunkt var en hermeneutisk kvalitativ ansats med halvstrukurerade intervjuer. Studien analyseras med hjälp av von Wrights teori om det punktuella och relationella perspektivet. Resultatet av studien visar att pedagogerna har olika syn på begreppet inkludering, men är eniga om att det viktigaste inom inkluderingsarbetet är att utgå från elevernas behov och förmåga. Studien presenterar även viktiga pedagogiska strategier och egenskaper gällande inkluderingsarbetet för elever med NPF. Inkluderingen leder till gemenskap, tillhörighet och lärdom både på individnivå och gruppnivå. Inkluderingen bidrar även till utmaningar både i det pedagogiska arbetet och för eleverna. En av våra slutsatser är att det finns ett behov av socialpedagogisk kompetens för att utveckla inkluderingsarbetet i skolan.