BakgrundI dagens samhälle är diagnos är ett sätt att kategorisera. Vi har undersökt erfarenheter från vårdnadshavare till barn med neuropsykiatriska diagnoser så som ADHD, Autism och Asperger. Dessa diagnoser kommer att beskrivas och vi diskuterar normalitetsbegreppet samt integrering, segregering och inkludering. Vår teoretiska utgångpunkt är det biologiska perspektivet, det miljöbetingade perspektivet samt perspektiv på segregering och kategorisering.SyfteSyftet med den här undersökningen är att ta del av fem individers personliga erfarenheter av diagnostisering och dess inverkan. Med inverkan syftar vi på om barnet upplevs få en sämre/ bättre vardag och om diagnosen skapar möjligheter respektive hinder för barnet och dess familj. Detta genom att ta del av vårdnadshavares berättelser och erfarenheter. Frågeställningar vi vill besvara genom vårt arbete är: Hur upplevs diagnosen påverka barnens tillgång till resurser? Hur upplevs diagnosen skapa möjligheter respektive hinder för individen? Hur upplevs en diagnos och diagnosens symptom påverka familjens vardag?MetodStudien är av kvalitativ art och vi har genomfört den med hjälp av informantintervjuer. Vi harintervjuat fem vårdnadshavare till barn med neuropsykiatriska diagnoser.ResultatVårdnadshavarna lyfter att det saknat stöd från förskola/skola samt samhälle under processen med barnens diagnostisering. De beskriver även att diagnos är en förutsättning för att de skall tilldelas resurser. Vårdnadshavarna lyfter även vilka möjligheter och hinder som diagnosen har gett dem. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med studien var att undersöka hur lärare i fritidshem beskrev att de bemötte utåtagerande elever. Studien utgick från en kvalitativ metod där data samlades in via semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sex utbildade lärare i fritidshem. Data analyserades och kategoriserades med hjälp av färgkombination. Resultatet visade att lärare i fritidshem använde sig av olika strategier/metoder vid bemötande av utåtagerande elever. Strategier/metoder som respondenterna beskrev var lugnt bemötande, markering, distrahera och bekräfta. Vidare beskrev respondenterna hur de arbetade förebyggande för att elever inte skulle bli utåtagerande. Faktorer som respondenterna uppmärksammade vid förebyggande arbete var personal, samarbete med eleven samt förberedelser.

<p>Syftet med detta arbete är att genom litteraturstudier och en empirisk undersökning få en bättre insikt i vad DAMP är och vad det kan innebära för elever med denna diagnos. Jag vill även ta reda på vad skolans ansvar är och hur lärare i skolan kan hjälpa och underlätta för elever med dessa svårigheter. </p><p>Arbetet består av två delar, varav den första är en litteraturgenomgång där olika forskares syn och åsikter om DAMP är presenterade och sammanställda. Den andra delen består av en undersökande del där intervjuer med fyra olika lärare, om deras kunskaper om hur lärare kan underlätta för DAMP-elever, presenteras. </p><p>Genom litteraturen och den empiriska undersökningen har det framkommit att DAMP är ett osynligt handikapp som kan bero på många olika faktorer, av vilka forskarna inte är riktigt överens om. För ett stort antal barn innebär DAMP en mängd olika svårigheter som de behöver hjälp och stöd för att kunna hantera. Det finns inte heller några specifika åtgärder som man kan tillämpa på samtliga barn med dessa svårigheter. Man måste hela tiden se till den enskilda individens behov och förutsättningar och utefter det komma fram till vad som passar bäst för den enskilda eleven. Genom kunskap och med hjärta och hjärna i samspel kan man hjälpa barn med särskilda svårigheter. Det gäller bara att vara lyhörd och öppen för deras behov och att anpassa sig efter vad de behöver.</p>

<p>ADHD är ett funktionshinder som innebär avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet samt impulsivitet. Som pedagog är det viktigt att ha en förståelse för funktionshindret och möta eleverna utifrån sina förutsättningar och ge det stöd de behöver. Syftet med studien är att studera några personers erfarenheter kring den pedagogiska verksamheten och hur den bör anpassas för att underlätta för elever med diagnosen ADHD. Frågorna som ligger till grund för studien är: Vilka pedagogiska strategier anser informanterna behövs för att undervisa elever med diagnosen ADHD? Vilka uppfattningar framkommer vad det gäller specifika hjälpmedel avsedda att hjälpa elever med diagnosen ADHD? Hur anses struktur skapas för elever med diagnosen ADHD enligt informanterna? Genom intervjuer har rådata insamlats. Resultatet visar att det inte finns några generella strategier utan att det är viktigt att se ur ett individuellt perspektiv när stöd utformas, eftersom alla elever är olika. Struktur är något som informanterna ser som en viktig pedagogisk strategi i undervisningen av elever med ADHD. Vår slutsats är att de två informanter som arbetar utanför skolan besitter en större kunskap vilket är av intresse för vidare forskning. Skulle resultatet vid en större studie kunna generaliseras och vilka är i så fall de bakomliggande orsakerna till att informanterna utanför skolan besitter en större kunskap?</p>

<p>This study aims to examine how families that during a long time have lived with neuropsychiatric disabilities have experienced their contact with different authorities. The study builds on qualitative interviews with two young people and five parents, from four different families. Focus in the paper lies mainly on the families' experiences of the school and different care sectors.</p><p>The result shows that there is a great number of aspects as lack of information, lack of knowledge, dislodges between different authorities lack of support from school and care sectors, incorrect medication and shortage of long-term plans for treatment, which the families experienced as problematic. These aspects have also brought dramatic consequences that have strengthened the disabilities' negative effects.</p><p>The result also shows that the parents are very active and bears a great responsibility for the child's health. The parents are in large extent alone in search for care, arranging meetings, searching for information, taking care of the children's medication etc. All parents also stated that the disability takes a huge amount of time and that relief would be very welcome.</p><p>The main conclusion drawn in the study is that there tends to exist a lack of uniform structures related to neuropsychiatric disabilities. Thetreatment and the initiatives that the families received seem in several cases to be more or less arbitrary and resting on individual commitments. The individual experiences of the disability are largely influenced by different persons that the families come in contact with; which refutes the disability in various ways. The deficiency of structure tends to strengthen the disabilities' negative effects, and to decrease the families' feeling of contexts and trust.</p> / <p>Syftet med denna uppsats var att fördjupa kunskapen om hur brukare/anhöriga som har levt med flera neuropsykiatriska funktionshinder under längre tid kan uppleva sin kontakt med olika myndigheter. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med två ungdomar och fem föräldrar, från fyra olika familjer.</p><p>Fokus i uppsatsen ligger framförallt på familjernas upplevelser av skolan och olika vårdsektorer. Resultatet visar att det finns en rad aspekter, såsom informationsbrist, kunskapsbrist, förflyttning mellan olika instanser, avsaknad av stöd från såväl skola som vård, felaktig medicinering samt brist på behandlingsplaner, vilka föräldrarna och ungdomarna upplevt som problematiska. Dessa aspekter har även fört med sig dramatiska konsekvenser vilka har förstärkt funktionshindrens negativa effekter. Bland annat finns det i empirin tendenser som pekar mot att de sociala instansernas brister i bemötande och kunskap leder till att ungdomarna upplever såväl utanförskap som självdestruktivitet.</p><p>Vidare blir det i resultatet tydligt att föräldrarna är mycket aktiva och bär ett stort ansvar för barnets hälsa. Föräldrarna får i stor utsträckning själva söka vård, ordna möten, ta reda på information, hantera barnens medicinering osv. Alla föräldrar uppgav också att problematiken som funktionshindret för med sig tar en oerhörd tid och att avlastning skulle vara mycket välkommet.</p><p>Slutligen visar resultatet tendenser på en avsaknad av enhetliga strukturer i förhållande till neuropsykiatriska funktionshinder. Den behandling och de insatser som familjerna mottagit tycks i flera fall vara mer eller mindre godtyckliga och baserade på enskilda individers engagemang. De privata upplevelserna av funktionshindret påverkas i hög grad av utomstående personer som familjerna kommer i kontakt med, vilka bemöter funktionshindret på olika sätt. Bristen på struktur tenderar därför att förstärka funktionshindrens negativa verkningar samt minska familjernas känsla av sammanhang och tillit. Varje misslyckat möte blir således en del av en allt vidare negativ spiral som får långsiktiga konsekvenser, såväl för ungdomarna som för hela deras familj.</p>

Syftet med detta arbete är att genom litteraturstudier och en empirisk undersökning få en bättre insikt i vad DAMP är och vad det kan innebära för elever med denna diagnos. Jag vill även ta reda på vad skolans ansvar är och hur lärare i skolan kan hjälpa och underlätta för elever med dessa svårigheter. Arbetet består av två delar, varav den första är en litteraturgenomgång där olika forskares syn och åsikter om DAMP är presenterade och sammanställda. Den andra delen består av en undersökande del där intervjuer med fyra olika lärare, om deras kunskaper om hur lärare kan underlätta för DAMP-elever, presenteras. Genom litteraturen och den empiriska undersökningen har det framkommit att DAMP är ett osynligt handikapp som kan bero på många olika faktorer, av vilka forskarna inte är riktigt överens om. För ett stort antal barn innebär DAMP en mängd olika svårigheter som de behöver hjälp och stöd för att kunna hantera. Det finns inte heller några specifika åtgärder som man kan tillämpa på samtliga barn med dessa svårigheter. Man måste hela tiden se till den enskilda individens behov och förutsättningar och utefter det komma fram till vad som passar bäst för den enskilda eleven. Genom kunskap och med hjärta och hjärna i samspel kan man hjälpa barn med särskilda svårigheter. Det gäller bara att vara lyhörd och öppen för deras behov och att anpassa sig efter vad de behöver.

ADHD är ett funktionshinder som innebär avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet samt impulsivitet. Som pedagog är det viktigt att ha en förståelse för funktionshindret och möta eleverna utifrån sina förutsättningar och ge det stöd de behöver. Syftet med studien är att studera några personers erfarenheter kring den pedagogiska verksamheten och hur den bör anpassas för att underlätta för elever med diagnosen ADHD. Frågorna som ligger till grund för studien är: Vilka pedagogiska strategier anser informanterna behövs för att undervisa elever med diagnosen ADHD? Vilka uppfattningar framkommer vad det gäller specifika hjälpmedel avsedda att hjälpa elever med diagnosen ADHD? Hur anses struktur skapas för elever med diagnosen ADHD enligt informanterna? Genom intervjuer har rådata insamlats. Resultatet visar att det inte finns några generella strategier utan att det är viktigt att se ur ett individuellt perspektiv när stöd utformas, eftersom alla elever är olika. Struktur är något som informanterna ser som en viktig pedagogisk strategi i undervisningen av elever med ADHD. Vår slutsats är att de två informanter som arbetar utanför skolan besitter en större kunskap vilket är av intresse för vidare forskning. Skulle resultatet vid en större studie kunna generaliseras och vilka är i så fall de bakomliggande orsakerna till att informanterna utanför skolan besitter en större kunskap?

Denna c-uppsats handlar om hur personalen inom kriminalvården ser på och hanterar personer med funktionshindret ADHD. Det är en kvantitativ studie där vi genom telefonenkät undersökt vilken kompetens personalen har om funktionshindret och hur de ser på förekomsten av ADHD hos intagna inom kriminalvården. 70 anställda vid 28 anstalter har besvarat enkäten. Vi har även undersökt vad personalen har för upplevelse av att arbeta med intagna med ADHD, och om förutsättningar finns att bedriva ett speciellt stöd. Resultatet har analyserats utifrån ett symboliskt interaktioniskt perspektiv och mot bakgrund av tidigare forskning om området. Resultatet av vår undersökning visar att personer med ADHD inom kriminalvården skiljer sig på olika punkter gentemot övriga intagna. Personalgruppen upplever att målgruppen är mer svårmotiverad än övriga intagna när det gäller studier, behandling och dagliga rutiner. Detta skapar problem då behandlingsmetoder för personer med ADHD saknas. Personalen upplever också att personer med funktionshindret oftare än andra intagna är inblandade i konflikter, något som antagligen påverkar fängelsevistelsen negativt i stället för att stärka individen att bättre klara ett liv efter frigivning.

No description available.

ABSTRAKT Christina Kilpeläinen ”Att möta barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan” ”To approach children with neuro psychiatric symptoms in elementary school” Antal sidor: 42 Syftet med mitt examensarbete är att få en utökad kunskap och förståelse för barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan. Kunskap skapar förståelse, vilket leder till att man bemöter och strukturerar skoldagen på ett individuellt sätt. Det ska vara lika naturligt att kompensera miljön för barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan, som att kompensera ett närsynt barn med glasögon eller en hörselnedsättning med hörapparat. Jag vill ha svar på vad neuropsykiatriska symtom innebär och hur man kan strukturera och bemöta dessa barn i grundskolan. Studier av tidigare genomförd forskning och min empiriska undersökning, har gett mig svar på mina frågor. Jag har tagit del av tre lärares erfarenheter av barn med neuropsykiatriska symtom. Vilka beteenden och svårigheter möter man som lärare? Vilka pedagogiska verktyg använder man sig av, för att strukturera och planera skoldagen? Jag har även intervjuat två specialister inom neuropsykiatri på habiliteringen som bl.a. förklarade vad neuropsykiatriska symtom innebär och hur man individuellt kan bemöta dessa symtom i grundskolan. Den tidigare forskningen och min empiriska undersökning visar att barn med neuropsykiatriska symtom behöver en tydliggörande pedagogik, en tydlig struktur. De belyser svårigheterna med kommunikation och perception. Visuell förstärkning behövs för att skapa förståelse av omvärlden.