Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar om tillgången till resurser och stöd för elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) inom lågstadiet. Syftet var även att ta reda på vilka stöd och resurser som pedagogerna menar att de har idag, vilka utmaningar som finns med undervisningen och vilka stöd och resurser som enligt pedagogerna bör finnas i lågstadiet. Detta kopplades även till ramfaktorteorin. Genom en enkätstudie kunde syftet besvaras och resultatet av studien analyserades utifrån forskningsfrågorna. Enkäten besvarades av 38 pedagoger och inkluderade påståenden och fördjupande frågor. Svaren granskades utifrån ramfaktorteorin. De ramfaktorer som var relevanta för studien var tid, personal, gruppstorlek, lokaler, ekonomiska resurser, föräldrar, skolans ledning och organisation. Resultatet visade att många pedagoger upplevde att det var svårt att undervisa elever med NPF då olika ramfaktorer påverkade undervisningen. Dessa var främst gruppstorlek, tid, personal och fortbildning. Det fanns flera förslag på hur denna problematik skulle kunna åtgärdas enligt pedagogerna, som pekade på att elever med NPF behövde få ett individanpassat stöd där det finns stöttning från utbildad och kunnig personal i ett mindre sammanhang. Resultatet visade också att flera pedagoger ansåg att det inte fanns tillräckligt med stöd och resurser, men att de använde både extra anpassningar och särskilt stöd för att stötta elever med NPF. Denna studies resultat stämmer överens med vad som framkommit i tidigare forskning. Utifrån studiens kunskapsbidrag kan framtida forskning studera vidare för att finna en lösning för att det ska finnas tillräckligt med stöd och resurser för elever med NPF i lågstadiet.

Bakgrund: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är samlingsbegrepp för diagnoserna, ADHD, ADD, Tourettes, Asperger, Autism och språkstörning. En undersökning från Riksförbundet Attention visade att barn med NPF inom föreningsidrotten tenderar att sluta tidigare än genomsnittet med föreningsidrotten, framförallt i åldern mellan 9 – 12 år. En idrottsledare har en bidragande roll att behålla barnen med NPF inom föreningsidrotten med sitt bemötande. Att idrottsledare utbildar sig och skapar en förståelse för barnens behov i samband med NPF kan bidra med en mer tillmötesgående och positiv inställning till barn med NPF inom föreningsidrotten. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vilken kunskap idrottsledare inom föreningsidrotten upplever att de har om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Metod: Studiens design har en kvalitativ inriktning där sju idrottsledare medverkade i form av semistrukturerade intervjuer. Idrottsledarna är verksamma från fotboll, ishockey, innebandy, orientering, friidrott och gymnastik, där åldern inom träningsgrupperna är mellan 9 – 12 år. Resultat: De medverkande idrottsledarna har varierande kunskap om NPF. Erfarenhet och utbildning varierar på vilket sätt bemötandet sker inom träningsgrupperna. För att bemöta barn med NPF framhävdes tydlighet, struktur och planering som viktiga delar att ta hänsyn till. Ett fåtal av respondenterna kände sig mindre trygg i sitt ledarskap om de har vetskapen att ett barn i träningsgrupperna har NPF. Utbildning i större utsträckning om barn med NPF framkom däremot ha en stärkande effekt i hantering av situationer och bemötande till barnen. Det fanns tendenser med ett utanförskap hos barnen med NPF i träningsgrupperna, en upptäckt var dessutom föreningens påverkan och innebörden med att vara ideellt aktiv. Slutsats: Kunskap om att leda barn med NPF kan beskrivas som varierande hos de medverkande idrottsledarna. Det finns flera faktorer som är viktigt att tänka på när en idrottsledare möter ett barn med NPF. Utbildning kan ge idrottsledaren kunskapen att bemöta barnen med NPF fördelaktigt och att behålla barn med NPF kvar i sitt idrottsutövande.

No description available.

Lärare och speciallärare använder sig av varierade metoder och strategier för att främja matematikinlärning för alla elever och särskilt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF-diagnoser). Elever med NPF-diagnoser har ofta behov av extra anpassningar i skolan och ibland även behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att öka förståelsen av hur lärare och speciallärare arbetar för att främja lärande och matematikutveckling för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien undersöker vilka didaktiska strategier och anpassningar lärare och speciallärare använder i sin matematikundervisning för att underlätta kunskapsinhämtning för elever med NPF-diagnoser i matematik för att dessa elever lättare når kunskapsmålen. Studien uppmärksammar även samarbetet mellan lärare och speciallärare. För att uppnå studiens syfte och dess frågeställningar används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med ett målstyrt urval av lärare och speciallärare. Resultatet visar att metoderna, strategierna och anpassningarna som lärare och speciallärare använder i sin matematikundervisning för elever med NPF-diagnoser ger eleverna en ökad möjlighet till måluppfyllelse i ämnet. Utifrån de didaktiska strategierna och anpassningarna som lärare och speciallärare använder, utvärderas matematikundervisningen och vidare förändringar och förbättringar genomförs.

Denna studie syftade till att undersöka rektorers, specialpedagogers och lärares erfarenheter av stödinsatser för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), samt vilka möjligheter och utmaningar dessa yrkesgrupper erfar i arbetet med att utforma och genomföra stödinsatser för denna elevgrupp. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativ metod i form av intervjuer med de tre ovan nämnda yrkeskategorierna vid tre olika gymnasieskolor. Resultatet visade att det är viktigt att skapa tydliga lektionsstrukturer för elever med NPF. Ett sätt att åstadkomma detta var att arbeta med pedagogiskt utvecklingsarbete för att bättre möta elevernas förutsättningar för lärande. Det framstod som utmanande att möta elever med NPF i stort behov av stöd inom ramen för den ordinarie undervisningen, vilket ofta ledde till att elever fick undervisning i särskilda undervisningsgrupper. Det var även svårt för lärarna att konsekvent lyckas implementera de extra anpassningarna inom ramen för den ordinarie undervisningen. En stor del av ansvaret för att lyckas med detta lades på lärarna och det efterfrågades ett utökat samarbete mellan specialpedagog och lärare. Ytterligare en aspekt som framkom i denna studie var relationers betydelse för att stödinsatser för elever med NPF skulle bli lyckade.

Studie- och yrkesvägledning ska göras utifrån elevens behov och förutsättningar. Studie- och yrkesvägledare ska ha kunskap och kompetens för att ge stöd utifrån varje individs enskilda behov. Syftet med denna studie är att studera studie- och yrkesvägledares beskriver sina upplevelser av arbete med vägledning och studie- och yrkesval hos elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Uppsatsens frågeställningar är hur studie- och yrkesvägledare arbetar med vägledning och hur de uppfattar studie- och yrkesval hos elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Som undersökningsmetod har kvalitativ metod används, där sex studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor och gymnasiesärskolor har intervjuats. Vi har utgått från Careership och “The theory of circumscription and compromise” av Gottfredson. Dessa teorier innehåller bland annat begreppen habitus, aktör, kapital, handlingshorisont samt begränsning och kompromiss, vilka vi använt oss av för att analysera studie- och yrkesval. Vi har även använt Egans samtalsmodell för att analysera studie- och yrkesvägledning. Resultatet visar på att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar begränsas i sina studie- och yrkesval. Resultatet visar även på att studie- och yrkesvägledare behöver tänka på att ha god struktur och tydlighet i vägledning för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Personer med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har sämre förutsättningar på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Statistik visade att arbetslösheten var högre och sysselsättningsgraden lägre bland personer med funktionsnedsättningar. Denna studie belös hur viktigt det är att vara inkluderad i samhället. Vikten av att inkluderas i samhället speglas i FN:s mänskliga rättigheter där en av konventionerna om rätten till arbete trycker på detta. Vidare lyfte studien vikten av att medarbetare får rätt förutsättningar till att utföra sitt arbete. FN har även en konvention för personer med funktionsnedsättningars rättigheter. För att leva upp till denna och på så sätt skapa rätt förutsättningar för medarbetare med funktionsnedsättningar behöver samhället och arbetsgivarna göra en förändring. Syftet med studien blev därför att undersöka hur företag arbetar med att anpassa arbetsmiljön för medarbetare med NPF. Resultatet visade på att med rätt anpassningar kan man skapa förutsättningar för att alla medarbetare ska kunna utföra sitt arbete under rätt förutsättningar. Åtta intervjuer genomfördes med personer insatta i området, för att ta reda på hur de i sin organisation arbetar med att skapa förutsättningar för personer med NPF. Dessa intervjuer transkriberades, kodades och presenterades i resultatdelen. De viktigaste resultaten som framkom från studien var att det inte är hos individen hindren finns, utan de skapas när omgivningen inte anpassar sig och inkluderar dessa människor. Vidare visade resultatet vikten av att göra anpassningar. Anpassningar är avgörande för ompersoner kan arbeta eller inte. Dessutom framkom det att anpassningar måste göras på en individuell nivå eftersom alla människor, även de med samma diagnos, har olika behov och förutsättningar. Slutligen visade resultatet att anpassningar som görs för personer med NPF oftast gynnar fler personer. Det är alltså anpassningar som många har nytta av i arbetet.

Syftet med undersökningen är att studera fritidspersonalens syn på anpassningar i fritidshemmet utifrån neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och/eller speciella behov samt de anpassningar som sker inom skolan för att skapa en bild utav omfattningen av anpassningar inom fritidshemmets verksamhet. I denna kvalitativa undersökning har genomförandet skett via semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide tillsammans med sex respondenter som besitter olika erfarenhet och bakgrund inom skolan samt fritidshemmets verksamhet. Undersökningens teorigrund utgår från pragmatismen vilket innebär att lärandet innefattar en praktisk del i den undervisningen som bedrivs i skolan och fritidshemmets verksamhet.  Frågeställningarna som ligger till grund för undersökningen är hur upplever fritidspersonalen i fritidshem att anpassningar fungerar i skola och fritidshem? och hur upplever fritidspersonal att elever med NPF diagnos eller speciella behov får anpassningar inom fritidshemmet? I resultatet framkommer det att fem av sex respondenter upplever samarbetet mellan fritidshem och specialpedagog som knapphändig då tillgången av specialpedagog eller annan personal med motsvarande utbildning är svårtillgänglig. Det synliggörs att respondenterna vill ha en bättre kontakt med specialpedagog samtidigt som de betonar att fritidshemmet är en inkluderande verksamhet som inte är i behov av specialpedagogiska insatser i samma utsträckning som skolans verksamhet.

Elever har rätt till en utifrån sina behov anpassad verksamhet. Idag är fritidshemmet lite beforskat, vilket gör att hur arbetet med elever inom npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) ser ut i fritidshemmet är ganska outforskat. Syftet med denna studie är att beskriva fritidslärares uppfattningar och vad de upplever betydelsefullt i arbetet med elever med en npf-diagnos i fritidshemmet. I vår analys har vi utgått utifrån Nilholms (2020) perspektiv, det kompensatoriska-, kritiska och dilemmaperspektivet. I studien har det genomförts kvalitativa intervjuer med åtta utbildade fritidslärare som arbetar på olika fritidshem i Sverige. I resultatet kan vi se att fritidslärarnas olika uppfattningar vid arbetet med elever som har diagnoser inom npf, påverkar hur de väljer att arbeta med eleverna i verksamheten. I diskussionen uppfattar fritidslärarna också olika framgångsfaktorer och utmaningar vid arbetet. Det framkom i slutsatsen att fritidslärarna uppfattar det viktigt med generella anpassningar i form av struktur, värdegrund och relationsbyggande i mötet med elever inom npf, men att ibland krävs det extra anpassningar. Det bekräftar tidigare studier kring arbetet med elever som har diagnoser inom npf. Fritidslärarnas uppfattningar kan ses i alla Nilholms (2020) tre perspektiv, där det kritiska och kompensatoriska perspektiven är mer framträdande. / <p>Godkännande datum: 2022-06-05</p>

Furtenbach Charlotte (2007). Problemelever eller skolutvecklare? Specialpedagogers tankar om framtiden för gymnasieskolans individuella program. (Problemstudents or schooldevelopers? Special needs educational teachers' thoughts about the future of upper secondary school's individual program.)Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Syftet med arbetet är att beskriva uppfattningarna hos specialpedagoger som arbetar inom gymnasieskolans individuella program, med fokus på programmets utvecklingsbehov för att bättre lyckas med sina uppdrag. Vidare vill jag koppla dessa uppfattningar till den nya regeringens intentioner för en ny gymnasieskola. Arbetet ger en litteraturöversikt över tidigare forskning och studier av det individuella programmet och gymnasieskolans förmåga att ta hand om elever i behov av särskilt stöd. Vidare går det igenom de direktiv som regeringen anvisat för en ny gymnasiereform, Gy-09. Genom intervjuer av specialpedagoger på det individuella programme i fem sydsvenska kommuner har jag tagit reda på vilka utvecklingsmöjlighter de sett för programmet och vad de tror att den nya gymnasiereformen kommer att ha för effekter på den elevgrupp som för närvarande studerar på det individuella programmet. I mitt arbete har jag funnit att det är nödvändigt med en samverkan mellan näringsliv, olika skolformer och andra utbildningsanordnare för att kvaliteten på det individuella programmet ska öka. Eleverna på det individuella programmet är hela skolans ansvar. Resultaten pekar också på att regeringen förefaller ha glömt bort den stora grupp som kräver andra lösningar än vad som ryms i de nya direktiven, bland andra elever med neuropsykiatriska funktionshinder.