Syftet med denna studie var att undersöka hur idrottslärare jobbar förebyggande för att undvika skador i sitt yrke. Vidare var syftet att studera om det förebyggande arbetet skiljer sig mellan manliga och kvinnliga idrottslärare.Metoden som vi har använt oss av under denna undersökning är kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat ett antal manliga och kvinnliga idrottslärare som arbetar på skolor i Uppland respektive Västmanland. Svaren från intervjuerna ligger till grund för resultatdelen. Till grund för den teoretiska utgångspunkten har vi utgått från ett kvinnligt respektive manligt perspektiv.Resultaten från vår studie visar på hur idrottslärare som vi intervjuat i hög grad tänker kring sin arbetssituation och de har alla någon form av strategi för att undvika belastningsskador i yrket. Dessa strategier ser lite olika ut, men de mest vanliga är, att undvika att delta för mycket på lektionerna, använda eleverna som hjälp vid framplockning och tillbakaplockning av material, samt att använda eleven som resurs vid passning av andra elever och vid presentation av nya moment och övningar. När det kommer till frågan om det finns skillnader i strategier för de manliga och kvinnliga respondenterna så gick det inte att utläsa några signifikanta skillnader.Slutsatsen vi kan dra från vår studie är att de intervjuade idrottslärarna upplever sin arbetssituation som väldigt krävande och att det snarare är en regel än undantag att de måste ha ett speciellt arbetssätt eller strategi för att orka fysiskt i yrket. Idrottslärarna vi intervjuat uppger att yrket är väldigt komplext i den meningen att flera faktorer som stora klasser, säkerhet, administrativa uppgifter och dåliga arbetsförhållanden spelar in på deras fysiska hälsa.De Idrottslärare vi har intervjuat, har inte någon specifik strategi, då det är svårt att tillgodose alla faktorer runt omkring.

Syftet med följande studie var att ta fasta på pedagogers strategier för att skapa en gynnsam verksamhet för de barn i förskolan som uppfattas vara tystlåtna. Metoden som användes vid datainsamlingen var kvalitativa intervjustudier med verksamma pedagoger. De teoretiska perspektiven som användes var de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. Tystlåtna barn blir enligt ett relationellt perspektiv tystlåtna i förhållande till miljön och förutsättningar i miljön. Med miljö menas både den fysiska miljön samt människor i barnets närhet. Inom det kategoriska perspektivet menas det att tystlåtna barn är tystlåtna utifrån biologiska förutsättningar. Resultatet visade att majoriteten av pedagogerna var samstämmiga om hur de upplevde och beskrev ett tystlåtet barn. Begreppen som av pedagogerna användes mest för att konstruera ett tystlåtet barn var följsam, blyg och tillbakadragen. Resultatet visade även att tystlåtna barn ter sig olika och är som mest tystlåtna i större sammanhang, alltså framkom det att tystlåtenhet är individuellt och situationsbundet. Majoriteten av pedagogerna ansåg att en närvarande pedagog var en viktig faktor för att i olika situationer kunna stödja tystlåtna barn i verksamheten. Resultatet visade att strategier som ansågs gynnsamma för tystlåtna var uppdelning i mindre grupper, en god och trygg relation till barnet samt ett aktivt stödjande arbete. Resultatet indikerade även att tystlåtna barn riskerar att förbises i verksamheten och att detta kan kopplas till de stora barngrupperna och ett mindre antal pedagoger i dagens förskola.

Eftersom motivation har ett nära samband med lärande kan det upplevas oroväckande när lärare har svårt att motivera sina elever till läsning. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 skriver endast att lärare bör motivera sina elever till läsning, men nämner inga konkreta exempel på hur. Därför väljer vi att genom denna litteraturstudie ringa in de didaktiska strategier som forskning under 2000-talet anser vara användbara för att motivera elever till att vilja läsa. Forskningen som diskuteras i resultatdelen utgår från 15 artiklar med 15 studier som resulterat i att elever motiverats till läsning. De olika studierna mynnar ut i sex kategorier: högläsning av lärare, välja rätt text, interaktion mellan elever, individanpassning, skapa tillgänglighet till böcker och IKT - informations- och kommunikationsteknik. Slutsatsen vi drar i denna studie är att för att motivera elever till läsning handlar det i grund och botten om att lära känna eleven och finna elevens intresse, och därav hitta den bäst lämpade strategin för just den enskilde eleven.

Lärare och speciallärare använder sig av varierade metoder och strategier för att främja matematikinlärning för alla elever och särskilt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF-diagnoser). Elever med NPF-diagnoser har ofta behov av extra anpassningar i skolan och ibland även behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att öka förståelsen av hur lärare och speciallärare arbetar för att främja lärande och matematikutveckling för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien undersöker vilka didaktiska strategier och anpassningar lärare och speciallärare använder i sin matematikundervisning för att underlätta kunskapsinhämtning för elever med NPF-diagnoser i matematik för att dessa elever lättare når kunskapsmålen. Studien uppmärksammar även samarbetet mellan lärare och speciallärare. För att uppnå studiens syfte och dess frågeställningar används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med ett målstyrt urval av lärare och speciallärare. Resultatet visar att metoderna, strategierna och anpassningarna som lärare och speciallärare använder i sin matematikundervisning för elever med NPF-diagnoser ger eleverna en ökad möjlighet till måluppfyllelse i ämnet. Utifrån de didaktiska strategierna och anpassningarna som lärare och speciallärare använder, utvärderas matematikundervisningen och vidare förändringar och förbättringar genomförs.

Bildämnet och problematiken ADHD En studie om didaktiska strategier i bildämnet i relation till gymnasieelever med problematiken ADHD The art subject and the diagnosis ADHD A study about didactic strategies in the art subject with reference to high school students with the diagnosis ADHD  Författare: Marlene Berglund - Nilsson Antal sidor: 28 sidor Studiens syfte är att undersöka bildlärares uppfattningar om didaktiska strategier i sin undervisning, som främjar lärandet hos gymnasieelever med problematiken ADHD. Studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv eftersom studiens syfte är att förstå, tolka och skapa ett meningsinnehåll. Studiens frågeställningar besvarades med en kvalitativ analys, i form av semi-strukturerade intervjuer med en bildlärare och en fotolärare. Bearbetningen av data utfördes med hjälp av en tematisk analys, kategorierna av teman analyserades i relation till de teoretiska utgångspunkterna för studien, och i relation till tidigare forskning och tydliggörande pedagogik. Resultatet vad det gäller att skapa goda undervisningssituationer genom kommunikation och interaktion med eleverna, har tolkats utifrån ett relationellt perspektiv. När det gäller didaktiska strategier och anpassningar i undervisningen som utgår från elevernas behov och förutsättningar, ses resultatet i ljuset av det punktuella perspektivet. Begreppet tydliggörande pedagogik används för att beskriva ett förtydligande av instruktioner och visuella stöd i undervisningen. Det finns en komplexitet när det gäller behovet av anpassningar i relation till elever med problematiken ADHD, vilket gör att behovet kan variera, och ibland finns det inget behov av det. Resultatet visade att didaktiska strategier som exempelvis tydliggörande pedagogik och goda relationer mellan läraren och eleverna, främjar lärandet för gymnasieelever med problematiken ADHD, och att det även påverkar graden av problematiken ADHD.  Nyckelord: Didaktiska strategier, bildundervisning, gymnasieelever, ADHD

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet med fokus på två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska och det relationella perspektivet. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som syftar till att undersöka hur nio matematiklärare arbetar med elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen utifrån ett inkluderande perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur några lärare uppfattar och arbetar för att skapa en inkluderande undervisning i matematik. De två frågeställningarna som berörs utifrån studiens syfte är följande: Hur uppfattar lärarna inkluderande undervisning inom matematik? Vilka didaktiska strategier använder lärarna för att bemöta elever i behov av särskilt stöd inom matematik? I studien framkom olika didaktiska strategier och anpassningar som lärarna använder vid bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Även variationer i undervisningen och förtroendefulla relationer belystes av lärarna i studien som framgångsrika metoder vilket främjar lärandet hos elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen. Resultatet av studien visar att lärarna har en stor utmaning i arbetet med elever i behov av särskilt stöd utifrån ett inkluderande perspektiv, speciellt då tiden och resurserna oftast inte räcker till. En av anledningarna till detta är enligt studien att många klassrum är stökiga, lärare känner sig otillräckliga och elever inte får det stöd eller stimulans de behöver och har rätt till.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva och analysera hur förskollärare ger uttryck för hur de arbetar med matematikundervisning i förskolan. Genom att beskriva och analysera hur olika förskollärare ger uttryck för att uppfatta matematikundervisningen i förskolan skapas en variation i hur fenomenet matematikundervisning uppfattas användas i förkolan. Metod: Studien har vilat på en fenomenografisk ansats där fokus har varit att belysa en variation av uppfattningar som förskollärare uppfattas ha av fenomenet matematikundervisning. Studiens empiriska data har samlats in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer där 5 förskollärare från olika förskolor deltagit. Materialet bearbetades med hjälp av fenomenografisk analysmodell där syftet var att hitta likheter och skillnader i förskollärares uppfattningar. Empirin analyserades och kopplades sedan samman med relevant tidigare forskning, litteratur och teorier. Resultat: Resultatet av studien visar ett antal uppfattningar kring fenomenet matematikundervisning, didaktiska strategier och uppfattningar av matematikundervisning beskrivs. Resultatet urskiljs genom tre olika kategorier; A- förskollärares uppfattningar av matematik i vardagliga situationer, BUppfattningar av matematikundervisning i praktiken, C- Förskollärares uppfattning av sin egen kompetens. Slutsats: Slutsatsen för denna studie är att det finns flera olika sätt att arbeta med matematikundervisning i förskolan, både planerat, målmedvetet och aktivt men även ett mer passivt arbetssätt där förskollärare tar vara på spontana situationer i vardagen där ett mer begrepp fokuserat arbetssätt träder fram.

Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisning i teknik kan bedrivas och utvecklas för att bäst främja teknikintresset hos flickor i årskurs 3–6. Studien ska belysa vilka didaktiska strategier verksamma lärare arbetar med för att främja flickornas teknikintresse och vilket stöd de verksamma lärarna behöver för att kunna bedriva genusmedveten undervisning i syfte att främja flickornas intresse för teknikämnet. Studiens metod utgörs av kvalitativa intervjuer med sex lärare i årskurs tre upp till årskurs sex från Mellansverige. Resultatet visar att teknikintresset hos flickorna finns i lika hög grad som hos pojkarna men när flickorna blir äldre så tystnar de och tar inte för sig i klassrummet på samma vis som pojkarna. Lärarna introducerar genusmedveten undervisning i teknik genom att presentera betydelsefulla kvinnor inom tekniken och genom att påvisa kvinnor som arbetar inom tekniska yrken av olika slag. Det beskrivs emellertid vara komplext att applicera genusmedvetenhet på teknikundervisningen eftersom lärarna i flera fall känner att de står ensamma och övergivna av organisationen som inte erbjuder kompetensutveckling i ämnet av något slag. Lärarna önskar kompetensutveckling både i genusmedveten undervisning och inom själva teknikämnet så att de kan bygga på sin självkänsla och kompetens för att kunna erbjuda eleverna en fullgod undervisning där alla kan ta del av kunskapen oavsett kön. Det uttrycks också, både i tidigare forskning och genom intervjuerna med informanterna, att fråga är mer komplex än att den bara handlar om pojkar eller flickor, män eller kvinnor. Mycket i studien tyder på att vi måste ned på individnivå för att kunna bedriva en undervisning anpassad för alla elever.

Kommunikation mellan barn och pedagoger kan ses som en bas för allt som sker i förskolans verksamhet, såväl omsorg som undervisning och lärande. Hur undervisning utformas efter Läroplanen för förskolans (Lpfö18, 2018) riktlinjer är tolkningsbart och pedagogers ansvar. Syftet med studien är att få en ökad kunskap om pedagogers resonemang kring kommunikationsmönster och om hur de resonerar kring samtal och scaffolding med barnen i förskolan, utifrån sin yrkesroll, i relation till undervisning och lärande. Studien fokuserar på att undersöka verbal kommunikation ur ett lärande och undervisningsperspektiv; lärande samtal mellan pedagoger och barn. Extra fokus läggs på scaffolding, som är den sortens stöttande samtal som kan anses vara mest kognitivt utvecklande. Kvalitativ metod tillämpas i studien och datainsamling gjordes via semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sex stycken yrkesverksamma pedagoger. För att tolka studiens empiri används det sociokulturella perspektivet som teoretisk ram. Resultatet av respondentkommentarer visar på såväl liknande resonemang som varierande och sammantaget framstår ämnet som komplext där många faktorer spelar in. Övergripande områden som förskolans organisation och verksamhetens struktur anses bidra till olikheter i kommunikationsmönster såväl gällande den enskilde pedagogens förhållningssätt som tolkning av yrkesrollen. Av resultatet framkommer en ovana i att reflektera kring egna kommunikationsmönster och att det var lättare att beskriva andras. Resultatet visar också på olika resonemang bland respondenterna när det gäller vikten av att bygga relationer i yrkesrollen och vad det innebär. Bland respondenternas kommentarer framkommer vissa gemensamma didaktiska samtalsstrategier som används i undervisningen såväl som grundläggande olikheter. Resonemangen visar att det saknas förförståelse avseende begreppet scaffolding, men respondenterna i förekommande studie beskriver stöttande samtal i undervisningen, delvis liknande scaffolding. Resultatet visar på ett gemensamt resonemang bland respondenterna om att kommunikation är grundläggande för att man som pedagog skall kunna utföra sitt arbete i förskolan och det framkommer en önskan om att nå alla barn. Samtidigt säger sig respondenterna vara medvetna om att alla barn inte alltid inkluderas i undervisningen och att dessa barn blir hänvisade till annan slags kommunikation. Dessa samtal benämner respondenterna som småprat, vars syfte är att bekräfta barn ur ett omsorgsperspektiv.

The aim of this study is to find out which didactic strategies teachers use in grades 1-3 when they are working with current social issues in a social science classroom. Previous research in the field of social science is poorly studied and especially studies on how it is in the classroom. There are no studies for grades 1-3. In order to achieve the goal in this investigation, I have used interviews and observations as a method. The observation is done in three classes, one class for each grade. After the observations I have conducted interviews with the teachers of the classes. In order to analyse the subject matter, I have used Odenstad’s three profiles. The profiles are: orientation, analysis and discussion. With these three profiles I have categorized the content of the lessons. The result shows that there are both similarities and differences between the three teacher strategies and lessons. All teachers’ work is more or less between the orientation- and the discussion profile. Strategies that all three teachers use are to describe and explain to show association in the matter. One teacher has a strategy of using the subject of history to make associations. She also relates to the students' previous knowledge and impressions. Another teacher seems to have the strategy that the lesson about current social issues should give the students new concepts. Another strategy is to use a map of the world to make association in the matter. The last teacher also uses a world map to increase understanding and when she does it she take the opportunity to repeat the continents and countries. She also seems to have a strategy of using the social science lesson to train students to a suitable behaviour. Previous research shows, among other things, that social science is an invisible subject and that it works as a support to the other socially oriented subjects. In my study, I can see parts of that invisibility, but I can also see that social science is it’s own subject and a very living one.