Uppsatsen syfte är att undersöka vilka normer om funktion och funktionsnedsättning som reglerar när, var och hur personer med icke-synliga funktionsnedsättningar upplever att de kan passera som icke-funktionsnedsatta. Författaren analyserar förståelser av passering hos personer med icke-synliga funktionsnedsättningar utifrån en intersektionell förståelse av funktion, kön och genus. Med hjälp av transteoretiska tankar kring passering som praktik finner författaren flera likheter mellan hur tillfällen till passering skapas och förstås hos personer med funktionsnedsättningar och transpersoner både i en social och medicinsk kontext.

No description available.

The following essay is an informative such, with the focus of the collaboration between social resources, in the life of teenagers diagnosed with ADHD. Keeping the child’s best interest at heart, I analyzed how these collaborations are structured today. Thereafter I continued to investigate how one could channel the resources towards the non-normative issues of the diagnoses and if there are any possibilities to reinforce this work to prevent this kind of behaviour before it escalates into a criminal living. Through semi-structured interviews with the separate initiatives available for these youths, I could then analyze how these resources can merge towards a more long-term solution based on a social safety net.  While doing this I emanated foremost from the theory of Aaron Antonovsky, which is Sense of coherence. I also used the more psychological attachment theory in order to get a more unitary view of the teenager.

Den här studien tar sin utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har till syfte att undersöka om och i så fall hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder upplevt att skolan har förstärkt känslan av utanförskap och stigma. Detta görs med en narrativ metod där elva svenska självbiografiska berättelser författade av personer med ett neuropsykiatriska funktionshinder tematiserats utifrån fyra teman; mobbingens funktion för att vidmakthålla skolnormen, skolprestationer som resultat av skolstrukturer, utanförskap, och strategier för anpassning. Dessa teman har sedan analyserats utifrån Erving Goffmans teori om stigmatiseringsprocessen och Howard S. Beckers stämplingsteori. Studien kommer fram till att lärare och övrig skolpersonal har ett stort ansvar för vilka normer som förmedlas och upprätthålls på en skola. Utifrån sin maktposition är de också aktörer för utpekande och sanktionering av regelförbrytare och kan på så vis bidra till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder känner sig stigmatiserade och hamnar i utanförskap.

Den här studien tar sin utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har till syfte att undersöka om och i så fall hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder upplevt att skolan har förstärkt känslan av utanförskap och stigma. Detta görs med en narrativ metod där elva svenska självbiografiska berättelser författade av personer med ett neuropsykiatriska funktionshinder tematiserats utifrån fyra teman; mobbingens funktion för att vidmakthålla skolnormen, skolprestationer som resultat avskolstrukturer, utanförskap, och strategier för anpassning.Dessa teman har sedan analyserats utifrån Erving Goffmans teori om stigmatiseringsprocessen och Howard S. Beckers stämplingsteori. Studien kommer fram till att lärare och övrig skolpersonal har ett stort ansvar för vilka normer som förmedlas och upprätthålls på en skola. Utifrån sin maktposition är de också aktörer för utpekande och sanktionering av regelförbrytare och kan på så vis bidra till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder känner sig stigmatiserade och hamnar i utanförskap.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka om gymnasielärare i instrument/sång-kurser tycker att de fått tillräcklig utbildning från sina högskoleutbildningar samt fortbildning från sina arbetsgivare för att kunna bemöta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på ett lämpligt sätt. Frågeställningarna handlar om vad lärare i INSÅ behöver tänka på i sin undervisning av elever med NPF, samt vilken utbildning/fortbildning de fått för att kunna möta och undervisa dessa elever. Intervjuer har genomförts med 9 musiklärare som alla undervisar i INSÅ på estetiska programmet inriktning musik. Resultatet, som har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv, visar att endast en av lärarna under sin lärarutbildning fått en kurs i specialpedagogik, och att ingen av de intervjuade lärarna fått någon fortbildning av betydelse från sin arbetsgivare. Samtliga lärare önskar fortbildning från sin arbetsgivare om NPF, då de alla möter och undervisar elever med dessa diagnoser. De upplever att den kunskap de har idag beror mycket på lärarens eget intresse och de önskar djupare kunskap om hur de kan känna igen och bemöta NPF.

Förskollärarnas kompetens är viktig för att skapa förutsättningar för att alla barn ska lyckas. Syftet med undersökningen är att skapa kunskap om några rektorers och förskollärares uppfattningar om, arbete med och erfarenheter av kompetensutveckling. Fokus riktas mot förskolans kompetensutveckling rörande neuropsykiatriska svårigheter hos flickor. Genom kvalitativ metod där ett bekvämlighetsurval tillämpades genomfördes nio semistrukturerade intervjuer. Den empiri som samlades in transkriberades och genom användning av meningskoncentrering tematiserades materialet. Resultatet analyserades ytterligare och ställdes mot tidigare forskning och relevant litteratur. Med hjälp av studiens teoretiska perspektiv dilemmaperspektivet skapades förståelse för det som framkommit. Slutsatserna är att kompetensutveckling bör vara verksamhetsnära, välbalanserad och utgå från behov hos förskollärarna och verksamheten. Det är viktigt för förskollärare att känna motivation och delaktighet i processen kring kompetensutveckling. Det informella lärandet i form av kollegialt lärande är utmanande och behöver utvecklas. Samarbete, delaktighet och specialpedagogens roll är centrala faktorer i kompetensutvecklingsarbetet för att utveckla både den enskilde pedagogen och verksamheten. Ledarskapet är en viktig del av samarbetet mellan förskollärare och rektor. Informanternas kunskap om NPS, oavsett kön, visar på en kunskapslucka. Det stora dilemmat som synliggjorts handlar om prioriteringar av alla behov som uttrycks på olika nivåer i organisationen.

Mellan gymnasiestudier och vidare studier uppstår en institutionell brytpunkt. Förmågan att hantera en brytpunkt är olika men individer med neuropsykiatriska nedsättningar har särskilt svårt att ta sig igenom brytpunkter och efterföljande övergångar utan stöd. Syftet med den här studien är att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelser av vägledningen av elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, i brytpunkten mellan gymnasiestudier och vidare studier. Detta undersöks i form av tre frågeställningar om förutsättningar, arbetssätt och utvecklingsområden. Nio semistrukturerade intervjuer har genomförts och sedan bearbetats och analyserats genom tolkning av de teman och mönster som har kunnat utläsas. Pågående och tidigare forskning, Careership-teorin samt begreppet self-efficacy har använts i resultatanalysen av empirin. Resultatet visar att förutsättningarna för vägledningen skiljer sig åt mellan skolor och kommuner och att kompetensen att använda framgångsrika arbetssätt är hög, men att strukturerade övergångsstrategier saknas. Andra utvecklingsområden berör exempelvis behovet av nationella styrdokument och utbildningsinslag om vägledning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Denna studie berör fem förskollärares syn på och tankar kring miljöns betydelse för barn med stora koncentrationssvårigheter i förskolan. Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares erfarenheter av och synsätt på miljöns betydelse för utveckling och lärande hos dessa barn. Den metod som användes för insamling av data var kvalitativa intervjuer där vi besökte fyra förskolor totalt. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet är om de tillfrågade förskollärarna menar att den kunskap de har om barn med stora koncentrationssvårigheter är tillräcklig. Vad de anser om de olika miljöernas roll för utveckling och lärande hos barn med stora koncentrationssvårigheter samt hur de strukturerar den fysiska miljön utifrån barnens olika behov. Detta material analyseras sedan utifrån ett sociokulturellt perspektiv där begreppen kulturella redskap, mediering, appropriering, scaffolding samt den proximala utvecklingszonen blir viktiga. Resultatet visar att samtliga förskollärare menar att barn med stora koncentrationssvårigheter har en bristande uppmärksamhetsförmåga samt att de störs lätt av yttre förhållanden. Vidare visar det att förskollärarna ofta har barn med koncentrationssvårigheter i sina barngrupper. De menar att de därför har ett medvetet tänk kring miljöns uppbyggnad samt val av material för att skapa stillsamma miljöer samt ett begränsat urval av material för att få bättre arbetsro och begränsade valsituationer för barnen. Arbetet visar också att samtliga förskollärare väljer att dela barngruppen i smågrupper, även här för att skapa ett fokus i undervisningen och att de på ett eller annat sätt förstärker kommunikationen via olika stödformer såsom bildstöd eller tecken som stöd (TAKK). Slutligen visar resultatet att alla pedagoger, mer eller mindre, anser sig ha måttliga kunskaper kring barn med stora koncentrationssvårigheter. En av slutsatserna vi har dragit är att utan lämpligt stöd och en stimulerande miljö kan barn med stora koncentrationssvårigheter får problem med exempelvis sociala relationer, depression, motgångar, missbruk eller kriminalitet.

Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen angående det stöd som lärare anser sig behöva i undervisningen för barn med NPF. För detta har en fenomenografisk intervju och analysmetod använts. I genomförandet av detta har åtta lärare intervjuats och materialet har sedan analyserats och kategoriserats för att kunna beskriva det totala utfallsrummet. Resultatet visade tre övergripande beskrivningskategorier, Yttre förutsättningar för stöd till läraren, Inre förutsättningar för stöd till läraren samt Normkritiskt perspektiv. De yttre förutsättningarna förklarar hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av kriterier som ligger utanför den egna personen. De inre förutsättningarna förklara hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av inre egenskaper eller kvalitéer. Det Normkritiska perspektivet förklarar hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av ett utvidgat normkritiskt tänkande och handlande. Resultatet visar också att detta är ett komplext och mångbottnat fenomen som inte har ett enkelt allmängiltigt svar. Slutsatserna som går att dra utifrån denna studie är att det finns brister i lärarutbildningen gällande kunskaper om barn med NPF, samtidigt som kontexten för lärandet av dessa kunskaper bör ske i nära anslutning till lärarens praktiska yrkesutövning. Utöver det går det att dra slutsatsen att det finns ett behov av en profession i skolan, som kan möta elever med NPF i de socialpedagogiska svårigheter som uppstår.