<p><strong><em>Bakgrund</em></strong>Bakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.</p><p> </p><p>Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.</p><p> </p><p>Våra frågeställningar är:</p><p>1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3?</p><p>2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?</p><p> </p><p><strong><em>Metod</em></strong>Vi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.</p><p> </p><p><strong><em>Resultat</em></strong>I undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.<strong> </strong></p>

<p>The purpose with this study is to describe what individual pupils with neuropsychiatric disorders, such as Asperger syndrome and ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), think of their time in the nine-year compulsory school. The intention is to, from a social and spatial point of view elucidate their experiences, on the basis of their specific needs and the commission and the curriculum of the compulsory school.</p><p>This study have a qualitative approach where I on two occasions have talked to three upper secondary school pupils with neuropsychiatric disorders about their time in the compulsory school. The work method for this study is life stories, a kind of interview that allows the pupils to speak more freely, and where the definitive question formulation appears gradually.</p><p>The result shows that the pupils in many ways experience that they have been misunderstood by both teachers and other pupils, first and foremost regarding teachers not having enough knowledge about how people with Asperger syndrome think and acts. In addition, all three have experiences of being bullied. At the same time the result shows that special adjustments to the pupils’ specific needs works and is a good thing, if they are based upon knowledge and understanding.</p><p>The conclusion is that genuine knowledge about neuropsychiatric disorders and the will to understand among the teachers is very important, and that adjustments of resources, demands and conditions is a good thing, and many times necessary. Many teachers do not have the adequate knowledge and the support to the students is inadequate. A proper, comprehensive and correct diagnosis is important to create knowledge of the specific individual needs.</p> / <p>Syftet med studien är att beskriva hur enskilda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i första hand Aspergers syndrom och ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), har upplevt sin tid i det obligatoriska skolväsendet. Avsikten är att ur ett socialt och ett rumsligt perspektiv belysa hur de upplevt sin skoltid, utifrån de specifika behoven och skolans uppdrag enligt Lpo94.</p><p>Studien har en kvalitativ ansats där jag vid två tillfällen samtalat med tre ungdomar i gymnasieåldern med diagnostiserade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar om deras grundskoletid. Den metod som använts för genomförandet av studien är livsberättelse, en form av intervju som tillåter den intervjuade att berätta mer fritt, och där de definitiva frågeställningarna infinner sig efter hand.</p><p>Resultatet visar att eleverna på många sätt upplever att de blivit missförstådda av både lärare och andra elever, framför allt handlar det om att lärare inte haft tillräcklig kunskap om hur elever med Aspergers syndrom tänker och fungerar. Alla tre upplever dessutom att de varit utsatta för mobbing. Samtidigt visar resultatet att särskilda lösningar och anpassningar efter elevens specifika behov är bra och fungerar, om de bygger på kunskap och förståelse.</p><p>Slutsatser blir att gedigen kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vilja till förståelse hos personalen är mycket viktigt, och att anpassningar av resurser, krav och villkor är bra och ofta nödvändigt. Många lärare saknar tillräcklig kunskap och stödet till eleverna är bristfälligt. En ordentlig, fullständig och korrekt diagnostisering är viktigt för att skapa kunskap om de specifika individuella behoven.</p>

Syftet med detta arbete är att genom litteraturstudier och empirisk undersökning ta reda på hur lärare på bästa sätt kan underlätta för DAMP-barn i skolan. Arbetet börjar med en litteraturgenomgång där det först beskrivs vad DAMP innebär. Vidare tas de svårigheter upp som DAMP-barn kan ha och vilka problem som kan möta dem i skolan. I litteraturgenomgången går också att läsa om det ansvar skolan har gentemot DAMP-barn och hur den enskilda läraren på bästa sätt kan anpassa sin undervisning för dessa barn. De olika metodiska grepp somtas upp inbegriper både allmänna åtgärder och mer specifika undervisningsmetoder såsom särskild undervisningsgrupp eller särskilt anpassat undervisningsmaterial. Teoridelen innefattar även fakta som rör föräldrasamverkan. Den kunskap som lärare besitter undersöks dels genom teoretiska studier, men framförallt genom intervjuer med tre olika lärare. Genom dessa studier framkommer bland annat att DAMP-barn har ett stort behov av struktur i sin vardag. De behöver också tydlighet i undervisningen samt möjlighet till arbete i lugn och ro. Det finns inga bestämda mönster för hur DAMP-barnet ska bemötas eftersom varje barn är en särskild individ med särskilda behov. Grunden för allt arbete med DAMP-barn är dock uppbyggelse av barnens självförtroende samt att vara en vuxen som förstår och som har förmågan att visa barnen mycket kärlek.

BakgrundBakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.   Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.   Våra frågeställningar är: 1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3? 2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?   MetodVi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.   ResultatI undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur skillnaderna i det pedagogiska och det medicinska perspektivet konstrueras i kurslitteraturen för blivande lärare och läkare, samt hur barn med uppmärksamhetsstörningar konstrueras i litteraturen. Metoden i denna studie baseras på textanalys. Resultatet visar att olika diskurser speglas i kurslitteraturen för respektive utbildning och att barn med uppmärksamhetsstörningar därmed beskrivs på skilda sätt. Kurslitteraturen för läkarstudenter presenterar avvikelse utifrån det som anses normalt och avvikelse som begrepp har där en central roll. Kurslitteraturen för lärarstudenter presenterar olikheter som en utmaning vilka bör ligga till grund för positiv utveckling hos eleven.  Slutsatsen är att barn med neuropsykiatriska störningar/barn i behov av särskilt stöd beskrivs utifrån olika diskurser och att kurslitteraturen för respektive utbildning förespråkar olika behandlingar för dessa barn. Läkaren nämns nästan enbart i den pedagogiska litteraturen i samband med en diagnos, eller i de samband där specialpedagogens utveckling genom samverkan med olika professioner nämns. Den medicinska litteraturen beskriver sällan lärarens roll utan detta sker enbart i ett fåtal fall, däremot benämns skolmiljön som ett område där avvikande beteende kan definieras. / The purpose of this essay is to describe how differences in the educational and medical perspective are constructed in the literature for future teachers and doctors, and also how children with attention disorders are constructed in this literature. A text analysis was based on books from medical training program and teacher training program. The results show that different discourses are reflected in the literature and that children with attention disorders hence are described in different ways. The course literature for medical students present deviation from what is considered normal, and deviation as a concept has a central role consistently through the literature. The course literature for teacher students presents differences as a challenge which should be the basis for positive development of the student. The conclusion is that children with neuropsychiatric disorders/ children with special needs are described by various discourses and that the course literature for medical students and teacher students advocate different treatments for these children. The medical doctor is almost only referred in the educational literature when associated with a diagnosis. The medical literature rarely describes the role of the teacher, this happens only in a few cases, however the school environment is more frequently mentioned as an area in which deviant behavior can be defined.

I dagens samhälle har barngruppernas storlek och därmed belastningen på förskolepersonalen ökat. Studier visar att det idag finns cirka 10 % barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Oftast är vårdnadshavare inte medvetna om att deras barn har speciella behov men det finns en möjlighet att fånga upp dessa barn redan i förskolan. Studier har visat att tidiga interventioner ger en markant skillnad på dessa barns totala utveckling. Syftet med detta arbete är att undersöka på vilket sätt förskolepersonal i en kommun säger sig uppmärksamma och hantera barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i förskolan samt hur förskolorna involverar vårdnadshavarna. Studien har en kvalitativ utgångspunkt eftersom jag ville resonera kring förskolepersonalens sätt att tänka. Av denna anledning var semistrukturerade intervjuer en bra metod att samla in empiri. Därigenom hade jag möjlighet att se hur olika förskolepersonal resonerade i sina olika sociala kontexter. Jag tycker att jag har fått svar på mitt syfte med min undersökning. De flesta förskolor reagerar direkt när de uppmärksammar barn med speciella behov. Det är i arbetslaget förskolepersonalen ventilerar och reflekterar innan en konkret handling sätts igång. Förskolorna i studien har agerat olika beroende på hur arbetslaget har resonerat och det största hjälpmedlet de flesta förskolor har är kommunens stödcentrum och/eller resursenhet.

Inkludering av elever med funktionshinder kan ses som ett samspel mellan den inkluderade, pedagogen och klasskamraterna. Klasskamraternas upplevelser av inkluderingen kan menas ha getts en underordnad betydelse i den tidigare forskningen. I denna uppsats läggs fokus på klasskamraternas syn på hur inkluderingen påverkat såväl deras egen som den inkluderades skolgång. De förmedlar sin bild av inkluderingen kan förbättras och även hur denna förmedlar förståelse för varandras individuella förutsättningar och begränsningar i vardagen.

Detta är en kvalitativ undersökning av attityderna till arbetet hos en personalgrupp på ett nystartat korttidsboende, där rekryteringens fokus lagts vid hög utbildningsnivå och personliga egenskaper. Resultatet visar på att det finns viss överensstämmelse jämfört med tidigare forskning, som vikten av tydlighet och diskussion kring relationen till brukaren. Däremot verkar denna personalgrupp lägga större vikt vid både kunskap och erfarenhet, att kunna omvärdera sina egna ambitioner och värderingar, samt uppmärksamhet och tålamod för att lära sig erbjuda det brukaren behöver. I studien berörs modeller från social-kognitiv psykologi, som Theory of Planned Behavior, och vi föreslår vidare användning av dessa i forskningen, för att analysera och modifiera personals attityder och arbete.

Ämnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar valdes eftersom det är aktuellt inom skolans värld. Tidigare forskning har visat att lärares kompetens inom området ofta brister och att den svenska skolan inte alltid lyckas i att vara en skola för alla. Syftet med arbetet var att undersöka nio lärares erfarenhet gällande inkludering av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Frågeställningarna var: Vilken kompetens har lärarna för att kunna inkludera diagnosticerade elever i sin undervisning och på vilka sätt har de erhållit den? Vilka möjligheter och hinder upplever lärarna att det finns i arbetet med inkludering av diagnosticerade elever? På vilka sätt anpassar lärarna sin undervisning för att elever med neuropsykiatrisk diagnos ska uppnå kursmålen? Kvalitativa intervjuer av nio informanter har utgjort metoden. Huvudresultatet har visat att lärare ansett sig sakna kunskap om NPF när de börjat jobba, de har erhållit kompetensen de besitter idag genom arbetet med elever som har en neuropsykiatrisk diagnos. En möjlighet lärarna upplever med att dessa elever inkluderas är att skolan blir en representant för hur samhället ser ut. Hinder kan vara ramfaktorer, främst tidsbrist. Anpassning av undervisning kan ske genom strukturerade lektioner med korta instruktioner, förlängd provtid och anpassade uppgifter. Undervisningen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle kunna förbättras genom att lärare får en större kunskap inom området och att de ges fler resurser, främst i form av tid och mindre klasser. / The topic of neuropsychiatric diagnoses was chosen because it is very current within the school today. Former research has shown that the competence of teachers very often tends to fail and the Swedish school does not succeed in being a school for everybody. The purpose of this thesis was to investigate nine teachers’ experience of inclusion of students with neuropsychiatric diagnoses. The problems were: What capability do the teachers have to include students with a diagnosis in their education and in what ways have they received it? What possibilities and what obstacles do the teachers believe there are with inclusion of students with diagnoses? In which ways do the teachers adjust their education in order to make the students with neuropsychiatric diagnoses achieve the goals of the curriculum? Qualitative interviews with nine informants have constituted the method. The main result has shown that the teachers have found themselves without knowledge within the neuropsychiatric area when they began their career, they have received the competence they possess today by working with students with neuropsychiatric diagnoses. Pros with inclusion of these students is that the school should be a representative of society as it really is, obstacles with inclusion may be lack of time and too large classes. Adjustment of the education might be done by structured classes with short instructions, extended time when writing tests and adjusted tasks. The conclusion is that teachers don’t get any education within this topic; instead they have to learn by themselves by trial and error. The education for students with neuropsychiatric diagnoses could improve by educating teachers and giving them better resources like time and smaller classes.

The purpose with this study is to describe what individual pupils with neuropsychiatric disorders, such as Asperger syndrome and ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), think of their time in the nine-year compulsory school. The intention is to, from a social and spatial point of view elucidate their experiences, on the basis of their specific needs and the commission and the curriculum of the compulsory school. This study have a qualitative approach where I on two occasions have talked to three upper secondary school pupils with neuropsychiatric disorders about their time in the compulsory school. The work method for this study is life stories, a kind of interview that allows the pupils to speak more freely, and where the definitive question formulation appears gradually. The result shows that the pupils in many ways experience that they have been misunderstood by both teachers and other pupils, first and foremost regarding teachers not having enough knowledge about how people with Asperger syndrome think and acts. In addition, all three have experiences of being bullied. At the same time the result shows that special adjustments to the pupils’ specific needs works and is a good thing, if they are based upon knowledge and understanding. The conclusion is that genuine knowledge about neuropsychiatric disorders and the will to understand among the teachers is very important, and that adjustments of resources, demands and conditions is a good thing, and many times necessary. Many teachers do not have the adequate knowledge and the support to the students is inadequate. A proper, comprehensive and correct diagnosis is important to create knowledge of the specific individual needs. / Syftet med studien är att beskriva hur enskilda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i första hand Aspergers syndrom och ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), har upplevt sin tid i det obligatoriska skolväsendet. Avsikten är att ur ett socialt och ett rumsligt perspektiv belysa hur de upplevt sin skoltid, utifrån de specifika behoven och skolans uppdrag enligt Lpo94. Studien har en kvalitativ ansats där jag vid två tillfällen samtalat med tre ungdomar i gymnasieåldern med diagnostiserade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar om deras grundskoletid. Den metod som använts för genomförandet av studien är livsberättelse, en form av intervju som tillåter den intervjuade att berätta mer fritt, och där de definitiva frågeställningarna infinner sig efter hand. Resultatet visar att eleverna på många sätt upplever att de blivit missförstådda av både lärare och andra elever, framför allt handlar det om att lärare inte haft tillräcklig kunskap om hur elever med Aspergers syndrom tänker och fungerar. Alla tre upplever dessutom att de varit utsatta för mobbing. Samtidigt visar resultatet att särskilda lösningar och anpassningar efter elevens specifika behov är bra och fungerar, om de bygger på kunskap och förståelse. Slutsatser blir att gedigen kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vilja till förståelse hos personalen är mycket viktigt, och att anpassningar av resurser, krav och villkor är bra och ofta nödvändigt. Många lärare saknar tillräcklig kunskap och stödet till eleverna är bristfälligt. En ordentlig, fullständig och korrekt diagnostisering är viktigt för att skapa kunskap om de specifika individuella behoven.