Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket synsätt som råder bland lärare i de lägre årskurserna gällande begreppet bedömning. Studiens metodologiska - och teoretiska utgångspunkter grundar sig i Foucaultiansk teoribildning. Empirin har samlats in genom två stycken fokusgruppintervjuer och materialet har analyserats med utgångspunkt i begrepp som governmentality och disciplinär makt. Resultatet visar att lärarna använder sig av flera styrtekniker som inryms av en dold maktutövning, vars primära mål är att forma och styra subjektet. / The purpose of this study is to describe and discuss the function of assessment in primary school. The methodological and the theoretical foundation take its point of departure in theories formulated by Michel Foucault. The empirical data is collected through two focus group interviews and the material is analyzed through the concepts of governmentality and power formations. The results show that teachers use multiple control techniques which are governed by a hidden exercise of power, with the primary aim to shape and control the subject.

Sammanfattning  Syftet med studien är att belysa hur tre författare genom sina självbiografiska skildringar beskriver upplevelsen av att växa upp under ogynnsamma villkor i relation till identitetsskapande processer. Studien knyter teoretiskt an till ett socialkonstruktionistiskt och interaktionistiskt perspektiv. I studien har narrativ analys används för att närma sig författarnas subjektiva skildringar av interaktionens betydelse för deras självbild.   I studien har vi funnit att författarna beskriver en identitetsprocess vilken gestaltas genom olika faser av närmanden och distans till sin uppväxt. Studien belyser även hur självbiografin som produkt kan ses som en del av identitetskonstruktionen. Studiens slutsatser visar att författarna genomgående beskriver ambivalenta känslor gentemot sin uppväxt och sina upplevelser. Detta påverkar deras identitetsutveckling. I studien används havet som metafor för livet och utifrån detta redovisas resultatet med hänvisning till havets olika uppförande samt hur dessa kan bemästras, därav uppsatsens namn Människan och havet. Identitetsfaserna benämns och karaktäriseras enligt följande: Stilla havsbris är den fas då författarna börjar få en förnimmelse av normalitet och avvikelse i relation till sin egen situation. Hela havet stormar är den fas då författarna strävar efter frigörelse från sitt sociala sammanhang. Lägga till vid en brygga är den fas då författarna närmar sig och försonas med sin historia.

I den aktuella studien genomfördes fyra intervjuer med fyra stycken deltagare. Två av dessa var lärare i den svenska grundskolan och de andra två från den chilenska grundskolan. Valet av dessa deltagare utgick ifrån att få den information som behövdes samt för att få svar på de olika aspekter studiens frågeställningar kräver. Syftet med studien är att undersöka hur grundskolelärare tänker kring elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile. Frågeställningarna är om vad grundskolelärarna talar om att arbeta med elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile? Och om elever i behov av särskilt stöd får hjälp i Sverige och Chile? På vilket sätt i sånt fall, enligt grundskolelärarna? Intervjuerna har en kvalitativ ansats och syftet var att genom intervjuerna undersöka hur grundskolelärare tänker kring i att arbeta med elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile. Slutsatsen i undersökningen är de grundläggande arbetsvillkor som de olika lärarkategorierna arbetar under utmärker deras arbete med elever i behov av särskilt stöd. Svenska lärarna undervisar omkring 25 elever på grundskolan och har tillgång till en speciallärare. Dock otillräckligt enligt, de svenska lärarna. De chilenska lärarnas klasser omfattar cirka 40 elever, som dock är uppdelade på två omgångar. De har begränsad tillgång till speciallärare, endast tre elever per klass får specialundervisning och det är bara läs- och skriv- undervisning som ges.

Bakgrunden till denna studie och det problem vi velat belysa grundade sig i tankar kring hurlite utrymme manlig homosexualitet har inom idrotten, och hur bilden och normen av denhomosexuelle idrottsmannen kan konstrueras i en manlig idrottsmiljö. Syftet med dennastudie var att undersöka hur ett manligt idrottslag talar om könsnormer och sexualitet, samthur de genom språket konstruerar manlig homosexualitet. Utifrån en socialkonstruktivistiskoch queerteoretisk ansats genomfördes studien på ett manligt seniorhandbollslag, med hjälpav två fokusgruppsintervjuer. Resultaten bearbetades därefter genom en diskursanalys. Istudien framkommer att spelarna uttrycker en acceptans vad gäller manlig homosexualitet,men att de samtidigt upplever det som något avvikande inom idrotten. Vidare framkommeräven att spelarna skiljer på att vara homosexuell och att vara "bögig", samt att de använderbegreppet bögig både som skällsord och för att markera att något avviker från normen.Handbollsspelarna konstruerar en bild av den homosexuelle idrottsmannen med vilken dedistanserar sig från, "den homosexuelle andre".

Socialtjänsten har organiserats utifrån en 65-årsgräns vilket innebär att alla människor som är över 65 år och som är i behov av samhällets sociala omsorg tillhör äldreomsorgen. Syftet med vår uppsats är att öka kunskapen om biståndshandläggning inom äldreomsorgen i Stockholm för personer som har psykisk funktionsnedsättning.  Vi har intervjuat tio biståndshandläggare i Stockholm, metoden hade en induktiv ansats. Vi gjorde en perspektivanalys och använde oss av begreppen handlingsutrymme, normalitet och ålderism. Vårt resultat stödjer den bild som forskningen visar, biståndshandläggningen är en normativ praktik som utgår från en schablonartad och stereotyp bild av den äldre och äldres behov. Äldre med psykisk funktionsnedsättning blir inom biståndshandläggningen en avvikelse som därmed inte passar in i mallen. De äldre med psykiska funktionsnedsättningar kommer inte i kontakt med de insatser som yngre i samma situation har tillgång till. Vi menar alltså att 65-årsgränsen är ett tecken på hur äldreomsorgens organisering präglas av institutionell ålderism.

<p>Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie om föräldrars erfarenheter av en vardag tillsammans med ett barn som har Downs syndrom, i synnerhet när det gäller barnets ungdomstid. Den insamlade empirin har tolkats med hjälp av Beckers (2006) teori om avvikelse, Goffmans (2001) teori om stigma samt Goffmans (2009) teori om interaktion i det vardagliga sociala livet. Föräldern ingår i ett allmänt system av normalitet, såsom övriga samhällsmedlemmar. Studiens fokus ligger på förälderns agerande utefter detta i förhållande till den situation som barnets funktionsnedsättning för med sig. Downs syndrom medför en utvecklingsstörning, vilket innebär att barnets kroppsliga och mentala utveckling inte alltid är i fas med varandra. En följd av detta är att småbarns- och ungdomstiden förlängs, vilket föräldrarna i vår studie upplever som en svårighet. Svårigheten ligger bland annat i att barnets självständighetsutveckling skiljer sig från det som i allmänhet anses vara normalt och därmed skiljer sig även förälderns roll i denna utveckling. Studien visar att föreställningar om normalitet ständigt är närvarande i föräldrarnas berättelser.</p> / <p>We have made a qualitative interview study about parents' experiences of every day life with a child who has Down syndrome, particularly with regard to the child's youth. The empirical data collected has been interpreted using Becker's (2006) theory of deviance, Goffman's (2001) theory of stigma and Goffman's (2009) theory of interaction in everyday social life. The parent are included in a general system of normality, just as any other member of society. The focus of the study is parent's acting in relation to normality and to the situation that the child's disability causes. Down syndrome results in a development disorder, which means that child's physical and mental development not always is in phase with each other. This causes an extension of the childhood and youth, which the parents in our study perceive as difficult. The difficulty lies among other things in that the child's development of independence differs from what is generally considered to be normal and that the parent's role in this development consequently also differs. The study shows that ideas of normality are constantly present in the parents' narratives. </p>

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) is a phenomena that is much talked about in both schools and in communities. Today, there is a conflict surrounding the diagnosis ADHD. A part of the conflict takes part between the sociologist Eva Kärfve and Christopher Gillberg, professor in child- and teenage psychology. The roots of this conflict surrounds the much debated line of what is seen as normal and “too” different, basically how many children that actually should have the diagnosis. The purpose with this study is to show five different views of the diagnosis ADHD, using five teachers. To make this study possible, five informants have participated and shared their view on the diagnosis ADHD as well as their experience with the diagnosis. The informants work at a school in the municipality of Huddinge. The school has students from the 6th to the 9th grade, one preparation class, on special school class and one study group for students with concentration difficulties. The study is based on a method of study which focuses on interpretation of the empirical material. The result of this study is that the informants were of the opinion that medication was a big advantage with the diagnosis, so that the students could work in a school environment. Though there were separate opinions on whether or not the medication should be used and to what degree. The result was that certain informants thought that there were many tricks in the physical environment that could be useful, before adding medication to the equation. The informants thought that one big disadvantage with the diagnosis were that the students were very careful with not sharing the information about the diagnosis to other students. The informants believe that students with the diagnosis ADHD could get some form of “label” on them from their classmates and the teachers.   Keywords: ADHD, medication, diagnosis, normality, stigma, individualization Nyckelord: ADHD, medicinering, diagnos, normalitet, stigmatisering, individualisering

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter och hinder som förskollärare upplever i det tidiga, förebyggande arbetet med fokus på barn som riskerar att utveckla ett problemskapande beteende. Syftet är också att belysa när pedagoger i förskolan upplever att barn är problemskapande. Studien är kvalitativ och grundar sig i en hermeneutisk-fenomenologisk forskningsansats vilket i denna studie innebär att tolka och sätta sig in i ett antal pedagogers upplevelser. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med åtta förskollärare på fyra förskolor i tre olika kommuner i Mellansverige. För att tolka det empiriska materialet har von Wrights tolkning av Meads intersubjektivitetsteori använts i första hand. von Wright beskriver synen på barnet som avgörande för hur ett barn bemöts och för vilka insatser som görs och hon beskriver två möjliga perspektiv, punktuellt och relationellt.  I resultatet finns exempel på både relationella och punktuella perspektiv när det handlar om att förklara, förstå och arbeta med problemskapande beteende. Det framkommer i mångt och mycket att pedagogerna har en relationell grundsyn och det framgår också att pedagogernas intentioner är att leva upp till ett relationellt förhållningssätt, men det visar sig också att det finns omständigheter som styr pedagogerna mot ett punktuellt perspektiv.

No description available.

Amalie Skram (1846-1905) was born in Norway but lived in Denmark. She published several books about gender relations and built up a reputation as a naturalistic writer. In 1894, a nervous breakdown made her seek help from the famous psychiatrist Knud Pontoppidan. He sent her to an asylum, but she returned home after spending two months in psychiatric care. In 1895, Skram published two novels about the painter Else Kant, based on her own experiences but not written as autobiographies. The books, Professor Hieronimus and På Sct. Jørgen, came to be part of an ongoing debate about the rights of psychiatric patients. My purpose is to analyze the exercise of power in Skram's portrayal of psychiatry, especially the way it is gendered. The power relations are examined with concepts established by Foucault in his power analysis and with relevant medical history as a context. I treat the books as fictive narratives, that should not be seen as describing Skram's own experiences. My result actualizes several of Foucault's main concepts. Psychiatry works through the power to define – the right to give a name. Psychiatry define what madness is, and thus what normality is. The patient is, when defined as mad, also defined as unable to tell the truth about herself and the world. The treatment is a project of normalization and moral upbringing, where the patient is required to learn the norms she is thought to lack, and also to control her feelings instead of expressing them. Hysteria is the diagnosis for expressing strong feelings and can be read as an opposition to the male society, as well as the medical system. Gazes play a big part in these two books. Else is looked at by the medical, defining, gaze. She is herself observing the psychiatry and uses her gaze to look at the other patients in a way that raises questions about both abnormality and normality. In my reading, the gaze exercises power and the so called "male gaze" can also be used by women. The text is ambivalent concerning Else's possible madness. She is described as troubled and almost psychotic in the beginning, but later as sane. My conclusion is that Else gains her own form of sanity, not because of the treatment, but as a way of opposing it. Else is never made an object by the objectifying medical gaze. Instead, she creates herself as an agent and a subject. She is defined as mad, but is determined to in turn define and describe the psychiatry as a form of counter-power.