Studiens syfte är att bidra till ökade kunskaper om verksamma pedagogers syn på inkludering, en maximerad användning av målspråket i undervisningen och inkluderande undervisningsmetoder i moderna språk. Semistrukturerade kvalitativa individuella intervjuer har genomförts med en specialpedagog och fem lärare i moderna språk från två skolor i Stockholmsområdet. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats med hjälp av tematisk analys och därefter tolkats utifrån specialpedagogiska och ämnesdidaktiska perspektiv samt det sociokulturella perspektivet. Pedagogernas exempel på stödjande strukturer har jämförts med strategier för hur undervisningen kan utformas för att underlätta för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. En kategorisering av pedagogernas exempel på stödjande strukturer har också gjorts utifrån de sex delaktighetsaspekterna i delaktighetsmodellen som ursprungligen utvecklades av framlidne professorn Ulf Janson och hans medarbetare på Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet (Janson, 2005, refererad iSzönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Denna studie visar att pedagogerna yttrar en bred syn på vad inkludering kan vara vilket visar på begreppets komplexitet. De många exemplen skulle också kunna tyda på att det saknas en gemensam förståelse och en delad definition av begreppet. Studien visar även att pedagogerna exemplifierar många stödjande strukturer och anpassningar som kan fungera väl för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. Dessutom visar studien att lärarnas ambition är att prata på målspråket så mycket som möjligt i klassrummet, men att en rad utmaningar gör det svårt att uppnå. Utmaningarna består i lärarnas oro över att eleverna ska tappa motivationen, att det är svårt att ställa om målspråket efter elevernas nivå och att det är svårt att ge komplexa förklaringar på målspråket. Enligt flera av gymnasiepedagogerna har eleverna otillräckliga och väldigt varierade förkunskaper när de ska fortsätta med sitt moderna språk i gymnasiet.

Syftet med denna uppsats är att få mer kunskap om hur elever som uppger att de har ADHD beskriver sin gymnasieundervisning i musik. Studien använder sig av motivationsteori som teoretisk utgångspunkt. Jag har genomfört tre kvalitativa intervjuer med personer som har gått det estetiska programmet med musikinriktning på gymnasiet som uppger att de har en ADHD-diagnos. Syftet med dessa intervjuer var att låta informanterna tala så fritt som möjligt. Resultat visade att informanternas verkligheter stämde överens med varandra, och utifrån analys av transkriptioner kunde fyra huvudteman identifieras. Dessa teman var motivation, möjlighet att påverka val av musik, mallar och hyperfokus. I diskussionskapitlet tar jag upp hos vem eller var möjliga problem kan ligga och för en diskussion kring de fyra huvudteman som uppkom i resultatkapitlet. I metodkapitlet för jag en diskussion kring för- och nackdelar med intervju som metod och vad jag hade kunnat göra annorlunda för att öka validiteten i min studie. Min studie visar att det behövs vidare forskning på lärares kunskap av att arbeta med elever med NPF. Studien visar också att det behövs vidare forskning om liknande fenomen fast med kvinnligt kodade personer.

Most buildings are built accessible but they often just becomes a tool for admiration. Slap a ramp on to a building and you're seen as inspirational and inclusive, but he actual usefulness becomes lost in admiration. Even less accessible is buildings built for person who’s neurodivergent, an umbrella-term for autism, ADHD, dyslexia and similar cognitive disabilities. Neurodiversity has been know for 30 years but we know just as much now, as then, about architecture and neurodiversity. Physical disabilities is and are possible to measure and create guidelines for, but not neurodiversity. Neurodiversity is a wide umbrella term on a spectrum of disorders that can not yet fully be measured.  The traditional top down approach to accessible design has never worked and will never work for neurodiversity. A new approach is necessary. The last few years hints towards a new view from the disability community,- “If you fell like you’re disabled, you are disabled”. What if we looked at the design process from that view, that the building itself can create disabilities?  What if we created buildings not to be admired, but buildings that admier the user? More at Thedisabledarchitect.com

Syftet med studien är dels att undersöka, beskriva och förstå varför två barn med Asperger syndrom och ADHD inte fick fullständiga betyg i skolan, men också att undersöka hur skolan kan arbeta för att andra barn ska kunna uppnå det.Fallbeskrivningen om J och R är central i uppsatsen men jag har också intervjuat två specialpedagoger och en speciallärare samt haft en personlig kommunikation med flera nyckelpersoner inom barn- och ungdomspsykiatrin för att få svar på mina frågor.Av fallbeskrivningen framkommer det att såväl pedagoger som skolhälsovård hade för lite kunskap om Asperger syndrom och ADHD för att kunna hjälpa de två barnen till att få godkända betyg i grundskolan. Det framkom också att betygssystemet inte möjliggjorde att betyg kunde sättas i alla ämnen. Av intervjuerna framkommer det att intervjupersonerna hade god teoretisk kunskap och god förståelse för hur de skulle kunna arbeta med barn med Asperger syndrom och ADHD, men att de inte hade tillräckliga praktiska kunskaper eller ekonomiska resurser för att göra det. De hade heller inte något samarbete med föräldrarna.

Studiens utgångspunkt är att vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) kan uppleva utmaningar dels i rollen som förälder, dels i relation till samhällets förväntningar men även i kontakt med myndigheten. I ett hjälpsystem som kräver en viss självständighet och förmåga att upprätthålla struktur för att tillvarata sina rättigheter, fann vi intresse i att närma oss hur socialarbetare kan identifiera och synliggöra personer med kognitiva nedsättningar för att möjliggöra rätten till likvärdigt stöd och hjälp. Studien syftar därför till att undersöka hur socialarbetare kan beakta identifiering av npf och vilken betydelse identifiering av npf kan ha i arbetet med den enskilde. Vidare undersöker studien hur socialarbetare kan arbeta stärkande av föräldraförmågan för föräldrar med kognitiva nedsättningar. I relation till hur socialarbetare kan arbeta är syftet att analysera etiska aspekter och dilemman som inte sällan kan bli aktuellt i förhållande till funktionsnedsättningar. Fem intervjuer genomfördes med två olika yrkeskategorier, socialsekreterare som arbetar med utredning och beslutsfattande, samt familjebehandlare som arbetar verkställande av besluten. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Slutsatserna av studien är att det förekommer olikasynsätt om vilken betydelse identifiering och anpassning av npf har i arbetet. Ena synsättet anpassade utifrån individens uttalade och synliggjorda behov, där npf inte var avgörande för anpassningar eller bemötande, medan det andra synsättet garderade sitt förhållningssätt efter att npf kunde förekomma och utgick från särskilda anpassningar vid vetskap om npf. Om de olika synsätten hade betydelse för arbetet med personer med npf är inget som går att säkerställa, framför allt när yrkesrollernas uppdrag dessutom skiljer sig åt. Vidare synliggjordes en komplexitet av etiska aspekter som kunde förekomma i arbetet med personer som uppvisar kognitiva svårigheter, vilka berörde längd av insats, att föra diagnoser på tal och upprätthållande av autonomi. Med fokus på stärkande av föräldraförmågan framkom viktiga verktyg som främjande av föräldraförmågan.

This study is an analysis of qualitative interviews with people with neuropsychiatric disabilities/mental illness, as well as persons working with mental health or mental disabilities. The interviews were conducted to investigate how their experience of compliance with the services in the various functions of society is, to clarify whether there is discrimination in the social functions of people with mental disabilities. The questions and the analysis of the results are based on Swedish law, and look at the outcome based on Goffman's theory of the deviant's role and identity, with a narrative theoretical point of departure. The result showed that ignorance and lack of involvement/accessibility of actors in different social functions constitute the main obstacle to avoiding discrimination, and inaccessible social services for people with mental health.

No description available.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder, eller ADHD, är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan ha stor inverkan på elevers skolgång. Den svenska skolans kompensatoriska uppdrag syftar dock till att bland annat minska diagnosernas påverkan på elevers skolgång med hjälp av olika stödinsatser så att elever ska kunna ta till sig utbildningen på bästa sätt. Detta kan ske på olika vis, men en faktor är de anpassningar som görs av lärare i undervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka vilka anpassningar gymnasielärare har erfarenhet av att använda i sin undervisning i relation till ADHD, samt deras attityd till detta arbete. Data samlades in via inspelade semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och analyserades med reflexiv tematisk analys. Samtliga moment genomfördes av båda författarna. I analysen framkom det att lärare genomför anpassningar som vi delade in i två huvudteman:individanpassningar och klassövergripande anpassningar. Detta beroende på om anpassningen endast var till nytta för individen eller om hela klassen kunde dra nytta av anpassningen. Det uppmärksammades även att lärarnas attityder formas av deras olika infallsvinklar och upplevelser till arbetet med anpassningar för elever med diagnoser som ADHD. Några av slutsatserna som framkom i studien är bland annat att gymnasielärare har erfarenhet av attanvända sig av en rad olika anpassningar, både för specifika individer men även anpassningar som gynnar hela klassen. Lärarnas attityd till arbetet med anpassningar är både komplext och varierande i relation till deras upplevelser och infallsvinklar till anpassningar.

Barn med NPF har en ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa. Det har visat sig att fysisk aktivitet förebygger ohälsa och främjar social- och kognitiv utveckling. Forskning på området har dessvärre visat att barn med NPF slutar idrotta före tonåren i större utsträckning än neurotypiska barn. Den största orsaken är brist på kunskap hos tränare och idrottsföreningen. Utifrån ekologisk systemteori har denna studie genomförts för att kartlägga vad som brister och vilket stöd barn med NPF behöver för en lyckad inkludering och delaktighet inom föreningsidrotten. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta föräldrar till barn med NPF. Syftet var att undersöka föräldrarnas uppleveser kring kontakten med föreningsidrotten. Fyra huvudteman identifierades 1) tränaren den centrala nyckelrollen, 2) fysisk och psykisk hälsa, 3) stärka förmågor och uppmärksamma potentiella tillgångar och 4) Samhällsansvar. Slutsatsen är att föreningsidrotten behöver kompetenshöjande insatser då de anses sakna kunskap till hur de bäst bör bemöta barn med NPF.

Socialsekreterare inom socialtjänsten uppskattar att av de klienter som de möter har 50 procent en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Det är därför viktigt att socialsekreterare har kunskap och utbildning om NPF. Klienter med en NPF upplever att de har fått ett dåligt bemötande från socialtjänsten och socialsekreterares kunskap och utbildning är bristande enligt rapporter. Denna studie syftar därav till att undersöka socialsekreterares erfarenheter av bemötande med klienter med NPF inom ekonomiskt bistånd. Metoden som tillämpades var en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Fem socialsekreterare runt om i Sverige intervjuades. Val av metod upplevdes lämplig då man med intervjuer fångar intervjupersonernas erfarenheter och berättelser. Intervjuerna transkriberades och sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att socialsekreterarnas kunskap om NPF är bristande. Det är främst den teoretiska kunskapen, vad diagnoserna innebär och vilka anpassningar som är bristande. Möjligheten att utveckla sin kunskap inom verksamheten är även den bristande. Det finns inga tydliga metoder som socialsekreterarna kan använda sig av i möte med klienter som har en NPF. Bristande kunskap och ingen möjlighet till att utveckla sin kunskap resulterar i konsekvenser för klienten. Slutsatserna av detta är att socialsekreterarnas kunskaper om NPF är bristande och de har inte möjlighet att utveckla sin kunskap då varken vetskapen om utbildningar och tiden finns, vilket leder till eventuella negativa konsekvenser för klienterna.