Syftet med denna studie är att öka kunskapen om och förståelsen för hur olika tidningar väljer att framställa samma händelse i text och bild. Vi har gjort en empirisk undersökning av nyhetstexter publicerade om Arbogamorden som skedde 2008. De tidningar vi valt att studera är Bärgslagsbladet/Arboga Tidning och Vestmanlands Läns Tidning på grund av sin geografiska närhet till händelsen samt Dagens Nyheter och Aftonbladet på grund av sin rikstäckning. Vi har med hjälp av en massmedieretorisk analysmodell gjort en kvalitativ innehålls analys som har legat till grund för vårt resultat. Det vi under arbetets gång har kommit fram till är att skillnaderna är stora och många. Aftonbladet har stått för en mer sensationsinriktad journalistik och har, har enligt vår bedömning av det undersökta materialet, ofta befunnit sig i gränslandet för hur denna typ av arbete bör utföras för att inte bryta mot befintliga pressetiska regler. Dagens Nyheter har tagit sig an händelsen på ett helt annat sätt, de har en mer saklig kriminaljournalistik och har vad vi kunnat observera i det undersökta materialet följt de pressetiska reglerna väl. Mitt emellan dessa två motpoler finner vi Bärgslagsbladet/Arboga Tidning och Vestmanlands Läns Tidning som båda två har använt sig av en tveksam medieetik och stundvis tänjt på spelreglerna.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som är de två största svenska morgontidningarna, har varit styrda av postkoloniala tankesätt i sin rapportering från det jordbävningsdrabbade Haiti. Jordbävningen ägde rum den 12 januari 2010, och vår undersökningsperiod sträcker sig från den 13 januari till den 26 januari 2010.   Vi har använt oss av en kvalitativ textanalys och totalt läst 190 artiklar, varav 38 av dem är citerade i undersökningen. Som utgångspunkt för vår undersökning har vi huvudsakligen använt oss av Maria Eriksson Baaz avhandling The White Who/Man’s Burden in the Age of Partnership. A Postcolonial Reading of Identity in Development Aid (Göteborgs universitet 2002). Centralt i den postkoloniala teorin är att västerlänningar – Vi – ses som rationella, medan De Andra – är styrda av sin kultur. Vår ambition är att studera hur de båda tidningarna skildrar begreppen Vi och De Andra. I vår undersökning står västerlänningarna för Vi:et medan den haitiska befolkningen är De Andra. En stor del av teorin är även begreppet ”den vite mannens börda” som innebär att Väst har en skyldighet att hjälpa dem som inte har nått lika långt på utvecklingsstegen. Våra frågeställningar är:  Hur skildras den västerländska hjälpen på plats i Haiti? Vilka är de västerländska männens respektive kvinnornas uppdrag? Hur skildras den västerländska indirekta hjälpen till Haiti i artiklarna? Hur omnämns exempelvis det västerländska biståndet och gåvorna? På vilket sätt framställs de drabbade haitierna i artiklarna? Ses de som hjälplösa offer eller är de aktiva aktörer? Undersökningen visar att både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet framställer haitierna som beroende av omvärldens stöd, både på plats och i form av bistånd. USA och EU ses som huvudaktörerna i hjälparbetet. Haitierna beskrivs huvudsakligen som passiva offer, oförmögna att reda ut situationen. Mer positiva skildringar av befolkningen förekommer, men inte i samma utsträckning. Slutsatsen är att båda tidningarna är genomsyrade av postkoloniala tankesätt i sin rapportering från Haiti under vår undersökningsperiod.

This study aims to gain greater knowledge about the phenomenon cheerleading journalism and its existence in the Swedish sports journalism. We did this by making an impact in the media debate, to thereby identify key aspects of cheerleading journalism. These elements are then used to reach a preliminary definition of the phenomenon. This was followed by qualitative interviews with six Swedish sports journalists from newspapers Aftonbladet and Dagens Nyheter, with the aim to find out how they behaved the phenomenon. The results of the earlier debate and the answers from the respondents show that cheerleading journalism is nationalistic, biased and seeks an inclusive effect on its audience. This phenomenon is considered to be an inferior form of journalism and progress especially in reporting on the Swedish national teams and / or individual representatives of Sweden. The results have also been related to selected theories, agenda-setting, gatekeeping and framing.

The idea to this bachelor thesis was born after carefully following the coverage of Johan Persson and Martin Schibbye in Swedish media during their imprisonment in Ethiopia from June 2011 to September 2012.   Based on our interest we designed two questions to answer throughout the thesis. These are: (1) How are Johan Persson and Martin Schibbye portrayed as journalists in the discussion about them that has taken place in Swedish media? (2) How is the journalistic profession described in the discussion about Johan Persson and Martin Schibbye in Swedish media?   To answer these questions we decided to analyse texts that can be defined as the genre of opinion journalism, which all came from Swedish printed media. We have chosen 16 texts to analyse which show the variety of ways to write about Persson and Schibbye in the chosen genre during the chosen period of time. Opinion journalism is what newspapers use to attract readers, as they want to supplement the news coverage with comments and analysis from “experts”.   Persson and Schibbye were imprisoned in Ethiopia in June of 2011, and weren’t released until 15 months later, in September of 2012.   To analyse our material we have amongst others used theories regarding social constructionism, representation, discourse, the journalistic identity and the journalistic ideals that exist in Swedish society. The method chosen to carry through our analysis is a critical discourse analysis, according to Norman Faircloughs theory and his three dimensional model concerning text, the discourse practice and the social practice.   The results that came from our analysis is that Persson and Schibbye is portrayed in three ways; as journalistic heroes, victims and/or crooks. In those examples that portray Persson and Schibbye as heroes, it is not only them that are praised, but also journalism as a profession and the journalistic assignment. This is also true regarding the texts that portay Schibbye as a crook, since it is Schibbyes earlier engagement in communistic politics that is criticised, not the journalistic profession itself. Persson and Schibbye are also portrayed as victims of the Ethiopian government and abuse of power.

Uppsatsen utgår från terrordåden i Norge den 22 juli 2011. Med Dagens Nyheters webbpublicerade artiklar om Behring Breivik som material gjordes en kvantitativ innehållsanalys. Bland annat tittades på hur Dagens Nyheter beskrev varför Behring Breivik begick dessa handlingar, om rapporteringen varit objektiv och i vilken utsträckning webbspecifika företeelser, såsom filmklipp och bildspel nyttjats. Resultatet blev att webbspecifika företeelser fanns om än inte i någon större utsträckning och att de förekom mestadels i direkt närhet till terrordåden. En webbspecifik företeelse skiljde sig från ovanstående resultat och det var nyheter som uppdaterats vilket skett i 23 % av alla kodade artiklar. Dessa var dessutom spridda över kodningsperioden utan någon direkt logisk fördelning. Svar på frågan varför enligt Dagen Nyheter blev att Behring Breivik begick dåden p g a sina högerextrema åsikter och eller högerpopulistiska partier. När det gäller frågan om Dagens Nyheter var objektiv i sin bevakning har inget entydigt svar kunnat noteras. Vad som kan konstateras är att Dagens Nyheter varit återhållssam i sin publicering av Behring Breiviks egna bilder men att manifestet återgivits eller citerats i nästan en tredjedel av alla artiklar. I uppsatsen förekommer även en generell diskussion om hur journalister bör bevaka ett terrordåd. Svårigheterna och ansvaret.

Uppsatsen undersöker diskurser om cannabis och hur bilden av ungdomar och vuxna som använder drogen presenteras i tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under år 2012. Studien är en kvalitativ diskursanalys efter Norman Faircoughs tredimensionella metod. Intresset uppkom i och med den diskussion som internationellt växt fram under året. Länder som kulturellt och politiskt stått förebild för svensk utveckling i många frågor rapporterades revidera och omformulera den egna problembilden av cannabis. För en grundläggande förståelse av hur rapporteringen om narkotika sett ut i svensk dagspress har Daniel Törnqvists avhandling “När man talar om knark” legat till grund för arbetets utformning. De medieteoriska utgångspunkterna har varit moralpanik och skiftet från socialpolitik till kriminalpolitik som skett i pressen. Under det analyserade året återkom teman för hur rapporteringen ser ut, beträffande ungdom och narkotika centraliserar samhällets rädsla för den första att komma i kontakt med den senare. Medias förhållningssätt i frågan har tydliga likheter med hur pressen internationellt förhöll sig till subkulturer decennier tillbaka. Den cannabisanvändande kvinnan belyses likaså, tillskrivs en tydlig offerroll och är ur ansvarssynpunkt överskuggad av relationer med män. Mannen är ansvarig för kvinnans missbruk och i förlängningen hennes förfall, en bild som av media presenterats under flera årtionden. Ur vårt material har vi tyckt oss främst finna två diskursiva drag, låt gå och hårdare tag, varandras motsatser.

Uppsatsen avser undersöka om bakomliggande politiska ideologier syns i två svenskar dagstidningars framställning av Sveriges medverkan i de NATO-ledda operationerna under konflikten i Libyen 2011. En kritisk diskursanalys har använts enligt Van Dijks modell. Studien visade att tidningarnas bakomliggande politiska hållning syntes till viss del i rapporteringen. DN:s liberala hållning kunde urskiljas i att de lät många parter komma till tals, medan SvD lutade mycket av sin rapportering på det moderata partiets företrädare. De tycktes också ha lagt olika mycket allvar och dramatik i händelserna i Libyen 2011.

Titel: Klimatförändringarna i nyhetsdiskursen Antal sidor: 47 Författare: Emelie Sahlström & Sofia Öström Handledare: Ulrika Olausson Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap C Period: HT 2010 Universitet: Avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap, Örebro universitet Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka om och i så fall hur klimatförändringarna i nyhetsdiskursen i New York Times och Dagens Nyheter har likheter, respektive skiljer sig åt. Vi undersöker också om klimatrapporteringarna är uppbyggda genom nationella eller globala identitet, om något ansvar utkrävs samt vilka som tillskrivs detta ansvar och om det finns en vetenskaplig säkerhet eller osäkerhet gentemot klimatförändringarna. Utifrån dessa har vi i slutdiskussionen diskuterat hur resultaten kan kopplas till USA:s och Sveriges klimatpolitik. Teorier: Teorierna är relaterad och presenteras i relation till tidigare forskning. De teorier som används i denna uppsats är, ansvarsutkrävande, vetenskaplig säkerhet och osäkerhet samt identitet.   Metod och material: För att uppfylla syftet använde vi en kritisk diskursanalys samt mikro- och makronivåerna. Vi har analyserat 8 artiklar från New York Times och 9 artiklar från Dagens Nyheter. Resultat: Resultaten visar att DN och NYT, som Europa och USA står mot varandra i klimathanteringen. Analyserna har också visat att klimatförändringarna framställs i de båda tidningarna utifrån nationella identiteter och en ”vi” och ”dem” diskurs återges konsekvent i artiklarna. När det kommer till vetenskaplig säkerhet och osäkerhet ställer sig både DN och NYT säkert till klimatförändringarna och detta görs genom citat från vetenskapsmän och statistik. Säkerheten präglas också av medvetenhet och god inblick i klimatförändringarna. Ansvarsutkrävandet i DN och NYT läggs till stor del på politikerna, dock utkräver NYT ett globalt ansvar och DN utkräver ett ansvar mot USA och Europa som Sverige i denna kontext står utanför. Nyckelord: Critical discourse analysis, climate, accountability, scientific certainty and uncertainty, identity, New York Times, Dagens Nyheter and climate policy

No description available.

I den här uppsatsen försöker vi ta reda på vilken av Sveriges rikstäckande tidningar mest prioriterade rapporteringen om dopning i samband med OS i Peking 2008. Vi vill också undersöka på vilket sätt problematiken beskrevs i respektive tidning. Den dissekerade perioden har vi delat in i före, under och efter OS för att se hur bevakningen skiljer sig åt mellan faserna. Mot slutet kontrollerar vi sen hur väl rapporteringen stämmer överens med teorier om nyhetsvärdering i andra sammanhang. Tidningarna som varit föremål för undersökningen är Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.   Vi gör undersökningen både kvantitativt och kvalitativt. Den kvantitativa studien går ut på att i varje tidning först mäta arean av den totala mängden OS-material för att sen göra en likadan mätning av enkom det material som behandlar dopning. Därefter dividerar vi ytan som berör dopning med den totala mängden OS-material för att få en andel att jämföra de övriga tidningarna utifrån. Alla areor räknar vi om till tidningssidor så att resultatet blir lättare att begripa och överskåda. I samband med mätningarna kontrollerar vi också på vilka sidor och var på sidorna materialet placerats. Vi uppfattar det som att materialet fått högre prioritet beroende på hur långt fram och hur högt det ligger.   Med den kvalitativa undersökningen vill vi veta hur dopningen gestaltas i tidningarna. Vi analyserar materialet utifrån en mall och söker främst svar på vilket intryck man får av läsningen och om problematiken beskrivs neutralt sakligt eller dramatiserande. Vi utgår också från den kvalitativa analysen när vi jämför innehållet med tidigare teorier om nyhetsvärdering.   Vår undersökning visar att Aftonbladet hade mest material om dopning både räknat i andel och antal sidor. Tidningen hade också tillsammans med konkurrenten Expressen flest sådana artiklar längre fram i sportsidorna. Bara Svenska Dagbladet köpte artiklar från nyhetsbyråer. En ranking över vilken tidning som fäste mest vikt vid dopningen skulle se ut såhär: 1. Aftonbladet (12, 4 sidor, andel 3, 8%) 2. Expressen (11, 5 sidor, andel 3, 5 %) 3. Svenska Dagbladet (5, 9 sidor, andel 2, 5 %) 4. Dagens Nyheter (3, 7 sidor, andel 1, 2 %)   Absolut mest material i andel hade samtliga tidningar under perioden före OS, säkerligen beroende på att sju ryska världsstjärnor i friidrott då avslöjades samtidigt för manipulerade urinprov. Absolut minst mängd hade tidningarna efter spelen.   De händelser som renderade mest dopningsmaterial var när flera idrottare från samma nation testat positivt eller misstänktes för att ha använt förbjudna preparat. Då kunde innehållet i artiklarna späckas med spekulationer kring om den reella eller misstänkta dopningen var systematiserad och organiserad från högre ort. Framför allt Ryssland och Jamaica råkade ut för dessa misstankar under den studerade perioden.   Vår jämförelse med teorier om nyhetsvärdering visar att också i rapporteringen om dopning ökar värdet ju mer en artikel handlar om elitpersoner och att det är av yttersta vikt för tidningarna att en dopad idrottares eventuella stjärnstatus tydligt framkommer. I likhet med teorier om vikten av närhet visade det sig att tidningarna, i synnerhet kvällspressen, var mycket angelägna om att på något sätt försöka anknyta dopningsmaterialet till närområdet, i det här fallet Sverige. Den knappa rapporteringen om OS och dopning under perioden efter spelen kan bero på att John McManus har rätt i att intresset för en händelse svalnar ju längre i tid man befinner sig från den. Medieforskaren Håkan Hvitfelt hävdade att händelser som kunde fogas till liknande händelser och därmed bilda ett tema hade betydelse för nyhetsvärdet. Så tycktes också ha varit fallet i tidningarnas försök att ständigt koppla ryska dopningsfall till gamla Sovjetunionen.   Intrycket materialet gav oss var att dopningen är mest omfattande i Ryssland och knappt förekommande i Sverige. Kvällstidningarna behandlade dopningen betydligt mer spekulativt och dramatiserande än morgontidningarna.