<p>Vi vill ta reda på hur kvinnliga pedagoger i förskolan fördelar talutrymmet och hur kommunikation/samspel ser ut mellan pedagog, flickor och pojkar. De frågeställningar som ligger till grund för vår studie är:</p><p>· Skiljer det sig i flickors och pojkars tilldelade talutrymme/uppmärksamhet i samling på förskolan. Är det så att pojkar får större talutrymme/uppmärksamhet?</p><p>· Finns det en medvetenhet hos pedagogen i hennes förhållningssätt/kommunikation/samspel/interaktion?</p><p>· Finns det skillnader i pedagogens uttryckssätt till flickor och pojkar vid tillsägelser och bekräftelse?</p><p>· Använder pedagoger lika/olika ordval, röstläge, tonfall, kroppsspråk gentemot flickor och pojkar?</p><p>I vår fallstudie har vi observerat pedagoger och barn genom videoinspelning och intervjuat pedagogerna angående genus och jämställdhet. Intervjuerna dokumenterades genom ljudupptagning. Vår studie visar att i kommunikationssammanhang skiljer sig flickor och pojkar åt. Det har visat sig att pojkar både tar och får mer utrymme.</p>

Vi vill ta reda på hur kvinnliga pedagoger i förskolan fördelar talutrymmet och hur kommunikation/samspel ser ut mellan pedagog, flickor och pojkar. De frågeställningar som ligger till grund för vår studie är: · Skiljer det sig i flickors och pojkars tilldelade talutrymme/uppmärksamhet i samling på förskolan. Är det så att pojkar får större talutrymme/uppmärksamhet? · Finns det en medvetenhet hos pedagogen i hennes förhållningssätt/kommunikation/samspel/interaktion? · Finns det skillnader i pedagogens uttryckssätt till flickor och pojkar vid tillsägelser och bekräftelse? · Använder pedagoger lika/olika ordval, röstläge, tonfall, kroppsspråk gentemot flickor och pojkar? I vår fallstudie har vi observerat pedagoger och barn genom videoinspelning och intervjuat pedagogerna angående genus och jämställdhet. Intervjuerna dokumenterades genom ljudupptagning. Vår studie visar att i kommunikationssammanhang skiljer sig flickor och pojkar åt. Det har visat sig att pojkar både tar och får mer utrymme.

Med utgångspunkt i teorier om genus och likabehandling kan det vara viktigt att studera skillnader i hur vi bemöter varandra utifrån kön. Forskning beskriver hur bemötande utifrån kön ofta verkar i det omedvetna och att det kan skapa skilda förutsättningar för individen. Syftet med denna studie är att studera hur den statliga myndigheten Skatteverket internt bemöter kvinnor och män och om det finns omotiverade skillnader i hur individer bemöts utifrån sitt kön. För att undersöka skillnader inom gruppen kvinnor respektive män har ett intersektionellt perspektiv anlagts för att studera eventuell betydelse av utländsk bakgrund. Studiens frågeställning lyder därmed: Finns det skillnader i Skatteverkets bemötande av kvinnor och män? Skiljer sig eventuellt bemötandet åt beroende på om den som hanterar ärendet själv är en kvinna eller man? Finns det skillnader i bemötandet av kvinnor respektive män beroende på om kunden har utländskt klingande namn eller talar svenska med brytning? Tidigare undersökningar hos Skatteverket som fokuserat bemötande ur ett genusperspektiv har funnit att bemötandet i vissa aspekter varit ojämställt på ett sätt som varit till fördel för män. Även kundens utländska bakgrund har varit av betydelse. Denna studie har genomförts på Skatteverkets huvudkontor i Solna på Avdelningen för användarstöd som arbetar med att ge stöd till anställda inom myndigheten runtom i landet. Materialet har samlats in genom strukturerade observationer som metod, i form av medlyssning på samtal mellan medarbetare och kund samt granskning av skriftliga ärenden. Underlaget har bearbetats i SPSS Statistics och legat till grund för bivariata analyser och korstabeller. Resultatet av studien visar att det inte finns några skillnader i medarbetarnas bemötande av kunderna med hänsyn till kön och utländsk bakgrund. Variationer som framkom var ej statistiskt signifikanta och kan därmed inte säkerställas. Studiens resultat kan vara en effekt av myndighetens aktiva arbete för ett jämställt bemötande. Det kan också ha att göra med att medarbetarna som observerades under studien till viss del hade kännedom om studiens syfte vilket kan ha påverkat det empiriska materialet.

Historiskt sett har olika undervisningsformer använts parallellt för olika samhällsgrupper i ämnet svenska. Syftet med denna uppsats är att analysera yrkesförberedande och högskoleförberedande läroböcker i svenska 1 på gymnasiet för att se hur ämnet svenska framställs i dessa utifrån olika svenskämnesperspektiv och undervisningstraditioner. Läroböckerna analyseras genom innehållsanalys. För att öka systematiken och objektiviteten i analysarbetet används ett så kallat observationsschema vilket innehåller ett antal frågor som ställs till samtliga läromedel. Resultatet visar att de flesta läroböckerna förmedlar ett ”erfarenhetsämne” och en ”normerande” tradition med inslag av ett ”färdighetsämne” och en ”faktabaserad” tradition. Detta resultat stämmer överens med tidigare forskning. Resultatet visar även att det inte finns någon större skillnad mellan yrkesförberedande och högskoleförberedande läroböcker. Detta går emot tidigare forskning som menar att yrkesförberedande gymnasielinjer representerar ett ”färdighetsämne” medan högskoleförberedande gymnasielinjer utövar ett ”bildningsämne”.

Studiens syfte var att undersöka observationsmaterialen Läsutvecklingsschema (Allard, Rudqvist & Sundblad, 2001), Relationsutvecklingsschema (Erixon et al. 2007) och Tidig registrering av språkutveckling (Espenakk et al. 2013) i förhållande till vad Lpfö98/10 tillskriver uppdraget. Genom att använda en kvalitativ innehållsanalys, med främsta fokus på observationspunkterna, var avsikten att synliggöra vilken språksyn som konstrueras i materialen ur ett en- och flerspråkigt perspektiv. Genom att använda Vallberg Roth och Månssons (2010) didaktiska frågor undersöktes materialet utifrån vem som bedömn, vad för något som ska bedömas och varför detta bör ske.Det sociokulturella perspektivet har agerat teoretisk ram för analysen. Resultatet visade att RUS (Erixon et al. 2007) och LUS (Allard, Rudqvist & Sundblad, 2001) har en teoretiskt liknande språksyn, som främst kan kallas interaktionell språksyn (Holm, 2009). Samlingsnamnet kännetecknar en syn på språk där kommunikationen och dess funktion är central. TRAS (Espenakk et al. 2013) som observationsmaterial presenterar snarare en strukturell språksyn (Holm, 2009). Häri anses delarna av språket vara viktiga för att inneha språkkompetens. I relation till Lpfö98/10 kan samtliga standardiserade material menas producera en normativ bild av hur barnet ska vara och hur dess utveckling ska framskrida, och därför inte vara förenliga med läroplanstexten. Särskilt gäller detta när det kommer till de flerspråkiga barnen, då både LUS (Allard, Rudqvist & Sundblad, 2001), RUS (Erixon et al. 2007) och TRAS (Espenakk et al. 2013) starkt normerar det svenska språket och ett västerländskt förhållningssätt till litteratur och dialog.

Syftet med studien är att studera lärares roll i den muntliga interaktionen i ämnet svenska i årskurs två. Utifrån syftet besvaras två frågeställningar som knyts samman med de sociokulturella begreppen stöttning och mediering, nämligen hur lärarna stöttar elevernas muntliga interaktion och vilka medierande redskap som används i klassrummen. Studien bygger på sex observationer i årskurs två som tar sin grund i ett redan färdigställt observationsschema som ger verktyg att observera muntliga interaktioner och lärmiljö utifrån 25 olika faktorer, varav 14 faktorer redovisas och analyseras i studien. Resultatet analyseras med hjälp av ett ramverk inom den sociokulturella teorin som innefattar begreppen stöttning och mediering. Resultatet av studien visar faktorernas förekomst i de observerade klassrummen utifrån hur vanliga de är. Resultatet visar att lärarna främjar interaktionen i klassrummet genom att exempelvis ställa öppna frågor, använda sig av rekvisita för att stärka språkliga yttranden samt bekräftar elevernas yttranden. Under alla observationer använder sig även lärarna av muntliga övningar i både par och mindre grupper. Utifrån resultatet framkom det dock att flertalet lärare inte använder sig av flera av de metoder som tidigare forskning visat vara främjande för elevernas muntlighet, exempelvis använder de sig inte tillräckligt av ett långsamt taltempo eller av pausering och de agerar inte heller som språkliga förebilder i önskad grad. En slutsats som kan dras av resultatet är att lärare bör skapa ytterligare medvetenhet om vilka metoder och strategier som bör finnas med i undervisningen för att främja den muntliga interaktionen i klassrummet.