Abstract “Not Another Poem…!” is a qualitative study about teaching literature at Upper Secondary School’s vocational courses. The aim of this study is to investigate how teachers of Swedish language select materials and how they conduct their work with Swedish literature in the first year of the Swedish syllabus. This study also investigates how students on vocational courses are, through the national curriculum (Gy2011), affected from a democratic perspective. Interviews with teachers, who are currently working with Swedish involving first year vocational students, make up the foundation in this study. Previous research, the national curriculum and data from Statistics Sweden (SCB) are presented and discussed together with the result from the interview study. The conclusion of the study shows that it is mainly the students’ level of knowledge that is the deciding factor regarding how the teachers work and what they include in their lessons. The content of the lessons is mixed, whilst the delivery is often conducted with collective reading of texts out loud, which allow the teacher to discuss the content of the text with the students. Classic literature is used but can advantageously be depicted through film, while short stories and teenage books are prevalent for reading.  The course objectives stated in the national curriculum indicate how a teacher in Swedish has different functions depending on whether they are teaching students on a vocational or theoretical course. The students inadequate reading skills arose as the main reason against a predicated literature canon. Views pro a canon was motivated with statements that it would have been good if all students got the opportunity to be acquainted with certain literature. / Sammandrag ”Inte en dikt till…!” är en kvalitativ studie om litteraturundervisningen på gymnasieskolans yrkesprogram. Syftet med studien är undersöka hur svensklärare på yrkesförberedande program väljer material och hur de jobbar med litteratur i svenska 1, samt hur läroplanen (Gy 2011) påverkar elever på yrkesförberedande program utifrån ett demokratiskt perspektiv. En intervjustudie med lärare i svenska 1 på yrkesförberedande program utgör grunden till arbetet. Tidigare forskning, Skolverkets styrdokument och siffror från SCB presenteras och diskuteras tillsammans med resultaten från intervjustudien. Resultatet visar att det är främst elevernas kunskapsnivå som ligger till grunden för hur informanterna jobbar och vad som inkluderas i litteraturundervisningen på yrkesförberedande program i svenska 1. Innehållet är blandat medan utförandet ofta sker med gemensam högläsning som ger läraren tillfälle att diskutera innehållet med eleverna. Klassiker förekommer men kan med fördel framställas genom film medan noveller och ungdomsromaner används för läsning. Examensmålen i styrdokumenten visar att en lärare i svenska på gymnasiet har olika roller beroende på om de undervisar på ett högskole- eller yrkesförberedande program. Elevernas bristande läsförmåga framkom som en motsägelse emot en fastlagd kanon samtidigt som åsikter för en kanon motiverades med att det hade varit bra om alla fick kännedom om viss litteratur.

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida högläsning påverkar elevers läsförståelse i kursen svenska 1 på gymnasiet samt hur gymnasieelever ser på högläsning som ett arbetssätt i svenskämnet. 38 elever som studerar på ett teoretiskt program deltog i undersökningen. Datainsamlingen bestod av en läsförståelseövning med en efterföljande kvantitativ åsiktsenkät samt en kvalitativ undersökning i form av en fokusgrupp. Resultatet visade att högläsningen till viss del påverkade elevernas läsförståelse negativt med färre producerade svar per elev än efter tyst läsning. Enkätsvaren påvisade att ungefär hälften av eleverna var likgiltiga inför arbetssättet, men flera för- och nackdelar togs även upp. Slutsatsen av studien är att högläsning kan användas i svenskämnet för att variera innehållet, men att elever i stor grad känner sig likgiltiga inför arbetssättet och elevernas läsförståelse påverkas inte till det bättre.

Audiobooks have become increasingly popular and accessible during the past couple of years. Concurrently, students’ reading comprehension has decreased. Therefore, teachers must work toward improving students’ reading comprehension but also relate to audiobooks as a phenomenon. Thus, this qualitative study aimed to explore similarities and differences between reading comprehension and listening comprehension through previous research, an examination of the course Svenska 1 and interviews with three professionals within the target area. The curriculum of Svenska 1 legitimises the use of audiobooks and does not specify the concept of reading, therefore allowing teachers to interpret whether audiobooks should or can be used. Although the input is of different characters in the two modalities, the phase of processing and comprehending is similar. Moreover, listening comprehension is a biologically primary ability and can suit students with a limited working memory. According to the findings of this study, students struggling with word decoding can linguistically assimilate more complex texts through the auditive modality. Hence, audiobooks can be used in educational purpose since they provide linguistic content and practice students’ empathy. However, listeners mainly extract the gist of a text. Therefore, they rely more on background knowledge and logic rules when reconstructing a text. Consequently, listening can burden students’ working memory and listeners sometimes miss the intended meaning of a text. Finally, background knowledge, motivation, strategies and word decoding are what researchers believe to be most important for reading comprehension. Even more skilled readers need to practice their decoding skills and therefore a recommendation is to teach decoding parallel to knowledge acquisition, which can be provided through audiobooks.

Arbetets syfte är att undersöka på vilka grunder musik bör användas som redskap i svenskundervisning. I ämnesplanen för svenska 1 finns flera formuleringar som stödjer lyssnandet samt att eleverna ska kunna hantera flera olika medier. Användandet av musik går ifrån den traditionella ”läsa-skriva”-ramen vilket gör att det kan finnas motstånd mot denna typ av estetisk läroprocess. Vårt mål med undersökningen är att visa att musik som medel kan användas i svenskundervisning utan att försämra elevernas slutresultat. Musikens pedagogiska fördelar har belagts av flera forskare. För att styrka dessa fördelar har vi använt oss av relevant litteratur från Sundin (1998), Sundin (1995), Scheid (2009) Steinberg (1994) och Wiklund (2009). Vår förhoppning är att visa musikens motiverande effekt. Litteratur som rör motivation hämtades från Dysthe (2008) och Hugo (2011). Vår undersökning utgår från en text och två undervisningspass. I det första passet analyserade eleverna texten utan musik och i det andra analyserade de samma text med musik. Detta skede observerades och elevernas svar på analyserna följdes upp med individuella intervjuer av fyra på förhand utvalda elever. Det sammanställda resultatet visade att ingen informant gjorde sämre ifrån sig med musikens inträde, däremot gjorde en elev en bättre analys. Tre elever ansåg att musiken gjorde undervisningen mer intressant. En elev uppfattade musiken som störande, men påpekade att det troligtvis berodde på hans ovana att använda musik i undervisningen. Musikens positiva effekter visades tydligast i elevernas resonemang kring deras engagemang inför uppgiften, samtidigt som inget slutresultat försämrades.

Syftet med undersökningen har varit att se hur användningen av skönlitteratur ser ut i Svenska 1. Genom att fokusera på lärarnas val och tankar har jag undersökt vilka titlar som arbetas med i klassrummet inom Svenska 1, samt vilka pedagogiska aspekter som ligger till grund för de litterära val lärarna gör. Mina frågeställningar har varit Vilka skönlitterära författare och verk används i Svenska 1? Går det att tala om en kanon? samt Vad är det som ligger till grund för valet av skönlitteratur i Svenska 1? Vilka är de didaktiska utgångspunkterna? Undersökningen bygger på två typer av metoder. En kvantitativ enkätundersökning med 34 svarande som genomförts via en Facebookgrupp för svensklärare. Samt en kvalitativ intervjuundersökning då jag intervjuat två lärare. Dessa två metoder kompletterar varandra i och med att enkätundersökningen bidrar med underlag och intervjuerna kan fylla i eventuella frågor. Det finns ett antal begrepp som använts vid flera tillfällen i uppsatsen som jag anser behövs förtydligas. Jag har bland annat valt att diskutera begreppet kanon eftersom att jag upplever kanon som ett viktigt begrepp för att kunna undersöka och diskutera skönlitteratur i skolan. I undersökningen presenterar jag Lars Brinks diskussion kring kanon och refererar även till Harold Bloom. Jag har definierat begreppet ungdomslitteratur och har då använt mig av nationalencyklopedins definition. För att relatera min undersökning till tidigare forskning har jag har utgått ifrån Lars Brinks undersökning från 2006 där han undersökt hur lärare värderat olika aspekter när de valt sin litteratur. Han beskriver hur en av de aspekter som lärare upplever som viktigast är om boken tillhör en kanon. Han kommer även fram till att aspekter som eleverna enkelt kan relatera till hamnar längre ner på listan, som exempelvis ungdoms- och populärlitteratur. Jag har också använt mig av Ingrid Mossberg Shüllerqvists forskning som också bygger på lärares syn på litterära val i klassrummet. Hennes resultat skiljer sig från Brinks och hon kommer fram till att de lärare hon intervjuat menar att de blir mer och mer elevorienterade när de väljer bokval och att de upplever att populär- och ungdomslitteraturen får en allt större plats i skolan.  Två ytterligare forskare som jag valt att förhålla mig till är Birgitta Bommarco och Gunilla Molloy, de har båda ett fokus på varför man ska läsa och hur elever ska läsa för att kunna ta till sig av litteraturen på ett så bra sätt som möjligt. De båda lyfter att lärare gärna läser med elever för att uppmuntra till mer läsning, samt att eleverna lär sig bäst om de har möjlighet att relatera till litteraturen, Bommarco menar därför att det är viktigt att läraren väljer litteratur tillsammans med eleverna. När jag relaterar mitt resultat till den tidigare forskningen går det att hitta både likheter och skillnaden. Min första frågeställning löd: Vilka skönlitterära författare och verk används i Svenska 1? Går det att tala om en kanon? Resultatet visar att det är en stor variation på vilka böcker som används. Bland de 34 lärarna som besvarade enkäten nämndes det att de sammanlagt arbetat med 43 böcker det senaste året. Det framgick även att det vanligaste alternativet för Svenska 1 var att eleverna själva fick välja böcker. Detta beskrev även en av de två lärare jag intervjuat. Hon motiverade detta genom att förklara att hon vill att läsningen i Svenska 1 ska vara inbjudande och uppmuntra till mer fortsatt läsning. Resultatet liknar därför Mossberg Shüllerqvists som menar att lärare tenderar till att ha en mer elevorienterad litteraturlista. Mitt resultat visade också att de 29 av de 43 nämnda titlarna var böcker som jag anser kunde klassas som populärlitteratur. Även många av de titlar som blev nämnda vid fler än ett tillfälle kunde klassas som populärlitteratur vilket visar på att populärlitteratur var vanligt förekommande i klassrummet. Mitt resultat visade även på att en del klassiker användes, men inte i samma höga utsträckning och av lika många lärare. Många lärare berättade också att de arbetade mer med klassikerna i senare Svenska 2. Även om det framgick att lärare hade ett klassikertänk i bakhuvudet när de valde litteratur är det tydligt att en varierad litteraturlista som anpassats till klassen är mer viktig än att läsa tunga klassiker tillsammans med eleverna i Svenska 1. Min andra frågeställning undersöker vad det är som ligger till grund för valet av skönlitteratur i Svenska 1? Där stämmer mitt resultat inte helt överens med Lars Brinks. Jag lyckades skapa följande nio kategorier utifrån mitt resultat: Elevernas intresse, elevernas förkunskaper, koppling till kursplan, tillgänglighet, tankeväckande, lärarens intresse, klassikertänk, litterär kvalité och tillgång till material. Jag kunde även dela in dessa i tre överkategorier: praktiska, elevorienterade och kanonorienterade. Det framgick att det var de mer elevorienterade, som elevernas intressen eller elevernas färdigheter som upplevdes som mest viktiga bland lärarna. Sedan kom de mer praktiska som huruvida texterna gick att arbeta med i klassrummet i relation till kursplan eller om de fanns i klassuppsättning. Den överkategorin som var minst viktig är den jag valt att kalla kanonorienterad, alltså huruvida boken klassas som en klassiker eller om det är en bok av ”god kvalité”. Mitt resultat är emellertid inte helt enhetligt. Det är nämligen en av de intervjuade lärarna som menar att den viktigaste aspekten när hon väljer litteratur är om den finns i klassuppsättning. Samma lärare värderar också om det finns färdigt arbetsmaterial till boken väldigt högt. Detta skulle kunna bero på att hon är relativt nyexaminerad då den andra intervjuade läraren menar att det blir enklare att använda sig av olika böcker med tiden och att erfarenheten gör att hon vågar testa olika typer av böcker. Jag upplever ändå att det går att se ett resultat som visar att det fokus på kanon som Brink visar i sin undersökning från 2006 inte längre förekommer på samma sätt år 2018 utan att det idag finns ett större fokus på att anpassa läsningen efter eleverna.

Syftet med denna uppsats är att se skillnaderna mellan de nya ämnesplanerna i Svenska jämför med de nuvarande kursplanerna. Det är även att se skillnaden mellan betygsskalorna IG-MVG och F-A.           Metoden som jag använt mig av är en komparativ textanalys där jag jämfört de olika kursplanernas motsvarigheter i de nya ämnesplanerna samt de två olika betygskalorna. Jag har dessutom genomfört en intervju med en informant som spelades in samt transkriberats.           I denna uppsats har jag kommit fram till att det finns skillnader mellan kursplanerna och de nya ämnesplanerna i Svenska, speciellt i Svenska 1 och Svenska 3. I Svenska 1 har det kommit att bli mer stoff som ska arbetas med under terminen och Svenska 3 har fått ytterligare 50 poäng vilket leder till en större kurs. Den största skillnaden i alla tre nya ämnesplanerna är att litteraturen har blivit mer förtydligad, vad det är som eleven ska läsa och från vilka epoker och författare.           Den stora skillnaden mellan de olika betygskalorna är enligt min mening inte kunskapsnivåerna utan det är just betygen D och B och därför är det är rimligt att bedömningen blir mer rättvis enligt mig.

I denna uppsats undersöks meningsbyggnad i elevtexter. Ett första syfte är att undersöka skrivutvecklingen under gymnasietiden vilket görs genom en jämförelse av meningsbyggnaden i texter skrivna inom ramen för Svenska 1 och Svenska 3. Ett andra syfte är att relatera meningsbyggnaden till texternas betyg. Undersökningsmaterialet består av 32 elevtexter från det nationella provet i svenska för årskurs 1 och 3 på gymnasienivå och dessa är jämnt fördelade på betygen E och A. Metoden är både kvantitativ och komparativ i sin utformning där variabler beräknas och jämförs i förhållande till årskurs och betyg. De variabler som undersöks är textlängd, antal grafiska meningar, grafisk meningslängd, antal syntaktiska meningar, syntaktisk meningslängd, andel sammanfallande grafiska och syntaktiska meningar, syntaktisk meningstyp, bisatsfrekvens, bisatstyp, fundamentslängd och fundamentstyp. Då materialet också innehåller speciella konstruktioner undersöks också meningsfragment, satsradningar, referat, citat och dubbla fundament i elevtexterna. Resultatet visar att undersökta meningsvariabler i förhållande till årskurs och betyg uppvisar flera olika tendenser. Vissa variabler, såsom grafisk och syntaktisk meningslängd, fundamentslängd och bisatsfrekvens, uppvisar inga tydliga utvecklingslinjer i förhållande till betyg och årskurs medan variabler såsom textlängd och fundamentstyp verkar kunna kopplas till elevers skrivutveckling. Samtidigt fastställs att samtliga konstruktioner av speciell karaktär, såsom förekomst av meningsfragment, satsradningar, citat, referat och dubbla fundament, kan kopplas till elevers skrivutveckling under gymnasiet. Även om undersökningen visar blygsamma tendenser på gruppnivå för vilka variabler som verkar spela roll för skrivutveckling under gymnasiet kan det konstateras att det krävs kompletterande undersökningar av kvalitativ karaktär för att fullständigt få förståelse för hur elevers skriftspråk utvecklas under gymnasietiden.

I denna uppsats undersöks och jämförs två läromedel för kursen Svenska 1, varav ett är avsett för högskoleförberedande klasser och ett för yrkesförberedande. Uppsatsens syfte är att granska huruvida det finns innehållsliga skillnader mellan läromedlen och vad dessa i sådana fall kan bero på. Vidare är ett delsyfte att jämföra läromedlens innehåll med läroplanen och se huruvida eleverna har samma chans att nå målen oavsett läromedel. För att svara på uppsatsens syfte har en innehållsanalys använts för att systematiskt välja ut och bearbeta materialet. Läromedlen har kodats enligt olika slags skillnader, vilket gjorde att ett mönster i innehållsliga skillnader framkom. Undersökningen visar att det finns skillnader mellan läromedlen. Överlag är innehållet i yrkesboken förkortat och uteslutet i jämförelse med den högskoleförberedande läroboken. Den mer omfattande högskoleförberedande läroboken bör bidra med en bättre förberedelse för högre betyg. Uppsatsens slutsats är att läromedlen som undersökts har olika fokus och syfte, vilket medför konsekvenser för eleverna. De högskoleförberedande elevernas lärobok har ett tydligt fokus på kunskapskontroll och det nationella provet. Eleverna får omfattande information om de ämnesområden som behandlas och de får mycket detaljerande arbetsgångar för lärobokens slutuppgifter. Yrkeseleverna får mindre omfattande information om ämnesområden, sämre förberedelse för att genomföra slutuppgifterna i läroboken och inte samma förberedelse inför nationella provet. Istället förbereds yrkeseleverna för ett kommande yrkesliv och har tillägg av innehåll som verkar syfta till att vara roliga.

I den här uppsatsen behandlas språkriktighet i elevtexter som har tilldelats betygen E och F. Syftet med undersökningen är att belysa eventuella samband mellan förekomsten av språkriktighetsfel och betyget som elevtexterna har fått. Materialet för undersökningen är tio elevtexter som har tilldelats betyget E, samt tio elevtexter som har tilldelats betyget F. Samtliga texter kommer från den skriftliga så kallade c-delen av det nationella provet i gymnasiets Svenska 1. Undersökningen inleds med en kvantitativ variabelanalys där stavfel, felaktiga val av ordformer och interpunktionsfel räknas. Utifrån resultaten från variabelanalysen utförs sedan en kvalitativ jämförelse där ett fåtal texter fungerar exemplifierande. Resultaten visar att F-texterna i undersökningen innehåller större andelar stavfel än E-texterna. De innehåller även något större andelar felaktiga val av ordformer och interpunktionsfel, men här är skillnaderna mellan E- och F-texterna mycket små. Den kvalitativa jämförelsen visar också att språkriktigheten verkar ha varit en bidragande orsak till att några av F-texterna har tilldelats ett F i betyg, men att andra F-texter har tilldelats ett F av andra orsaker. Slutsatsen är att vissa skillnader i språkriktighet finns mellan E- och F-texter, samt att språkriktigheten fortfarande verkar spela in vid betygsättning, men för att resultaten ska bli statistiskt säkerställda behövs ett större material.

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett läromedel som är anpassat för både ämnena Svenska och Svenska som andraspråk hanterar kunskapsmålen för momenten tala och skriva i kursplanerna för Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1 i gymnasieskolan. Analysen av läromedlet har genomförts genom en jämförande närläsning av innehållet i läromedlet och innehållet i kursplanerna. Det viktigaste resultatet i studien är att ingen av elevgrupperna får samtliga kursmål tillgodosedda. Målen för skriftlig framställning tillfredställs, men resterande mål möts enbart delveis eller inte alls för respektive grupp. Det som saknas i läromedlet är för ämnet Svenska 1 argumentationsteknik, prestationsteknik samt träning i den retoriska processen. För ämnet Svenska som andraspråk 1 saknas stoff om strategier för att göra sig förstådd och förstå, men också hur språkliga koder kan användas i olika kommunikationssituationer saknas i läromedlet.