Studiens avsikt var att få fördjupad kunskap i hur digital teknik kan fungera som verktyg för naturvetenskapligt lärande i förskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats med ett mindre antal barn som var i åldern fyra och fem. Barnen som medverkade i studien fick utforska vattenmolekylers storlek och rörelse med hjälp av Ipad, digitalt mikroskop och en lek där barnen fick dramatisera vattenmolekylens rörelse. Efter aktiviteterna analyserades barnens förändrade kunskaper gällande fenomenet fasförändring. Slutligen visade resultatet att digitala verktyg kan fungera som ett hjälpmedel för att utveckla en förståelse för vattenmolekylers storlek och rörelse. Avgörande faktorer för att nå det förändrande kunnandet hos barnen var interaktion med förskollärare samt lärande lekfulla aktiviteter som komplement till de digitala verktygen.

Bakgrund: Flerspråkighet är ett faktum i dagens samhälle och därmed i dagens förskolor. Detta faktum innebär att nästan vart femte förskolebarn använder fler än ett språk dagligen. Viktigt att tänka på är att förskolan är det första, och kanske det enda, mötet med det svenska språket för en del barn. Därmed lyfts arbetet med det svenska språket fram som en central del i det pedagogiska arbetet. Forskning visar att förstaspråksutvecklingen stödjer och berikar andraspråksutvecklingen, vilket belyser vikten av att även aktivt arbeta med barnets förstaspråk i verksamheten. Studien belyser vad en flerspråkig förskola innebär, vikten av pedagogers stöttning i flerspråksutvecklingen samt problematiserar förekommande föreställningar om flerspråkighet och dess konsekvenser för flerspråksutvecklingen Syfte: Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur pedagoger uttrycker sig om flerspråkighet i förskolan samt vad det innebär i det pedagogiska arbetet. Metod: I studien har vi använt oss av kvalitativ metod i form av semistrukuterade intervjuer. Intervjuerna genomfördes utifrån tre olika konstellationer; parintervju, panelintervju och gruppintervju. Tre förskolor ingår i studien, där sammanlagt sex verksamma pedagoger deltog i undersökningen. Resultat: Resultatet i studien har analyserats utifrån följande analysbegrepp; kulturella redskap, mediering, stöttning och språkande. Resultatet visar att samtliga pedagoger uttrycker att de förespråkar och aktivt arbetar för en språkande och mångkulturell förskola, där flerspråkighet ses som en tillgång och ett viktigt kulturellt redskap. Vidare uttrycker sig pedagogerna om sig själva som ett av de viktigaste redskapen för att stötta barnets språkutveckling. Resultatet visar att samtliga pedagoger lyfter att en flerspråkig förskola ska präglas av en språkande vardag med ett lustfyllt, nyfiket och öppet klimat. Pedagogerna uttrycker en svårighet i kommunikation med både barn och vårdnadshavare när de inte behärskar ett gemensamt språk. Modersmålspedagogen lyfts fram som ett betydelsefullt språkligt och medierande stöd i den flerspråkiga förskolan och kan fungera som en "bro" i samspelssituationer.

Studiens syfte är att undersöka förskolepedagogers arbets-, och förhållningssätt till flerspråkiga barn i förskolan. För att besvara syftet använde vi oss av följande frågeställningar: Hur arbetar förskolepedagoger med flerspråkighet i förskolan? Vilket förhållningssätt har pedagoger i arbetet med flerspråkiga barn? För att få svar på våra frågeställningar gjorde vi en kvalitativ intervjustudie på två mångkulturella förskolor. Vi intervjuade tre förskollärare och två barnskötare. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som utgår ifrån att barn lär sig i samspel och kommunikation med andra. Studiens resultat visar att kommunikation och interaktion är en förutsättning för flerspråkiga barns språkliga utveckling. Vi har även kommit fram till att pedagogers goda relationer och bemötande till det flerspråkiga barnet ökar barnets möjligheter till att medverka i förskolan. I studien framkommer även att samarbetet med vårdnadshavare ger positiva effekter i flerspråkiga barns språkutveckling. Därmed visar studieresultatet förskolornas likheter och skillnader i arbetet med flerspråkighet i förskolan.

Att lärare ska arbeta med högläsning i undervisningen är inte något som tydligt skrivs in i läroplanen, trots de fördelar som arbetet med högläsning har. Det kan därför vara intressant att undersöka hur lärare förhåller sig till arbetet med högläsning i undervisningen, fast att det inte finns med i läroplanen. Denna studie har därmed i syfte att få nya insikter inom svenskämnets didaktik och bidra till eventuell kunskapsutveckling inom läraryrket genom att undersöka lärares resonemang kring arbetet med högläsning i undervisningen samt dess betydelse för elevers språkutveckling. För att kunna uppnå detta utgår arbetet från dessa två frågeställningar: Hur resonerar lärare när det kommer till arbetet med högläsning i klassrummet? och Hur resonerar lärare om högläsningens roll och betydelse för språkutveckling? Studien är av kvalitativ metod i form av sju semistrukturerade intervjuer, där sex intervjuer är gjorda via mejl och en är genomförd muntligt. Resultatet visar att lärare väljer högläsningsböcker som kan knytas till ett tema som klassen eller arbetslaget arbetar med samt böcker som är intressanta för elever och lärare. Vidare visar resultatet att arbetet med högläsningsböcker ofta består av ett för-, under- och efterarbete. Lärarna påpekar dessutom att de är medvetna om högläsningens påverkan på elevers språkutveckling. Resultatet tolkas därefter utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med Vygotskys begrepp den proximala utvecklingszonen och Bruners begrepp scaffolding, i centrum. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den tidigare forskningen som bland annat säger att högläsningen bör ges utrymme i läroplanen, så att lärare kan arbeta med högläsning med gott samvete. I diskussionen förs resonemang om att lärare inte behöver bortprioritera viktiga moment endast för att de inte skrivs in i läroplanen, utan att de förväntas använda sig av vetenskap och beprövad erfarenhet för att ständigt utveckla sin undervisning.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling och lärmiljöns betydelse i förhållande till barns språkutveckling. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Analysen har genomförts ur ett sociokulturellt perspektiv där närmaste utvecklingszonen, artefakter, samspel och mediering är centrala begrepp i studien. I resultatet framkommer det att förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling präglar hela dagarna i verksamheten, från planerade språkaktiviteter till att ta tillvara på varje situation under dagen. De ser miljön som betydelsefull och använder den för att främja barns språkutveckling. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt till flerspråkiga barn inte skiljer sig nämnvärt gentemot enspråkiga barn. Det handlar även om en medvetenhet, att vara närvarande för att kunna vägleda, stötta och bekräfta barnet i alla språk. Lärmiljön ses som en tredje pedagog och den används för att skapa samtal och diskussioner mellan barnen.

The aim of this study is to investigate how chemistry teachers at secondary school anduniversities work with learning strategies and models of perception. This thesis leans on theworks of Lev Vygotskij and his likes but also on the theory of conceptual metaphors by GeorgeLakoff and Mark Johnson as a tool to analyze the collected data.The Empirical data that this study is based upon have been collected through semi-structuredinterviews with teachers as primary respondents.The study has resulted in a two practical assignments for secondary school which are builtaround the concept of open assignments. This thesis has also generated a suggestion for a newstructure of the bachelor programme in chemistry at KTH.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka anställdas upplevelse av personalutbildning i form av e-lärande. Detta mynnade ut i tre frågeställningar där fokuset låg på vilka kunskaper anställda fick från utbildningarna, på vilka sätt de erhöll kunskaperna samt på vilka sätt dessa kunskaper användes i det dagliga arbetet. Personalutbildning i form av e-lärande ansågs relevant att studera med anledning av den ökade digitaliseringen i samhället. Urvalet bestod av sex anställda vid en butik i en företagskedja som använder sig av personalutbildning i form av e-lärande. För att behandla frågeställningarna genomfördes sex semistrukturerade telefonintervjuer med informanterna som sedan transkriberades. Resultatet analyserades genom en tematisk analys samt med utgångspunkt i Säljös (2014) perspektiv på det sociokulturella lärandet och tillhörande begrepp. Resultatet visade på en genomgående positiv upplevelse av utbildningsformen. Informanterna beskrev att de erhöll kunskaper om produkter, försäljning samt administration och säkerhet genom att använda videor från utbildningarna som redskap för att lära sig. Att erhålla kunskaper från utbildningarna och dess tillhörande videor beskrevs underlättas av att de var enkla att förstå och användarvänliga i sitt upplägg. Att diskutera innehåll med kollegor beskrevs även det som ett sätt att erhålla kunskaper från dessa personalutbildningar. Kunskaper kunde sedan används i det dagliga arbetet i säljsamtal med kunder och genom att de delade med sig av kunskapen till kollegor.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare och barnskötare förhåller sig till barns personliga integritet i förskolan för att främja barns lärande. Det är en kvalitativ studie och empirin producerades genom att använda semistrukturerade intervjuer som metod. Studien består av två delstudier, Delstudie 1 som utgick från intervjuer med fyra förskollärare och Delstudie 2 som utgick från intervjuer med fyra barnskötare. Informanterna kom från tre kommunala förskolor inom samma kommun. Intervjuerna genomfördes och analyserades på samma sätt i de två delstudierna. Studien utgick från det sociokulturella perspektivet och de centrala begreppen som användes i analyserna var: Mediering, scaffolding och proximala utvecklingszonen. Det huvudsakliga resultatet är att pedagogerna i förskolan respekterar barnens personliga integritet och uppmuntrar till lärande genom språket. Språket används både för att undervisa och stötta barnen i att lära sig om sin rätt till integritet och för att främja annat lärande samtidigt som den personliga integriteten respekteras. Resultatet visade även att barnens rätt till personlig integritet i att själva avgöra om de vill vara med på dokumentation inte alltid tas hänsyn till samt att lärandet som dokumentationsarbetet skulle kunna ge barnen förbises. Dessa resultat blir framförallt synliga när avsikten med dokumentationen görs av andra anledningar än enbart för barnens skull.

Studiens syfte är att ta reda på hur några förskollärare beskriver sitt arbete med språkutveckling i förskolan och hur de planerar sin fysiska lärmiljö. I studien har en kvalitativ forskningsansats använts och som datainsamlingsmetod har semistrukturerade intervjuer utförts. Studiens riktning har gått ur ett sociokulturellt perspektiv och begrepp som nämns är proximala utvecklingszonen, scaffolding, mediering och appropriering. I resultatet synliggörs vikten av att vara en närvarande förskollärare och att det gäller att fånga upp lärandesituationer eftersom den språkliga utvecklingen sker hela tiden i det vardagliga samspelet. Den fysiska lärmiljön är av betydelse då pedagogerna behöver utforma platser utefter barns intressen, som fångar upp deras nyfikenhet och kan bjuda in till samspel. Slutsatsen är att det språkfrämjande arbetet pågår hela tiden och inte enbart vid planerade aktiviteter, att som förskollärare ta tillvara på de spontana tillfällena där barn visar intresse och att hela tiden vara medveten om sitt eget språkbruk.

Studiens syfte var att undersöka hur åtta förskollärare beskriver sitt förhållningssätt till alla barn för att ge dem möjligheter till att utveckla sitt lärande, samt vilken betydelse förhållningssättet har för barnen. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsansats, där den valda metoden var att genomföra åtta semistrukturerade intervjuer. Resultatet tematiserades och analyserades med stöd av det sociokulturella perspektivet. Resultatet visade att förskollärarna behöver tänka på hur de agerar i barngruppen för att alla barn ska få en likvärdig utbildning. Studiens slutsats synliggör att förskollärarens förhållningssätt är betydelsefullt för barnens utveckling och lärande, men att de behöver förhålla sig till och bemöta barnen genom att vara stöttande, näravarande, utmanande samt se varje barn som kompetetna individer.