SammanfattningBakgrundHögläsning har förekommit mellan den vuxna och det lilla barnet i flera hundra år. Förskolan har haft högläsning som företeelse under en lång tid men det är på senare tid som forskning har visat högläsningens betydande roll för barns utveckling. Forskning visar också att samspel har en betydande roll för barns utveckling och högläsning möjliggör detta. Genom högläsning kan människor utbyta tankar och erfarenheter om det lästa. Förskolan utgör en viktig roll för högläsningen då det förekommer allt mindre i hemmen.SyfteStudien syftar till att undersöka förekomsten av högläsning och vilka motiv som finns bakom detta i förskolan.MetodMed hjälp av kvalitativ metod intervjuades sex verksamma förskollärare på en förskola. Öppna intervjufrågor användes och frågorna delades upp under två huvudrubriker. En pilotstudie gjordes och missivbrev skickades ut för att öka tillförlitligheten i studien. Svaren på intervjufrågorna har bearbetats och analyserats i relation till bakgrunden i arbetet.ResultatPedagogernas avsikter med högläsning visade sig vara för att varva ner efter maten och få en lugn och mysig stund tillsammans med barnen. Barnens intresse och behov styrde många gånger de tillfällen då det förekom högläsning under dagen. De hade även en del andra tankar kring högläsning såsom att det utvecklar ett flertal olika dimensioner hos barnen. Under intervjuerna framkom det att förskollärarnas kunskaper om högläsning inte styrde användandet i verksamheten. / Program: Lärarutbildningen

BAKGRUND: Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi upplevt att arbetet med barnlitteraturen skiljer sig mycket från pedagog till pedagog. Vi är därför intresserade av hur några pedagoger uppfattar arbetet med barnlitteraturen och hur de använder sig av denna. Vi har i vår bakgrund skrivit om vad olika författare och tidigare forskning säger om barnlitteraturens betydelse och sedan försökt koppla det till vår resultatdiskussion.SYFTE: Syftet är att undersöka hur några pedagoger tänker och resonerar kring barnlitteratur och arbetet med den i sina barngrupper, samt att undersöka hur deras arbetsmetoder kring barnlitteratur kan se ut.METOD: Vi har valt den kvalitativa metoden intervju för att ta reda på hur några pedagoger resonerar kring barnlitteratur. Studien innefattar sex pedagoger ifrån tre olika förskoleklasser, tre stycken är utbildade fritidspedagoger och tre stycken är utbildade förskollärare. Alla pedagoger arbetar även i fritidsverksamheten.RESULTAT: Vårt resultat visar på pedagogernas tankar kring barnlitteraturen och även vilka arbetsmetoder de använder. Det har framkommit att pedagogerna upplever att barnlitteratur är ett område som ingår i många andra ämnen och är grunden för vidare kunskapsutveckling. Pedagogerna talar om hur barnlitteratur kan hjälpa barnen med deras läs- och skrivutveckling och att det är viktigt att som pedagog fånga barnens intresse för att barnen ska uppleva att det är roligt och lustfyllt att kunna läsa och skriva.

Bakgrund:Det är viktigt att barn får en tillgång till mycket böcker i förskoleklassen. Med böckernashjälp kan barns utveckling stimuleras. I bakgrunden beskriver vi tidigare forskning omskönlitteraturens betydelse inom olika områden för barns utveckling.Syfte:Undersökningens syfte är att belysa några pedagogers tankar om vilken avsikt de har medskönlitteraturen i verksamheten.Metod:Studien gjordes genom sex kvalitativa intervjuer med pedagoger från olika förskoleklasser.Resultat:Studien visar att förskollärare använder skönlitteraturen som ett pedagogiskt verktyg medflera olika avsikter i förskoleklassen. I första hand använder pedagogerna litteratur för attfrämja barns språkutveckling och fantasi och för att utveckla barns empatiförmåga. Böckeranvänds också i verksamheten till en viss del för att skapa föräldrasamverkan. Att ha en mysigstund tillsammans med barnen kring böcker är en annan avsikt pedagogerna har.

BakgrundHögläsning betraktas ur ett språkfrämjande perspektiv, med Vygotskijs teorier om språk, tänkande, lärande och utveckling som grund. Dessutom bearbetas högläsning i förhållande till olika styrdokument, internationella undersökningar av barns kunskaper i svenska språket samt internationell forskning om högläsningens betydelse för barns språkutveckling ur ett sociokulturelltperspektiv. Studien fördjupar sig dessutom i högläsning som arbetsmetod, samt betydelsenoch användning av boksamtal i samband med läsning.SyfteIntervjustudiens syfte är att undersöka hur pedagoger på en förskola beskriver sitt arbete med läsning för att främja barns språkliga och individuella utveckling.MetodStudien är av kvalitativ art och genomförs med hjälp av halvstrukturerad intervju för att få fram pedagogers uppfattningar om sitt arbete med läsning.ResultatDet dagliga samtalet med barn finns närvarande i alla situationer på förskolan och är viktigt att ta tillvara på. Pedagogerna har stor medvetenhet om att det dagliga samtalet bidrar till utvecklingav barns ordförråd, samt deras förmåga att uttrycka tankar och känslor. Läsning sessom betydelsefullt för såväl barns språkutveckling som för utveckling av andra kompetenser som anses vara viktiga för barns individuella utveckling. Pedagogerna ser språket som grunden till allt, ett kommunikationsmedel som människan inte klarar sig utan. / Program: Lärarutbildningen

BAKGRUND: I bakgrunden belyser vi språkets betydelse för barns utvecklingutifrån olika forskares perspektiv. I en sammanfattning av läroplanenfår vi ta del av hur pedagoger i förskolan ska gå till väga för att se tillvarje barns utveckling. Här presenteras även observationsmaterialetTidig Registrering Av Språkutveckling – TRAS.SYFTE: Syftet är att undersöka vilka erfarenheter några pedagoger har av attanvända Tidig Registrering Av Språkutveckling - TRAS i förskolansverksamhet.METOD: Vi har i vår undersökning använt oss av kvalitativ metod med intervjusom redskap. I vår undersökningsgrupp har det ingått tio pedagogerfrån förskolans verksamhet. Intervjuerna har spelats in på diktafon föratt sedan transkriberas.RESULTAT: Pedagogerna som intervjuades berättade om sina upplevelser ocherfarenheter kring att arbeta med materialet TRAS. Arbetet medTRAS har lett till att många pedagoger har fått mer kunskap kringspråkets betydelse och en mer strukturerad verksamhet. I resultatetframkommer språkets betydelse för barns fortsatta utveckling.

Syftet med studien var att undersöka om och i så fall hur några musiklärare använder musikundervisningen som ett verktyg för språkutveckling i årskurs 1. Detta skedde utifrån tre aspekter: musikundervisning för att främja språkutveckling, språkutvecklande arbetsformer i musikundervisningen samt musikundervisningens möjligheter till språkutveckling hos andraspråkselever. Studien tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och ett didaktiskt perspektiv. Datainsamlingen har skett genom intervjuer med åtta musiklärare verksamma i grundskolor i en mellanstor kommun i Mellansverige. Resultatet visade att samtliga musiklärare anser att elevernas språkutveckling främjas av musikundervisningen, även då dessa inte aktivt planerar för detta i första hand. Eleverna fick i musikundervisningen möta och öva på språkliga byggstenar, som exempelvis kopplingen mellan fonem och grafem, rimord, textriktningen, ordförståelse, nya begrepp, ordföljd, fantasi och inre bilder. Denna övning skedde genom sång, rörelser och ordlekar. Vidare menar musiklärarna att andraspråkselever övar på det svenska språkets ordföljd och betoningar genom sång samt på ordförståelse genom samtal kring sångtexter. Musiklärarna menar även att andraspråkselevers språkliga självförtroende främjas av deltagande i musikundervisningen. Elevernas språkutveckling, menade musiklärarna, påverkades av musiklärarnas didaktiska val och interaktionen i undervisningen. Studien kommer fram till att det finns många likheter mellan musikundervisningen och svenskämnets kursplan för årkurs F-3. Vi diskuterar musikämnets språkutvecklande möjligheter och om dessa är så stora som musiklärarnas uttalanden visar. Vidare diskuteras huruvida musikämnet bör få större utrymme i elevernas undervisning samt i lärarutbildningen. Vi ser även möjligheter för äldre åldersgrupper och nyanlända att ta del av språkutvecklande arbete via musikundervisning.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur nyanlända barns placering, mottagning, inkludering och språkutveckling sker utifrån verksamhetsansvariga och förskollärares perspektiv i tre olika förskolor, med utgångspunkt i det interkulturella förhållningssättet och perspektivet samt den sociokulturella teorin. I den sociokulturella teorin är den pedagogiska teoretikern Vygotskjis teorier centrala. Barn anses vara sociala aktörer i förhållande till sin omvärld och lärandet sker kollektivt. Kärnan i det interkulturella perspektivet är möten mellan olika kulturer. Förhållningssättet grundar sig på att Sverige är ett mångkulturellt land där det är en förutsättning att alla språk och kulturer blir sedda, respekterade och bekräftade. Intressant i denna studie blir att undersöka hur dessa förhållningssätt och perspektiv genomsyrar verksamheten i tre förskolor. Syftet och frågeställningarna till denna studie är strukturerade på ett sätt som skapar möjlighet till diskussion kring nyanlända barns integrationsprocess och språkutveckling i förskolan. Vi undersöker pedagogers språkutvecklande arbetssätt och huvudmännens uttalanden om hur mottagningsprocessen för nyanlända barn egentligen går till. Metoden som har använts för denna studie är kvalitativa samtalsintervjuer med två biträdande förskolechefer och en förskolechef som respondent, samt tre förskollärare som arbetar på samma förskola som respektive verksamhetsansvarig. Studien visar att det finns delade åsikter om hur bra förskolorna har möjlighet att förbereda sig innan de nyanlända barnen börjar på förskolorna. De råder även en enighet om vad som är det mest gynnsamma gällande barnens språkutveckling i förskolan. Enigheten grundar sig i att det är väsentligt att de nyanlända barnen får samma förutsättningar som alla andra på förskolan. Detta innebär att pedagoger skapar möjlighet till att de nyanlända barnen blir delaktiga i verksamheten. Utifrån intervjuerna märkte vi att de verksamhetsansvariga och förskollärarna kontinuerligt yttrade sig utifrån de teoretiska ramarna som vi har för denna studie. Diskussion kring de nyanlända barnens tidigare bakgrund och erfarenhet samt hur viktigt det är att barnen får socialisera sig på förskolan med andra barn, för att utvecklas är centralt för denna studie.

Förskolor i Sverige får allt fler flerspråkiga barn i verksamheten. I förskolans läroplan står det att förskolans uppdrag är att stimulera barns språkutveckling, i såväl svenska som i modersmålen. Vi har därför valt att undersöka hur förskolor arbetar med språkutveckling där majoriteten av barnen har ett annat modersmål än svenska. Vårt syfte med studien är att, utifrån sociokulturella begrepp och ramfaktorteorin, öka kunskapen om hur förskollärare i flerspråkiga förskolemiljöer arbetar med barns språkutveckling. Syftet konkretiseras med hjälp av tre frågeställningar: vad förskollärare anser är viktigt för att skapa en språkstimulerande lärandemiljö, vad de ser för utmaningar med att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling samt hur de stimulerar barns modersmålsutveckling. I studien har vi använt en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare för att samla in empiri. Resultatet av studien visar att det anses viktigt att ha ett öppet klimat där barnen tillåts använda hela sin språkliga repertoar. Det förskollärarna upplever som svårt i arbetet med att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling är bristande förståelse i kommunikationen mellan barn och pedagog när de inte delar samma språk. Däremot anser de att modersmålslärare och flerspråkig personal är en stor tillgång för att stödja barnen i språkutvecklingen. I resultatet visar också att förskollärarna upplever att det saknas tydliga strategier och riktlinjer för hur de ska arbeta med modersmålsutveckling för flerspråkiga barn.

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida pedagoger tillför en rik social språkmiljö för barnen i barns egeninitierade aktiviteter inomhus. Studien kommer fokusera på den verbala aspekten utav den sociala språkmiljön.   Studien har genomförts genom observationer under barns egeninitierade aktiviteter inomhus, där pedagogernas samtal med barnen har varit i fokus. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, som utgår ifrån att människans utvecklas när den kommunicerar med andra kulturella varelser, och där lärare och vuxnas handlingar är centrala för språkutvecklingen. Studiens resultat visar på att pedagoger samtal med barnen i deras egeninitierade aktiviteter inomhus har rum för utveckling. Pedagogernas försök till samtal med barnen skedde ofta genom stängda frågor, som i stor utsträckning inte bidrar till språkutveckling hos barn. Samtalen mellan barn och pedagoger kom sällan igång, då pedagogerna ställde vuxenfrågor som inte intresserade barnen.

Syftet med denna studie var att synliggöra hur lärare i fritidshemmet använder sig av högläsning och boksamtal i fritidshemsverksamheten. Vi ville även synliggöra lärarnas åsikter om sambandet mellan högläsning, boksamtal och språkutveckling. Vi har valt att arbeta utifrån en kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer. Det finns forskning om att högläsning och boksamtal bidrar till en bättre språkutveckling för individer, och den är applicerbar på fritidshem men utforskad i hur skolan kan arbeta med högläsning och boksamtal för att utveckla elevernas språk. Våra resultat påvisade att de informanter vi intervjuade hade valt att arbeta med högläsning och boksamtal enbart i skolmiljö. Även om informanterna arbetade med högläsning och boksamtal i skolverksamheten, använde de sig inte av högläsning och boksamtal som didaktiskt verktyg i fritidshemsverksamheten. De använde sig av högläsning och boksamtal för att få till mysiga stunder och vila istället för att utöka elevernas språkutveckling. Högläsning och boksamtal ville lärarna som blev intervjuade använda även i fritidshemmets verksamhet, men de uttryckte att många av deras kollegor tycker att det ska vara mer fritt på fritidshemmet och att en aktivitet med högläsning och boksamtal är en för styrd aktivitet.  Vår slutsats blev att trots att  lärarna ansåg att högläsning och boksamtal ger eleverna en bättre språkutveckling och ett utökat ordförråd, så använder de inte det som ett didaktiskt verktyg i fritidshemsverksamheten. Informanterna i vår studie ansåg dessutom att de hade eleverna under för kort tid för att med säkerhet kunna dokumentera en markant skillnad i elevernas språkutveckling.