Syftet med denna studie var att beskriva pre- och postoperativa omvårdnadsåtgärder i samband med öppen hjärtkirurgi. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och beror till största delen på aterosklerotiska förändringar. Riskfaktorerna för att drabbas skiljer sig något mellan män och kvinnor. De mest förekommande typerna av öppna hjärtoperationer är klaffoperationer och koronar bypassoperation (CABG). Vanliga komplikationer i samband med dessa operationer är pre- och postoperativ ängslan, lungkomplikationer och smärta. Omvårdnaden som sjuksköterskan ger innefattar bland annat förebyggande och behandlande åtgärder. En systematisk litteraturstudie har använts som metod. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och Medline Pubmed. Tretton kvantitativa studier ligger till grund för vårt resultat. Resultaten visade på flertalet olika omvårdnadsåtgärder där interventionerna behandlade just ängslan, smärta och lungkomplikationer, men även åtgärder för att minska utvecklingen och progredieringen av trycksår samt åtgärder för att påskynda patientens återhämtning. De flesta av dessa omvårdnadsåtgärder är idag praxis på thoraxavdelningar, men vi fann att det fortfarande finns mycket sjuksköterskan kan göra, framförallt för att minska ängslan hos denna patientgrupp. Information, undervisning kring vårdförloppet är en enkel och effektiv omvårdnadsåtgärd som vi anser bör utvecklas. En annan omvårdnadsåtgärd som skulle kunna tillämpas mer är musiklyssning, som har visat sig ha en god effekt på ängslan.

Abstrakt Reumatid Artrit (RA) är en kronisk inflammatorisk systemsjukdom som kan ha ett mycket varierat förlopp. Livssituationen påverkas och kan leda till svårigheter i att utföra olika aktiviteter på grund av smärta, trötthet och försvagad muskelstyrka. Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder bestod i att förmedla sjukdomsrelaterad kunskap, stödja patienten och förstå dennes upplevelse av sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa de omvårdnadsåtgärder som patienter med RA upplever som betydelsefulla. Litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed och Chinal 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. En innehållsanalys av artiklarna gjordes och sex kategorier identifierades. Resultatet visade att patienterna önskade stöd och uppmuntran för att hantera sin livssituation och att de hade ett behov av att träffa andra personer med RA. I mötet med sjuksköterskan ville de bli bemötta med ett empatiskt förhållningssätt, vilket innebar ömsesidig respekt. Patienterna ville känna trygghet och kontinuitet genom att möta välutbildad personal. Behandlingsmiljön skulle vara lugn och stödjande. De önskade information om sjukdomstillstånd och behandling utifrån sina specifika behov. Patienterna såg sig själva som expert på sin kropp och sjukdom, de ville ha möjlighet att påverka sin vård och behandling. Vår slutsats blev att det är en omvälvande upplevelse att drabbas av kronisk sjukdom och att det är då viktigt att som sjuksköterska kunna ge de omvårdnadsåtgärder som patienterna värdesätter som betydelsefulla.

Övervikt hos patienter med typ 2 diabetes är en riskfaktor för att utveckla komplikationer. Komplikationer kan drabba ögon, njurar, nerver och blodkärl. Sjuksköterskan har en viktig roll i arbetet med att hjälpa överviktiga typ 2 diabetiker att minska sin vikt. Viktminskning hos överviktiga typ 2 diabetiker kan leda till ökat välbefinnande och minska risken för komplikationer. Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnadsåtgärder för att patienter med övervikt och typ 2 diabetes ska sänka sin vikt. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar har sammanställts i resultatet. Tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier identifierades. Dessa huvudkategorier har sin grund i Socialstyrelsens definition av omvårdnadsåtgärder (SOSFS 1993:17). Resultatet visar att sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja, informera och även samordna vården för att underlätta en viktminskning hos patienter med övervikt och typ 2 diabetes. Stöd innebär bland annat att hjälpa patienten att finna motivation för att genomföra en viktminskning. Stöd innebär även att underlätta för patienten att lösa problem som dyker upp under viktminskningen. Bedömning, planering och målsättning bör göras individuellt och i samråd med patienten och andra involverade vårdgivare. För att lyckas med en viktminskning bör patienten utbildas i vikten av goda kostvanor och regelbunden motion.

En vanlig komplikation efter operativa ingrepp är illamående och kräkning, som många gånger kan anses som ett mindre problem. Det kan dock leda till både onödigt obehag och förlänga vårdtiden för patienten. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga och/eller lindra illamående och kräkning efter operativa ingrepp hos vuxna patienter. Frågorna som ställs är: Vilka omvårdnadsåtgärder kan (1) förebygga och (2) lindra illamående och kräkning efter operativa ingrepp hos vuxna patienter? Metoden är en litteraturstudie. Resultatet visar på ett flertal förebyggande och lindrande omvårdnadsåtgärder som: akupressur, akupunktur, elektrisk stimulering, vätska, syrgas, musik och vägledande bildspråk, inhalation av arom och allmänna omvårdnadsåtgärder. Akupressur kan ha en fördelaktig effekt i det förebyggande arbetet mot illamående och kräkning och en ökad intravenös vätsketillförsel kan både förebygga och lindra.

Sömnen har en rehabiliterande och återuppbyggande funktion och vi tillbringar sammanlagt en tredjedel av vårt liv i sömn. Under perioder då individen utsätts för stora påfrestningar blir sömnen ännu viktigare. Att vara patient och vårdas på ett sjukhus anses vara en påfrestande situation som leder till att patienten har ett stort behov av god sömn. Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av sömnstörningar under sjukhusvistelsen samt omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan vidta för att främja god sömn hos patienterna. Detta är en deskriptiv litteraturstudie där data samlats in genom elektroniska sökningar i databaserna Cinahl och Medline samt genom manuella sökningar. Resultaten visar att patienterna upplevde sömnstörningar under sjukhusvistelsen, vilket resulterade i förlängd insomningstid, nattliga uppvaknanden och kortare sömnperioder. Patienterna upplevde då sin sömn som oregelbunden. Orsakerna till detta var många som exempelvis störande miljö samt emotionella faktorer. Omvårdnadsåtgärder som musik, tyst tid samt avslappning och bildspråk kan tillämpas för att främja en god sömn hos patienterna. Sjuksköterskan har en viktig funktion när det gäller att ta reda på patienternas upplevelser av sömnstörningar för att kunna sätta in lämpliga omvårdnadsåtgärder.

Övervikt och fetma är ett problem i västvärlden idag och inverkar på hälsa och välbefinnande. Fetma är en svårbehandlad sjukdom och är en problematisk biverkan vid användning av antipsykotiska läkemedel; förebyggande åtgärder är särskilt viktiga. Sjuksköterskan har, med sin holistiskt biopsykosociala expertis och sin regelbundna direktkontakt med patienter, en unik möjlighet att genom sina observationer samordna och planera interventioner för att förhindra viktuppgång. Sjuksköterskan fungerar som rollmodell för en hälsosam livsstil där rådgivning, stöttning och utbildning ingår. Syftet var att beskriva interventioner för att reducera viktuppgång hos personer som behandlas med antipsykotika. Som metod har en litteraturstudie använts, sju vetenskapliga artiklar har sammanställts i resultatet. Arbetets omvårdnadsteoretiska ram ser på människan ur ett helhetsperspektiv med huvudtes att varje person är ett eget komplett system, målet för omvårdnad är att assistera personen till att behålla detta systems jämvikt. Utifrån modellen har speciell vikt lagts på interventionsutformandet med tanke på specifik grupps särskilda behov. Utifrån typ av interventioner som delades in i grupperingar analyserades deras infallsvinklar och resultat. Följande tre nyckelkategorier identifierades: Kompensation av biocellulära rubbningar med diet, fysisk aktivitet, biofysiologiska mätningar och läkemedel, kompensation av psykiska funktionsnedsättningar genom kognitiva stöd och hjälpmedel samt kompensation av psykiska funktionsnedsättningar genom stöttande resurser från socialt nätverk.

Äldre personer lider ofta av sömnsvårigheter vilket kan allvarligt påverka deras fysiska och psykiska hälsa. Därför är kunskaper om sömn och vila nödvändiga inom omvårdnad. Sjuksköterskans uppgift är att minska de äldre personers sömnsvårigheter genom användandet av olika omvårdnadsåtgärder. Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid sömnsvårigheter hos äldre personer. Studien har en beskrivande design och genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. I intervjuerna framkom följande omvårdnadsåtgärder: aktivitet, kommunikation, läkemedelshantering, samordning och trygghet. Informanterna betonade betydelsen av kommunikationen mellan sjuksköterskan och den äldre personen och dennes anhöriga. Alla sjuksköterskor var överens om att aktivitet, trygghet och social samvaro var viktiga för äldre personers sömn. I intervjuerna påpekade sjuksköterskorna vikten av att använda sig av omvårdnadsåtgärder vid sömnsvårigheter hos äldre personer. Sjuksköterskorna diskuterade olika omvårdnadsåtgärder för att få äldre personer att känna trygghet, social samvaro och gemenskap med andra i syfte att möjliggöra en bättre sömn. Det ansågs viktigt att i samråd med den äldre personen använda individuellt anpassade omvårdnadsåtgärder. Andra omvårdnadsåtgärder som diskuterades var att ge bra smärtlindring och aktivering i syfte att kunna sova bättre. En bra samordning mellan dag- och nattsjuksköterskor och olika resurser gällande omvårdnadsåtgärder, kan bidra till en bättre sömn för den äldre personen med sömnsvårigheter. Resultatet av studien kan ligga som underlag i ett förbättringsarbete inom omvårdnad.

Depression bland äldre är ett långvarigt och underbehandlat tillstånd. Sjuksköterskor kan möta en utmaning i att tillgodose behoven hos de äldre med depression då den äldre befolkningen ökar, vilket kommer att kräva särskild kompetens för att kunna utföra relevanta omvårdnadsåtgärder. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder bland äldre med depression. Studien genomfördes med deskriptiv design. Systematiska sökningar och fritextsökningar genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO.  Sökningarna kompletterades med en manuell sökning. Tio artiklar bearbetades genom kategorisering med inspiration från innehållsanalys. Omvårdnadsåtgärder som framträdde i resultatet var samtal för att väcka minnen i form av reminiscens, återberättelse och egenvärdesterapi. Framträdde gjorde även stöd och undervisning där sjuksköterskan bland annat gav information om depression och ingav hopp till förbättring samt fanns till hands för emotionellt stöd. Depression orsakar lidande och sjuksköterskan har ett ansvar i att bistå individen med att finna mening. Samtal för att väcka minnen samt stöd och undervisning kan hjälpa den äldre till att finna mening. Då individen finner mening kan förekomst av depressiva symptom minska. En personlig relation mellan individen och sjuksköterskan är en förutsättning för att individen ska kunna motiveras till att vara delaktig i omvårdnadsåtgärderna.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som bidrar till reducerad förekomst av beteendestörningar och ökar välbefinnandet hos personer med demens. Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie där 15 artiklar inkluderades. Icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som inkluderades i den här studien var musik, aktivitet och träning och massage och beröring. Beteendestörningar framför allt agitation kan lindras med hjälp av massage och beröring, aktivitet samt musikterapi i olika former. Det är viktigt att utforma alla dessa omvårdnadsåtgärder utifrån individen för att erhålla ett gott resultat. Även välbefinnandet påverkas positivt av dessa icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder. Fördelarna med dessa omvårdnadsåtgärder är att de är enkla att utföra och lära ut, kostnadseffektiva och har få biverkningar. I denna litteraturstudie framgår även att det sociala samspelat har en viktig roll för att personer med demens upplever välbefinnande. Slutsatsen är att det borde vara enkelt att använda sig av dessa effektiva metoder i både demensvård och annan vård.