Abstrakt Genom aktionsstudien ville jag söka svar på hur jag som geografilärare kunde dra nytta av specialpedagogiken för att bättre möta alla elever och skapa en mer inkluderande undervisning. I aktionsstudien sökte jag därför under 7 aktioner i en klass i årskurs åtta besvara frågan ”Hur kan jag som geografilärare planera och genomföra undervisningen med stöd av specialpedagogiska verktyg?” För att besvara frågeställningen genomförde jag en studie i en klass som sågs som stökig, pratig och ofokuserad. Två av 23 elever behövde läs- och skrivstöd. Klassmentorn berättade att flertalet elever efterfrågat förbättrad arbetsro och koncentration. Utifrån klassens och individernas behov blev min utgångspunkt att skapa en lärmiljö som gav ökade förutsättningar för läsning- och skrivning samt ökad koncentration. Eftersom jag även ville skapa mig en uppfattning om den kvalitativa effekten av undervisningen lät jag också undersöka elevernas upplevelse genom en elevenkät med delvis öppna svar. Mina egna och min lokala lärarhandledares observationer blev ytterligare underlag för att genomföra och analysera undervisningen. Med stöd i relationella, sociokulturella och reflektionsteoretiska perspektiv kunde jag planera och genomföra undervisningen. Fysiska, pedagogiska och psykosociala verktyg gav mig och eleverna stöd. Min uppfattning var att desto längre in i aktionsstudien klassen kom desto fler elever nyttjade verktygen och desto bättre arbetsro blev det i klassen. En uppfattning som enkätundersökningen bekräftade. 16 av 17 elevrespondenter menade i enkäten att de använt något eller några av de verktyg jag tillhandahållit och att de bedömde sin koncentration som bra eller jättebra. Vidare menade 9 av 12 elevrespondenter att de upplevde en förbättring av arbetsron i klassen under perioden för studien. Med stöd i vetenskaplig teori och specialpedagogiska verktyg formades en inkluderad lärmiljö och mer lustfylld geografiundervisning. En lärmiljö som även kan ses ur ett allmändidaktiskt perspektiv.

Uppsatsen behandlar fyra anklagade barnamörderskor i Gävleborgs län kring sekelskiftet 1800 ur ett genusperspektiv. Syftet är att undersöka vilka faktorer som påverkade kvinnornas agerande kring sin oönskade graviditet vilket ledde till att deras barn dog, samt vilka faktorer som påverkade vilket straff de fick. Metoden består av ett textanalytiskt tillvägagångssätt av främst deras rannsakningsprotokoll där åtta påverkansfaktorer identifieras; fyra som påverkade barnens död samt fyra som påverkade vilket straff de anklagade fick. Resultatet visar att även om inga av lägersmännen, de anhöriga eller husbondfolken i mitt material blev anklagade för delaktighet i brottet så finns det försummelser från deras håll som ledde till att barnen dog. I analysen har jag utgått från genushistorikern Joan Scotts genusteori. Utifrån Scotts fyra nivåer har jag i materialet identifierat kulturellt symboliska representationer kopplade till normer på individuell och institutionell nivå, vilket haft betydelse för hur påverkansfaktorerna kunde verka för hur kvinnorna kom att agera under hela processen, från graviditet till rättegång och dom. I samverkan med ett genusperformativt perspektiv har det kunnat utrönas på vilket sätt genus görs i rättssalen och i hushållet som fick betydelse för kvinnornas straff. Resultatet visar både på att genusperformativiteten kunde falla ut till kvinnans nackdel och fördel, två döms till döden, två till fängelse. I de två fall kvinnorna klarar sig från dödsstraff så beskrivs de som varken fräcka eller blödiga, medan kvinnorna i de andra två fallen istället beskrivs utifrån den negativt kvinnligt konnoterade symboliska representationen blödighet. Generellt blir det synligt att barnamordsbrottet gjordes till ett kvinnligt problem. För även om de två lägersmännen som angavs fick sina lönskalägestraff så var de väldigt osynliga fram till barnets död. Även husbönderna och anhöriga kom undan straff även om man kan ana deras påverkan. Ur ett genusperspektiv syns tydligt hur agerandet i rättssalen och i hushållets tjänst skedde utifrån föreställningar om det kvinnliga kontra det manliga. Exempelvis att den kulturellt symboliska representationen blyghet var kopplad till den kvinnliga kyskhetsnormen där fräcket var negativt konnoterat. Medan den kulturellt symboliska representationen utifrån den manliga normen fungerade tvärtom, att där uppfattades fräckhet som mer positivt och blyghet som mer negativt. Och dessa kulturella symbolrepresentationer med dess olika normvärde beroende på kön gjorde att kvinnorna blev mer utsatta vid sedlighetsbrott.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka och analysera högstadieelevers och lärares erfarenheter av lärande situationer som påverkar elevers lust att lära i skolarbetet. Studien utgår från socialkonstruktionismen med ett sociokulturellt perspektiv. Materialet består av fem elev intervjuer och transkriberingar från en ansats tillforskningscirkel. Analysen av empirin utgår från kritisk diskursanalys, CDA, medhjälp av Faircloughs tredimensionella analysmodell där text, diskursiv praktik och social praktik har ett dialektiskt förhållande till varandra. De diskurser som kunnaturskiljas är Individen och den lustfyllda valfriheten, Lust i det sociala samspelet, Den lustfyllda bekräftelsen och Den lustskapande variationen. Resultatet visar att det finns olika aspekter som påverkar lust att lära i skolan. Valfrihet och eget inflytande främjar lusten att lära i skolan, liksom beröm och uppmärksamhet vid elevers utveckling, både kunskapsmässigt och som individer. Ytterligare lustskapande aspekter är varierade lektioner som ger eleverna utmaningar på rätt nivå och att lärare respekterar eleverna genom det lyssnande samtalet. Resultatet visar även att elevers och lärares erfarenheter rör sig i samma diskurser men att vissa skillnader kan skönjas i synen på hur frekvent varierade lektioner förekommer, synen på inflytande och olust samt kontexten för personliga band.

Syftet med denna magisteruppsats är att bidra med kunskap om vad reflektion innebär i lärares arbete. Skolverket och Skolinspektionen rekommenderar reflektion för en bättre undervisning och som metod i det systematiska kvalitetsarbetet och jag undersöker hur detta går till i praktiken, genom att ta reda på hur lärarna definierar reflektion, när och hur de reflekterar, vilken funktion och vilket meningsskapande lärarna upplever att reflektionen ger. Intervjuer med sex stycken lärare som använt sig av reflektion i sin yrkespraktik har gjorts. Undersökningen visar att lärarna har en gemensam förståelse av reflektion och att de reflekterar i tanke, text och dialog. Ju mer ofta lärarna reflekterar desto större nytta har de av reflektionen i sin praktik. Alla lärare i undersökningen är eniga om att reflektionen har en viktig funktion och skapar mening i deras praktik. Resultatet visar också att lärare reflekterar över det som ska bli bättre, vilket resulterar i att lärare sällan reflekterar och lyfter det som redan är bra. Detta får också konsekvenser för vad som vetenskapliggörs i lärares arbete. Reflektionen som en förutsättning för utveckling, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolan diskuteras vidare i uppsatsen och vilka konsekvenser de kan ha för lärares praktik.

Denna kvalitativa studie handlar om bildlärares arbete med extra anpassningar i grundskolans bildundervisning. Forskningsfrågorna studien har ämnat att besvara är: Hur beskriver bildlärare extra anpassningar i undervisningen? Vad gör lärarna och hur arbetar de med extra anpassningar i bildundervisningen? På vilka sätt uppfattar lärarna att undervisningen påverkas av arbetet med extra anpassningar? Ett sociokulturellt perspektiv har använts som teoretisk utgångspunkt och metoden för att samla in materialet till studien var semistrukturerade intervjuer. Fem bildlärare verksamma på skolor i nordvästra Skåne har deltagit i undersökningen. Av studiens resultat framgår att lärarna har olika erfarenheter och uppfattningar om vad extra anpassningar i bildundervisningen innebär. Det kan betyda allt från hur lärarna anpassar sina lektioner och uppgifter till hur de organiserar sina klassrum. Samtliga lärare i studien menar att det viktigaste för att få det att fungera med elever i behov av extra anpassningar är att bygga goda relationer. Slutligen visar studien att bildlärarna i sitt dagliga arbete i skolan ofta känner sig otillräckliga eftersom de har svårt att hinna med att stötta alla sina elever.

No description available.

This thesis explores in which ways the EUs border management agency Frontex was represented as a ‘humanitarian’ actor in the Swedish news media during Operation Triton 2014-2017 in the Central Mediterranean. It conducts a critical discourse analysis of Sweden’s largest newspaper Aftonbladet, using traditional and contemporary understandings of humanitarianism paired with saviour, villain, and victim narratives as a theoretical framework. The thesis concludes that such narratives were reproduced in the Swedish news media’s representation of the agency and when combined with the notion of ‘Swedish exceptionalism’, Frontex was especially portrayed as a humanitarian actor. Furthermore, the thesis argues that Frontex was considered a ‘discourse technologist’ within certain areas of the EUs border regime, and that Sweden’s humanitarian position in the EU was compromised during the 2015 refugee ‘crisis’. The research contributes to the field by concentrating explicitly on Frontex in the Swedish news media, which existing research is lacking.

Redan på 1990-talet visade Riksidrottsförbundet att de stod bakom Barnkonventionen genom att bland annat lyfta vikten av att barn- och ungdomsidrott ska bedrivas med ett barnrättsperspektiv. Tidigare studier har visat på att många idrottsledare trots det har bristande kunskap om vad det innebär. Studiens syfte var att få en inblick i hur idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsidrott ser på och arbetar med barns rättigheter. Studien är baserad på en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem organisationsledare som alla var verksamma i idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsidrott. Analys har gjorts mellan barns rättigheter och de teoretiska utgångspunkterna kapacitet och kapacitetsuppbyggnad.  Studiens resultat visar på att det finns en vilja och strävan efter att bedriva och utveckla barn- och ungdomsidrott med ett barnrättsperspektiv, men att kunskap och kapacitet ibland begränsar det. Sammanfattningsvis har denna studie visat på att mänskliga resurser är den kapacitetsdimension som idrottsföreningar själva anser vara deras största styrka när det kommer till barns rättigheter. Samtidigt som de också ser mänskliga resurser som den största utmaningen i arbetet med barns rättigheter. Att se på utveckling och förändring som kapacitetsuppbyggande processer verkar inte vara vanligt förekommande i idrottsföreningar när de arbetar med barns rättigheter.

Det här är en studie vars syfte är att analysera och kritiskt granska de normer som framträder i två museers arbete med att öka mångfalden i utställningarna och hos museibesökarna. I den här studien syftar mångfald inte endast till en etnisk mångfald, vilket är den vanligaste åsyftningen, utan en bredare definition som innefattar andra aspekter såsom kön, ålder och funktionalitet. Eftersom museerna i Sverige har ett uppdrag att finnas tillgängligt för alla är detta ämne viktigt att analysera. De museer som granskas i denna uppsats är ett konstmuseum och ett länsmuseum som båda är belägna i samma kommun. Insamlingen av empiri har utförts via kvalitativa intervjuer med fyra museiarbetare, två från varje museum. Resultatet av intervjuerna och analysen visar att båda museerna arbetar på flera olika sätt med att främja mångfald i utställningarna och att locka en bred publik. Däremot finns förbättringsområden i fråga om fysiskt tillgänglighet samt en tydligare dokumentation och uppföljning av hur mångfaldsarbetet går till. Min slutsats är att museerna blir bättre och bättre på att uppfylla sitt syfte i att vara en plats för alla. Detta sker delvis i och med att lagar som främjar mångfald träder ikraft men också genom museianställdas egna initiativ.