Bråklek är en lek som väcker känslor och funderingar, inte minst hos pedagoger i förskolan. Detta har vi själva fått uppleva under våra verksamma år i förskolan och vi har uppmärksammat att många pedagoger känner sig osäkra när det kommer till hanteringen av bråklekar. Det här dilemmat och ämnets komplexitet är något som väckt vårt intresse. Tidigare studier inom ämnet undersöker främst pedagogernas hantering av bråklekar dock finns det begränsad forskning om hur pedagoger förhåller sig till bråklek i relation till lärande. Vårt syfte med studien är att undersöka pedagogers syn och förhållningssätt till barns bråklek i förskolan samt hur de hanterar dessa lekar i verksamheten. Vi vill också undersöka om bråklekar används som ett verktyg till lärande och i så fall på vilket sätt. För att besvara studiens syfte har vi utgått från tre frågeställningar varav två synliggör hur pedagoger ser på bråklekar och hur de förhåller sig till dessa samt en sista frågeställning för att få grepp om pedagogers syn på bråklekar ur ett lärandeperspektiv. För att genomföra studien har vi valt att använda oss av kvalitativ metod i form av intervjuer med förskolepedagoger. Vi har använt oss av ett relationellt synsätt och begreppen pedagogiska relationer, asymmetriskt förhållningssätt samt relationskompetens för att analysera resultatet. Resultatet visar att pedagoger ser en möjlighet till motoriskt och socialt lärande genom bråklekar, samtidigt upplever de att bråkleken lätt kan urarta vilket skapar en osäkerhet hos pedagogerna kring hanteringen. Därför menar pedagogerna att det är nödvändigt att vara aktivt närvarande i barns bråklek. Även vikten av att ha en relation till det enskilda barnet för att kunna tolka bråklekens innehåll är något som framträder i studiens resultat.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger arbetar med projektet Bokstart och hur pedagogers förhållningssätt till litteratur i allmänhet och till Bokstartprojektet i synnerhet påverkar utlåning av böcker i förskolornas kapprumsbibliotek. Studien syftar även till att undersöka hur vårdnadshavarna på förskolorna upplever projektet samt vilken information de fått om Bokstart. Materialet i studien samlades in genom intervjuer med pedagoger samt enkäter till vårdnadshavare. Materialet har därefter analyserats och diskuterats med utgångspunkt i centrala teoretiska begrepp, dessa begrepp är literacy, family literacy, pedagogers förhållningssätt samt att vi tagit stöd i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och Vygotskij och det sociokulturella perspektivet där det sociala är centralt. Studiens resultat visade att det finns ett samband mellan pedagogernas attityder till projektet och hur framgångsrikt projektet förefaller på förskolorna och hos vårdnadshavare. I studien framkommer det att pedagogerna arbetar på varierande sätt för att informera vårdnadshavare om projektet Bokstart och att de uppmuntrar barn och vårdnadshavare i varierande grad och på olika sätt att använda kapprumsbiblioteken. Resultaten tyder på att pedagogernas attityder till projektet Bokstart, litteratur i allmänhet och dess funktion och betydelse har avspeglingar i hur pedagogerna arbetar med detta i förskolorna. Studiens resultat visar hur mycket en pedagogs eget intresse och attityd till projektet Bokstart och kapprumsbiblioteken kan påverka vad barnen har för möjligheter och förutsättningar att nyttja projektet. Vidare kan detta ha betydelse för barnets fortsatta utveckling inom läs- och språkutveckling som är det specifika området för denna studie och en central del av denna utveckling är betydelsen av samarbeten mellan hem och förskola. Studiens resultat går i linje med tidigare forskning som visar att pedagogers förhållningssätt till läs- och språkutveckling har en betydande roll för hur framgångsrik undervisningen blir (Celebi Oncu & Unluer, 2014, Gustafsson & Mellgren, 2002). För att kunna ge barnen förutsättningar för goda literacy-erfarenheter krävs ett gott samarbete mellan hem och förskola (Asworth Wolery, 1999).

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers förhållningssätt på allsidig rörelseförmåga utifrån begreppen fysisk-, social- och självständig mobilitet i förhållande till förskolan som plats. Den teoretiska utgångspunkten för studien är barndomssociologin där problematiseringen behandlas utifrån begreppen plats, fysisk-, social- och självständig mobilitet. Metodvalet ligger i grund i en kvalitativ studie i form av enkäter som riktas mot verksamma pedagoger i förskola. Studien resulterade att begreppet allsidig rörelseförmåga är mångtydigt och pedagogers förhållningssätt till rörelse varierar utifrån tidigare kunskap och erfarenheter. En ökad medvetenhet om platsens betydelse för allsidig rörelse ligger i grund för vidare utveckling för barns rörelseförmåga är även något vi tolkar utifrån vårt material.

AbstractNäslund, Gabriella och Petersén, Katrin (2011) Fattig? En studie om pedagogers förhållningssätt till begreppen fattigdom och klass. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö HögskolaDenna uppsats handlar om pedagogers förhållningsätt till begreppen fattigdom och klass utifrån ekonomiskt skilda område. Resultaten utifrån analysen visar att fattigdom är svårt att definiera för samtliga pedagoger. Fattigdom är även relativ till tid och plats och vad en individ anser vara nödvändigt för en skälig levnadsstandard. Vidare visar även resultatet att det finns tydliga skillnader i pedagogers förhållningssätt till fattigdom beroende på var de arbetar. Klassbegreppet är för många pedagoger något de inte vill kännas vid trots att resultatet visar att pedagogerna har en tydlig klassindelning och att pedagogerna associerar klass till utbildning, social kompetens och pengar. Fattigdomsbegreppet tycks gå in i klassbegreppet utifrån pedagogernas egna tankar, detta oberoende vilken kommun de arbetar i.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka förskolepedagogers förhållningssätt till habilitering. Studien bygger på kvalitativa intervjuer och omfattar sju stycken intervjuer med både barnskötare och förskollärare. Vi har analyserat vårt empiriska material med hjälp av olika analytiska begrepp samt ur ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Ett relationellt perspektiv kan förenklat uttryckas genom att pedagoger beskriver barn som att befinna sig i svårigheter till skillnad från ett kategoriskt perspektiv som beskriver barn med svårigheter. Vårt resultat visar att pedagogernas förhållningssätt ger uttryck för att stödet från habiliteringen var värdefullt men blir otillräckligt när kommunikationen och samverkan mellan olika aktörer ej fungerar. Pedagogerna behövde känna sig delaktiga i samverkansprocessen och överlät ansvaret till föräldrarna att information om barnet kommunicerades mellan de olika aktörerna pedagogerna förhåller sig olika till begreppet inkludering när det handlar om att se inkludering som en resurs eller ej.

Syftet med denna fallstudie har varit att sätta barns perspektiv i fokus när det kommer till dokumentation och dokumentationsmiljö. Frågeställningarna vi har utgått ifrån var hur pedagogerna ser på dokumentationen i verksamheten samt hur dokumentationsmiljön kan upplevas med utgångspunkt i barns kroppsliga storlek. Studiens problemområde har varit att dokumentation har blivit en samhällsfråga och vi ser problematiskt på att det endast beskrivs ur ett vuxenperspektiv. Därför ville vi lyfta barns perspektiv som även var den teoretiska utgångspunkten i vår studie. Vi valde att använda oss av Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeides (2011) tolkning av begreppet barns perspektiv som innebär att den vuxna kliver ur sitt vuxenperspektiv och försöker istället se omgivningen med barns ögon. Det empiriska materialet till vår studie samlades in genom en observation av dokumentationsmiljön på avdelningen samt genom en kvalitativ intervju med två pedagoger på avdelningen. I resultatet framkommer det att barns perspektiv inte synliggörs vid dokumentation på avdelningen eftersom det oftast är de vuxna som dokumenterar. Vi kommer även fram till att delar av dokumentationsmiljön inte är anpassad till små barn eftersom väggarna talar till personer vars kroppsliga storlek är annorlunda jämfört med de små barnens. Vår slutsats är att dagens dokumentationshets försvårar arbetet med dokumentation.

AbstractDetta examensarbete handlar om att försöka redogöra för vad barn gör i sin fria lek men även vilka hinder och möjligheter de möter när de leker fri lek på förskolan. Jag har utfört en kvalitativ undersökning med etnografisk ansats med observation som metod för att försöka svara på de frågeställningar och syfte för denna undersökning. De resultat som framkom i min studie var att när barn väljer att leka något i sin fria lek så är det alltid något av värde. Att genom fri lek lär de och utvecklas de, ensamma eller i samspel med andra barn eller vuxna. Annat resultat som framkom i min studie var även att det som barn lekte i sin fria lek gav mig intrycket att pedagogerna i vissa fall inte ansåg barns lekar som något vettigt och meningsfullt. Det var även så att det var pedagogerna som satte hinder i barnens fria lekar, barn fick inte röra sig hur som helst mellan de olika rummen och de fick inte använda eller flytta leksaker från rum till rum. Inte heller leka som pedagogerna upplevde det, livligt och stökigt det var bara i vissa rum som denna lek var tillåten. Slutsatser som jag kan dra är att barns fria lek innebär gemensamt lärande, samspel, kamratskap, kommunikation som bidrar till utveckling och lärande, om barn ges möjligheter till det. Att den fria leken påverkas av hur tillåtande miljön och förhållningssättet pedagogerna har men även hur de skapar möjligheter för fri lek.Nyckelord. Fri lek, förskola, hinder, miljön, möjligheter, pedagogers förhållningssätt.

Studien riktar in sig på att skapa en djupare förståelse för pedagogernas förhållningssätt till barns våldsamma lek i förskolan samt vilka olika faktorer som påverkar förhållningssättet till de olika lekarna. Vi belyser olika teorier om lek och våldsam lek i förskolan av teoretiker som Knutsdotter Olofsson, Hangaard Rasmussen, Almqvist med flera. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med pedagoger. Resultatet visar att pedagogernas förhållningssätt påverkas av den egna erfarenheten av lek samt av barnens ökade exponering av våld i underhållningssyfte. Resultatet visar även att våldsam lek är ett ämne som är svårt att förhålla sig till för pedagogerna.

Abstrakt Studien lyfter fram pedagogernas förhållningssätt till flerspråkiga barn i förskolan och hur pedagogerna arbetar med barnens utveckling av det svenska språket. Studien utgår från detsociokulturella perspektivet, där centralpunkten är att individen lär sig genom samspel med sin omgivning.Studien utförs med hjälp av intervjuer med tre förskollärare och två barnskötare om deras arbetssätt i att främja barns språkutveckling. Genom samtalen med respondenterna ville jag ta reda på deras erfarenheter och tankar om hur de stödjer flerspråkiga barn.Utifrån frågeställningar och det samlade empiriska materialet visar resultatet i studien att pedagogerna ser på flerspråkiga barn precis som på de andra svenska barnen. Enligt respondenterna är alla barn lika men har olika behov och flerspråkiga barn inkluderas i alla aktiviteter. Arbetet med språket genom olika aktiviteter såsom att läsa böcker med boksamtal, pedagogiska aktiviteter, samt att upprepa namn på saker och ting sker för alla barn i förskolan oavsett var de kommer från och vilket språk de behärskar. Pedagogerna samarbetar med vårdnadshavarna och har tillgång till digitala verktyg som används på olika sätt för att stödja barns språkutveckling. Pedagogernas arbetssätt syftar till att barnen ska kunna höra och använda svenska språket på förskolan utan att känna sig exkluderade. Barnen har möjlighet att använda sitt modersmål med andra barn eller med de pedagoger som kan samma språk för att skapa trygghet och självförtroende hos barnen.

Syftet med denna studie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar om utomhuspedagogik. Studien har riktat in sig på pedagogers förhållningssätt, utomhusmiljöns utformning, utomhusmiljöns handlingserbjudanden samt möjligheter och begränsningar i användandet av utomhuspedagogik. Detta för att förskolans läroplan belyser att barn i förskolan ska ha möjlighet till variation av aktiviteter, såväl inomhus som utomhus (Skolverket, 2018). Samtidigt som forskning bland annat nämner att yrkesverksamma inom förskolan uttrycker att det råder kunskapsbrist i hur man ska använda utomhuspedagogik och utomhusmiljön till sin fulla potential (Akpinar &amp; Kandir, 2022; Moser &amp; Martinsen, 2010). Metoden som använts i denna studie är semistrukturerade intervjuer av 8 olika pedagoger, där 6 stycken är förskollärare och 2 stycken är barnskötare. Vi har använt oss av tematisk analys som metod för att kunna urskilja likheter och skillnader i den empiri vi samlat in. Med utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och tankar kring fantasi och kreativitet, samt begreppet affordance analyserade vi resultatet. Det övergripande resultatet av studien visar att utomhuspedagogiken som ämne är brett och komplicerat. Pedagogerna i intervjuerna uttryckte många olika faktorer som påverkar i hur stor utsträckning man använder utomhuspedagogiken och utomhusmiljön. Dessa faktorer var bland annat väder, samsyn, pedagogers förhållningssätt, kommunen och politikers beslut samt miljöns utformning och innehåll. Pedagogerna upplever att alla dessa delar behöver passa ihop för att man ska få till en bra utomhuspedagogik och utemiljö för barnen. Slutsatserna är att de brister och begränsningar som finns gällande utomhuspedagogiken och användandet av utomhusmiljön bidrar till problem för såväl yrkesverksamma i förskolan som för förskolebarnen. Kan inte pedagogerna planera för aktiviteter utomhus eller ställa iordning utomhusmiljön riskerar barnen att gå miste om rikare och mer varierade lärtillfällen, vilket de kan anses ha rätt till enligt styrdokument. Det vi också kunnat urskilja i denna studie är att utomhuspedagogiken kan ses som barnens arena för egeninitierade aktiviteter där spontanitet och lyhörda pedagoger ses som något värdefullt. / <p>Betyg i Ladok 240110.</p>