<p>Sammanfattning</p><p>Den här studien är baserad på intervjuer av sex ungdomar i Mälardalsområdet. Ungdomarna har läs- och skrivsvårigheter och syftet med studien är att undersöka deras upplevelser av det pedagogiska stödet som de har mött i grundskolan. De centrala frågeställningarna i studien är när det pedagogiska stödet sätts in, vilka som varit drivande i processen och vilka konsekvenser som svårigheterna orsakade av dyslexi, har inneburit för fortsatta studier.</p><p>Undersökningen bygger på ett bekvämlighetsurval där kontakten med respondenterna har förmedlats via Dyslexiförbundet. De sex ungdomarna är mellan 12 och 21 år, tre pojkar och tre flickor. Vissa jämförelser mellan könen har därför kunnat göras där en slutsats är att pojkarna har fått tillgång till kompensatoriska hjälpmedel medan flickorna inte har det. De tre pojkarna har alla fått sin diagnos i dyslexi på mellanstadiet medan två av flickorna inte fick någon diagnos eller stöd under större delen av grundskoletiden. Det pedagogiska stödet står i relation till att diagnosen ställs, både för de tre pojkarna och en flicka som fick sin diagnos under de första skolåren</p><p>Lärarna har spelat en viktig roll för självförtroendet och studieframgång. Lärare med ett sociokulturellt synsätt har bidragit till självförtroende och studieframgång. I samband med språkval har också lärarna haft en avgörande roll för att eleverna inte skulle välja modernt språk i sexan eller sjuan. Föräldrarna har spelat en central roll och ungdomarna har upplevt deras stöd framförallt i läxläsning som nödvändigt för att klara skolan.</p><p>Studien visar att det pedagogiska stödet, enligt intervjupersonerna, inte är ett resultat av en genomtänkt strategi utan snarare sker godtyckligt och ofta efter påtryckningar av föräldrarna. Åtgärdsprogram verkar inte ha varit levande under elevernas skolgång, vilket kan vara ett uttryck för avsaknad av strategier från skolorganisationen för elever med läs- och skrivsvårigheter.</p><p>Nyckelord</p><p>Dyslexi           läs- och skrivsvårigheter        Elevers upplevelser av pedagogiskt stöd</p>

Sammanfattning Den här studien är baserad på intervjuer av sex ungdomar i Mälardalsområdet. Ungdomarna har läs- och skrivsvårigheter och syftet med studien är att undersöka deras upplevelser av det pedagogiska stödet som de har mött i grundskolan. De centrala frågeställningarna i studien är när det pedagogiska stödet sätts in, vilka som varit drivande i processen och vilka konsekvenser som svårigheterna orsakade av dyslexi, har inneburit för fortsatta studier. Undersökningen bygger på ett bekvämlighetsurval där kontakten med respondenterna har förmedlats via Dyslexiförbundet. De sex ungdomarna är mellan 12 och 21 år, tre pojkar och tre flickor. Vissa jämförelser mellan könen har därför kunnat göras där en slutsats är att pojkarna har fått tillgång till kompensatoriska hjälpmedel medan flickorna inte har det. De tre pojkarna har alla fått sin diagnos i dyslexi på mellanstadiet medan två av flickorna inte fick någon diagnos eller stöd under större delen av grundskoletiden. Det pedagogiska stödet står i relation till att diagnosen ställs, både för de tre pojkarna och en flicka som fick sin diagnos under de första skolåren Lärarna har spelat en viktig roll för självförtroendet och studieframgång. Lärare med ett sociokulturellt synsätt har bidragit till självförtroende och studieframgång. I samband med språkval har också lärarna haft en avgörande roll för att eleverna inte skulle välja modernt språk i sexan eller sjuan. Föräldrarna har spelat en central roll och ungdomarna har upplevt deras stöd framförallt i läxläsning som nödvändigt för att klara skolan. Studien visar att det pedagogiska stödet, enligt intervjupersonerna, inte är ett resultat av en genomtänkt strategi utan snarare sker godtyckligt och ofta efter påtryckningar av föräldrarna. Åtgärdsprogram verkar inte ha varit levande under elevernas skolgång, vilket kan vara ett uttryck för avsaknad av strategier från skolorganisationen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Nyckelord Dyslexi           läs- och skrivsvårigheter        Elevers upplevelser av pedagogiskt stöd

Enligt skollagen ska alla barn och elever ges den ledning och stimulans som de behöver i sittlärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunnautvecklas så långt som möjligt i enlighet med utbildningens mål. Syftet med denna studie äratt söka förstå på vilket sätt pedagogen upplever den sociala tjänstehund som ettpedagogiskt stöd för elever. Tyngdpunkten i studien ligger i hur pedagogen uppleverdjurassisterad pedagogik som ett relevant stöd, och genom interaktionen kunna relatera tillskolans kunskapsmål. Studien är utförd med en kvalitativ metod, som utgår från min egenförståelse, upplevelse och erfarenhet i att tolka och försöka förstå de effekter som hundensnärvaro kan ge eleven, och kan vara ett relevant stöd. Genom tidigare forskning och dehalvstrukturerade telefonintervjuer som genomförts med pedagoger som arbetar med sinsociala tjänstehund i en pedagogisk verksamhet, har en rad positiva effekter funnits som kankopplas till begreppet pedagogiskt stöd. Resultatet som frambringats indikerar på att hundkan fungera som ett pedagogiskt stöd för elever. Studien har relevans utifrån att djuranvänds i större utsträckning inom framförallt skolan, samt för att verksamheterna ständigtbehöver utveckla och vara öppna för nya metoder och reflektera över hur man kan stöttaelever i att vara delaktiga i lärprocessen för att nå målen. Intentionen är att studien skasynliggöra hundens deltagande i en pedagogisk verksamhet och belysa att hunden kan varaett fungerande stöd där människan inte räcker till. Min förhoppning är att studien är avintresse i synnerhet för de som arbetar med barn samt en inspiration i allmänhet till alla somarbetar med människor. / <p>170130</p>

<p>Syftet med vår studie har varit att undersöka hur elever med Asperger syndrom (AS), som går inkluderade i klasser i grundskolans senare år, upplever sin skolgång.</p><p>Elva elever, både flickor och pojkar, intervjuades. Eleverna vi intervjuade hade en varierande bakgrund, vissa hade gått i vanlig klass med visst stöd, några hade varit placerade i särskilda undervisningsgrupper. Vi valde att arbeta efter en fenomenografisk ansats eftersom vårt mål var att ta del av ungdomarnas egna upplevelser och undersöka variationerna bland dem.</p><p>Elevernas uppfattningar om sin skolgång varierade men de hade alla en positiv inställning till sin nuvarande form som inkluderade elever i grundskolans ordinarie klasser, trots att de upplevde vissa svårigheter. De kände att de hade stöd i att ha fler kamrater med AS i skolan som de kunde välja att umgås med på raster och lunch.</p>

Syftet med vår studie har varit att undersöka hur elever med Asperger syndrom (AS), som går inkluderade i klasser i grundskolans senare år, upplever sin skolgång. Elva elever, både flickor och pojkar, intervjuades. Eleverna vi intervjuade hade en varierande bakgrund, vissa hade gått i vanlig klass med visst stöd, några hade varit placerade i särskilda undervisningsgrupper. Vi valde att arbeta efter en fenomenografisk ansats eftersom vårt mål var att ta del av ungdomarnas egna upplevelser och undersöka variationerna bland dem. Elevernas uppfattningar om sin skolgång varierade men de hade alla en positiv inställning till sin nuvarande form som inkluderade elever i grundskolans ordinarie klasser, trots att de upplevde vissa svårigheter. De kände att de hade stöd i att ha fler kamrater med AS i skolan som de kunde välja att umgås med på raster och lunch.

Hur ser arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan ut? Vilka barn är i behov? Dessa är frågor som ligger till grund för vårt arbete. Syftet med vår undersökning var att få större kunskap om vilket arbetssätt som anses gynnande för barn i behov av särskilt stöd och gråzonsbarn samt vilka hjälpmedel som finns att tillgå för att gynna språkutveckling hos dessa barn. Språkutveckling innehåller många delar, motorik, ton, rytm m.m. Det är ett väldigt stort nät av många delar som ska samarbeta för att språket ska fungera. Vi genomförde detta arbete med hjälp av kvalitativa intervjuer som metod då vi bedömde denna mest lämpad för vårt syfte med undersökningen. Detta på grund av att vi eftersträvade att nå kunskap om pedagogers förhållningssätt och erfarenheter, vilket är svårt att nå vid kvantitativa metoder som till exempel enkäter. Resultaten som framkom i våra intervjuer var att språkutveckling hos barn är någonting som sker hela tiden men att det behövs eftertanke och planering från pedagogernas sida för att denna ska vara gynnsam. Det behövs ett förhållningssätt som ser till barnets bästa. Några slutsatser vi kunde dra av detta arbete var att begreppen barn i behov av särskilt stöd och gråzonsbarn ofta blandas ihop och anses svåra att definiera. Trots detta så har vi sett att pedagoger förhåller sig aktiva i arbetet med olika hjälpmedel och alltid tar in nya aspekter i sin barnsyn.

I denna studie intervjuades två SVA-lärare (svenska som andraspråkslärare) somundervisade i SVA (svenska som andraspråk) och i studien lyfts deras beskrivningarav upplevelser av hur SVA-elever (svenska som andraspråkselever)andraspråksspråkinlärning påverkas av sitt autismspektrumtillstånd (AST). Dessutomundersöktes om de två SVA-lärarna ansåg att elevernas autism (AST) hade haft någoninverkan på elevernas förutsättningar att lära sig svenska som andraspråk. Jagundersökte också vilka pedagogiska handlingar de två SVA-lärarna utförde i syfte attstödja elever med autism i deras språkinlärning i klassrummet på gymnasiet. Elevermed autism möts av fler utmaningar än andra i sitt vardagliga liv där krav frånomgivning och skola blir påfrestande. Att dessutom hantera det sociala samspelet ochförstå olika sammanhang är svårt för elever med autism. Min studie hade detsociokulturella perspektivet som ingång och det genomfördes kvalitativa intervjuermed två SVA-lärare som undervisade SVA-elever med AST på gymnasiet.Resultatet av intervjustudien visade att informanterna upplevde att autismdiagnoseninte påverkade språkinlärningen märkbart. Dock visade de medverkandesarbetslivserfarenheter att vissa hjälpmedel som exempelvis bildstöd eller digitalahjälpmedel främjade språkinlärning för elever inom autismspektrat. Att använda ettlågaffektivt bemötande när eleven har visat ett utåtagerande beteende har också varitanvändbart (Hejlskov Elvén, 2018, 10). Utmaningen för de två SVA-lärarna blev istället att kunna urskilja en elev med en autismspektrumdiagnos, från en elev medendast svårigheter för det svenska språket. Möjligheterna ansågs vara många, delsrelationsskapandet med eleverna, dels deras kapacitet och viljan att lära, med ellerutan autism.

Studien syftade till att, genom kvalitativa intervjuer med låg- och mellanstadielärare, få en fördjupadförståelse för elevassistenters roll samt för hur stöd från elevassistent påverkar låg- och mellanstadieelever i Sverige. Studiens frågeställningar och intervjuguiden formulerades med stöd av tidigare forskning kring elevassistenter samt utifrån hur sociokulturell teori ser på lärande och utveckling. I studiens resultat framkom att de lärare som intervjuades ansåg att elevassistenter har en viktig men ofta otydlig roll. Vid försök att definiera rollen var det tydligt att det bland lärarna fanns en samsyn kring att rollen inte bör beskrivas som ett pedagogiskt stöd, utan att den huvudsakligen handlade om att socialt och praktiskt stötta eleven/eleverna som elevassistenten arbetade med. Vidare framkom att de flesta lärarna upplevt att stöd från elevassistent i olika utsträckning minskat den sociala interaktionen mellan lärarna och eleverna som givits stöd, detta främst till följd av att eleverna regelbundet lämnat klassrummet med elevassistenten. Däremot ökade ofta stödet från elevassistent den sociala interaktionen mellan lärarna och de övriga eleverna i klassen som elevassistenten inte arbetade med. Dessutom visade resultatet att även om stöd från elevassistent riskerade att minska social interaktion mellan lärare och de elever som elevassistenten arbetade med, ökade stödet social interaktion mellan eleverna som elevassistenterna arbetade med och övriga elever i klassen. Vidare framkom i resultatet att lärarna återkommande betonade avsaknaden av pedagogisk utbildning hos elevassistenterna. Men trots avsaknaden av pedagogisk utbildning hos elevassistenterna fanns ändå en samsyn bland majoriteten av lärarna kring att stöd från elevassistent kan ha flera positiva effekter både för eleverna som stödet riktas mot samt för övriga elever i klassen. Lärarna upplevde att stödet på ett positivt och tydligt sätt påverkat den sociala utvecklingen hos eleverna som stödet riktas mot. Dessutom upplevde lärarna att stödet också i viss utsträckning påverkat lärande och måluppfyllelse positivt både för de elever som elevassistenterna arbetade med och för övriga elever i klassen.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur elever med dyslexi ser på sitt lärande i matematik. Vi har undersökt hur dessa elever tar sig an matematiska texter, vilket stöd och hjälp de har fått under sin skolgång, samt vad de skulle ha önskat att de fått hjälp med. För att få svar på våra frågeställningar har vi utfört åtta stycken kvalitativa intervjuer med elever i grundskolans senare år och i gymnasiet samt med några i vuxen ålder. Samtliga intervjuade har en diagnostiserad dyslexi. Samtliga intervjuade svarade nej på frågan om deras dyslexi påverkat matematikinlärningen. Svårigheterna de intervjuade har är i huvudsak att läsa och förstå matematiska texter. Det visade sig också att informanterna fått lite eller inget stöd, med hänsyn till deras dyslexi, i den matematiska undervisningen.

Breddad rekrytering har resulterat i att en allt större andel studenter med psykisk funktionsnedsättning söker högskolestudier. Detta är en studentgrupp som, i vissa fall, har rätt till anpassningar i studiesituationen. I denna studie undersöktes studievägledares arbetssätt och upplevelser från arbete med studenter som har psykisk funktionsnedsättning och pedagogiskt stöd. Syftet var att ge insikt i studievägledares arbetssätt och upplevelser från detta arbete i en avgränsad kontext. För studiens ändamål nyttjades kvalitativ metod för datainsamling där åtta semistrukturerade intervjuer med åtta studievägledare verksamma vid fyra universitet genomfördes. En tematisk innehållsanalys visade att trots lokalt upprättade arbetsbeskrivningar återfanns ett kompensatoriskt arbetssätt bland samtliga. Studiens resultat och diskussion visar att studievägledarna upplevde ökad arbetsbelastning till följd av okunskap i omgivningen, stela ramar att arbeta utifrån och en ökning av andelen studenter med psykisk funktionsnedsättning. Vidare forskning behövs för att bättre förstå det arbete som studievägledare inom högre utbildning bedriver gentemot studenter med psykisk funktionsnedsättning.