Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska bedriva säker vård där patienten också ska kunna känna sig säker. Personcentrerad vård är en förutsättning för säker vård och påverkas av faktorer som teamsamarbete, kommunikation och operationssalens miljö. Genom att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras och förstås vilket är en förutsättning för personcentrerad, och därmed, säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Datainsamling utfördes i databaserna CINAHL och PubMed där 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter att ha genomgått kvalitetsgranskning. För bearbetning av data utfördes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en främmande miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov för att kunna uppleva säkerhet där även förtroende påverkade upplevelsen. En främmande miljö beskrevs med syn- och hörselintryck samt känselintryck vilka representerade det patienten upplevde fysiskt och psykiskt på operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som säker likväl som osäker vård. Med personcentrerad omvårdnad kan upplevelsen av säkerhet främjas. Operationssalens miljö har betydelse där syn-, hörsel- och känselintryck påverkar upplevelsen av säkerhet. Med tydlig information, kunskap och vägledning upplevs säkerhet i den ovissa och osäkra situationen. Kontinuerlig verbal- och icke-verbal kommunikation där den perioperativa personalen visar på kompetens och pålitlighet skapar förtroende hos patienten som då upplever säkerhet. / Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska ge säker vård och patienten ska också kunna känna sig trygg. Patientcentrerad vård är en förutsättning för säker vård. Genom att beskriva patientens egen upplevelse av säkerheten under den perioperativa vården kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras. Att förstå patientens upplevelse är grunden för att ge patientcentrerad vård och även säker vård. Sikta: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet under perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Data samlades in via databaserna CINAHL och PubMed. 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter en kvalitetsgranskning och en kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en utländsk miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov där känslor av tillit påverkade upplevelsen av säkerhet. En främmande miljö beskrevs genom auditiva och visuella intryck och fysiska och psykiska sinnen i operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som såväl säker som osäker vård. Ett patientcentrerat tillvägagångssätt kan främja upplevelsen av säkerhet. Operationssalens miljö påverkar upplevelsen genom auditivt och visuellt intryck och fysiska och psykiska sinnen. Tydlig information och vägledning bidrar till upplevelsen av säkerhet. Kontinuerlig kommunikation som visar kompetens och tillförlitlighet skapar förtroende och en känsla av trygghet.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskan träffar många olika patienter, allt ifrån barn och äldre till friska som svårt sjuka. I den perioperativa vården sker dödsfall sällan och personalen är ofta oerfarna av detta. Tidigare forskning visar att perioperativa dödsfall påverkar personalen. Det finns olika sätt att hantera känslomässiga eller stressande situationer. Syfte: att undersöka anestesi- och operationssjuksköterskans upplevelse av perioperativa dödsfall. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Anestesi- och operationssjuksköterskor som varit med om ett perioperativt dödsfall intervjuades. Resultat: Temat som framkom är ”En sällanhändelse som berör” från kategorierna ”Omständigheterna kring dödsfallet påverkar”, ”Yrkeserfarenheten spelar roll”, ”Betydelsen av teamet”, ”Emotionella reaktioner” och ”Betydelsen av bearbetning” med tillhörande subkategorier.  Konklusion: Perioperativa dödsfall är något som händer sällan men som berör anestesi- och operationssjuksköterskan. Dödsfall är alltid speciellt när det sker på operationsavdelningen och några viktiga aspekter i upplevelsen är att personalen känner att de har gjort allt de kan, haft god samverkan i teamet och fått bearbeta händelsen. / Background: The anesthetic- and surgical nurse meets many different patients, everything from children and the elderly, to the healthy and the seriously ill. In perioperative care, deaths rarely occur and the staff are often inexperienced of this. Previous research shows that perioperative deaths affect staff. There are different ways to deal with emotional or stressful situations. Aim: to investigate the anesthetic- and surgical nurse's experience of perioperative death. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach. Anesthetic- and surgical nurses' who had experienced a perioperative death were interviewed. Results: The theme that emerged is "A rare event that affects" from the categories "The circumstances surrounding the death affect", "Professional experience matters", "The importance of the team", "Emotional reactions" and "The importance of processing" with their subcategories. Conclusion: Perioperative death is something that happens rarely but affects the anesthetic- and surgical nurse. Death is always special when it happens in the operating room and some important aspects of the experience are that the staff feel they have done everything they can, have good teamwork and been able to process the event.

Att kolhydratuppladda är att fylla kroppens muskler med energi, vilken används för att patienten ska klara av kroppens stressrespons i samband med fasta och operation. Kliniskt får patienten dricka näringsdryck innan operation för att kolhydratuppladda. Inför ett kirurgiskt ingrepp genomgår patienten en förändring i vardagen, lämnar hemmet och kommer till en ovan miljö. Att patienten genomgår fasta och upplever en ny situation påverkar patientens välbefinnande negativt, med både hunger, törst och oro och så vidare. I denna litteraturstudie kommer tio artiklar att granskas för att undersöka, effekterna få en preoperativ kolhydratuppladdning fokus i studien ligger på omvårdnad och välbefinnande men den tar även upp effekter som inte är direkt relaterade till omvårdnadsämnet men knyter an till vården. Studien visar, att under rätt förutsättningar hjälper en preoperativ kolhydratuppladdning att minska till exempel preoperativ törst, hunger och oro. Andra positiva effekter som kan ses i studien är mindre postoperativa kräkningar och bättre bibehållen muskelfunktion. Studien är upplagd i tre olika resultatområden primära resultat, sekundära resultat och tertiära resultat. De olika resultatområdena tar upp olika resultat med olika mycket anknytning till omvårdnad. / A carbohydrate-load is essential to charge the muscles of the body with energy so that the patient will be able to withstand the stress-responses of the body due to fasting and operation. This is clinically facilitated by having the patient ingest a nutritional drink in order to load up on carbohydrates. Preparing for a surgical procedure is a significant change of routine for the patient as he/she leaves its usual environment for an unfamiliar one. Having the patient go through fasting and experience a new situation, will affect the patient’s well-being negatively due to hunger, thirst and mental discomfort etc. Ten articles will be included in this literary study in order to study the effects of a pre-operative carbohydrate load. Focus will be put on the care and well-being of the patient, but also effects that are not directly related to nursing sciences, but in patient care in general. The study will show that under the right circumstances a pre-operative carbohydrate build up will reduce pre-operative thirst, hunger, and discomfort. Other beneficial effects learned from the case study are less post-operative vomiting, and improvement in sustained muscle functions. The results from the case study are presented in the categories of primary, secondary and tertiary results, which will be presented with varying relevance to nursing sciences.

Bakgrund: 46-77% av alla patienter drabbas av en mild hypotermi någon gång i det perioperativa förloppet. En av punkterna på WHOs checklista för säker kirurgi är hypotermi och huruvida patienten lider risk att drabbas av hypotermi och vilka åtgärder som ska tas för att förhindra det. Det finns flertalet komplikationer patienten kan drabbas av vid intraoperativ hypotermi och operationssjuksköterskan arbetar för att förhindra det. Motiv: Det finns mycket forskning om vad som händer med patienten vid oplanerad intraoperativ hypotermi och hur det bör förebyggas. Men det finns inte lika mycket forskning om operationssjuksköterskors erfarenhet i området. Motivet var därför att medvetande göra hur operationssjuksköterskan arbetar med intraoperativ hypotermi. Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter, konsekvenser av det samt sätt att förebygga detta.  Metod: Studien var en empirisk kvalitativ studie där åtta specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård från en operationsavdelning i södra Sverige blev intervjuade. Innehållsanalysen till studien var inspirerad av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i studien baseras på tre kategorier med åtta underkategorier. Kategorierna presenteras som Samarbete mellan yrkeskategorier nödvändigt, Konsekvenser av hypotermi, Hypotermi och omvårdnadsåtgärder Konklusion: Operationsteamets erfarenheter och de utsatta normerna på avdelningen styr det förebyggande arbetet mot intraoperativ hypotermi. Mycket av ansvaret verkar ligga på anestesisjuksköterskorna. Samarbete mellan dem olika personalkategorierna i teamet är viktigt. Operationssjuksköterskor upplever oro och stress för att inte tillräckligt förebygga hypotermi och orsaka patienten onödigt lidande. / Background: 46-77% of all patients experience a mild hypothermia at some point in the perioperative course. One of the items on the WHO's checklist for safe surgery is hypothermia and whether the patient is at risk of developing hypothermia and what measures should be taken to prevent it. There are several complications the patient may experience with intraoperative hypothermia and the theater nurse works to prevent it. Motive: There is a lot of research on what happens to the patient in unplanned intraoperative hypothermia and how it could be prevented. But there is not as much research on the surgical nurse's experience in the area. The motive was therefore to disclose how the surgical nurse works with intraoperative hypothermia. Aim: The aim of the study is to describe theater nurse’s experience of unplanned intraoperative hypothermia in adult patients, consequences of it and ways to prevent it Methods: The study was an empirical qualitative interview study in which eight theater nurses from a surgical department in southern Sweden. The analysis was performed using qualitative content analysis inspired by Graneheim and Lundman Result: The results of the study are based on three categories with eight subcategories. The categories are presented as Teamwork necessary, Consequences of hypothermia, Hypothermia and Nursing measures    Conclusion: Surgical team’s experience and the norms in the department guide the preventive work against intraoperative hypothermia. Much of the responsibility seems to lie on the anesthesia nurses. Teamwork between the different team professions is important. Theater nurses experience some anxiety and stress that their preventive measures are not sufficient and contributes to unnecessary patient suffering.

Bakgrund: Det finns många faktorer som försätter patienten i oavsiktlig hypotermi under operation. Redan under första timmen kan kroppstemperaturen sjunka med 0,3–1°C på grund av anestesi och förhållanden på operationssalen. Konsekvenserna blir försämrad sårläkning, större risk för sårinfektion, förlängd vårdtid samt obehag för patienten. Anestesi- och operationssjuksköterskan har som gemensam arbetsuppgift att förebygga och identifiera uppkomst av hypotermi. Syfte: Att undersöka förekomst, samband och riskfaktorer för oavsiktlig hypotermi perioperativt. Metod: En empirisk studie med kvantitativ, longitudinell, prospektiv ansats. Antal formulär som samlades in på dagkirurgisk avdelning var 224 och dessa analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Resultatet visar att hypotermi förekom hos 30,4 % av patienterna och är vanligast förekommande vid överrapportering till postoperativa avdelningen. En fjärdedel av patienterna frös under vårdförloppet och de visar sig vara signifikant kallare än de som svarade nej på frågan. Temperatur sjunker signifikant vid stigande ålder. Den största riskfaktorn till att drabbas av hypotermi är låg temperatur vid ankomst. Konklusion:Denna studie har givit ökad kunskap om förekomst, samband och riskfaktorer för hypotermi. En tredjedel av patienterna var hypoterma vilket visar att det finns förbättringsmöjligheter. Patienters temperatur vid ankomst visade sig ha stor betydelse för patientens fortsatta temperatur i det perioperativa förloppet. Medvetenhet av resultatet i studien kan bidra till förbättrad patientkomfort och minskad risk för komplikationer. / Background: There are many factors that put the patient in unintentional hypothermia during surgery. Already during the first hour, the body temperature can drop by 0.3–1°C due to anesthetic agents and conditions inside the operating room. The consequences are impaired wound healing, greater risk of wound infection, prolonged treatment time and discomfort for the patient. The anesthetic and surgical nurse have a common task to prevent and identify the onset of hypothermia. Aim: To investigate the occurrence, correlations and risk factors for inadvertent hypothermia perioperatively. Method: An empirical study with a quantitative, longitudinal, prospective approach. The number of forms that were collected on a day surgery department was 224 and these were analyzed descriptively and analytically. Results: The results show that hypothermia occurred on 30.4% of the patients and is most common in time of handover to the postoperative department. A quarter of the patients felt cold during the time of care and they are found to be significantly colder than those who answered no to that question. Temperature decreases significantly with increasing age. The most important riskfactor for suffering from hypothermia is low temperature on arrival. Conclusion: This study has provided increased knowledge about the occurrence, association and risk factors of hypothermia. A third of the patients where hypothermic, which shows that there is room for improvement. The patient's temperature on arrival was found to be of great importance for the patient's continued temperature in the perioperative course. Awareness of the results in the studies can help to improve patient comfort and reduce the risk of complications.

Bakgrund: Alla vårdprofessioner i operationsteamet ska arbeta utifrån sex kärnkompetenser: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Perioperativ omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö, där patienten erbjuds säker vård som bygger på trygghet och välbefinnande, är det som kännetecknar operationssjuksköterskans profession. Anestesisjuksköterskan har flertal liknande uppgifter som operationssjuksköterskan, exempelvis positionering av patienten och att förebygga och identifiera risker perioperativt. Kommunikation och teamwork behövs för att kunna erbjuda patienten en säker vård. Motiv: Få studier beskriver kommunikationen i operationsteamet med fokus på specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. Därför valde författarna i föreliggande studie att undersöka detta område ytterligare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av kommunikation mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor i perioperativ omvårdnad. Metod: Den använda data samlades in via semistrukturerade intervjuer från två olika Norrlandssjukhus i Sverige och bestod av nio deltagare, fyra anestesisjuksköterskor och fem operationssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera den insamlade data.   Resultat: 11 underkategorier identifierades: ”Att prata ihop sig”, ”Att ha relation”, ”Att vara lyhörd och respektera varandra”, ”Att inte höra varandra”, ”Att inte få kontakt”, ”Att hamna i tidspress”, ”Att kommunikationen förändrades över tid”, ”Att vara erfaren”, ”Att vara novis”, ”Att vara förankrad i sin person” och ”Att ta ansvar” som svarade mot studiens syfte. Dessa underkategorier bildade i sin tur tre kategorier, ”Samspel med den andra professionen”, ”Påverkan av yttre faktorer” och ”Inre faktorer”.   Konklusion: I resultatet framkom det att deltagarna kände stort behov av att prata ihop sig innan operationerna. Deltagarna beskrev påverkan av yttre och inre faktorer som kunde främja eller hindra kommunikationen och att ta ansvar för att föra fram information beskrevs vara viktigt i operationsmiljön. Denna studies författare ser behov av fortsatt forskning kring kommunikationsverktyg för specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. / Background: All care professionals in the operating team must work based on six core competencies: person-centered care, collaboration in teams, evidence-based care, knowledge of improvement and quality development, safe care and informatics. Perioperative care in a high-tech care environment, where the patient is offered safe care based on safety and well-being, is what characterizes the profession of the surgical nurse. The anesthetic nurse has many similar tasks to the operating room nurse, for example positioning the patient and preventing and identifying risks perioperatively. Communication and teamwork are needed to be able to offer the patient safe care.  Motive: Few studies describe the communication in the surgical team with a focus on the specialist nurses in the surgical team. Therefore, the authors of the present study chose to investigate this area furthermore.  Purpose: The purpose of the study was to describe experiences of communication between operating room nurses and anesthesia nurses in perioperative nursing.   Method: The data used were collected via semi-structured interviews from two different Norrland hospitals in Sweden and consisted of nine participants, four anesthesia nurses and five operating room nurses. Qualitative content analysis was used to analyze the collected data.  Result: 11 subcategories were identified: "Talking to each other", "Having a relationship", "Being responsive and respecting each other", "Not hearing each other", "Not getting in touch", "To be under time pressure", "That communication changed over time", "To be experienced", "To be a novice", "To be anchored in one's person" and "To take responsibility" which responded to the purpose of the study. These subcategories in turn formed three categories, "Interaction with the other profession", "Influence of external factors" and "Internal factors".  Conclusion: The results showed that the participants felt a great need to talk to each other before the operations. The participants described the influence of external and internal factors that could promote or hinder communication and being responsible for bringing information forward was described as important in the operating environment. The authors of this study see a need for continued research into communication tools for the specialist nurses in the operating team.

京都大学 / 新制・論文博士 / 博士(医学) / 乙第13585号 / 論医博第2305号 / 新制||医||1070(附属図書館) / (主査)教授 石見 拓, 教授 古川 壽亮, 教授 近藤 尚己 / 学位規則第4条第2項該当 / Doctor of Medical Science / Kyoto University / DFAM

Surgical procedures that require general anesthesia can be stressful and create needless anxiety for school-age children. Interventions aimed at reducing preoperative anxiety can improve cooperation and enhance postoperative outcomes by lowering anxiety levels prior to induction of general anesthesia. The purpose of this study was to examine the effects of behavioral interventions versus drug therapy in reducing pre-operative anxiety in children. The secondary purpose was to compare methods used to integrate anxiety reduction interventions into pre-operative care and to evaluate the most widely used and effective strategy for clinical practice. A literature review exploring behavioral based stress reduction interventions and drug therapy targeted at reducing preoperative anxiety was conducted from various online databases. Peer reviewed articles, published in the English-language between 2006 and 2015 that focused on postoperative outcomes in which preoperative interventions to reduce anxiety in children age two years and older, as well as the parent’s perspective of the outcome, were included for synthesis. Results from 9 randomized controlled trials that used behavioral based interventions implemented on the day of surgery, prior to anesthesia induction were compared for effectiveness at anxiety reduction versus the use of drug therapy prior to surgery. The studies suggest more successful post-surgical outcomes related to shorter length of stay and post-operative delirium for behavioral interventions to reduce anxiety prior to surgery and demonstrated even greater optimal outcomes for combined behavioral interventions. Drug therapy alone to decrease anxiety prior to anesthesia induction showed mixed results in reduction of physiologic and general outcomes following surgery. No significant difference between behavioral based interventions versus drug therapy was shown in any of the reviewed studies to have a significant effect on post-surgical outcomes. However, potentially promising behavioral based interventions such as clowns, electronic devices, parental presence and music over drug therapy prior to surgery, require further evaluation for their use in decreasing pre-operative anxiety in school-age children and having a positive impact on post-operative outcomes.