Bakgrund: Personer med bensår kan man stöta på inom hela hälso- och sjukvårdssystemet och venösa bensår är en av de vanligaste. De kan vara kroniska och svårläkta, också orsaka smärta för personen. Risken att utveckla venösa bensår ökar även med åldern. Det fattas vetenskapligt underlag och riktlinjer för behandling av venösa bensår men kompressionsbehandling är en vanlig och avgörande faktor som kombineras med att man innan rengör såret genom debridering. Kirurgi och fysisk aktivitet är andra faktorer som kan förbättra läkning. Det krävs kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan i valet och utförandet av behandling.Vården av venösa bensår kan vara besvärande för personen och skapa lidande. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av vård vid venösa bensår. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt med 15 inkluderade kvalitativa- och kvantitativa artiklar har gjorts. Artiklar som är publicerade mellan 2011-2021 har inhämtats från CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning innan en integrerad dataanalys gjordes. Resultat: Av de insamlade artiklar framkom det att personers förväntningar av vården intemotsvarade verkligheten. De upplevde den mer tidskrävande och begränsande för sitt sociala och privata liv. Personer hade genomgått många misslyckade behandlingar och kände därför en desperation för att hitta en behandling som botade deras venösa bensår. Personer upplevde att de fått förståelse och kunskap om sitt tillstånd och som var en bramotivation för att följa sin behandlingsplan, dock upplevde personer brister i sjuksköterskans bemötande som försvårade följsamheten. Slutsats: I denna litteraturöversikt framkom det att sjuksköterskor generellt behöver mer kunskap och förståelse för hur de venösa bensåren påverkar personernas livssituation. Ökade kunskaper om själva tillståndet och de olika behandlingsalternativ som finns kunde minska lidandet hos de personer som behandlas och hade en tät vårdkontakt. Detta skulle även öka personcentreringen gällande vård hos personer med venösa bensår och därmed ge förutsättningarna för en bättre vård. / Background Persons with leg ulcers can be encountered throughout the health care system and venous leg ulcers are one of the most common, they can be chronic and difficult to heal and even cause pain. The risk of developing venous leg ulcers also increases with age. There is a lack of scientific basis and guidelines for the treatment of venous leg ulcers, but compression therapy is a common and decisive factor that is combined with a cleansing of the wound with debridement. Surgery and physical activity are other factors that can improve healing. Knowledge and experience of healthcare professionals is required in the selection and performance of treatment. The care of venous leg ulcers can be perceived as difficult and cause suffering. Aim To describe persons’ with venous leg ulcers experiences of care. Method A non-systematic literature review with 15 included qualitative and quantitative articles has been made. Articles published between 2011-2021 have been obtained from CINAHL and PubMed. All articles have undergone a quality review before an integrated data analysis was performed. Results From the collected articles, it showed that person’s expectations of care did not match the reality. They found it more time consuming and limiting for their social and private lives. People had undergone many failed treatments and therefore felt a desperation to find a treatment that cured their venous leg ulcer. People felt that they gained understanding and knowledge about their condition, which was a good motivation to follow their treatment plan. However, people experienced lack in the nurse's treatment that made compliance more difficult. Conclusions In this literature review it is evident that nurses need more knowledge and an understanding about how venous leg ulcers impacts a person’s life. An increased knowledge about the condition and the different treatment options that are available could decrease the suffering the persons are experiencing receiving treatment. This could also increase the person centred care aspects of care when it comes to venous leg ulcers, thus making it possible for a better care.

Bakgrund.  Äldre personer utgör för närvarande den största patientgruppen som besöker akutmottagningar världen över och har ofta med sig vårdare eller anhöriga. Den åldrande andelen av befolkningen ökar vilket leder till en större belastning på hälso- och sjukvården. Akutmottagningar erbjuder akutvårdstjänster till allmänheten men de är inte särskilt anpassade för de unika behov äldre har. Att vara medveten om de problem som äldre och medföljande anhöriga stöter på under besöket på akutmottagningen kan leda till bättre anpassad vård för denna växande del av befolkningen. Syfte. Syftet med den här litteraturöversikten är att undersöka äldre personers och anhörigas upplevelser av besök på akutmottagningar.  Metod. Metoden för denna studie är en litteraturöversikt av 14 artiklar från Australien, Europa, Nordamerika och Sydamerika. De databaser som användes för att hitta artiklarna var CINAHL och PubMed. Resultat. Resultatet delades in i positiva och negativa teman. De sex negativa teman som framkom var: Brist på kommunikation; Brist på delaktighet; Långa väntetider; Brist på uppmärksamhet; Bristfällig fysisk miljö och bristfällig hantering av behov och symtom. Det positiva temat som framkom var att akutmottagningar var lättillgängliga och tillförlitliga vårdinrättningar. Slutsats. Äldre personer och anhöriga upplever deras besök på akutmottagningar som mestadels negativa och visar att det finns ett behov av bättre kommunikationspraxis, positiva personcentrerade interaktioner mellan vårdpersonal, patienter och anhöriga samt förändringar i den fysiska miljön och organisationen på akutmottagningar. / Background.  Older people currently constitute the largest patient group visiting emergency departments worldwide and are often accompanied by carers and/or relatives. The aging part of the population is increasing which leads to a greater strain on the health care system. While emergency departments offer acute care services to the general population, they are not well suited for the particular needs of older people and their relatives. Being aware of the issues older people and their relatives face during visits to the emergency department can help to deliver better suited care for this growing part of the population.  Aim. The aim of this literature review is to investigate older peoples’ and relatives’ experiences of visiting emergency departments.  Methods. The method of this study is a literature review of 14 articles from Australia, Europe, North America and South America. The databases used to find the articles were CINAHL and PubMed. Results. Results were divided into positive and negative themes. The six negative themes that emerged were: Lack of communication; Lack of patient involvement; Long waiting times; Lack of attentiveness; Inadequate physical environment and inadequate management of needs and symptoms. The positive theme that emerged was that emergency departments as reliable and easily accessible health care facilities. Conclusions. Older people and their relatives see their emergency department experience as mostly negative, exposing a need for better communication practices, positive person-centred interactions between health care staff and patients as well as their relatives and changes to the physical environment and health care system of the emergency department.

Bakgrund: Palliativ vård är ett förhållningssätt där patienter med obotlig sjukdom behandlas i syfte att främja välbefinnande och lindra lidande. Sjuksköterskans roll i den palliativa vården innefattar en beredskap inför oväntade och oförutsägbara situationer.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i livets slutskede på sjukhus.   Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. 12 artiklar inkluderades till resultatet. Analysen skedde med hjälp av Fribergs fem-stegsmodell.   Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman som beskriver sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i livets slutskede på sjukhus. Det första temat var känslomässiga utmaningar med följande subteman skilja på det professionella och personliga och känslan av otillräcklighet. Det andra huvudtemat var patientens förespråkare med följande subteman att kämpa emot och känna ansvar. Det tredje och sista huvudtema som framkom var begräsningar med följande subteman barriärer i vårdandet och frånvaro av kunskap och erfarenhet.   Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i livets slutskede upplevdes huvudsakligen negativa som att vara otillräcklig och att möta hinder i vårdandet i form av tidsbrist och bristande vårdmiljö. Framtida forskning kan ytterligare belysa vad sjuksköterskor upplever som utmaningar och barriärer men också vad som upplevs som möjligheter i vårdandet med palliativa patienter i livets slutskede. / Background: Palliative care is an approach where patients with terminal illness is treated with the purpose to alleviate suffering and promote well-being. The nursing role in end-of-life care involves being prepared for unexpected and complex situations.   Aim: To describe nurses’ experiences of palliative care in the final stages of life in a hospital setting.   Result: The analysis resulted in three main themes that describe nurses’ experiences of caring for palliative patients in the final stages of life in a hospital setting. The first theme was emotional challenges with the subthemes separating professional and private life and feeling inadequete. The second theme was patients advocate with the subthemes fighting against and feeling responsibilities. The third theme was limitations with the subthemes barriers in the caring process and lack of knowledge and experience.  Conclusions: Nurses’ experiences of caring for palliative patients in the final stages of life in a hospital setting are mainly negative. Experiences of feeling helplessness and meeting limitations such as lack of time and a care environment that is not designed for palliative care in the final stages of life. Future research could focus on nurses’ experiences of what possibilities a hospital setting has that can have a positive effect on the caring of palliative patients in the final stages of life.

Background: LGBTQ people have a higher risk for poor health than heterosexuals and LGBTQ people face stigma and discrimination in their daily lives but also in their care contacts. Nurses can make a big difference for these patients by treating them in a person-centered way. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ experiences and identify their needs in health care encounters with LGBTQ-people.  Method: The study is a narrative literature review and includes seven qualitative and four quantitative original articles. The articles were searched in the databases CINAHL and MEDLINE. The articles were analyzed based on thematic content analysis. Results: In the result four different themes are presented: Varying degree of experiences and different attitudes, Perceived obstacles and strategies for good communication, Need to treat everyone equally and Need for education. Conclusions: The nurses needed more training and had relatively low knowledge of the specific health needs of LGBTQ people. The fear of saying or acting in a stereotypical or discriminatory way prevented the nurses from creating a good relationship with their patients. More research is needed to examine nurses' experiences of caring for LGBTQ people. / Bakgrund: HBTQ-personer har en högre risk för ohälsa än heterosexuella och HBTQ-personer möter stigmatisering och diskriminering i sitt dagliga liv men även i sina vårdkontakter. Sjuksköterskor kan göra stor skillnad för dessa patienter genom att bemöta de på ett personcentrerat sätt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter samt identifiera deras behov i vårdmötet med HBTQ-personer. Metod: Studien är en litteraturstudie och inkluderar sju kvalitativa och fyra kvantitativa originalartiklar. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och MEDLINE. Artiklarna analyserades utifrån tematisk innehållsanalys. Resultat: I resultatet presenteras fyra olika teman: Varierande grad av erfarenheter och olika attityder, Upplevda hinder och strategier för en god kommunikation, Behov av att behandla alla lika samt Behov av utbildning. Slutsatser: Sjuksköterskorna behövde mer utbildning och hade relativt låg kunskap om de specifika hälsobehov som HBTQ-personer har. Rädslan för att säga eller agera på ett stereotypt eller diskriminerande sätt hindrade sjuksköterskorna från att skapa en bra relation med sina patienter. Det behövs mer forskning för att undersöka sjuksköterskors erfarenheter och behov i vårdmötet med HBTQ-personer.

SAMMANFATTNING Inledning och bakgrund Demenssjukdomar ökar i vårt land och dessa innebär funktionsnedsättningar i en varierande grad och på olika plan under sjukdomsprocessen. Demenssjukdomarna påverkar hela livssituationen för den som är drabbad men också för de närstående. Trots att flera personer har samma demenssjukdom kan deras symtombild variera. Det handlar om kognitiva, somatiska, beteendemässiga och psykologiska funktionsnedsättningar. Dessa nedsättningar kan bli ett hot mot personens identitet. För att ge en personcentrerad omvårdnad krävs stora kunskaper hos omvårdnadspersonalen både om demenssjukdomen men också om personen som finns bakom demenssjukdomen. En levnadsberättelse kan här bli ett verktyg och få en betydelse i den dagliga omvårdnaden och i den specifika omvårdnadssituationen i demensvården. Problemområde Antalet äldre personer ökar i vårt samhälle och därmed också risken att drabbas av demenssjukdomar. Det finns idag inget bot mot demenssjukdomar och därav blir omvårdnaden otroligt viktig. Vid demenssjukdomar förloras en del viktiga kognitiva förmågor hos de som drabbas vilket ställer stora krav på omvårdnaden och utformningen av densamma. Ett problem i omvårdnaden av personer som är drabbade av demenssjukdom kan vara hur omvårdnadspersonalen tolkar och förstår den demensdrabbade så att de kan anpassa sig efter deras behov. Större kunskaper om personens liv, vanor samt betydelsefulla händelser i livet ger omvårdnadspersonalen verktyg för att kunna erbjuda en personcentrerad omvårdnad. Föreliggande studie kan bidra med ökad kunskap av levnadsberättelsen som ett verktyg för en förbättrad personcentrerad omvårdnad av denna sårbara patientgrupp. Syfte Studiens syfte var att beskriva upplevelsen av att använda levnadsberättelsen som ett verktyg i en personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom.   Metod Data har inhämtats från åtta intervjuer på ett äldreboende där demenssjuka bor och dessa har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Informanter i studien var sex undersköterskor och två sjuksköterskor. Resultat I resultatet presenteras fem kategorier och tio subkategorier som framkom i analysen av intervjuerna. Kategorierna presenteras enligt följande: personcentrerad vård, lära känna, levnadsberättelsen som verktyg, levnadsberättelsen som dokument och närståendes olika uppfattningar om innehåll i levnadsberättelsen. Subkategorierna presenteras enligt följande: personen bakom sjukdomen, närvarande personal, vardagliga och specifika omvårdnadssituationer, ökad förståelse, brister i levnadsberättelsen, att inte bli utlämnad, personliga och levande, dokumentation, delaktighet och påverkan. Slutsats Levnadsberättelsen är ett verktyg och en grund att använda i den personcentrerade omvårdnaden vid demenssjukdom menar de flesta av informanterna i studien. För att kunna använda den i en ännu större utsträckning krävs att detaljerna också dokumenteras och följes upp kontinuerligt. Dessa detaljer får personalen vetskap om i samband med att dagligen vara närvarande i omvårdnaden av de demenssjuka samt i sina relationer med närstående. Tolkningar och förståelse av demenssjukas behov bidrar då till att omvårdnadspersonalen kan anpassa sig efter den drabbades behov i en personcentrerad omvårdnad. Det finns också en betydelse om närstående varit delaktiga vid upprättandet av levnadsberättelsen och när i tiden som berättelsen tecknades ned. Närstående till demensdrabbade kan även påverka innehållet i levnadsberättelsen då de kan ha olika uppfattningar kring vad som ska stå i denna. Klinisk tillämpbarhet: Det finns ett behov att se över dokumentet som används till levnadsberättelsen. Vidare måste betydelsen av levnadsberättelsen i den dagliga personcentrerade omvårdnaden förankras hos både närstående och omvårdnadspersonal. Medvetenheten och betydelsen om dess användning blir här viktig. Skapandet av lämpligt dokumentationsställe för kontinuerlig dokumentation får också en stor roll i den dagliga omvårdnaden. / ABSTRACT Introduction and background Disease related to dementia is increasing in Sweden and this implies disabilities of varying degree and at differing levels during the process of the disease. Changes in life situations result from dementia related disease, not only for the sufferer but also for their close relations and friends. Symptomatology can vary amongst individuals who have been given the same diagnosis: cognitive, somatic, behavioural and psychological disabilities are included. These disabilities may threaten the individual’s identity. In order to provide patient-centred care for these individuals, care providers require both in-depth knowledge about dementia and also about the individual who has been afflicted. A tool which may be useful in the daily care of individuals with dementia and also in specific care situations is the use of ”life story”. Problem area The number of older persons is increasing in our society and with it, the risk of being affected by dementia. Since there is, as yet, no cure for dementia, care is of central importance.. Important cognitive functions can be lost as a result of dementia and thus, care and the deliverance of care must be carefully planned. Care providers’ interpretation and understanding of each individual is important, as is adaptation of care to individual needs.  Knowledge of the individual’s life, habits and important life events is implemental in the use of life story for the provision of person-centred care. The present study may allow more understanding of the use of life story as a tool for improved person-centred care for this vulnerable group. Aim The aim of the present study is to describe the experience of using life story as a tool in person-centred care of individuals with dementia. Method Data was collected in eight in-depth interviews with nurses and nurses' assistants at a home for persons suffering from dementia. The data was analysed using qualitative content analysis. Results Five categories and ten sub-categories emerged from the analysis of the interviews. The categories are as follows: person-centred care, getting to know, life story as a tool, life story as documentation and relatives’ different perceptions of the content of life stories. The sub-categories were as follows: the person behind the disease, attendant staff, everyday and specific care situations, increased understanding, flaws in life stories, to not be shown up, personal and alive, documentation, participation and influence. Conclusion Most of the informants in this study felt that life stories were a tool which provided a grounding to use in person-centred care of individuals with dementia. In order to use the tool to a greater extent, details should be documented and followed up continually. Care providers are given knowledge about these details through daily participation in care of the dement individual and through relationships with relatives. Interpretation and understanding of the needs of the individual contributes to deliverence of care adjusted to individual needs. It is of importance that relatives participate in the formation of the life story and also to document when it was drawn up. Close relatives to individuals suffering from dementia may also effect the content of the life story through differing perceptions about what should be documented. Clinical implications There is a need to revise documentation of life stories. It is important that the use of life story and its importance in deliverence of person-centred care is established with both relatives and care providers. Awareness of the usefulness of life story is important here. Establishment of a place for continual documentation of life stories is important in daily care of individuals with dementia.

Background: Person-centred care is a care model that favors the whole person to be seen, not only the disease. Caring person-centred means giving time and listening the patient about their health problems. This promotes the patients’ involvement in their care and that the care is based on the patients’ story. Patients and relatives experience that receiving insufficient time and information about the patient’s state of health makes person-centred care downgraded. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centred care. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis where eleven caring science articles used for result analysis. Results: Nurses experienced that the relationship with patients and the right conditions for person-centred care were basics for caring person-centred. Seeing the person behind the patient and motivating patients’ participation enabled a person-centred approach. Collaborating with colleagues, devoting more time to patients and personal conditions were both an opportunity and an obstacle to provide a person-centred caring. Conclusion: Seeing the person behind the patient and making patients involved is central in caring person-centred. It also requires the right conditions such as extra time, knowledge and functional cooperation for providing appropriate person-centred care. / Bakgrund: Personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela personen ses, inte bara sjukdomen. Att vårda personcentrerat innebär att ge tid till och lyssna på patienter om sitt hälsoproblem. Detta leder till patientdelaktighet och till att vården utgår från patientensberättelsen. Patienter och anhöriga upplever att de inte får tillräcklig med tid och information om patientens hälsotillstånd, vilket gör att personcentrerad vård kan bli nedprioriterad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes där elva vårdvetenskapliga artiklar användes till resultatanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfor att relationen till patienter och rätt förutsättningar för personcentrerad vård var grunden till att kunna ge personcentrerad vård. Att se personen bakom patienten och motivera patientdeltagande i sin egen vård möjliggjorde personcentrerat arbetssätt. Att samarbeta med kollegor, ägna mer tid till patienter och personliga förutsättningar var både möjlighet och hinder för att vårda utifrån personcentrerat arbetssätt. Slutsats: Att se personen bakom patienten och göra patienter delaktiga i sin vård är centralt för att kunna vårda personcentrerat. Det krävs även rätt förutsättningar så som mer tid, kunskap och fungerande samarbete för att kunna ge adekvat personcentrerad vård.

Sömn är livsviktigt för att bibehålla hälsa och livskvalitet och innebär en period av återuppbyggnad samt återhämtning. Sömnens struktur förändras med stigande ålder, med en ökad fragmentering och mindre djupsömn. Äldre personer på särskilt boende (SÄBO) upplever en rad sömnstörningar med dagtrötthet och håglöshet som följd. Dessa sömnstörningar lindras i nuläget främst med sömninducerande- och lugnande läkemedel vilket leder till biverkningar och i förlängningen ytterligare sömnstörningar och försämrad livskvalitet. Äldre personer på SÄBO, vilka ofta lider av multisjuklighet och funktionsnedsättningar, har omfattande omvårdnadsbehov vilket kräver att sjuksköterskan har olika icke-farmakologiska åtgärder att tillgå för att främja sömnen hos dessa personer. / Sleep is essential to maintain health and quality of life, and involves a period of recovery. The architecture of sleep evolves with age, with increased fragmentation and less deep sleep as a result. Older persons living in residential facilities experience a range of sleep disorders, which results in daytime sleepiness and dysfunction. These sleep disorders are primarily treated with sleep inducing and sedative drugs, which results in side effects and may lead to further sleep disorders and a deterioration of quality of life. Older persons at SÄBO, who often suffer from comorbidities and disabilities, have extensive care needs, which require the registered nurse to have access to a range of non-pharmacological interventions to utilise, in order to promote sleep in these persons.

I deal with translations of the idea of person-centred care in this paper. The idea has spread, and it is seen as the contemporary solution to national and international healthcare issues. Scandinavian neo-institutionalism focuses on alteration through processing of ideas regarding context and variation between organisations. That makes the process of translating ideas important. Although there are many Swedish literature written about person-centred care, there are few studies that have examined practice and perceived reality. The purpose of this paper is to gain knowledge about how person-centred care is perceived and translated from words to actions in an organisation that has adopted the concept. The theoretical framework has been grounded in translation, which begins with an understanding of how ideas or concepts can be reproduced, from words to actions. The methodology for handling translations of person-centred care is based on a social construction perspective, combined with phenomenology and this combination of perspectives might lead to gaining a deeper understanding of person-centred care. I use hermeneutic method to analyse and interpret the statements or the story told by my selected actors. The result shows that among the respondents, person-centred care is something desirable, appealing, and necessary to do. On an overall level, the idea remains the same, while when it lands on the unit level and must be interpreted in practical action, the focus ends up on different things based on the respondents' different everyday lives. Translation as a phenomenon leads to the idea being interpreted and used in different and varying ways by different individuals and different entities. This has resulted to the idea being spread through actors who had an interest in it.

Background: The primary objective of this study was to assess the feasibility of the Healthy Lifestyles Program (HLP), a novel 12-month complex intervention based in cognitive behavioural therapy and theories of behavioural change, delivered in a community-based setting in Hamilton, Canada. The secondary objective was to explore implementation factors. Methods/ design: A pragmatic pilot randomised controlled trial using quantitative and qualitative evaluation methods. Participants were randomly allocated to either intervention group (n=15) or comparator group (n=15). The intervention group attended weekly group education sessions and met in-person with a healthcare team monthly to create personalized health goals and action plans. The comparator group met with a research assistant every three months to develop health goals and action plans. We assessed feasibility of the program by measuring recruitment, participation and retention rates, missing data, and attendance. All participant-directed and clinical outcome measures were analyzed for between and within group changes using Generalized Estimating Equations (GEE). Content analysis was conducted for qualitative data. Results: We recruited and randomized 30 participants to each group (n=15) within 3 months. Retention rate was 60% (9/15) for the intervention group and 47% (7/15) for the comparator group. Less than 1% of participant-directed and clinical outcomes were missing. Participants attended an average of 29 of 43 educational sessions and 100% of one-to-one sessions. The healthcare team valued the program’s holistic approach to care, increased time and interaction with participants, professional collaboration, and the ability to provide counselling and health supports. Location accessibility was an important factor facilitating implementation. Reducing the number of psycho-social education sessions and having access to a gym could improve retention and delivery of the program. Conclusion: This study has demonstrated the feasibility of the HLP with minor modifications recommended for a larger trial and for the intervention. / Thesis / Master of Public Health (MPH) / Rates of chronic physical and mental health illness are rising in Canada. Lifestyle or behavioural changes can prevent or manage chronic diseases. The aim of this pilot study is to test the feasibility of delivering a 12-month Healthy Lifestyles Program to participants in Hamilton, Canada. The Healthy Lifestyles Program is a complex intervention designed to help participants identify health goals and action plans to achieve those goals with the guidance of healthcare professionals. We observed that the program was successfully delivered, accepted by participants and staff and required minor changes to the study design for a scaled-up study. The program showed positive trends for improving goal attainment, depression, and loneliness scores. The results of this study will help inform the design and scale-up of a larger study.

Bakgrund: Akut koronart syndrom (AKS) är ett samlingsnamn för akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI), akut hjärtinfarkt utan ST-höjning (NSTEMI) samt instabil angina pectoris (kärlkramp). AKS är ett livshotande tillstånd som behöver akutsjukvård utan fördröjning och är en av de vanligaste hälsoproblem globalt. Tidig identifiering av sjuksköterskan har en avgörande roll för behandlingsalternativen. Personcentrerad vård har även en central roll i mötet med patienter som drabbas av AKS samt har gynnsamma effekter genom förbättrad upplevelse av vården. Syfte: Syftet var att identifiera patienters symtom, riskfaktorer och upplevelse av att drabbas av akut koronart syndrom.  Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats valdes som metod för att få en sammanställning av redan befintlig forskning som är relevant för syftet. PubMed och CINAHL användes som databaser vid sökning av artiklar och totalt inkluderades 26 artiklar. Dataanalysen genomfördes med integrerad analys.  Resultat: I resultatet framkom två kategorier med 10 underkategorier. Första kategorin: Symtom relaterat till AKS. Det visade att bröstsmärta var det vanligaste symtomet men även att flertal andra symtom uppkom med stor variation och prodromala symtom vid AKS presenteras i stort. Symtom kopplat till kardiovaskulära riskfaktorer var även en viktig del i presentationen av resultatet samt att försöka tyda och hitta koppling till debuterade symtom. Andra kategorin: Upplevelser relaterat till AKS. Upplevelse av ångest, oro och rädsla av att dö i samband med AKS var inte ovanligt och många deltagare förstod inte att de upplevda symtomen var kopplat till AKS.  Slutsats: Det dominerande symtomet vid AKS var bröstsmärta, prodromal symtom presenterades dagar till månader innan insjuknande i AKS. Symtom hade även en stor individuell variation där debut, karaktär och varaktighet skiljde sig åt. Sjuksköterskan har en betydande roll i vården av patienter med AKS där personcentrerad vård har en central roll. / Background: Acute coronary syndrome (ACS) is a name for acute myocardial infarction with ST elevation (STEMI), acute myocardial infarction without ST elevation (NSTEMI) and unstable angina pectoris. ACS is a life-threatening condition that needs emergency medical attention without delay and is one of the most common health problems globally. Early identification by the nurse has a decisive role in the treatment options. Person- centred care has also a central role in the meeting with patients who suffer from ACS and the experience of the care.  Aim: The aim was to identify the patients' symptoms, risk factors and experience of suffering from acute coronary syndrome.  Methods: A literature review with systematic approach was chosen. PubMed and CINAHL were databases used when searching for articles and a total of 26 articles were included. The data analysis was carried out using integrated analysis.  Results: The results revealed two categories with 10 subcategories. First category: Symptoms related to ACS. Chest pain was the most common symptom, but other symptoms appeared with great variation and prodromal symptoms in ACS were presented widely. Symptoms linked to cardiovascular risk factors were an important part of the presentation of the results and trying to decipher and find a connection to the first symptoms. Second category: Experiences related to ACS. Experiencing anxiety, worry and fear of dying associated with ACS was not uncommon and many participants did not understand that the symptoms were linked to ACS. Conclusion: The predominant symptom was chest pain, prodromal symptoms were presented days to months before the onset of ACS. Symptoms also had a large individual variation where onset, character and duration differed. The nurse has a significant role in the care of patients with ACS where person- centred care has a central role.