51 |
論網路匿名言論之保障-以身分揭露程序為中心 / A Study on the Protection of Anonymous Online Speech: Focusing on the Procedure for Disclosing the Identity of Anonymous Speakers鍾安, Chung, An Unknown Date (has links)
在網路世界中,人們以匿名表達意見遠比現實生活中更為容易,這件事已劇烈地改變了匿名言論的量與質。從好的面向看,匿名帶來自主,讓異議者可以透過網路匿名,表達可能永遠都不敢在眾人面前說出來的真正想法,讓觀念市場變得多元豐富;另一方面,匿名提高了追究責任的困難。相較於現實世界的言論,損害他人或構成犯罪的惡質網路匿名言論,將造成影響更深遠且永久的傷害。
目前,關於網路匿名言論的管制方式,世界各國政府都是仰賴「事後追懲模式」和「實名認證模式」的其中一種。前者是網路使用者原則上可以匿名地發表言論,但如果發表不當言論並造成傷害,受害者或國家可以揭露其身份以對其展開司法追訴;後者是網路使用者在張貼言論前,必須先向國家機關指定的網路業者交出個人真實身份資料以進行驗證後,才能匿名發言,或甚至完全禁止以匿名方式發言,讓網路使用者感受到被眾人監督的壓力,不敢發表不當內容。
本文主張,網路匿名言論是受到憲法所保障的權利,而「事後追懲模式」相較於「實名認證模式」,較能調和不同權利間的衝突。不過,儘管我國政府採取此模式,卻在設計民刑事訴訟制度時,漏未導入匿名言論權利的思考,導致網路匿名表意者一經策略性訴訟攻擊,真實身份就會立即暴露,使得匿名表意自由不過徒有虛幻表象。因此,本文建議,為落實對匿名言論自由的保護,立法者宜參考美國法,修改部分訴訟法來處理此問題。 / On the internet, people can express themselves anonymously far easier than in the physical world. This fact has dramatically changed both the quantities and qualities of anonymous speech. On the bright side, anonymity brings more autonomy. Dissenters can express their real opinions, which they might never have the courage to speak out in public. It, in turn will promote the diversity and integrity of the marketplace of ideas. Yet, anonymity also makes it more difficult to hold the speakers accountable. In addition, compared to speech in the real physical world, malicious online anonymous speech will cause more serious permanent harms.
Today, governments around the world are either relying on the “Ex Post Compensation and Punishment” approach or the “Real-Name Verification System” to regulate online anonymous speech. Under the former approach, internet users can express their opinions anonymously, but if the content of their speech is malicious and causes damages to other people, the victim can seek disclosure of the speaker’s identity in order to take legal actions against the speaker. In contrast, under the latter system, internet users have to provide their personal information (real identities) to the ISPs or ICPs appointed by governments and complete the verification process before they can post their words. Some real name systems go even further by banning anonymous speech completely. By making users feel like they are being supervised by the public, the real name system wishes to deter indecent contents
This thesis argues that online anonymous speech is protected by the Constitution, and the ‘Ex Post Compensation and Punishment’ is a preferred approach because it can better balance the conflicting rights. In Taiwan, although the government has chosen the ‘Ex Post Compensation and Punishment’ approach, current civil/criminal procedural laws and practices afford little protection to online anonymous speakers. The plaintiff, who is allegedly harmed by the anonymous speech, can easily bring a “Strategic Lawsuit,” with the sole purpose of obtaining the identity of the online anonymous speaker. Consequently, this thesis suggests that, in order to better protect the freedom of anonymous speech, the legislators of Taiwan should refer to U.S. laws and practices and revise several provisions of Taiwan’s Code of Civil Procedure and Code of Criminal Procedure.
|
52 |
Försäkringsskydd för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser : En undersökning av försäkringsvillkorens omfattning och eventuella begränsningar i förhållande till art. 82 GDPR och grupptalan / Insurance coverage for liability in case of data protection breaches : An investigation into the extent and potential limitations of insurance terms in relation to art. 82 GDPR and class action lawsuitsNahlbom, Robin January 2024 (has links)
I uppsatsen utreds försäkringsskyddet för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser. GDPR är den centrala regleringen för personuppgiftsbehandling och fastställer ett antal principer som måste upprätthållas för att den ansvarige ska få behandla personuppgifter. Bryter den ansvarige mot förordningens principer har den registrerade rätt att kräva skadestånd enligt art. 82.1 GDPR. Förordningen fastställer tre kumulativa krav som måste vara uppfyllda för att skadeståndsskyldighet ska föreligga. Det innefattar att en överträdelse av GDPR har skett, att materiell eller immateriell skada till följd av denna överträdelse har uppstått och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och överträdelsen. Förordningen innehåller även en bestämmelse som tar över medlemsstaternas nationella skadeståndsrättsliga bestämmelser, vilket innebär att GDPR ska tillämpas enligt sin ordalydelse och att de kumulativa kraven enligt art. 82.1 GDPR måste följas. Det innebär att nationella skadeståndsrättsliga begrepp inte bör jämställas med begrepp som framgår av art. 82.1 GDPR eftersom begreppen har tillkommit i en helt annan kontext. Exempelvis översätts i vissa fall materiella och immateriella skador till ekonomiska och ideella skador. Begreppen är inte synonyma och bör inte tillställas samma betydelse eftersom terminologin i art. 82.1 GDPR kan misstolkas. Försäkringsvillkoren som reglerar skadeståndsskyldigheten för dataskyddsöverträdelser och som även hänvisar till art. 82.1 GDPR, innehåller i vissa fall nationella skadeståndsrättsliga begrepp och även andra begrepp som inte framgår av förordningen. Det kan leda till att kongruensen mellan villkorens utformning och förordningens ordalydelse medför tolkningsproblematik vid bedömning om skadeståndsskyldighet föreligger. Därför bör försäkringsvillkoren endast innehålla sådan terminologi som framgår av art. 82.1 GDPR. Dataskyddsöverträdelser medför oftast att en stor grupp människor lider skada varför förordningen tillåter registrerade att föra grupptalan med hjälp av en ideell organisation enligt art. 80 GDPR. Teoretiskt sett kan skadeståndsbeloppen bli högre än försäkringsbeloppen varför det i sådana fall saknas ett försäkringsskydd för grupptalan för den personuppgiftsansvarige. Försäkringsvillkoren anger däremot ingenting om att försäkringen inte täcker ett sådant anspråk. Därmed ställs försäkringsbolagen inför utmaningen att hantera sådana anspråk, varför försäkringen bör uppdateras för att möta skadestånd i en grupptalan vid dataskyddsöverträdelser. / The essay investigates insurance coverage for liability for damages in the event of data protection breaches. GDPR is the central regulation for the processing of personal data and establishes a number of principles that must be upheld for the data controller to process personal data. If the data controller breaches the principles of the regulation, the data subject has the right to claim damages under Art. 82.1 GDPR. The regulation sets out three cumulative requirements that must be met for liability for damages to arise. This includes that a breach of the GDPR has occurred, that material or immaterial damage as a result of this breach has arisen, and that there is a causal link between the damage and the breach. The regulation also includes a provision that supersedes the national tort law provisions of Member States, which means that the GDPR shall be applied according to its wording and that the cumulative requirements under Art. 82.1 GDPR must be followed. This means that national tort law concepts should not be equated with concepts as set out in Art. 82.1 GDPR as the concepts have arisen in a completely different context. For example, in some cases, material and immaterial damages are translated into economic and non-economic damages. The concepts are not synonymous and should not be attributed the same meaning as the terminology in Art. 82.1 GDPR can be misinterpreted. The insurance terms and conditions that regulate liability for damages in the event of data protection breaches and also refer to Art. 82.1 GDPR, in some cases contain national tort law concepts and other concepts that are not evident in the regulation. This may lead to a lack of congruence between the wording of the terms and conditions and the wording of the regulation, resulting in interpretation issues when assessing whether liability for damages exists. Therefore, the insurance terms and conditions should only contain terminology as set out in Art. 82.1 GDPR. Data protection breaches usually result in harm to a large group of people, which is why the regulation allows data subjects to bring a collective action with the assistance of a not-for-profit organization under Art. 80 GDPR. Theoretically, damages awarded may exceed insurance coverage, which means there is no insurance coverage for collective actions for the data controller in such cases. However, the insurance terms and conditions do not specify that the insurance does not cover such a claim. Therefore, insurance companies are faced with the challenge of handling such claims, which is why the insurance should be updated to cover damages in a collective action in the event of data protection breaches.
|
Page generated in 0.1478 seconds