Sammanfattning Denna forskningsrapport kommer att utgå ifrån tre huvudbyggstenar, dessa är superhjältar, manlighet och 9-10 åriga pojkars liv och deras utveckling. Rapporten kommer även att ta upp hur dessa sammanflätas och hur pojkarna reagerar och påverkas av bilden av manlighet som de blir tilldelade ifrån bilder av superhjältar. Den första delen är en relativt djupgående problematisering om vad en superhjälte egentligen är, det är tydligt att det är mer än vad man först tror. Rapportens andra kapitel tar en titt på den typ av manlighet som superhjälten symboliserar. Detta är den hegemoniska manligheten vilken vi får oss tilldelade i filmer och via övrig media. Den hegemoniska manligheten är en manlighet med överdrivna maskulinitetsdrag. Kapitlet om pojkar är fokuserat på de 9-10 åriga pojkarna och deras utveckling och liv, det är även en fokusering på litteratur som behandlar pojkars relation till superhjältar. Rapporten avslutas med en egen forskning om pojkars relation till den maskulinitet som superhjältarna skickar till pojkarna, och hur pojkarna påverkas av denna maskulinitetsbild. Resultatet visar att pojkarna är både intresserade och påverkade av denna typ av manlighet men eftersom de möter denna typ av hegemonisk manlighet mer eller mindre när de träffar vilken man som helst är det svårt att avgöra om det är superhjältarna som påverkar dem mest. Det är även tydligt att pojkarna inte skulle ha något emot att ha samma krafter som superhjältarna, men samtidigt visar pojkarna på att de känner till sina fysiska och psykiska begränsningar.

Syfte: Vårt syfte med studien har varit att undersöka pedagogernas föreställningar om språk och språkstimulering samt studera hur de stimulerar barns språk under samlingstillfällen i förskolan. Studien tar sin utgångspunkt i ett genusperspektiv. Bakgrund: Detta är ett ämnesområde som är omdebatterat i media idag och intresset för detta är stort. Det diskuteras mycket om vikten av att ge flickor och pojkar lika mycket utrymme. Vi ansåg också att det var viktigt att lyfta fram den här typen av forskning för att medvetandegöra hur våra grundläggande föreställningar påverkar det vardagliga arbetet i förskolan. Vi har i vårt arbete haft för avsikt att redovisa ett urval av forskning som gjorts inom fälten: språk, samling och genus. Vidare har vi beskrivit vad som främjar barnets språkliga utveckling, både i allmänhet och i det vardagliga arbetet på förskolan samt att pedagogen beskrivit vilken roll denna har för barnets språkliga utveckling. I arbetet har vi också presenterat tidigare forskning gällande samlingar samt beskrivit hur dessa fungerar ur ett genusperspektiv. Metod: Vi använder oss i vår uppsats av kvalitativa metoder, intervjuer samt observationer. Vi intervjuade sex pedagoger och observerade två av dessa. Observationen skedde under respektive pedagogs samling med barnen. Pedagogerna arbetade på fyra olika förskolor. Alla intervjuerna spelades in för att få en ökad tillförlitlighet i analysen och resultatet. Vi valde dessutom att spela in intervjuerna på två olika media för att vara säkra på att inget skulle vara otydligt och ifall ett av medierna eventuellt kunde ha gått sönder. Vi har i vårt intervjumaterial sedan kategoriserat informanternas svar och försökt att hitta variationer och likheter i dessa. Resultat: När vi frågade pedagogerna om barnens sätt att uttrycka sig språkligt skilde sig åt beroende på om det var en pojke eller flicka som gjorde uttalandet fick vi också en stor variation i informanternas svar. Vi har av våra informanter fått olika svar om hur de arbetar med samlingen som en språklig stund. Många anser inte att samlingen är den mest ideala tidpunkten för att arbeta med språket utan att det hellre finns andra stunder där de i större utsträckning främjar detta. Vi har också i våra observationer sett hur det i pedagogernas arbete kan skilja sig åt, hur pedagogerna arbetar både med språk och med genus. Pedagogerna har, både i intervjuerna och i observationerna, visat på hur de arbetar i samlingen utifrån språk och genus och vi har sett att de gör skillnader i sitt sätt att handla beroende på om det är en pojke eller en flicka som till exempel skall besvara en fråga eller göra ett uttalande i samlingen.

No description available.

Om lek och leksaker påverkar barns identitetskapande finns en möjlighet att påverka barnsidentitetskapande. Detta kan göras genom att göra medvetna val när det gäller leksaker och att anta ett medvetet förhållningssätt till barns sätt att leka. Syftet med denna undersökning var att undersöka 7 flickors och 7 pojkars sätt att uttrycka fantasi genom fantasipersoner i lek med könsstereotypa leksaker för flickor och vid lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Pojkarna videoobserverades vid lek med könsstereotypa leksaker för flickor och vid lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Flickorna videoobserverades vid lek med könsstereotypa leksaker för flickor och vid lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Sammanlagt genomfördes åtta videoobservationer där varje observation omfattade 30 minuter. Utifrån resultatet från videoobservationerna kunde likheter och olikheter jämföras i barnens lek. Mönster kunde ses i flickornas och pojkarnas lek med könsstereotypa leksaker. Att uttrycka fantasi genom fantasipersoner var det mönster som framkom i både flickornas och pojkarnas lek. Analyser av resultatet visade att flickorna och pojkarna uttryckte fantasi genom fantasipersoner som ingick i relationer med varandra. Skillnaden i flickornas och pojkarnas sätt att uttrycka fantasi var på vilket sätt fantasipersonen agerade i leken. Pojkarnas fantasipersoner hade egenskaper som styrka, snabbhet och kämpande mot andra individer. Flickornas fantasipersoner hade egenskaper som vårdande, omhändertagande och organiserande. Tidigare forskning visar (se t.ex. Carlson och Taylor, 2005) att bland pojkar förekommer oftast fantasipersoner föreställande övernaturliga mediafigurer och för flickor förekommer oftast fantasipersoner som ingår i en familj, i ett hushåll. I likhet med detta visade denna undersökning att pojkarna till största del uttryckte fantasi genom fantasipersoner som var övernaturliga figurer. Flickorna uttryckte fantasi genom fantasipersoner som kan ingå i en familj. Pojkarna i motsats till flickorna uppvisade skillnad i sätt att uttrycka fantasi i lek med könsstereotypa leksaker för flickor i förhållande till lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Pojkarnas lek handlade i stor utsträckning om relationer mellan starka och snabba individer som kämpade mot varandra men när de uttryckte fantasi genom fantasipersoner som kan ingå i en familj framkom skillnaden. Då uttryckte pojkarna fantasi genom fantasipersoner som var osäkra. Enligt slutsatser av denna undersökning kan detta betyda att de manliga förebilder pojkarna identifierar sig med är osäkra i sin roll i familjelivet. Förslag som ges utifrån slutsatserna av denna undersökning är att pedagogen ska utgå ifrån barns fantasi och förstärka de kompetenser hos fantasipersonen/fantasiföremålet som de anser att barnet bör utveckla.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om den generella föreställningen om att pojkar inte läser stämmer. Undersökningen har genomförts med hjälp av enkäter och intervjuer med elever och lärare. Våra resultat visar att påståendet om att pojkar inte läser är mer komplext än så. Pojkarna ser sig inte som läsare trots deras breda kontakter med texter, eftersom de anser att läsning är böcker och tidningar. Deras åsikter kring läsning ligger också rotat i deras genuskonstruktion och identitetsskapande, och påverkas av faktorer som grupptryck, hemförhållanden och förväntningar från skolan.

Mitt syfte med examensarbetet var att genom intervjuer samt enkätundersökningar undersöka leksakernas betydelse för barn och deras föräldrar. Leksaker stimulerar fantasin och får barnet att utvecklas. Jag har valt att intervjua barn på en förskola och till enkätundersökningen valde jag föräldrar på en annan förskola. Resultatet jag kommit fram till är att leksaker betyder mycket för barnen och att barnen även har liknande tankar och åsikter om leksaker. Föräldrarnas resultat varierade men i de allra flesta fall hade de likande åsikter om leksaker. Slutsatserna av denna undersökning är att leksakerna är väldigt viktig del i barnens vardag och att även barnen ska ha tillgång till leksakerna men att det inte alltid behöver vara färdigproducerade leksaker som barnen har tillgång till.

Syftet med denna studie är att (1) ta reda på hur bra eleverna är på att lösa problemlösningsuppgifter i matematik, (2) ta reda på vilka typer av fel som eleverna oftast begår och (3) fastställa vilka skillnaderna är mellan pojkarna och flickorna. Svaren som arbetet kommer fram till grundar sig på en undersökning av nationella prov för årskurs 9 i grundskolan. Det söks ett svar på frågan om hur bilden av problemlösning ser ut. Därtill utreds frågan om vad som kan ha orsakat en eventuell försämring: Kan den vara orsakad av för lite aritmetiska kunskaper? Kan den vara orsakad av elevernas undermåliga metoder i att analysera uppgifterna? Eller har eleverna misslyckats med att identifiera vilka matematiska regler eller lagar som ska tillämpas för att lösa uppgiften? Som teoretisk bakgrund användes George Pólyas teorier för att kunna belysa vilka fel eleverna gör i provsvaren. Lesh & Zawojewskis forskning för att klarlägga vilka faktorer som spelar in svårighetsgraden i problemlösningen. Wyndhamn, Riesbeck & Schoults undersökning för att påvisa situationen i skolans verksamhet inom problemlösningen. Vidare utnyttjades Sundströms & Sörells studie för att belysa skillnader på vilka uppgifter i problemlösning som pojkar respektive flickor har störst svårighet med. Nycanders undersökning användes för att visa skillnaden mellan flickors och pojkars resultat på nationella prov jämfört med elevernas slutbetyg. Slutligen användes PRIM-gruppen rapporter för respektive prov för att ta reda på var underliggande undersökningens elever ligger jämfört med PRIM-gruppens betydligt större kontrollgrupp. Proven som undersöktes är från 2004, 2006 och 2008. Vid varje år undersöktes minst 40 elevers provsvar och samtidigt tillräckligt många provsvar från både pojkar och flickor. Vid varje år valdes två uppgifter ut genom dels att de jämfördes med uppgifterna från de andra proven, dels för att hitta motsvarande uppgifter eller i alla fall uppgifter som berörde samma matematiska problemställning. Sammanfattningsvis visar föreliggande studie att de undersökta eleverna har betydandeproblem med att lösa problemlösningsuppgifter i matematik. De två största felområden är dels logiska fel och dels att eleverna inte försökt lösa uppgiften. Det senare visar på att det finns stora brister i elevernas förmåga att inse vilken lag eller regel som kan användas för att lösa uppgifterna. En skillnad mellan pojkar och flickor är att pojkarna oftare saknar lösningar på uppgiften, medan flickorna oftare gör logiska fel i sina försök. Slutligen kan konstateras att flickorna uppvisar något högre lösningsgrad än pojkarna.

Denna studie söker ta reda på vilka attityder till läsning som finns i en årskurs 9. En enkätundersökning ligger till grund för denna undersökning. Den utfördes i en mellansvensk skola i en klass i årskurs 9. Klassen bestod av 13 pojkar och 13 flickor varav alla pojkar svarade. Resultatet visade att det är både flickor och pojkar som tycker att läsning kan vara tråkigt och jobbigt. Fler flickor än pojkar i denna studie tycker om att läsa. De pojkar och flickor som svarat att de inte tycker om att läsa använder uttryck som bl.a. ”jättetråkigt”, ”tråkigt”, ”drygt”, ”segt” och ”ofrivilligt” för att beskriva varför de inte tycker om läsning. De pojkar och flickor som svarar att de tycker om att läsa beskriver läsning som ”avslappnande”, ”levande”, ”mysigt”, ”härligt”. Flera av pojkarna menar att det är roligt att läsa endast om de läser något de själva är intresserade av. Pojkarna svarar att om de får välja läser de helst sience-fiction, tidningar, faktatexter, sportnyheter, facebook. Pojkarna använder ofta datorn för att hitta olika fakta.

Frågorna jag ställer i mitt forskningsarbete utgår från pojkars bristande intresse för skönlitteraturläsning. Problemet har uppmärksammats såväl i massmedia som inom skolvärlden. Syftet med min uppsats är att undersöka varför fyra pojkar är ointresserade av att läsa skönlitteratur, vad de läser, när de läser och var de läser. Arbetet innefattar även frågeställningen om de vet varför skönlitteraturläsning ingår i skolans uppgifter och vad som är positivt med läsningen. De didaktiska frågorna varför, var, när och vad utgör en grund för min frågeställning. Undersökningen består av kvalitativa intervjuer med fyra pojkar i grundskolans år 8. För att få belägg i mina resultat och analyser har jag utgått från tidigare forskning inom ämnet. Analysen visar att det är av vikt att skilja på intresse och motivation när man pratar om pojkars skönlitterära ointresse. Mina respondenter sade sig själva vara ointresserade av läsning. Frågan blev att ta reda på varför de själva ansåg sig vara just icke-läsare. Begreppet icke-läsare är hämtat från Gunilla Molloy. Hon menar att personen ifråga har full läsförmåga, men är inte intresserad av att läsa skönlitteratur (2002:136). Jag fann inga konkreta svar, men kopplar det bland annat till tidigare forskning, som menar att pojkar ser det som ett manligt identitetssökande när de kallar sig för icke-läsare. Även förhållningssättet till skönlitteratur i pojkarnas hemmiljö har betydelse för deras egen inställning till litteraturen. När det gäller läsintresset bör läsning i skolan och läsning på fritiden åtskiljas. Anledningen till att respondenterna saknar intresse av att läsa beror dels på klassrumssituationen då de kan ha svårt att koncentrera sig och dels på att de inte hittar någon bok som fängslar dem. Läsandet på fritiden får stå tillbaks på grund av andra intressen som till exempel idrott, dator och kompisar. När det gäller pojkarnas egna val av litteratur rör det sig bland annat om dagstidningar, ungdomsromaner, fantsy och deckare, vilket tyder på en relativt bredd hos de fyra pojkarna. Ingen av pojkarna vet vad kursplanen säger om skönlitteratur men de kan ändå se vissa fördelar med att läsa skönlitterära böcker i undervisningssyfte.

Huvudsyftet med studien är att undersöka fem svenskundervisande lärares språk- och talhandlingar avseende pojkars läs- och skriftspråkande. Studiens undersökningsfokus är således riktat mot på vilka sätt pojkars läs- och skriftspråkande uppfattas i lärares språk- och talhandlingar. Ambitionen har även varit att säga något om vilket literacyerfarande pojkar erbjuds inom svenskämnet. Teoretiskt förankras studien i två perspektiv, ett anglosaxiskt forskningsinriktat gällande literacy (Fast 2007) och ett diskursanalytiskt (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Studiens ansats är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har genomförts (Kvale & Brinkmann 2009). Empirin har i sin tur analyserats genom ett diskursanalytiskt perspektiv (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Utifrån studiens resultat presenteras en konstruktion av svenskämnet samt två konstruktioner som belyser hur pojkar positioneras som läs- och skriftspråkande individer; Konstituering av ämnet, ”Pojkar är pojkar” samt ”Pojkar har inte tid att läsa”.  Intervjustudiens resultat visar att pojkars läs- och skriftspråkande konstitueras som åtskilt från flickors, vilka i sin tur förväntas göra andra literacyerfarenheter. Pojkar uppfattas befinna sig på olika literacyarenor som medskapare av literacies utanför skolan. Att intressera pojkar för literacyaktiviteter inom svenskämnets undervisningspraktik ser de intervjuade lärarna som en pedagogisk utmaning. Till följd av detta tyder studiens resultat på att en stor del av ansvaret för vilka former av literacies och på vilka sätt pojkar blir literacyutövande individer i klassrumspraktiken förläggs till den enskilde skriftspråkande pojken.