Relationen mellan konstutövarna och Malmö stad är allt annat än enkel. Det är delade uppfattningar om hur verkligheten ser ut. Det har under en tid förts diskussioner om hur man fattar beslut och rättfärdigar dem i Malmö stad, speciellt beslutet att lägga ner konstinstitutionen Rooseum. Där föddes idén om att skriva en uppsats om vad styrinstrumenten verkligen säger och se hur de arbetar efter dem i Malmös kulturpolitik. Syftet med uppsatsen är att belysa och problematisera styrningsfrågor gällande kultur som politikområde samt att försöka bringa klarhet i vad det finns för mål och bestämmelser och att föra fram problematiken som finns i förhållandet mellan Malmö stad och konstutövarna. Det här är en uppsats om politisk styrning som tittar på hur styrinstrumenten och efterlevs samt de olika parternas uppfattningar om ämnet. De teorier som används är politiskt styrning samt policyprocessen som tittar på de stadier som ett beslut går igenom från initiering till efterkontroll. Uppsatsens material består i huvudsak av kulturpolitiska styrinstrument samt intervjuer som gjorts med representanter från Malmö stads kulturpolitik och representanter från Malmös kulturutövare. Resultatet av denna uppsats är att det råder delade meningar om hur verkligheten ser ut i det konstpolitiska klimatet i Malmö stad. Konstutövarna har en uppfattning om att kommunikationen mellan utövarna och Malmö stad är bristfällig och de känner sig många gånger negligerade. Politikerna är av en annan uppfattning, de anser att kommunikationen fungerar bra. De väljer att arbeta med konstutövarnas intresseorganisationer istället för med enskilda konstnärer. Kultursekreteraren har i sin tur en annan uppfattning, hon ser att i hennes arbete fungerar dialogen bra men att kring beslut som Rooseum så har det skett med en dålig kommunikation från politikernas sida och hon förstår konstutövarnas frustration av att arbeta i ovisshet. De kulturpolitiska styrinstrument man arbetar med i Malmö stad är i grunden de kulturpolitiska målen, dessa anses vara en vision som är svår att konkretisera men man försöker utgå från dessa i sitt arbete. De andra styrinstrument som man arbetar med är verksamhetsidén för bildkonsten och handlingsplanen för bildkonsten i Skåne.

Medborgarna i en kommun spelar en viktig roll för hur den kommunala politiken skall se ut. Det finns många sätt att se på vad ett medborgarskap är för något och vilka skyldigheter och rättigheter man skall ha samt hur man som medborgare skall kunna utöva inflytande. Ambitionen med arbetet har varit att studera och beskriva medborgarutskottens uppgång och fall i Helsingborgs stad. Detta görs genom teoretiska utgångspunkterna politisk kommunikation och olika syner på medborgarskap och demokrati. Dessa använder jag för att få svar på hur man ser på medborgarna och demokrati och för att kunna förklara den politiska processen som skett under medborgarutskottens existens samt ge svar på mina frågeställningar. Materialet i uppsatsen är främst hämtat genom intervjuer med politiker från socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet i Helsingborgs stad samt tre handläggare från medborgarutskotten och är grunden till mitt empiriska material. Intervjuerna har sedan kompletterats av andra sekundära källor så som Helsingborgs stads hemsida och forskare som Stig Montin. Resultatet i min uppsats visar att medborgarutskotten hela tiden varit en omstridd fråga då socialdemokraterna valde att införa dem och de borgerliga att lägga ned dem. Motiven att lägga ned medborgarutskotten var att det var för dyrt och det var en onödig kanal för att nå politikerna enligt de borgerliga. Handläggarna och socialdemokraterna tror snarare att det var ideologiska skillnader varför man lade ner dem. I nuläget har man inte upprättat andra fasta kanaler för medborgardialog. Studien visar även på att det finns stora brister i kommunikationen när man skall föra information från medborgarutskotten till nämnder och styrelser.

Politics in today's society unfolding more and more in the media, but the media content is limited. Therefore, the media must constantly make choices, choices which are specific to each object. The purpose of this study is to examine how Olof Palme is portrayed as a politician and private individual in the documentary film Palme - älskad och hatad, and also how Carl Bildt is portrayed as a politician and private individual in the documentary film Bildt - excellensen. To study the documentary films I use a qualitative textual analysis with a focus on a narrative analysis. In the narrative analysis, I have been inspired by the categoricalcontent- based approach to study the documentary films. In my analysis, with the help of theories of mediatization of politics, documentaries and stories, I interpret and analyze the films to make them more understandable. The conclusions of the study is that Palme in his role as a politician is portrayed as a humane person who cares about the individual. Palme as a private person is portrayed with a focus on a healthy appearance and with little time for his children. Bildt in his role as a politican is portrayed with an interest in the Swedish defense and being disrespectful in his way to get around. As a private person, Bildt is portrayed with an interest in war in general and being a bully who always must get right. In his role as father, Bildt is portrayed to be a bad father, and who put all his jobs and assignments in front of his children. Finally, the portrayal of Palme is on a level that arouses strong feelings for Palme as person, while the portrayal of Bildt become more callous and very factual with a large focus on politics instead of Bildt's personal image.

No description available.

Titel: Politiska förhoppningar? En studie om hur politiker på lokal nivå använder sociala medier   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur politiker på lokal nivå använder kanaler som sociala medier.   Teori: Studien utgår från forskningsområdet strategisk politisk kommunikation. Därutöver används Cutlip och kollegors planeringsmodell, teorier om opinioner och opinionsbildning, McCombs dagordningsteori, Lazarsfeld och kollegors tvåstegshypotes samt Habermas offentliga sfär.   Metod: Undersökningen bygger på en kvalitativ metod, där empiri har samlats in genom kvalitativa samtalsintervjuer, av en semistrukturerad form, med förtroendevalda från Sundsvalls och Timrås kommunfullmäktige. Intervjutillfällena skedde under en tidsperiod fr.o.m. 30/11 t.o.m. 8/12 2010.   Resultat: Utöver att blogga politiskt är det vanligt att använda ytterligare sociala medier, och då ofta Facebook i kombination med bloggen. Sociala medier används oavsett om det är valtider eller inte, men inte alla har fortsatt att blogga politiskt sedan valrörelsens slut. Respondenterna vill skriva om det de är intresserade av, men samtidigt är det svårt att lyfta fram egna frågor då man får bättre återkoppling genom att utgå från medieaktuella händelser. Det finns också en medvetenhet kring att de frågor eller händelser de skriver om, och sättet de skriver på, inverkar på hur stor återkoppling de får. Varav sättet att skriva påverkas också av de risker respondenterna ser med att använda sociala medier som offentliga personer. Endast en respondent använder budskapsstrategier för att nå ut till olika målgrupper, men jag har funnit att det inte behöver betyda att man inte arbetar strategiskt för att nå ut till olika målgrupper i de sociala medierna, då flera respondenter har nått ut till journalister genom sociala medier. Det anses vara viktigt att undersöka väljares åsikter genom sociala medier, men inte alla har kommit till ett steg där de samlar in feedback från de sociala medierna. Det finns inga tydliga målsättningar kring vad respondenterna vill uppnå med sin sociala medienärvaro. Men likväl har jag funnit att flera respondenter utvärderar sin närvaro. Sociala medier anses ha en viktig betydelse ur ett lokal politiskt perspektiv, och framhålls som ett viktigt komplement till de traditionella kanalerna. Men förutom möjligheter uppges det också finnas tveksamheter med att använda sociala medier. Och flera respondenter är av uppfattningen att de sociala medierna inte bör överskattas, utan att det personliga mötet är det viktigaste.

Denna studie går ut på att undersöka vilka mediekanaler unga förstagångsväljare använde sig av för att få politisk information innan och under riksdagsvalet 2010. Syftet är också att undersöka hur traditionella massmedier, som tidigare varit den dominerande källan för politisk information, står sig i relation till sociala medier i den fragmenterade medievärld vi lever i idag. Den teoretiska utgångspunkten är utifrån Uses and Gratifications-teorin samt tidigare forskning rörande förstagångsväljare och sociala medier. Metoddelen är kvantitativ i form av en frågeundersökning med gymnasieelever som läser sista året på gymnasiet. Datainsamlingen genomfördes i Sundsvall och Jönköping under december 2010.   Resultatet visar att unga förstagångsväljare fortfarande anser att de traditionella medierna, främst TV, är de viktigaste för deras politiska information. Det framgår också i resultatet att det politiska intresset hos unga ökar under valår. Vad gäller sociala medier som kanal för politisk information ansåg respondenterna att Facebook var den mest betydelsefulla källan för information.

No description available.

Denna studie ämnade undersöka huruvida politiska skandaler påverkar partier olika beroende på partiernas producering och förmedling av symboliskt kapital. Uppsatsen tar utgångspunkt i den relativa bristen på skandalforskning både i Sverige och internationellt. Den teoretiska ramen för studien tar avstamp i ett försök att hitta en gångbar definition av begreppet politisk skandal. Denna definition härgör ur en genomgång av lite av den forskning som finns på området innefattar bl. a Patrik Johanssons avhandling där han försöker utveckla en teori kring skandaler i svensk offentlig sektor och dess legitimitetsminskande effekter, John B. Thompsons försök att skapa en ”social theory of scandal”. Begreppet symboliskt kapital hämtas ur Pierre Bourdieus kapitalteorier. Efter en strategisk urvalsprocess fastslås att Juholtskandalen och Littorinaffären är de politiska skandaler som utgör studiens fall. Metodologiskt är detta en kvalitativ textstudie där Socialdemokraternas och Moderaternas partiprogram, ett stort antal tidningsartiklar från Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter utgör det empiriska materialet. Genom att först koda partiprogrammen för att utläsa på vilket sätt påståenden relaterar till kapitalskapande nyckelteman och sedan koda tidningsartiklar efter dess förhållningssätt till dessa nyckelteman försöker studien hitta samband däremellan. Studiens slutsatser är att tidningar i relativt liten utsträckning angriper partispecifikt symboliskt kapital i sin rapportering kring politiska skandaler och att vidare forskning kring bland annat vilken roll enskilda partimedlemmars produktion av symboliskt kapital spelar för dess partier föreslås.

Abstract Title: Similar but different – Sweden Democrats and Swedish Social Democratic Party in Swedish newspapers online during 2010 (Lika men olika – Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna i svensk rikspress på nätet 2010). Number of pages: 35 (40 including enclosures) Author: Magnus Mjöhagen Tutor: Amelie Hössjer Course: Media and Communication studies C Period: Autumn 2010 University: Division of Media and Communication, Department of Information and Media, Uppsala University Purpose/aim: To discover any possible difference between the media report concerning The Sweden Democrats and the Swedish Social Democratic Party in Swedish news press. Material/method: A quantitative content analysis has been made with 64 articles from the homepages of the four biggest news papers in Sweden: Aftonbladet.se, Expressen.se, DN.se (Dagens Nyheter) and SvD.se (Svenska Dagbladet). The analysis focused on four themes: 1) framing in the articles, 2) impersonation in the articles, 3) the democratic task of journalism and 4) the expectations of journalism in an election campaign. Main results: The main results showed that the difference between the two parties either was nonexistent or very small. The articles were sometimes framed in specific ways, but a big amount of the articles were not framed. Impersonation occurred in about half of the cases, concerning both parties. The democratic task of journalism was fulfilled in 81,3 percent of the cases concerning Swedish Social Democratic Party and in 90,1 percent of the cases concerning Sweden Democrats. The expectations of journalism in the election campaign were fulfilled in 50 percent of the cases, concerning both parties. Keywords: Media, democracy, political communication, framing, impersonation, election journalism, news papers online.