Denna uppsats syftar till att jämföra filmatiseringen av Jane Eyre med det litterära verket. Filmatiseringen jämförs mot en kvalitativ narrativanalys av verket för att se likheter och skillnader dem emellan. Dessa likheter och skillnader blir grunden för att se om filmatiseringen förmedlar samma bild av epokerna och de teman som det litterära verket lyfter. Vidare tittar denna studie på filmens för- och nackdelar i skolundervisningen.De resultat och slutsatser som denna analys funnit visar att filmen inte kan ersätta boken i undervisningen. Filmen kan dock användas som komplement och/eller jämföras med boken. Filmen kan även fungera som ett självständigt inslag i undervisningen gällande typiska drag från epoker och teman. Jane Eyre som film och undervisningsredskap är enligt denna analys fullt möjlig.

Den 22 oktober 2015 attackeras en skola i Trollhättan av en maskerad gärningsman, han är beväpnad med kniv och ett svärdliknande föremål och lyckas attackera tre personer innan han själv skjuts till döds av polis. Den här uppsatsen handlar om just denna händelse och hur den återberättas i några av våra största nyhetsmedium. Jag vill undersöka hur artiklarna bidrar till en förståelse av denna händelse genom den berättelse som de tillsammans skapar. För att undersöka detta vill jag se vilka perspektiv som väljs när händelsen beskrivs, vilka röster som får höras och vilka delar av händelsen som ges utrymme. Jag undersöker således artiklarna med hjälp av textanalys och jag kombinerar en narrativ analys med kontextualiseringsanalys, för att sedan koppla resultaten till postkolonial diskursanalys. Jag har valt att kombinera dessa tre analysmetoder för att de tillsammans kan ge ökad förståelse för hur diskriminerande strukturer kan reproduceras via text, och i synnerhet mediernas olika texter. För det är just det jag vill undersöka i denna uppsats, hur de sex valda nyhetsartiklarna kan ge uttryck för diskriminerande strukturer. Analysen visar bland annat att den beskrivna platsen, Kronogården i Trollhättan, inte beskrivs som vilken plats som helst, utan som en plats där ”de” bor, där ”vi” inte hör hemma. Artiklarna bidrar till att skapa en polarisering mellan ”oss” och ”dem”, och platsen beskrivs vara en utsatt plats redan innan skolattacken ägt rum. De olika grupper som framträder i texterna tillskrivs också olika värden, där ”vi” ofta tillskrivs positiva egenskaper till skillnad från ”de”.

Syftet med texten är att undersöka hur den nyare sionistiska självbilden hos judar skiljer sig från den äldre självbilden i judisk litteratur efter Förintelsen för att visa hur självbilden hos judar har förändrats. Frågeställningen som ska utredas är hur den nyare självbilden hos judar i Arendts Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil är annorlunda från den äldre självbilden i Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. Den tidigare forskningen som har valts innehåller information om den nyare och äldre självbilden hos judar. Sett till metod har källmaterialet begränsats till två källor för att kunna ha en direkt konkret jämförelse mellan två olika självbilder hos judar. Narrativanalys har valts för att effektivt identifiera bedrivande av narrativ i texterna. Resultatet av undersökningen blev att den nyare självbilden innebär ett mer aktivt deltagande i internationell politik och större grad av direkta ageranden istället för den mer passiva äldre självbilden där det var vanligt förekommande att arbeta för att bevara minnen samt vara vittne till händelser. / The purpose of the text is to investigate how the newer Zionist self-image of Jews differs from the older image in Jewish literature after the Holocaust to show how the self-image of Jews has changed. The question to be investigated is how the newer self-image of Jews in Arendt's Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil differs from the older image in Waxman's Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. The previous research that has been selected contains information on the newer and older self-image of Jews. In terms of method, the source material has been limited to two sources to be able to have a direct concrete comparison between two different self-images of Jews. Narrative analysis has been chosen to effectively identify the conduct of narratives in the texts. The result of the study was that the newer self-image of Jews means a more active participation in international politics and a greater degree of direct action instead of the more passive older self-image of Jews where it was more common to work to preserve memories and be a witness to events directly related to oneself and other Jews.

Sammanfattning Denna kandidatuppsats ämnar undersöka hur rester av kolonialismens uppdelningar av ”vi” och ”dom” florerar i SVT:s nyhetsrapportering om flyktingar och asylsökande. En verksamhet som har saklighet, folkbildning och opartiskhet som honnörsord. Syftet är att ta reda på om, och i så fall hur SVT reproducerar koloniala, stereotypa föreställningar om dessa aktörer som underordnade, annorlunda eller ”de Andra”. Detta undersöks genom en kvalitativ innehållsanalys av åtta utvalda nyhetsreportage av Aktuellt och Rapport från hösten 2012, 1 september – 31 december. För att kunna få ett överskådligt material analyseras reportage som berör immigration till- och integration i Sverige. De teoretiska ramarna för undersökningen grundar sig i postkolonial teori och dess förgreningar så som kulturell rasism, banal nationalism samt ny rasism. Här tillämpas även mer mediespecifika teorier av bl.a. Brune, van Dijk och Hultén som argumenterar för en strukturell diskriminering av invandrare, flyktingar och asylsökande i nyhetsmedier. Analysen utgår ifrån deras teorier om sambandet mellan nyhetsmediers andrafiering av kulturer och människor, och journalistiska formkrav. Tidigare forskning har kunnat fastställa att etniska minoriteter, invandrare och flyktingar övervägande beskrivs som problem, hotfulla samt annorlunda i ”västerländska” medier och framförallt i journalistikens tyngre genrer. Där skildras och artikuleras en polariserad bild mellan ”vi” och ”dom”, där ”vi” framställs som den eftersträvansvärda parten. För undersökningen används narrativanalys med inslag av element ur van Dijks kritiska diskursanalys. På så vis blottas naturaliserade tekniker i Aktuellts och Rapports framställning av flyktingar och asylsökande. Analysens resultat visar att reportagen följer två olika berättarstrukturer vari representerade flyktingar och asylsökande tillskrivs bristfälliga egenskaper och roller så som obildad och passiv respektive offer, hjälplös och instabil. Detta hindrar tittaren från att identifiera sig med dessa aktörer. Studien visar även hur reportagen har värderat sina källor olika då flyktingar och asylsökande förpassas in i journalisters och experters resonemang och problematiseringar. Resultaten kan kopplas till de klassiska koloniala troperna och bekräftar teorin om strukturell diskriminering av etniska minoriteter i Sverige. Studien visar alltså att koloniala föreställningar fortfarande reproduceras i svensk public service vilket öppnar upp för en diskussion om SVT:s uppdrag. Uppsatsens resultat banar väg för ett ifrågasättande av huruvida SVT ger plats åt en mångfald av åsikter och meningar.

Politics in today's society unfolding more and more in the media, but the media content is limited. Therefore, the media must constantly make choices, choices which are specific to each object. The purpose of this study is to examine how Olof Palme is portrayed as a politician and private individual in the documentary film Palme - älskad och hatad, and also how Carl Bildt is portrayed as a politician and private individual in the documentary film Bildt - excellensen. To study the documentary films I use a qualitative textual analysis with a focus on a narrative analysis. In the narrative analysis, I have been inspired by the categoricalcontent- based approach to study the documentary films. In my analysis, with the help of theories of mediatization of politics, documentaries and stories, I interpret and analyze the films to make them more understandable. The conclusions of the study is that Palme in his role as a politician is portrayed as a humane person who cares about the individual. Palme as a private person is portrayed with a focus on a healthy appearance and with little time for his children. Bildt in his role as a politican is portrayed with an interest in the Swedish defense and being disrespectful in his way to get around. As a private person, Bildt is portrayed with an interest in war in general and being a bully who always must get right. In his role as father, Bildt is portrayed to be a bad father, and who put all his jobs and assignments in front of his children. Finally, the portrayal of Palme is on a level that arouses strong feelings for Palme as person, while the portrayal of Bildt become more callous and very factual with a large focus on politics instead of Bildt's personal image.

Att presentera sig själv med en berättelse är i vårt samhälle ett integrerat sätt att formulera och förmedla erfarenheter och kunskaper till andra vi möter. Genom berättelser artikulerar vi våra erfarenheter och tankar, samt skapar mening åt vår tillvaro. Men hur berättar vi om intima livshändelser som berör delvis tabubelagda ämnen? Var och hur talar människor om det som inte får talas om? Varför söker sig människor till digitala mötesplatser för att delge andra sina erfarenheter? Detta är funderingar som ligger till grund för denna etnografiska studie av livsberättelser i en digital miljö, inom ämnet medie- och kommunikationsvetenskap. Utifrån metoder som virtuell etnografi och narrativ analys är syftet med denna studie att undersöka hur erfarenhetsbaserade berättelser om uppväxten med en psykiskt sjuk förälder, som delas på ett internetforum, kan förstås som meningsskapande för individen. Uppsatsens centrala problemställning utgår från att förstå hur individer genom berättandet som handling, konstruerar identitet samt skapar ordning i sin omvärld. En annan viktig problemställning är också att förstå hur den kontext, inom vilken berättandet sker är medskapande av detta meningsskapande. Genom att analysera sju livsberättelser ur en narrativ teoretisk ansats, visar studien framförallt att individers tolkningar av händelser från barndomen kan, då de ordnas i livsberättelsens narrativa form, förstås som ett sätt för individen att förstå sin omvärld- och sig själva, så som de är idag. Med utgångspunkt i de anteckningar som förts under observationerna på webbplatsen och med Bruno Latours aktör-nätverks teori som analytiskt redskap, beskrivs också hur webbplatsens form och struktur samt regelverk kan betraktas som medskapande av berättelserna.

Denna uppsats berör den populära podcasten Serial och den kritik som har riktats mot serien av flertalet journalister både i Sverige och utomlands. Uppsatsen ställer sig frågan vad det är med Serials berättargrepp som har utlöst denna upprördhet inom delar av journalistkåren, bland annat gällande reportern Sarah Koenigs framträdande roll i serien, och undersöker hur serien förhåller sig till den traditionella nyhetsjournalistikens grundprinciper. Uppsatsen drar även paralleller till den litterära journalistiken eftersom delar av kritiken mot Serial påminner om den kritik som riktades mot genren då den slog igenom på 60-talet. Studien av Serial, som bygger på en narrativ analys av materialet, har fokuserats kring hur reportern Sarah Koenigs berättande är utformat. Detta eftersom syftet med uppsatsen är att identifiera huruvida det finns belägg för kritiken som serien tagit emot, och som främst är riktad mot Sarah Koenigs berättargrepp. Utifrån de fynd som görs i analysen dras slutsatsen att det går att identifiera problematiska inslag i serien, framförallt gällande bristen på motiv, men att Serial inte nödvändigtvis behöver dömas ut som ett journalistiskt misslyckande. Istället argumenterar uppsatsen för att Serial snarare bör betraktas som en stapplande stilbildare inom det ännu unga och oreglerade podcast-formatet.

Den här studiens tar sin utgångspunkt i ett ökat intresse för unga muslimers trosbaserade samhällsengagemang i Sverige. Syftet är titta närmare på vad det är som gör att unga muslimer blivit intresserade av att bli engagerade i en trosbaserad samhällsorganisation och vilken betydelse engagemanget fyller för dem. Genom att fokusera på unga aktiva medlemmar i Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR), avser den här studien att besvara följande forskningsfrågor: (1) Vilka orsaker och faktorer ligger bakom de unga muslimernas beslut att engagera sig, och hur förhåller det sig till beslutet att engagera sig i SMFR?; (2) Vilken betydelse har engagemanget för ungdomarna?; och (3) Hur kan ovanstående svar öka vår teoretiska förståelse om unga muslimers engagemang och dess betydelse? Studien tar sin grund i individuella kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med elva medlemmar på olika positioner i SMFR, där fokus har legat på ungdomarnas personliga berättelser. Det insamlade materialet har sedan analyserats med tematisk narrativanalys och har strukturerats i enlighet med teman som framkommit ur materialet. Materialet har sedan också diskuterats i relation till ett religionssociologiskt teoretiskt ramverk bestående av socialisationsteorin och en kombinerad narrativ teori bestående av Nancy Ammermans (2003) teori om narrativ förhandling mellan självbiografiska (individ) och offentliga (social aktör) narrativ, och Michael Bambergs (2004) teori om kontranarrativ. Resultatet visar att förklaringar till de unga muslimernas intresse går att finna både i betydelsen av den sociala kontexten - i ungdomarnas relation islam, från deras uppväxt (med aktiva föräldrar) och i deras möten med skolan och det svenska samhället – men också i vad som förmedlas i den här kontexten och hur ungdomarna förhåller sig till detta. Två narrativer som återkommande nämns i ungdomarnas berättelser är islam och svenskhet. Uppkomsten av engagemanget beskrivs som en balansgång mellan tillhörighet och motstånd. Studien visar också att engagemanget i SMFR kan tillskrivas praktiska och abstrakta betydelser som båda spelar viktig roll för att förstå dess funktion för ungdomarna. SMFR ses som en organisation som står för någonting som ungdomarna inte mött i tidigare engagemang och där de får med sig verktyg som gör att de får ökad kännedom om sig själva och och ett forum/plattform att agera – både i relation till den egna gruppen och i relation till samhället. Men ungdomarna lyfter också fram vikten av gemenskap och betydelsen SMFR:s starka visioner har. Detta tillsammans driver engagemanget framåt. Studiens teoretiska och metodologiska design både bekräftar och öppnar upp för nya frågor kring unga muslimers engagemang. Resultatet visar att socialisationsprocesser (både primär och sekundär) är en viktig del för att förstå hur intresse för engagemang uppstår, vilket bekräftar tidigare forskning, men reser också frågor kring betydelsen av att se till vad som förmedlas i dessa sociala miljöer och hur det kommer sig att en del narrativer känns mer attraktiva än andra. Men studien visar också att fokus på narrativer genererar nya intressanta frågor kring unga muslimers sätt att reflektera kring identitet och tillhörighet i Sverige. Att diskutera SMFR som företrädare för ett kontranarrativ öppnar upp för nya sätt att se hur unga muslimers engagemang både kan vara ett alternativ för dem som individer och grupp, men också utmana dominerande offentliga narrativer om svenskhet och islam. Studien ger ett par exempel på hur detta kan studeras närmre i nya studier.

Televised news media serves as many people's main source of information about world events and groups of people that they themselves may not interact with. In recent times, the idea of systematic discrimination of political, ethnic and/or religious groups has become a particularly hot topic, not only in Sweden, but in many other countries in Europe and North America as well. This study aims to investigate and shed light upon how Swedish television news media portray Muslims, as a step towards discerning whether an anti-Muslim or discriminating discourse is being employed by these news broadcasters. The research questions that guided this study were formulated as thus: “How are Muslims portrayed in Swedish television news?” “Who are designated as being 'Muslim' by the broadcasters?” and “Can any recurring trends or themes be found in Swedish news media regarding the portrayal of Muslims?”   To answer these questions, a random selection of television news broadcasts was collected from two of the major news programs in Sweden; the 7 pm showing of TV4-nyheterna and the 10 pm showing of SVT 1's Rapport. The segments which were deemed relevant to the study were then subjected to an analysis of narrative features and recurring themes in order to answer the research questions. This study found that the news broadcasters showed a tendency to avoid highlighting the participants' religious identity, except for when it came to the subject of religious extremism and terrorism. Whenever a segment featured groups that were classified as radical, militant Islamists, such as ISIS or Boko Haram, their religious affiliations as Muslims were highlighted, whereas every other participant in the segments were referred to by national or ethnic classifications, such as “Iraqi” or “Yazidi”. Furthermore, only the newscasters themselves were reserved the privilege of designating actors as Muslim or Kurd etc., not the participants in question. While these findings give interesting insights into how Swedish media chooses to employ religious denominations in their news narratives, there still remains much to investigate, as regards to why the media portrayal of Islam and Muslims functions the way it does. Further research on the underlying factors behind the construction of these narrative tendencies, as well as studies that encompass a larger data selection, are required. Furthermore, future studies on how these new media messages contribute to a joint societal narrative and world perception could prove to be very illuminating and a good complement to the research field.

Studien syftar till att öka pedagogers medvetenhet kring barnböckers betydelse för barns identitetsskapande. 10 av de 20 mest lånade böckerna av förskolor och skolor på Malmös stadsområdesbibliotek har legat till grund för textanalyserna. Analyserna har gjorts ur ett intersektionellt perspektiv med fokus på etnicitet och genus. Analysmetoden är influerad av Paul Ricoeurs och Hans-Georg Gadamers tankar kring de hermeneutiska cirklarna förförståelse- förståelse samt förklaring- förståelse.Vi presenterar ett sätt att tolka barnböcker som läses mycket i förskolan. Förebilderna som kan urskiljas i böckerna kan ses som varierade i kön om än begränsade i kulturell mening. Även om kön såväl som karaktärernas egenskaper är varierade kan de till stor del ses som stereotypa. Insikten om hur förståelsen av boken påverkar pedagogens bemötande av barns frågor och funderingar samt pedagogers medvetenhet kring barns förförståelse pekar på vikten av väl reflekterade bokval.