Denna kandidatuppsats har till syfte att undersöka kvällspressens framställning av de fyra ministrarna Anders Borg, Tobias Billström, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilòs politiska övertramp i ministerskandalerna 2006. Alla fyra ministrar stod anklagade för mindre skattefusk och blev utsatta för en drevjakt i medierna. Skandalerna resulterade dock i att männen satt kvar på sina poster medan kvinnorna fick avgå. Denna studie undersöker hur och på vilket sätt kvinnorna respektive männen skildras i kvällspressen under skandalen. För att ta reda på detta har en fördjupad analys gjorts utifrån 16 stycken artiklar i Aftonbladet och Expressen studerats under tidsperioden 6-18 oktober 2006 med hjälp av en kvalitativ textanalys. Den teoretiska utgångspunkten för studien är framing theory, även känd som gestaltningsteori på svenska, en ledande teori när det kommer till den journalistiska bevakningen av politik. Studiens analys visade att det fanns skillnader mellan hur kvinnorna och männen framställs i denna skandal. Kvinnorna ges mindre utrymme att uttala sig, rapporteringen kring deras snedsteg är mer negativ och de skildras främst utifrån sitt privatliv. Männen skildras från sin yrkesroll som politiker, får mer internt stöd från partiet och tillskrivs kompetenta och pålitliga karaktärsdrag.

Denna studie undersöker mediers rapportering kring två svenska politiska skandaler. Den första skandalen, Geijeraffären, inträffade 1977 och den andra, Miljöpartiets skandaler, inträffade 2016. Studien kommer granska artiklar, både ledarartiklar och nyhetsartiklar, från tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter. Studiens syfte är att undersöka om hur medier skriver om politiska skandaler och att undersöka om mediers rapportering har ändrats över tid och på vilket sätt det i så fall har förändrats. Studiens tillvägagångssätt är att med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys fånga upp textens latenta och manifesta budskap, och metoden används för att se likheter och skillnader. De teoretiska ramverk som används är gestaltningsteorin och dagordningsteorin, studien hamnar under forskningsfälten politisk kommunikation och politiska skandaler. I resultatet går det att se många likheter i rapporteringen mellan de två åren, men från resultatet har det återfunnits fler skillnader än likheter. Den största skillnaden som uppmärksammats är angående hur politikerna under 1977 lyckades tysta ner medierna och förflytta skulden från sig själva till media, vilket är något som inte gick att se 2016. En annan skillnad som går att läsa utifrån resultatet är att politikern från skandalen 2016 fick avgå, medan en liknande konsekvens aldrig inträffade under 1977. En likhet i resultatet från de båda åren är att skandalerna förstoras med hjälp av negativa ord, dessutom blir de anklagade politikerna gestaltade på ett negativt sätt och de framställs som dåliga. Rapporteringen är genomgående kritisk och granskande under båda åren. / This study strives to see media’s reporting on two Swedish political scandals. The first scandal, the Geijer affair, occurred in 1977 and the second, Miljöpartiet’s crisis, occurred in 2016. The study will examine articles, both editorial articles and news articles, from the newspapers Aftonbladet and Dagens Nyheter. The study aims to examine how media writes about political scandals and it also strives to examine if media´s reporting has changed over time and if so, how it has changed. The study uses a qualitative content analysis as an approach in order to capture the texts latent and manifest message, and the method is used in order to see similarities and differences. The theoretical frameworks that is used for the study is framing and agenda setting, the study falls under the research fields of political communication and political scandals. In the result there are a lot of similarities regarding the reporting from the two years. However, more differences than similarieties have been found in the result. The main difference was the fact that during 1977 the politicians managed to silence the media and they were able to transfer the blame from themselves and put in on the media instead, which was not possible in 2016. Another difference that can be read from the result is that the politician from the scandal in 2016 had to resign, a similar consequence did not occur in 1977. One similaritie between the two years was how media magnifies the scandals using negative words, furthermore the accused politicans are illustrated in a negative way and portrayed as bad people. The reporting is consistently critical and scrutinizing during both years.

Political scandals are constantly abound in the media, rulers face the global tribunal of the mass media and are forced to defend their actions and above all, their position in society. This essay concerns itself with that defence – more specifi- cally with the defence of four Swedish politicians in high office during four different scandals. Gudrun Schymans’ eva- sion, Laila Freivalds’ dealing with the tsunami disaster in Thailand, Annie Lööfs’ tangle concerning representation notes and public documents and Tobias Billströms’ statements concerning undocumented immigrants and asylum seekers. The essays purpose is to study how each and everyone of these politicians communicate and defend themselves, what rhetor- ical strategies are employed and how the two largest newspapers in Sweden, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, frame and portray the scandals. This is in order to discern how current Swedish politicians work rhetorically in situations of crisis where one’s reputation is at stake, and how media mediate these scandals. This is examined with classical rheto- ric’s stasis theory and William L. Benoit’s theories concerning image restoration as the theoretical foundation. This is complemented with the theories of portrayal- and agenda setting to describe the newspapers’ depiction of the separate scandals. The method consists of a qualitative content analysis of news articles, video recordings and TV broadcasts of media appearances. Annie Lööf uses a number of different strategies in her apology, status coniecturalis is prominent initial- ly but however when new information disproves her statements, she moves to status qualitatis, and the state of purgatio, the state she primarily applies together with the defeasibility strategy. Tobias Billström limits himself to only one state and exclusively uses the weakest of status qualitatis states: deprecatio. Laila Freivalds applies primarily the defeasibility strategy but also uses the purgatio and deprecatio. Gudrun Schyman also uses the qualitative state purgatio but also the defeasibility strategy and the theory of image restorations mortification. The newspapers depict all of the scandals differently depending on political affiliation but not depending on gender. The conclusion consists of that an open strategy that changes in pace with the flow of new information should be employed, and that statements that later may turn out to be false should not be used in the defence. The defence should be reactive rather than static. Further it is apparent that political affiliation affects the portrayal and framing of the scandals in the case of both newspapers.

Hur gestaltas en politisk skandal i nyhetsmedia? Anna Kinberg Batra och Håkan Juholt är två exempel på politiska ledare som tvingats lämna sina poster, bland annat efter hårt tryck från medierna. Efter Kinberg Batras avgång som partiledare för Moderaterna väcktes debatten om hennes könstillhörighet samt roll som kvinnlig ledare inom den politiska sfären. Juholts politiska skandal bemöttes även den hårt i media och utgjorde det mediedrev som slutligen skulle leda till hans avgång. Genom att jämföra den politiska skandalen som kretsade kring Kinberg Batra samt den som cirkulerade kring Juholt, ämnar studien att undersöka om det går att utläsa några betydande skillnader i nyhetsrapporteringen av de båda fallen. De frågeställningar som studien utgår från behandlar Svenska Dagbladets gestaltning av Kinberg Batra och Juholt, samt de eventuella skillnader som går att se mellan de två politiska skandalerna. Genom en konkretisering av van Dijks kritiska diskursanalys studerades åtta stycken nyhetsartiklar från Svenska Dagbladet. Artiklarna avser perioden för partiledarnas avgångar och analyseras utifrån teorier som representation, genus och framing. Utöver dessa teorier presenteras även tidigare forskning inom politisk kommunikation, mediedrev samt kvinnlig och manlig representation i media. Resultatet av undersökningen påvisar skillnader och likheter mellan de två fallen. Slutsatserna av resultatet kan därmed konstatera att de skillnader som är framstående i rapporteringen främst kan härledas till frågan om genus samt nyhetsmedias framställning av de båda fallen. De likheter som kan utläsas i rapporteringen av de två före detta partiledarna visar på att de båda mer eller mindre har beskrivits utifrån personliga attribut.

Problemformulering och syfte: Politiska skandaler får ofta ta stor plats i medierna. Men ibland är det medierna själva som ligger bakom att en skandal faktiskt uppstår. Även kriser kan uppstå ur skandaler. Hur stor plats som ges till skandaler och kriser i medierna, och hur de väljer att framställa dessa är betydande. Det kan bland annat bidra till att mindre plats ges åt saklig samhällsrelevant information. Medborgarnas uppfattningar och åsikter påverkas av vad medierna väljer att rapportera om, eftersom forskning har visat att det är främst medierna som vi vänder oss till för att få information om politik och samhällsfrågor.
Syftet med studien är att undersöka hur rapporteringen om Transportstyrelseskandalen såg ut i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, samt hur skandalen utvecklades till en kris.
Metod och material: Studien baserades på både en kvantitativ innehållsanalys för att få en översikt över samtliga artiklar och en kvalitativ innehållsanalys för att för att få en djupare analys av artiklarnas innehåll.
Huvudresultat: Resultatet av denna studie visar att medierna tenderade att i hög grad ägna sig åt skandal- och krisgestaltning i rapporteringen om Transportstyrelseskandalen. Undersökningen visade att det var kvällstidningarna som använde sig mest av skandalgestaltning, men även morgontidningarna ägnade sig i hög grad åt att gestalta artiklarna som skandal. Däremot var det morgontidningarna som krisgestaltade mest. Genom att använda sig av ett dramatiskt språk, häpnadsväckande rubriker, fokusera på skandalens konsekvenser, låta politiker skandalisera varandra och att benämna skandalen som en kris var också medierna med och formade skandalen/krisen.

Denna uppsats undersöker hur de två manliga politikerna Håkan Juholt och Sven Otto Littorin samt de två kvinnliga politikerna Gudrun Schyman och Ulrica Schenström framställs i kvällstidningen Aftonbladet efter politiska skandaler. Syftet är att med en systemisk-funktionell analys i kombination med en kort ideologikritisk analys undersöka ifall det förekommer några skillnader mellan framställningarna av manliga och kvinnliga politiker.       Frågeställningarna berör: artiklarnas verbprocesser, i vilken mån politikern är deltagare i processerna, i vilken utsträckning politikern är första- och andradeltagare i processerna, vilken verklighetsbild artiklarnas påståenden framställer samt ifall skillnaderna kan kopplas till genus.       Materialet består av sammanlagt 20 artiklar från kvällstidningen Aftonbladets hemsida, där de första fem artiklarna där skandalerna nämns analyseras i respektive skandal. De tillämpade metoderna är en kvantitativ SFG-analys av verbprocesser inom den ideationella nivån samt en kort, kvalitativ ideologikritisk analys – även den inom den ideationella nivån.              Undersökningen visar att det finns en ojämn rapportering av skandalerna, där de kvinnliga politikerna är deltagare i relationella processer mer frekvent än de manliga, vilket innebär att de oftare sätts i relation till något annat eller beskrivs som bärare av egenskaper och attribut. De manliga politikerna är något mer frekvent deltagare i materiella processer samt mer frekvent deltagare i verbala processer vilket innebär att de oftare framställs som agerande eller som talare. Vidare visar resultatet att Aftonbladet fokuserar mer på de kvinnliga politikerna som privatpersoner men mer på de manliga politikernas förseelser, vilket är i enlighet med tidigare forskning. Aftonbladets rapportering av manliga och kvinnliga politiker efter dessa skandaler är därmed inte helt jämställd.

I denna studie har politiska skandaler studerats ur ett framingperspektiv. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur rapporteringen skiljer sig åt mellan höger- och vänsterpolitiker i beskrivningen av politiska skandaler. Genom en kvantitativ första undersökning har det konstaterat satt vänsterpolitiker blir omskrivna mer när de är involverade i politiska skandaler, särskilt om skandalen är av ekonomisk natur. I en andra kvalitativ del undersöktes två skandaler på djupet, genom kritisk diskursanalys. Resultaten av den undersökningen visar att vänsterpolitiker gestaltas på ett annat sätt än högerpolitiker när de är involverade i skandaler av ekonomisk natur. Skillnaderna tycks framförallt bero på sociokulturella faktorer. De förväntningar som allmänheten har på politiker påverkar hur de gestaltas i media. Om en politiker inte lever som den lär blir granskningen av densamme mer negativt vinklad.

Title: How to Construct the Perfect Scandal – a study of the news reported by Expressen concerning the SD-scandal Author: Linnea Ivarsson This C-paper presents the incident concerning the political party Sverigedemokraterna in Expressen in November 2012. The newspaper was the main source of the news reporting with the mobile phone camera film from the occurance and led the way of the news reporting in Sweden about three party members. The paper investigates how the story telling of the so called SD-scandal was constructed, using Critical Discourse Analysis as the analysis method combined with selected parts from the analysis method of critical linguistics. The theories that have been used to establish the results of the analysis are Critical Discourse as a theory based on Norman Fairclough and Teun A. van Dijks theoretical keystones combined with Sigurd Allerns and Ester Pollacks theories and schematic point of view on the constructions of political scandals in media. With the theories and analysis methods above mentioned the results turned out to confirm the theory about how political scandals in media are constructed and designed with certain strategies and agenda. The authors of the articles in Expressen showed the reader that they throughout the process had a certain plan with the material the editors of the newspaper had before the scandal burst. The way they used quotes from the witnesses, the leader Jimmie Åkesson and from the political members combined with how they edited the mobile phone film and published it in a strategic way analyzed with the discourse analysis as a starting point showed that the newspaper constructed the roles and the discourse that were intermediated. Coincidences did not exist in this news reporting and the process from the first interview with the witness until the last article when some of the men were resigned seemed to have been strategically planned out even before the first article was published. In the conclusion of the paper it shows that Expressen seemed to have a well planned strategy in their news reporting of the three politicians in the film and the occurrences. Political scandals in media have looked the same for quite some time and by the result of this analysis it will still have the same construction since the outcome of this story was effective and profiting for the newspaper. At the same time, the discourse of hypocritical and lying politicians is effectively reproduced through how the reporting was constructed and angled. Even though racism might have seemed to be the main theme of the articles, the purpose seemed to have been to put the politicians in a precarious and almost unfixable situation, a process we have seen many times before in media.

This essay is a qualitative study where the theory of face and image repair theory evaluate the apologetic strategy of a pudel. The analysed data is from Swedish former Members of Parliament that had to leave their positions due to scandals they were involved in that affected them personally. The analysis shows that the image repair strategy of bolstering is commonly used, that bolstering poses a threat on the speaker’s positive face, and that bolstering is a jeopardising move when attempting to perform a pudel. This study also confirms that when executed successfully, a pudel could restore image and be a successful face-saving strategy. The results also detect the need to further research on how linguistics and rhetoric can cooperate to make more thorough analyses of speech acts. / Denna uppsats är en kvalitativ studie där teorin om face och image repair analyserar och utvärderar den kommunikativa strategin pudeln. Det analyserade datat kommer från pressmeddelanden, presskonferenser och officiella Facebookmeddelanden från svenska riksdagspolitiker som på grund av en skandal behövt lämna sin ledamotsroll i Sveriges Riksdag. Resultatet påvisar att strategin bolstering inom image repair teorin, är vanligt förekommande, att samma strategi utgör ett ansiktshot på den person som använder sig av den strategin och att om man inte lyckas med sin bolstering, riskerar man att inte rädda sitt ansikte eller anseende. Studien visar också på att en lyckad tillämpning av pudeln kan rädda en persons anseende och ansikte. Resultaten i studien öppnar även upp för framtida undersökning, och påvisar att lingvistiska teorier och retoriska teorier kan komplettera varandra vid mer ingående analyser av talakter.

Introduktion: Under 2011 till året därpå var två politiker, Carl Bildt (moderat utrikesminister) och Håkan Juholt (Socialdemokraternas partiledare), utsatta för mediedrev: Etiopiensvenskar-na och bostadsaffären. Juholt var som en svamp som sög upp all kritik medan Bildt framstod som teflon i jämförelse. Hur kommer det sig att Bildt klarade sig och fick sitta kvar som mi-nister, medan Juholt avgick? Problem: Vad är det som skiljer Bildt från Juholts retorik under mediedreven 2011 enligt sta-tusläran? Hur ramar journalisterna in debatten för Bildt respektive Juholt? Teori: Med statusläran (stasis theory) kan en sakfråga analyseras retoriskt genom ett av fyra status (”ställning”): fakta, definition, kvalitet eller procedur. Exempelvis, ett dödande kan handla om huruvida det ägt rum (fakta), om det var mord eller självförsvar (definition), om det var rätt (kvalitet) samt om frågan ska avgöras i annat forum (procedur). Fakta och proce-dur är starkast försvar, definition och kvalitet svagast. Metod: Kvalitativ retorisk analys av Bildt och Juholts medieframträdanden i tv och radio, där medierna anklagar och aktörerna försvarar sig i en dialogsituation. Resultat: Bildt använder mer eller mindre uteslutande ett bevisande (fakta) och överförande status (procedur). När ny information är motstridig, hävdar han att den ska beskrivas an-norlunda (definition). Juholt använder huvudsakligen ett kvalitativt status, ofta för att bedyra sin goda karaktär, även när han kunde valt ett mer lämpligt status. Flera fall har också upp-täckts där journalisterna ställt frågor som varit inramade (presupponerad) på ett tveksamt sätt, ofta på ett kvalitativt status. Diskussion: Bildt använder starkare status vilket får till följd att skandalen inte tenderar att utvecklas i lika hög utsträckning då frågor om moral och värderingar utesluts. Juholt har valt det svagaste statuset. Slutsatsen är att man inte ska välja en försvarsstrategi och hålla fast vid den, utan anpassa försvaret varefter som ny information blir tillgänglig och anklagelsernas karaktär förändras. Slutsatsen gäller reaktiv kriskommunikation, inte nödvändigtvis proaktiv. Dessutom föreslås tre nya analyskriterier till statusläran. Studien begränsas huvudsakligen av medievalet (radio och tv) eftersom bara en del av den medierade politiken fångas, liksom ty-pen av kris (etiska normbrott). / Introduction: During 2011, two major Swedish politicians, Carl Bildt (right-wing foreign min-ister) and Håkan Juholt (leader of the Social Democrats), were set under siege during a so called ‘media hunt’: The Ethiopiaswedes and the residence affair. Juholt was like a sponge absorbing every bit of critique, whereas Bildt seemed like Teflon in comparison. How did Bildt manage to remain in power, while Juholt had to resign? Problem: What sets Bildt’s rhetoric apart from Juholt’s rhetoric during the media hunt under 2011 in relation to the stasis theory? How do the journalists frame the media discourse for Bildt and Juholt? Theory: A controversy can be analyzed rhetorically with one of four stases of the stasis theo-ry: fact, definition, quality or procedure. E.g., a killing has either occurred or not (fact), it may be defined as murder or self-defense (definition), there’s a question if it was the right thing to do (quality) and if the controversy should be judged in another forum (procedure). Fact and procedure is the strongest defense, definition and quality is the weakest. Method: Qualitative rhetorical analysis of Bildt’s and Juholt’s media appearances in TV and radio, where the media accuse and the politicians defend themselves in a dialogue situation. Results: Bildt uses more or less exclusively the stases of fact and procedure. When new in-formation is contradictory to fact, he claims that it should be described differently (stasis of definition). Juholt mostly uses a stasis of quality to assert his good moral character, even when he could’ve chosen a more appropriate stasis. A few cases where the journalists’ questions have been framed (presuppositioned) in a questionable manner have also been found, often in a qualitative stasis. Discussion: Bildt uses stronger stasis which prevents the scandal from evolving and therefore excludes questions about morals and values. Juholt uses a weaker stasis. The conclusion is that one shouldn’t select a rhetorical self-defense strategy and stick to it; rather, the defense should adapt to new information as well as changes in the type of accusation. This conclusion holds for reactive crisis communication, not necessarily proactive. Three new analytical criteria for the stasis theory are also offered. The study is primarily limited by the type of crisis (norm transgressions) and the choice of media (radio and TV) because only a part of the mediatized politics is captured.