Syftet med studien är att belysa de medel som författare av journalistisk text använder för att förmedla attityd, förhandla argumenterbarheten för sina åsikter och förhålla sig till andra(s) externa positioner och åsikter. Den teoretiska basen utgörs av appraisalteorin (Martin och White 2005) och den interpersonella metafunktionen i den systemisk funktionella grammatiken (Halliday 2014). Det analyserade materialet baserar sig på ett urval av artiklar i den ungerska regeringsvänliga veckotidskriften Figyelő publicerade under perioden november 2017 till augusti 2018, vilka samtliga tematiskt behandlar utvecklingen i Sverige med avseende på migration. Resultatet visar på en mycket rik och varierad användning av den språkliga repertoaren för att uttrycka attityd, och på en övervägande subjektiv ton i rapporteringen. En stor andel implicit uttryckt attityd liksom ironi och ett framträdande författar-jag vittnar om en medveten ambition att interpersonellt närma sig läsarna. Materialet visar även på en systematisk undanträngning av alternativa ståndpunkter (kontraherande heteroglossi), bland annat genom förstärkning av egna argument och åsikter eller genom ett förringande av andras. Resultatet gör det motiverat att ställa frågan om det finns en ”Populist Stance” som kan inordnas som en utmärkande journalistisk stil under det som appraisalteorin benämns commentator voice, utifrån det narrativ som förmedlas, och vars utmärkande drag skulle vara just rika språkliga uttryck för närhet till läsarna, omfattande förekomster av värderande uttalanden om personer/grupper, och en systematisk begränsning av utrymmet för alternativa ståndpunkter. Erfarenheterna från att använda appraisalteorin i detta arbete visar att en större, fördjupad och jämförande studie på detta område torde vara meningsfull och möjlig, utifrån en kombinerad kvantitativ/kvalitativ ansats. / Jelen tanulmány célja annak megismerése, hogy az újságírói szövegek írói milyen nyelvi eszközöket használnak fel az adott témához való hozzáállásuk kifejezésére, és hogyan érvelnek véleményük érvelhetőségét mellett, valamint hogyan kapcsolódnak más külső álláspontokhoz és véleményekhez. Az elméleti kiinduló pont az „Appraisal”-elmélet (Martin és White 2005) és az interperszonális meta-funkció a szisztémás funkcionális nyelvtanban (Halliday 2014). Az elemzett korpusz a Figyelő – egy a magyar kormányt támogató heti magazin – 2017 novembere és 2018 augusztusa között megjelent cikkeiből készített saját válogatáson alapul, ahol a cikkek témájukat tekintve a migrációval kapcsolatos svédországi fejleményekkel foglalkoznak. A tanulmány eredményei azt mutatják, hogy a szövegekben a szerzők nagyon gazdag és változatos nyelvi repertoárt használnak fel a hozzáállás kifejezésére, és hogy a szövegek túlnyomórészt szubjektív módon ábrázolják a helyzetet Svédországban. A szerzői hozzáállásnak a sok egyenesen ki nem mondott megnyilvánulása, a sok irónia, valamint a szerző személyének kiemelkedő pozíciója mind arról tanúskodik, hogy tudatos törekvés van arra, hogy interperszonálisan közeledjenek az olvasókhoz. Az anyag azt is megmutatja, hogy szisztematikusan kizárják az alternatív véleményeket (kirekesztő heteroglosszia), többek között azzal, hogy megerősítik a saját érveiket és véleményüket, vagy lekicsinyilik a többiekét. A tanulmány eredményei alapján indokoltan merül fel a kérdés, hogy létezik-e egyfajta „populista hozzáállás” (angol „populist stance”), amelyet jellegzetes újságírói stílusnak lehet tekinteni, és amely besorolható az ”Appraisal”-elmélet által ”Commentator Voice”-nak nevezett jelenség alá. Ezt igazolhatják a szövegek narratívái és megkülönböztető tulajdonságai: az olvasókhoz való közelség/közeledés gazdag nyelvi megnyilvánulásai, a sok egyénekre/csoportokra vonatkozó értékelő kijelentés és az alternatív pozíciók lehetőségeinek szisztematikus korlátozása. Az Appraisal-modell alkalmazásával kapcsolatos tapasztalatok azt mutatják, hogy lehetséges és fontos lenne egy ezen a területen végzett mélyreható, szisztematikus és összehasonlító tanulmány, egy kombinált kvalitatív és kvantitatív kutatási módszer alapján. / The aim of the study is to investigate the means by which authors of journalistic text convey attitude, negotiate the arguability of their opinions and position themselves in relation to external positions and the views of others. The theoretical basis of the study is Appraisal Theory (Martin &h White 2005) and the Interpersonal Metafunction of Systemic Functional Linguistics (Halliday 2014). The analysed material is based on a selection of articles in the Hungarian government-friendly weekly magazine Figyelő, published between November 2017 and August 2018, all of which thematically deal with developments in Sweden with regard to migration. The results of the study show a rich and varied use of the linguistic repertoire for expressing attitude, and a predominantly subjective writer voice. Frequent examples of implicitly expressed attitude and irony as well as the appearance of the author as subject in the text give witness to a conscious ambition to approach readers interpersonally. The material also shows a systematic exclusion of alternative positions (contracting heteroglossia), whereby the author strengthens his/her own arguments and opinions and/or belittles those of others. The results give cause for asking whether there is a "Populist Stance", a distinctive journalistic style under what Appraisal defines as the Commentator Voice, based on the narrative conveyed, and whose distinctive features would be rich linguistic expressions of closeness to readers, extensive occurrences of evaluative statements about individuals/groups, and a systematic limitation of the space for alternative positions. Experience from applying the Appraisal model in the study shows that a larger in-depth, systematic and comparative analysis of this type of material would be meaningful and possible, based on a combined quantitative/qualitative approach.

In an explorative approach, this thesis draws upon the benefits of using Artificial Intelligence (AI) for analysing text with Topic Modelling in an attempt to measure populism in Swedish news. This project breaks new ground in the field of media and communication studies by including 15 200 000 words from Swedish news articles published between 2012 and 2022 and steps into the next generation of news analysis that incorporates data driven methods to unload the burden of quantitative content analysis. By extracting the most salient aspects of populism and feeding them to the Top2Vec algorithm, keywords related to populism is measured over time and space and a new value describing to what degree news agencies is complicit in media populism is developed. Some of the most noticeable findings include, identifying keywords related to populism, Aftonbladet’s elevated degree of media populism and that the focus of Swedish media populism shifts over time, from the “People” to the “Anti-Elite” aspects of populism.

The thesis ”Crime, the evening press & Kristersson - A multimodal critical discourse analysis of Ulf Kristersson and the evening press within crime and justice” aims to analyze the role the evening press is playing in the portrayal of Kristersson in the field of crime and justice, aswell as analyze Kristersson's use of discursive tools when discussing various events in said field before and after the 2022 election campaign. Applied theories include framing theory and populist rhetoric, in order to explore how media frames Kristersson, as well as studying Kristersson’s populist political style. A multimodal critical discourse analysis is employed in order to analyze quotes, pictures, and the structure of the selected articles. The analysis revealed a broad use of discursive tools, among those a strategic use of transitivity. Kristersson tends to diffuse the distribution of responsibility, either to evade accountability or to protect other actors. Additionally, he tends to avoid mentioning any active subject, highlighting victims of a crime or making his statement cryptic and unclear. Generally, Kristersson was portrayed either in a neutral or positive way, often bolstering a character beneficial to him. The articles often feature pictures portraying Kristersson in a suit, sometimes accompanied with a Swedish flag in the background. These images can create and reinforce an image of him as a patriotic and dependable leader. Furthermore, surrounding articles often contribute to this image and amplify the message he intends to convey by presenting related topics with relevant pictures.

Call number: LD2668 .T4 1932 G51 / Master of Science

No description available.

<p>The aim of the study is to examine how the executive leadership and the decision-making process are shaped by the leadership environment in a transition democracy as Venezuela. The questions I intend to answer are: What kind of leadership environment surrounds the leadership and what kind of consequences does it have on the leadership and the decision-making process in Venezuela? To answer my questions I will use the literature: Political Leadership in Liberal Democracies (Elgie, Robert 1995, London: Macmillian), together with the method “The cultural determinist school of history” by Tomas Spencer, later reproduced by Kellerman. The leadership environment provides unique opportunities for a leader to gain control over the decision-making process. Institutional structures and the needs of the society are major parts in determining how the political leadership is exercised. In Venezuela, charismatic President Hugo Chávez is head of the executive branch. The President enjoys great executive power that has diminished the role of the legislature. The policy of a more governmental controlled economy and direct democracy, based on populism has led to a more polarized society. Both historical and socio cultural failures have benefited the presidency. The “partyarchy” is abolished and has been replaced by a personalized policy-making process. The tendency is a leadership environment with a consolidation of the extended power within the executive, and a decision-making process outside the traditional institutional structures that favours the executive.</p>

Syftet med denna uppsats är testa Muddes hypotes: När populistiska aktörer når politiska framgångar och hotar etablissemanget, svarar delar av etablissemanget med att inkludera ett populistiskt språkbruk för att mota bort utmanaren. Ovanstående hypotes prövas genom att undersöka om Hillary Clinton och Jeb Bush som tillhör ett politiskt etablissemang utvecklat sitt språk i sina kampanjtal mot att bli mer eller mindre populistiska, i samband med att Donald Trump och Bernie Sanders som av flera medier blivit beskrivna som populister anslutit sig till primärvalet 2016 i USA. Teorin som används i uppsatsen är hämtad från Cas Muddes studie The Populist Zeitgeist samt Kirk A. Hawkins studie ”Is Chávez Populist?”. Metoden i uppsatsen utgörs av en kvalitativ idealtypsanalys. Utifrån uppsatsens resultat kan följande indikationer redovisas. Hillary Clinton har inte inkluderat ett mer populistiskt språk i sina kampanjtal i samband med att Trump och Sanders ställt upp inför primärvalet 2016 i USA. Detta står i motsats till Jeb Bush som inkluderat ett mer populistiskt språk i samband med att Trump och Sanders ställt upp inför primärvalet 2016 i USA, vilket styrker Muddes hypotes.

Syftet med denna studie är att urskilja likheter och skillnader mellan de verklighetsbilder som de brittiska tidningarna The Sun och The Daily Telegraph skapade åt sina läsare veckan innan Storbritanniens folkomröstning om medlemskapet i EU. Uppsatsen har sin utgångspunkt i teorierna om gestaltning, medielogik och kunskapsklyftan. Genom en kvalitativ textanalys grundad i massmedieretoriken undersöks om tidningarna uppfyllde det demokratiska uppdraget att informera medborgarna inför valet och i vilken grad de drogs mot populistiska tendenser i sin rapportering.   Resultatet av analysen visar att det finns markanta skillnader mellan de typer av information som de olika tidningarna erbjuder sina läsare. The Sun gav en förenklad och polariserad världsbild som närmast bidrog till att befästa fördomar. The Daily Telegraphs världsbild var mer komplex, men också mer högtravande och därmed exkluderande. Detta är knappast förvånande och stämmer väl överens med den bild som tidigare forskning ger av den nyhetsvärdering som styr kvalitetstidningar respektive tabloider världen över. Genom en jämförelse mellan de två tidningarna görs de skilda verklighetsbilder läsarna tar till sig tydliga, vilket kan öppna upp för en diskussion om tidningarnas demokratiska roll i samhället.

The 2016 election cycle has shown a dramatic radicalization of the right, featuring elements such as out-group demonization, law and order rhetoric, and populist strategies that have not been so prevalent in the US since the rise of Nixon’s Silent Majority in the 1970s. The UK has experienced a similar ideological shift, though its emergence has perhaps not been so notoriously outspoken. All the same, the fervent anti-statist and anti-elitist narrative employed by the Leave Campaign is starkly similar to language historically associated with the populist rhetoric of the Far Right. Drawing on analyses of economic, socio-cultural, and geopolitical trends that have changed the status quo of each of these countries in the post-crisis era, I attempt to elucidate potential factors that have made Far Right narratives of fear, paranoia, and insecurity particularly salient.

Populism, what is that really? Is it like a wave of populism we standing in front of with Donald Trump and Marine Le Pen in its lead? Well, that’s very hard to say. Research have shown that it´s very hard to exactly say anything about what populism is. But, in this study several different research has been put together with four concrete criterions as a result. These four criterions will be useful as a theoretical framework, to analyse four Swedish parties’ participation in two different welfare-debates. Which one of them uses populism? It will also be useful for this study’s second question, if populism is a useful concept of analysing political parties? The method used in this study is text analysis, with the spoken text in the debates in focus. The result shows the complexity of populism as a concept, but also that all the parties, accept one, uses populism in the two debates, more or less.   The conclusion is that populism as a concept is far too big, and far too widespread to analyse in a research of this size, and therefore it´s necessary to cut things of.