Syftet med vår studie är att jämföra Lgr 80 med Lpo 94 för att undersöka förekommande förändringar mellan dessa reformer i idrottsundervisningen i en historisk process fram till idag. Studien grundas på ett socialhistoriskt perspektiv, där idrottslärares erfarenheter kring arbetslivet i skolans verksamhet har upplevts under de senaste 30 åren. Studien är därmed avgränsad till ett lärarperspektiv. Bakgrunden till denna studie är vårt intresse för de historiska förändringsprocesser som sker i samhällen och så även i skolans verksamhet med reformer. Vad reformerna har fått för genomslagskraft och konsekvenser i dagens skola och för lärarrollen med fokus på ämnet idrott och hälsa är vårt undersökningsområde. Inför vårt kommande yrke ger denna intressestudie oss förhoppningsvis en ökad förståelse och medvetenhet kring varför skolan har utvecklats som den har gjort och vad det skapar och framkallar för typ av skeenden inom idrott och hälsas undervisning. Metoden vi har använt oss av är kvalitativ, då vi använt oss av öppna intervjuer. Urvalet har varit fyra lärare på två olika skolor. Vår teoretiska bakgrund behandlar begreppen normativ nivå som styrdokument och den praktiska nivån som skolans verksamhet med områden kring idrottsundervisningen och lärarrollen under förändring. I resultaten har vi fått fram att samverkan har skett tidigare i Lgr 80 men med Lpo 94 ökade den radikalt då det upprättades arbets- och ämneslag. Tid till ämnet idrott och hälsa har minskat men fler arbetsuppgifter har tillkommit för så som mer dokumentation, betygssamtal, sociala kontakten med elever och föräldrar. Lärarrollen och idrottsundervisningen har på så vis förändrats under denna tidsperiod. Resultaten av vår intervjustudie har visat att lärarna ansåg att det har blivit definitivt sämre efter att skolor decentraliserades från statligt till kommunalt ansvar. Ekonomiska resurser är det som styr och det är färre anställda lärare mot elevantal idag efter kommunaliseringen. Lärarna upplever problematik med kursplanens betygskriterier som är både svårtolkade men även svåra att uppnå för elever. Det har visat sig att lärarkåren fick väldigt lite fortbildning innan reformen 94 som gjorde att alla tolkade läroplanen olika. Lärarna uppnår goda resultat med eleverna i sin undervisning med liten marginal och det beror på god organisation och samverkan idrottslärare emellan.

Syftet med denna studie är att undersöka om gymnasieutbildningen inom Hotell- och restaurangprogrammet lever upp till restaurangbranschens förväntningar. Avsikten med arbetet är även att ta reda på hur samarbetet mellan skola och arbetsliv fungerar samt vilka kunskaper som eleven förväntas ha efter avslutad utbildning. Dessutom vill vi veta vilka egenskaper som har relevans för anställningsbarheten.   Läroplanen (Lpf 94) säger att skolan ska eftersträva ett bra samarbete med arbetslivet och att eleven bör få kännedom om arbetslivets villkor. I programmålen för de yrkesförberedande programmen står att den arbetsplatsförlagda utbildningen har en central betydelse där grunderna ges i skolan och där det förväntas att specifika yrkeskunskaper vidareutvecklas i arbetslivet. Genom en inblick i arbetslivet får eleven kunskap om yrkespraxis och yrkeskultur där färdigheter tränas och förståelsen för yrket utvecklas.   Studien är av empirisk karaktär där vi har intervjuat branschrepresentanter och karaktärsämneslärare. Resultatet visar att branschens förväntningar inte införlivas, då eleven efter avslutad utbildning sällan är anställningsbar. Vidare visar studien att både skola och bransch anser att grundkunskaper är viktiga men egenskaper som visat intresse, samarbetsförmåga och social kompetens påverkar anställningsbarheten. Dessutom framkommer att samarbetet mellan de båda kunskapskulturerna måste förbättras.

I den kvalitativa studien undersöks vad som ligger till grund för bedömning i fyra ämnen inom gymnasieskolan. De ämnen som undersöks är teater, idrott- och hälsa, hotel- och restaurang samt träteknik. Intervjuer med lärare visar att det läggs stor vikt vid bedömning av processen i den dagliga undervisningen, dvs. närvaro, samarbete, ansvar, behov av handledning, självständighet och ambition. Även den produkt eller det slutresultat som undervisningen leder fram till tas med i bedömningen. Lärarna uttrycker även att teoretiska aspekter på undervisningen såsom faktakunskaper, analys, att problematisera och reflektera är underlag för bedömning. Personlig färdighet, talang, förkunskaper samt att kunna göra kopplingar till yrket dvs. elevens förmåga att tillämpa sina kunskaper väger även det in i bedömningen. Observationer vid omdömessamtal samt analys av skriftliga omdömen visar att det är processen som får mest utrymme i bedömningen. För att dokumentera och avgöra om eleven nått målen för undervisningen använder sig lärarna av anteckningar men även den produkt eller det resultat som består. Lärarna beskriver även att de genom kommunikation med eleverna och genom att uppmärksamma hur elever reflekterar kring uppgifterna gör bedömningar. Lärarna uttrycker att de skulle önska att de kunde arbeta mer med bedömning men det som hindrar de är fram för allt tiden, att man upplever att man i så fall skulle behöva strukturera om eller göra avkall på viss undervisning. Andra hinder som lärarna beskriver är att man är fast i vissa traditioner vad gäller undervisning och organisation. Dessutom beskriver lärarna att de saknar tydlighet hur de själva kommunicerar mål och betygskriterier till eleverna.

<p>Global poverty is a pressing moral issue that necessitates serious moral reflection. It is inextricably connected with the issue of global justice. In today’s world where there are obvious extreme economic inequalities that impoverishes millions of people in many poor countries, the need for a sound principle of global justice is morally necessary. This thesis proposes Thomas Pogge’s idea of cosmopolitan justice as a feasible and relevant theory which can help and guide in alleviating severe worldwide poverty. Pogge emphasizes the stringent negative duty not to impose, sustain and profit from a global order that deprives the poor of their basic necessities necessary for them to lead a worthwhile human life. Many people are not aware that in participating in an unjust global order, they seriously harm the global poor more than their failure to provide assistance for the poor’s basic needs. So the greater responsibility of restructuring global order in order to meet the demands of global justice lies mainly in the hands of developed nations and their citizens who have profited from the present global arrangement and who have more than adequate means to help those who are deeply affected by extreme global economic inequalities. The stronger obligation not to harm the global poor must be performed by those who make decisions and policies at the global institutional level. They are the ones who decide the fate of the global poor and they are the ones who can easily change the rules underlying the present global order. The first step to poverty eradication and the overseeing that continuous efforts are exerted to realize this aim of helping the global poor are theirs to perform immediately. This task is not optional. It is urgent and a moral necessity.</p>

<p>This thesis is an examination of the concept of human development and does a comparative study of Amartya Sen and Martha Nussbaum. Sen rectifies the emphasis on income by welfare economics, and argues for the ‘equality of capability’; a goal that he says can be achieved by means of the intrinsic and instrumental role of democracy. However, the author notes that Sen’s development paradigm is inadequate as an account for what constitutes the kind of well-being that is fully human and asserts that Sen’s framework should be concretized politically. In view of this, the author argues that Nussbaum’s articulation of a ‘threshold of capabilities’, anchored on her reading Aristotle’s concept of human flourishing and Marx’s insight on human dignity, is a politically realistic human development framework. Nussbaum thinks that the essential human capabilities are entitlements that must be constitutionally guaranteed to ensure a decent and dignified human life for all. As a response to the reality of pluralism, Nussbaum says that the universality of these entitlements can be secured by means of an overlapping consensus. Furthermore, the extreme poverty in many nations which exposes women and children to much vulnerability has provoked the author to inquire about the applicability of Nussbaum’s framework to the global arena. As such, the thesis argues for the radical expansion of the Human Development Index used by the United Nations Development Program in measuring the quality of human life, notably the inclusion of political liberties and gender equality. In addition to this, the study puts forward the argument that global human development is best achieved through democracy, and asserts that global institutions have a moral duty to protect and promote the central human capabilities.</p>

<p>Syftet med vår studie är att jämföra Lgr 80 med Lpo 94 för att undersöka förekommande förändringar mellan dessa reformer i idrottsundervisningen i en historisk process fram till idag. Studien grundas på ett socialhistoriskt perspektiv, där idrottslärares erfarenheter kring arbetslivet i skolans verksamhet har upplevts under de senaste 30 åren. Studien är därmed avgränsad till ett lärarperspektiv.</p><p>Bakgrunden till denna studie är vårt intresse för de historiska förändringsprocesser som sker i samhällen och så även i skolans verksamhet med reformer. Vad reformerna har fått för genomslagskraft och konsekvenser i dagens skola och för lärarrollen med fokus på ämnet idrott och hälsa är vårt undersökningsområde. Inför vårt kommande yrke ger denna intressestudie oss förhoppningsvis en ökad förståelse och medvetenhet kring varför skolan har utvecklats som den har gjort och vad det skapar och framkallar för typ av skeenden inom idrott och hälsas undervisning.</p><p>Metoden vi har använt oss av är kvalitativ, då vi använt oss av öppna intervjuer. Urvalet har varit fyra lärare på två olika skolor.</p><p>Vår teoretiska bakgrund behandlar begreppen normativ nivå som styrdokument och den praktiska nivån som skolans verksamhet med områden kring idrottsundervisningen och lärarrollen under förändring.</p><p>I resultaten har vi fått fram att samverkan har skett tidigare i Lgr 80 men med Lpo 94 ökade den radikalt då det upprättades arbets- och ämneslag. Tid till ämnet idrott och hälsa har minskat men fler arbetsuppgifter har tillkommit för så som mer dokumentation, betygssamtal, sociala kontakten med elever och föräldrar. Lärarrollen och idrottsundervisningen har på så vis förändrats under denna tidsperiod.</p><p>Resultaten av vår intervjustudie har visat att lärarna ansåg att det har blivit definitivt sämre efter att skolor decentraliserades från statligt till kommunalt ansvar. Ekonomiska resurser är det som styr och det är färre anställda lärare mot elevantal idag efter kommunaliseringen. Lärarna upplever problematik med kursplanens betygskriterier som är både svårtolkade men även svåra att uppnå för elever. Det har visat sig att lärarkåren fick väldigt lite fortbildning innan reformen 94 som gjorde att alla tolkade läroplanen olika. Lärarna uppnår goda resultat med eleverna i sin undervisning med liten marginal och det beror på god organisation och samverkan idrottslärare emellan.</p>

In this thesis the core of the nursing professional skill will be portrayed through the opportunities of the essay writing. Thus the tacit knowledge, which is at the verge of erosion in a zeitgeist where medical care shall be cost-efficient and where development is mainly based on scientific research, will be articulated. Scientific articulation of knowledge has gained increasing importance on the expense of the practical knowledge. Healthcare professional skill requires a refind ability of judgment, which absorbs its nourishment from both scientific knowledge and the proven proficiency expertise. Professional skill expresses itselfs through action, especially through the acting in unexpected incident. Experience is developed into knowledge through reflection. I want to awaken the reader’s thoughts about the road to professional skill, how it is affected by the context we are living in as well as to illustrate the strength and fragility of the professionalism over time. I also want to provide the practitioners with a broader opportunity to independently be able to evaluate the quality of their own practice.

Utbildning och livslångt lärande är idag aktuella begrepp i samhället och det finns en självklarhet i att skaffa sig en formell yrkesutbildning. Dock finns än i dag arbeten som kräver fysiska handlingar och praktiska erfarenheter. Yrken där individer tillsatt sig kunskap genom att arbeta, inte genom att studera. Badmästare är en sådan yrkesgrupp, där flertalet anställda saknar formell utbildning. Genom en fenomenologisk forskningsansats undersöks på vilka sätt en praktisk yrkesgrupp upplever kompetensutveckling och möjligheten att utvecklas i arbetet. Syftet var att utöka kunskapen om kompetensutveckling och genom forskningsansatsen bidra med ny kunskap, betydelsefull för pedagogiken i arbetslivet. Sex respondenter deltog och intervjuades. I resultatet beskrev badmästarna kompetensutvecklings som en påfyllning av kunskap och ett sätt att lära sig mer om yrket. Kompetensutveckling upplevdes genom utbildningar, i samtal med kollegor och i det egna utförandet av arbetet. Badmästarna upplevde att möjligheten till utveckling i arbetet överlag är stor, då arbetet innehållet många områden, där det alltid finns behov av utveckling. I tolkningen sattes fenomenet i relation till lärande, där kopplingar mellan upplevelsen av kompetensutveckling och vuxnas lärande kunde dras.

Denna essä undersöker hur skillnader mellan pedagogers och föräldrars uppfattning av förskolans verksamhet kan påverka synen på vad som är en intressant och meningsfull vardag för barnen, samt hur barns kompetens och deras rätt till medbestämmande tas till vara. Essän utgår från två verkliga och egenupplevda berättelser som ligger som grund för vårt reflekterande och vidare lärprocess. Syftet med essän har inte varit att hitta ett rätt sätt utan snarare om att synliggöra hur vi, genom gemensam reflektion, undersökt olika perspektiv och hur dessa kan mötas och samverka. Vi reflekterar över hur de olika roller vi intar, medvetet eller omedvetet, i vår yrkespraktik påverkar vårt handlande i olika situationer. Vi reflekterar även över på vilket sätt vi använder oss av vår praktiska kunskap. Syftet är att undersöka vad vi, som två blivande förskollärare, genom skrivandets gång kommit att anse är viktigt att fokus ligger på i förskolans verksamhet kring demokrati och medbestämmande och varför vi anser det. Genom att undersöka våra ställningstaganden samt reflektera över hur vi skulle kunna handlat annorlunda går det att finna nya, och eventuellt mer, konstruktiva sätt att samarbeta, kvalitetssäkra och utveckla verksamheten i förskolan. / This essay explores how differences in opinion between preschools pedagogues and parents regarding a preschool’s activities can affect what is seen as an interesting and meaningful everyday experience for the children or how the children's skills and their right to participate in the decision making process can be of use. The essay is based on two real and self-experienced stories that form the basis of our reflections and following learning process. The essays purpose has not been to find one correct approach but rather to, through reflections, highlight different perspectives and how they can meet and interact. We reflect on how the different roles we assume, consciously or unconsciously, in our professional practices can affect our actions in different situations. We also reflect on how we use our practical knowledge. The aim of the essay is to examine what we, as two future preschool teachers, through writhing this text has come to believe to be important to focus on in preschools when it comes to democracy and participation, and why we believe that. By examining our own positions in the question at hand and by reflecting on how we could have done things differently, it is possible to find new, and possibly more, constructive ways to collaborate, assure quality and develop the daily running of preschools.

Essän handlar om samlingen i förskolan där jag har utgått från ett dilemma där ett barn blir utskickad från samlingen för att hen inte kan sitta still och behålla fokus. Då jag betraktar denna situation utifrån börjar jag reflektera kring om det är rätt av oss pedagoger att utesluta barn från samlingen. Jag börjar ifrågasätta om samlingen är meningsfull för alla barn och varför vi har samling. Jag blir nyfiken på hur synen på samlingen utvecklat sig i den svenska förskolan från 1830-talet och fram till nu och om barn ska delta mot sin vilja? Mitt syfte med min essä är att ta reda på om jag anser att samlingen är viktig. Samlingen som rutin i vår verksamhet diskuteras och jag vill granska dess betydelse och vilken roll pedagogen har i samlingen. Är det viktigt att alla barn deltar? Jag reflekterar kring om vi kan plocka ut samlingens innehåll och implementera det i andra aktiviteter under dagen. Analysen har tre delar. Samlingens historia, pedagogens roll utifrån Foucaults maktteoretiska tankar och pedagogens praktiska kunskap. Jag lyfter genom mitt arbete upp ett obekvämt ämne då jag skriver om pedagogens makt över barnen. Detta är dock ett ämne som behöver lyftas. I mitt arbete använder jag skrivandet som metod för att reflektera och en hermeneutisk tolkning av min personliga berättelse för att kunna reflektera över förskollärarens roll. Det jag har kommit fram till genom mitt arbete är att pedagogen har makt över barnen men att även rutinerna har makt över verksamheten. Pedagogernas makt över barnen kan vara mer eller mindre medveten. Jag kan också se att pedagogens praktiska klokhet har betydelse för hur samlingens utfall blir.