<p>Syftet med denna studie är att skapa en definition av begreppet praktisk kunskap. För att uppnå detta har en litteraturstudie genomförts, i vilken elva relevanta filosofer och deras teorier har belysts. I analysen utkristalliserades åtta olika komponenter i praktisk kunskap. Det råder konsensus dessa filosofer emellan om att denna är kopplad till handling och/eller är grundad på erfarenhet. Den praktiska kunskapen är kontextualiserad och i vissa avseenden råder det ett dialektiskt förhållande mellan teori och praktik. Reflektionen är av betydelse och kunskapen har en etisk dimension. Praktisk kunskap är personlig och sitter i kroppen.</p>

<p>Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska,</p><p>och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning</p><p>uppmärksammas sällan.</p><p>Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska</p><p>ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna</p><p>praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk</p><p>kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om</p><p>utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen.</p><p>Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp</p><p>pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en</p><p>med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om</p><p>hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag.</p><p>Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på</p><p>gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika</p><p>sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom</p><p>många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är</p><p>det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen.</p><p>Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska</p><p>ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om</p><p>pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer</p><p>med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.</p>

Syftet med denna studie är att skapa en definition av begreppet praktisk kunskap. För att uppnå detta har en litteraturstudie genomförts, i vilken elva relevanta filosofer och deras teorier har belysts. I analysen utkristalliserades åtta olika komponenter i praktisk kunskap. Det råder konsensus dessa filosofer emellan om att denna är kopplad till handling och/eller är grundad på erfarenhet. Den praktiska kunskapen är kontextualiserad och i vissa avseenden råder det ett dialektiskt förhållande mellan teori och praktik. Reflektionen är av betydelse och kunskapen har en etisk dimension. Praktisk kunskap är personlig och sitter i kroppen.

Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska, och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning uppmärksammas sällan. Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen. Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag. Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen. Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.

Uppsatsens syfte är att bidra till utvecklingen av kunskap om tyst kunskap i allmänhet och inom dramapedagogik i synnerhet. I denna uppsats undersöks tyst kunskap inom dramapedagogik genom att synliggöra en dramapedagogs pedagogiska strategier. I förlängningen är även förhoppningen att uppsatsens resultat kan bidra till att utveckla de pedagogiska strategierna samt stärka den dramapedagogiska professionen. Teoretiska utgångspunkter är i huvudsak olika teorier om tyst kunskap. De metoder som används är observation, intervju samt analys med hjälp av två strateginät i dataprogrammet Complador.   Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att en stor del av informantens professionella överväganden och handlanden baseras på hennes tysta kunskap. Skillnader mellan de två strateginäten i resultatet diskuteras bland annat utifrån teorier om hur tyst kunskap och förförståelse kan ha påverkat intervjusituationen. En slutsats som kan dras utifrån undersökningen är att man genom övningar kan skapa gemenskap men att det behövs en kompetent ledare som använder sig av olika typer av intentionellt handlande, i denna uppsats uttryckt som pedagogiska redskap, för att skapa trygghet och tillit. En annan slutsats som lyfts fram i undersökningen är att en stor del av den dramapedagogiska kompetensen utgörs av att med hjälp av övningar och pedagogiska redskap bidra till att skapa uppmärksamhet och motivation hos deltagarna.

Det estetiska programmet med inriktning dans finns på gymnasieskolor runt om i Sverige. Det är ett program som vilar på praktisk kunskap och denna uppsats avser att undersöka om utformningen av riktlinjerna i Gy11:s kursplaner för dans ger tillfredsställande verktyg för god validitet och reliabilitet vid bedömning. Det mer precisa syftet med uppsatsen är att med filosofen Jürgen Habermas teori kring det kommunikativa handlandet utforska kursplanernas språkliga redskap, samt användandet av värderande och graderande ord i kursplanerna för fyra obligatoriska danskurser för eleverna som går det estetiska programmet med inriktning dans. Jag har själv dansat i över 20 år, varit en tidigare elev på det nämnda programmet och finner mig i en position där jag snart är på väg att bedöma elever i det som jag själv blivit bedömd i; dans som ett konstnärligt ämne. Tidigare forskning pekar på att dans bär en lång tradition av mästarlära, där eleven ärver en tyst kunskap och lär sig att bemästra dans som hantverk från sin lärare. Dansundervisningen tar idag plats som ett ämne som vilket annat i en skolvärld dominerad av "mätbar" teoretisk kunskap. Men problematiken ligger i hur man som lärare ska ge en rättvis bedömning i kunskap som faller utanför det teoretiska. Till grund för studien ligger en kombinerad kvantitativ och kvalitativ textanalys av nämnda kursplaner. Materialet har analyserats utifrån ett hermeneutisk perspektiv och Habermas teori kring kommunikativt handlande. De sammantagna resultaten visar att de fyra kursplanerna kompletterar varandra för att ge eleverna verktyg till att bemästra dans som hantverk. Kursplanerna som avser de mer praktiska kurserna visar sig vara mer värderande och mindre preciserade, vilket skapar utrymme för varje lärare att göra sin egen tolkning kring vad som är giltig kunskap inom dans. Den kursplan som däremot gäller för den mer teoretiska kursen har tydliga graderande ord och är mer preciserad. Resultatet tyder på att kursplaner som gäller för en teoretisk kurs förefaller vara mer lättillgänglig ur ett språkligt perspektiv då utrymmet för tolkning är snävare. Detta skapar i sin tur större möjligheter för en god validitet och reliabilitet vid bedömning.

In this experience-based essay, I give examples of events that take place during a typical day at preschool. By highlighting these everyday events, I discuss around the parental role and its importance for children and child development. I apply a historical review when it comes to views on children and child rearing, and reflect on different approaches that we have towards the children. In the discussion, I reflect on the Childs need for boundaries, and thereby try to understand why we act differently in this respect. To gain more knowledge and understanding of the events I have taken help from theories in literature and from my own practical knowledge. In this essay, I wish to highlight the question whether the children really have the necessary conditions and maturity for all the choices they may face during a typical day at home and at preschool. I also describe the dilemma of how teachers relate ethically and morally right in the daily meeting we have with children and their parents.

The purpose of this essay is to show how or if teachers use different methods working with minority language students, who don’t speak Swedish in lower primary school. By using different socio-cultural perspectives I want to show that learning for both students and teachers is contextual and socially connected and how practical knowledge is significant for many teachers. My working method of this essay is made in a qualitative form by interviews with four preschool teachers. By these interviews I hope to find account for how teachers with or without experience work with immigrant children. The result of my survey shows that perceived experience is significant to most of my informants, which is what deficient in their work with non-Swedish speaking children.

Swedish childcare has undergone radical changes in the last 15 to 20 years. It has evolved from kindergarten to pre-school, in other words, gone from simple childcare to an active learning environment with the child as the center. Official documents, such as the pre-school curriculum and other guide documents, define the role and work ethics of the pre-school teacher. In my thesis I argue that it is essential to have an ongoing and continuous discussion at pre-schools on the practical applications of these frameworks and ambitious goals. What do you do when you simply cannot give every child the individual time they should have according to rules and regulations? How do you stay an active and present pedagogue in today’s pre-school with large classes and heavy workloads? How do you establish a common professional work ethics within a pre-school so that all children are treated equally? In my scientific essay, I examine these issues based on a real-life situation: Ellen in the hallway. A pedagogue must continuously make balanced decisions based on rules and regulations, on life- and work experience which, in many cases, contradict each other. In this context, it is important that pedagogues with more experience actively share their knowledge and experience with their colleagues. This creates a common professional ethical base that gives the individual educator knowledge and confidence which, in turn, creates a more stable, secure and consistent environment for the children. I begin by clarifying the role of the pedagogue and what it means to be an active and present pedagogue. Furthermore, I look closely at pre-school work ethics, starting with Aristotle’s virtue ethics and his theories on the links between theoretical and practical knowledge. Finally, I examine the routines at my pre-school and how they relate to the Swedish pre-school curriculum, Lpfö-98/10.

Jag har i denna studie valt att titta på hur textilslöjdslärare beskriver sitt arbete med materiallära. Syftet har varit att skapa kunskap om textilslöjdslärares undervisning i materiallära och vilka läromedel de använder sig av. Undersökningen utfördes genom litteraturstudier som knyter an till ämnet och fem kvalitativa intervjuer med utbildade textilslöjdslärare. Det som framkom var att materialläran läggs in i samband med det eleverna slöjdar med. Det framkom även att, om man gör undervisningen mer praktisk, så blir eleverna mer intresserade. Läromedel kring materiallära förekommer i begränsad omfattning och lärarna använder de läromedel som finns mest som ett stöd i sin undervisning. Det är lättare att undervisa de yngre eleverna i materiallära än de äldre, vilket kan bero på att de yngre är mer nyfikna av sig än de äldre. Materialens funktion är enligt lärarna den viktigaste kunskapen eleverna bör få med sig när de slutar skolan, så att de kan göra medvetna val i sina inköp av kläder och hemtextilier.