In this essay from my perspective as a furniture designer and theacher at a design college I explore the idea that design actually is (playful) play. And if not exactly play that a playfulmind is an asset when it comes to being a designer as well as an teacher. From two portrayals and throughout the essay from experience as designer I study the different concepts play, design, design-process and creativity to see what tears them apart as well what binds them together.

<p>The form of my essay is that all human communication, can be seen as a practical knowledge, witch can be trained. I describe how I came in to a pedagogic activity, which is aimed to train people’s communicative ability in their working life and in school. This is made in the form of lectures, seminars and training program. In this essay, I even describe my personally background and what it was, that made me work with people outside the theatre. The theatre that former had been my professional affiliation. The reader is invited to follow me in how I carry out a seminar and to get a picture of how a training program can look like. I describe how some unsuccessful appearance as an actor and as lecturer made me to reflect about what underlying conditions sets the scene for a successful performance. My conclusion is that it has to do with being totally present in the situation.</p><p>I ask myself if it really is possible to work in the manner that I do. At the same time I realize that I have been doing so for the past 10 years. But is this really something for the working life? What use can people have of studies and training in communication? These doubts has followed me in my work ever since I started and was the reason for me to start developing a pedagogical training program in practical communication, based on my knowledge in theatre and studies in communication theories. Over the years I have come across a lot of doubt, showing itself in the way I have been perceived, difficulties to see the value in what I am offering and understanding on what the studies are about and lead to. At the same time I have seen it as my task to explain my standpoint and to learn which methods that work and which that do not.</p><p>I am pursuing a discourse on how theatre method can be linked to communication and explain some of the key parts of my work and how it is taught. This is largely about a work in process, where understanding on what is happening in the different stages of the training is vital. How experience based learning and feelings inflict our way to act and achieve new knowledge. The importance of feelings and what some researchers on the brain have thought and written in this matter has influenced my outlook on science. Finally I write about the connection between empathy and the ethical aspects of communication.</p>

The form of my essay is that all human communication, can be seen as a practical knowledge, witch can be trained. I describe how I came in to a pedagogic activity, which is aimed to train people’s communicative ability in their working life and in school. This is made in the form of lectures, seminars and training program. In this essay, I even describe my personally background and what it was, that made me work with people outside the theatre. The theatre that former had been my professional affiliation. The reader is invited to follow me in how I carry out a seminar and to get a picture of how a training program can look like. I describe how some unsuccessful appearance as an actor and as lecturer made me to reflect about what underlying conditions sets the scene for a successful performance. My conclusion is that it has to do with being totally present in the situation. I ask myself if it really is possible to work in the manner that I do. At the same time I realize that I have been doing so for the past 10 years. But is this really something for the working life? What use can people have of studies and training in communication? These doubts has followed me in my work ever since I started and was the reason for me to start developing a pedagogical training program in practical communication, based on my knowledge in theatre and studies in communication theories. Over the years I have come across a lot of doubt, showing itself in the way I have been perceived, difficulties to see the value in what I am offering and understanding on what the studies are about and lead to. At the same time I have seen it as my task to explain my standpoint and to learn which methods that work and which that do not. I am pursuing a discourse on how theatre method can be linked to communication and explain some of the key parts of my work and how it is taught. This is largely about a work in process, where understanding on what is happening in the different stages of the training is vital. How experience based learning and feelings inflict our way to act and achieve new knowledge. The importance of feelings and what some researchers on the brain have thought and written in this matter has influenced my outlook on science. Finally I write about the connection between empathy and the ethical aspects of communication.

In this essay I follow the traditions of the continental didactics and use phenomenology and hermeneutics to examine how I, as a Special Educational Needs teacher, can develop my skills in making teachers adopt a more inclusive approach. The teachers and I have often got different agendas; I seek to change the teaching in order to fit the students, whereas the teachers wish for me to help the students manage the prevailing teaching practice. Traditionally this has been a task for the remedial teachers. In Sweden there is a difference, however a lack of clarity formally as well as practically, in the definition of these two professions, which indeed makes my assignment ever so challenging. One of the tools I have often applied is to plan and teach together with the teachers, to function as a role model. However, this method is not always a successful one and certain conditions seem necessary to make it work. In my conclusion I claim that motivation, voluntariness and security are three keywords but also that reflecting tutorial dialogues are of utter importance. My own approach is essential during these dialogues, how I choose to view the differences but also how eager I am to investigate the comprehension horizon of the Other, which ultimately leads to the question how willing I am to change myself in order to establish a genuine learning dialogue. Keywords: Special Educational Needs Teacher, master-apprentice, tutoring, learning dialogue, practical knowledge

I den här vetenskapliga essän undersöks starten av en skrivworkshop, i två ungdomsgrupper, som en gästande skrivpedagog och författare leder på deras skola. Den inledande berättelsen belyser författarens skrivarbete och språkhållningar. I två följande berättelser, från två workshopsituationer i två klasser, gestaltas hur olika hållningar till det skrivna och talade språket konfronterar varandra. Frågorna essän leder in mot handlar om det talade och skrivna språkets funktion i startskedet av en skrivprocess under en skrivworkshop. På vilka sätt påverkar hur eleverna och skrivpedagogen/författaren förhåller sig till språket elevernas möjligheter att skriva egna texter. I teoridelen fokuserar essän på tre fält, Författaren, Utbildaren och Filosofen. Startskedet av skrivprocessen hos eleverna undersöks i ljuset av de tre kunskapsfälten. Här tydliggörs olika dimensioner av praktisk kunskap som en skrivpedagog med egna skriverfarenheter använder sig av och ser som centrala under arbetet med skrivworkshopen Metoden, att med hjälp av tre kunskapsfält belysa en process i kreativt skrivande, tydliggör vikten av eftertanke och omsorg i detaljarbetet med språket under en skrivworkshop. I klassrumssituationerna får det enskilda ordet en avgörande betydelse. Ett väl valt ord i rätt situation från eleven eller skrivpedagogen/författaren kan bli en väg in i ett kreativt skrivande. Ett annat ord skapar istället distans och blir därmed en försvårande omständighet för den enskilda eleven i arbetet med att nå fram till sitt eget språk och sina egna berättelser.

Uppsatsens syfte är att utforska hur deltagande design kan möjliggöra samlärande mellan elever i gymnasieskolan. Underlaget för studien är ett designpedagogiskt projekt som jag utformat vid namn Design Lab. Inom Design Lab arbetade en grupp gymnasieelever med pedagoger och barn på en närliggande förskola. Design Lab är utformat efter metoden deltagande design och ramverket participatory prototyping cycle. Undersökningen har ett elevperspektiv och försöker svara på frågorna: På vilka olika sätt sker samlärande inom det deltagande designprojektet Design Lab? Hur möjliggör ramverket participatory prototyping cycle samlärande för eleverna inom det deltagande designprojektet Design Lab? Pia Williams myntade begreppet samlärande och menar att begreppet innefattar lärandet mellan människor, mellan kollektiv, kulturer, miljöer och diskurser. Då forskning kring elevers samlärande främst inriktats på naturvetenskapliga ämnen och inom läs- och skrivinlärning ämnar jag studera elevers samlärande inom det avgränsade designområdet deltagande design. Jag hoppas därmed att undersökningen lyfter hur samlärande kan förstås utifrån ett vidgat kunskapsbegrepp. Undersökningen avser även introducera hur participatory prototyping cycle kan användas som didaktiskt förhållningssätt inom designundervisning. Resultatet visar att elevernas samlärande inom det deltagande designprojektet Design Lab består av ett växelspel av olika verktyg som: bild, praktiska handlingar, skrift, tal och rörlig bild. Eleverna intog olika läranderoller inom projektet vilket skapade situationer för samlärande mellan elev-elev, elev-barn, elev-förskolpedagog och elev-artefakter. Undersökningen synliggör samlärandets praktiska dimensioner genom att visa hur eleverna samlär tillsammans med andra medverkande aktörer när de designar och formger artefakter och tjänster. Den gestaltande delen av examensarbetet består av två utställningar. Den första utställningen presenterades på ett bibliotek i närheten av gymnasieskolan där projektet drevs. Den andra utställningen visades i januari 2015 under examensutställningen på Konstfack. Min intention var att visa elevernas arbetsprocess i installationsform.

Abstract   ”I hate you!” -         An essay about preschool teacher's challenges with extroverted children   Behavior problems among extroverted preschool-aged children have been subject to a lively debate for many years. Research in this area is extensive. Preschool teachers have a lot of information available to them about how extroverted children should be interacted with in practice. However, many important issues remain unanswered. One of these issues concerns the subjective feelings that arise in the preschool teacher in its meeting with an extroverted child. The subjective feelings may give rise to unprofessional behavior and thus becoming an obstacle.                                                                                                                                           This scientific essay concerns two similar situations in which extroverted children are the focus, but where I as a teacher react differently in each situation. My aim has been to highlight the extent to which the teacher's feelings - in this case my own - prevents the preschool teacher to sustain a professional behavior towards extroverted child. In the first situation, I acted instinctively, driven by fear of the children’s and my own safety. In the second situation, I could act more professionally.                       In this paper, I reflect on the reasons why I, as a preschool teacher and educator, reacted differently in the two situations. Furthermore, I reflect on what importance the preschool teacher's knowledge of extroverted children may have for the teacher’s treatment and interactions with these children. In addition, I seek to analyze reactions and perceptions that arise in the two situations.

Denna uppsats syftar till att öka förståelsen för det mångfacetterade begreppet övning och mer specifikt till övning inom ett praktiskt kunskapsområde så som bildframställning. Detta undersöks genom intervjuer med fyra personer som har erfarenhet av övning inom olika praktiska praktiker som konst, idrott, musik och finsnickeri. Genom konstnärligt gestaltande metoder undersöks informanternas övningsstrategier i ett bildframställande moment, nämligen avbildande porträttmåleri. Genomförandet av undersökningen har utformningen av att varva intervju och praktisk bildframställning med autoetnografisk karaktär. Analysen vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande men främst analyseras empirin utifrån kunskapsfilosofiska resonemang. Utgångspunkten är i techne, den grekiska betäckningen på kunskapskategorin praktisk kunskap. I analysen synliggörs definitioner, drivkrafter och strategier/metoder för övning i förhållande till kunskapsfilosfiska begrepp och resonemang. Avslutningsvis analyseras vilken effekt dessa resonemang kring övning skulle kunna få i en skolkontext och då specifikt bildämnet. Resultatet påvisar att övning är ett mångfacetterat begrepp med individuella tolkningsmöjligheter men att fyra företeelser kan ses som centrala för övning i ett praktiskt kunskapsområde. Dessa fyra företeelser är görande, upprepande, variation och reflektion. Denna uppsats är skriven i ett dubbelt perspektiv vilket innebär att den innefattar en skriftlig del och en del som är gestaltad. I gestaltningen synliggörs forskarens eget görande och reflekterande under de övningsperioder i avbildande porträttmåleri som ingick i undersökningen. Där synliggörs övningsprocessen och de reflektioner och den dialog som uppstår mellan forskaren och informanternas presenterade övningsstrategier. Gestaltningen ställdes ut och bestod av videomaterial presenterade i en trappstegsformad korridor där besökarna kunde gå igenom fyra övningsrum som alla representerade varsin informant. Gestaltningen finns dokumenterad och bifogad i en bilaga till denna uppsats.

Jag har skapat ett verktyg för att kunna synliggöra mina egna tysta kunskaper. Under 120 timmar blåste jag en och samma form och sparade allt i en kronologisk ordning. Formen eller glaset blev ett verktyg genom vilket jag sedan kunde studera min kroppsliga inlärning utifrån. Jag ser mitt verk som en processberättande dagbok. Ett utsnitt av ett arbete ur vilket jag sedan kan betrakta min kroppsliga inlärning ur ett nytt perspektiv; genom glaset.

Denna essä handlar om fritt och styrt bildskapande i förskolan. Den praktiska basen för våra reflektioner utgörs av två olika egenupplevda situationer. Syftet med denna vetenskapliga essä är att utforska och undersöka vår syn på arbete med barns bildskapande i förskoleverksamheten. Hur har vår yrkeserfarenhet och livserfarenhet påverkat vår förståelse och tolkningsförmåga i samband med barns bildskapande i förskolan? Vi menar att vi har fått kunskaper genom erfarenheter. Kunskaperna påverkar vårt sätt att agera och vår syn på bildskapande. Vi upplever att det finns olika inställningar bland pedagoger om lärarstyrt och fritt skapande i förskolan och att detta bidrar till konflikter bland pedagoger. Med utgångspunkt i våra egenupplevda situationer och med hjälp av litteraturen reflekterar vi över våra dilemman ur olika vinklar. Våra frågeställningar är: Hur definieras begreppen lärarstyrt skapande respektive fritt skapande?Vilken roll spelar den förförståelse vi har med oss för våra respektive förhållningsätt till bildskapande i förskolan? Vilken roll spelar pedagogernas praktiska kunskap i att navigera mellan fritt och styrt skapande? / This essay concerns free and controlled image creation in preschool. Two separate situations that we have personally experienced make up the practical base of our reflections. The aim of this scientific essay is to explore and study our personal views of work with children’s image creation in preschool. In what ways do our work experiences and personal life experiences affect our understanding of - and ability to interpret- the image creation of children in preschool? We claim that our experiences have given us knowledge: knowledge that affects our notion of- and our ways of acting concerning image creation. We believe that there are different attitudes among pedagogues when it comes to free image creation versus image creation controlled by teachers in preschool, which leads to conflicts. With the guidance of the selected literature and our own experiences of specific situations we reflect on our dilemmas in the experienced situations from different points of view. The essay attempts to answer the following questions: How can one define ideas of free image creation versus teacher controlled image creation in preschool? What role does the pre-understandings that we carry with us have in relation to our ideas and opinions of image creation in preschool? What role does the practical knowledge of the pedagogue have in navigating between free and controller creation?