Bakgrund: Hypotermi är ett vanligt förekommande problem inom operationssjukvården som kan leda till allvarliga följder för patienten och ökade kostnader för samhället. Förebyggande åtgärder i det preoperativa skedet har visat sig viktiga för att minska risken att hypotermi utvecklas. Syfte: Syftet var att undersöka patienters kärn- och perifera temperatur under de preoperativa förberedelserna vid dagkirurgi. Hypotesen var att patienters kärn- och perifera temperatur sjönk under de preoperativa förberedelserna. Metod: Totalt 50 patienter på en dagkirurgisk avdelning på ett mellanstort sjukhus i Sverige gav sitt muntliga samtycke att medverka i studien. Kroppstemperaturen mättes vid två tillfällen; när de precis bytt om till patientskjorta samt när de placerats på operationsbordet. Kärntemperaturen mättes med en axillartermometer, och den perifera temperaturen mättes på fyra punkter med en infraröd termometer. Datan var normalfördelad och statistisk signifikans beräknades med parat t-test. Resultat: Resultatet visar att det inte sker någon signifikant förändring av patienternas kärntemperatur men att den perifera temperaturen förändras. Riktningen är dock inte entydig då resultatet visar att mätpunkterna på överkroppen sjunker medan mätpunkterna på underkroppen stiger. Slutsats: Kärntemperaturen kan vara oförändrad genom de preoperativa förberedelserna, men det innebär inte att temperaturen ligger inom rekommendationerna för preoperativ kärntemperatur. Mer forskning krävs för att studera patientens kroppstemperatur genom hela den perioperativa processen, dvs. pre- intra, och postoperativt. / Background: Hypothermia is a common problem within the surgical context and can lead to serious consequences for the patient and increased costs for society. Efforts to prevent hypothermia in the preoperative phase have proven important to minimize the risk of developing hypothermia. Aim: The aim was to examine core- and peripheral temperature of surgical outpatients, during the preoperative phase. The hypothesis was that the temperature would decrease during the preoperative preparation. Method: 50 patients, at a medium-sized hospital in Sweden, participated. The temperature was measured twice; when the patient had changed into surgical attire, and when placed on the operating table. The core temperature was measured using an axillary thermometer, and the peripheral temperature was measured at four locations using an infrared thermometer. The data was normally distributed and paired t-test was used for statistical analysis. Result: The results show that there was no significant change in core temperature, whereas a change occurred in the peripheral temperature. The direction of change was incoherent, where the points of measurements on the upper body decreased in temperature, while the points of measurement on the lower extremities increased. Conclusion: The core temperature can remain unchanged during the preoperative period. This does not imply that the temperature is within preoperative temperature recommendations. More research, studying the temperature throughout the perioperative process, is necessary to attain knowledge regarding the development of the temperature of the patient undergoing surgery.

Sammanfattning Bakgrund:Preoperativ helkroppstvätt syftar till att förhindra postoperativa infektioner.Forskningen kan idag inte uttala sig om att klorhexidintvål är ett bättre alternativ än vanlig tvål att använda vid den preoperativa helkroppstvätten för att förhindra uppkomsten av postoperativa infektioner. Det ställs krav på att vården ska bedrivas evidensbaserat för att kunna ge en säker vård till patienterna. För att den evidensbaserade vården ska kunna implementeras kliniskt krävs väl utformade riktlinjer. Riktlinjerna kan ge stöd och klara direktiv för vårdandet av patienten. Syfte:Att systematiskt bedöma och jämföra kvaliteten i kliniska riktlinjer som innefattar preoperativ helkroppstvätt utifrån AGREE II.  Metod:En empirisk studie med kvantitativ forskningsansats av icke-experimentell design. Urvalet utgjordes av en region i Mellansverige där 46 riktlinjer inkluderades som beskrev den preoperativa helkroppstvätten. Bedömningen av kvaliteteten i riktlinjerna genomfördes med hjälp av AGREE II och en jämförelse mellan de fyra olika verksamhetsområdena utfördes med analytisk statistik i form av Kruskal-Wallis test.  Resultat: Huvudfynden i studien visar på att det inte fanns någon tydlig information och syfte i riktlinjerna om preoperativ helkroppstvätt samt att det varierade avseende vilket medel som används till duschen. Det fanns en tydlig brist i vad informationen i riktlinjerna baserades på.  Slutsats: Det påvisas tydligt att det som stod i riktlinjerna inte var grundade i evidens. Sverige bör på nationell nivå ta ställning till hur den preoperativa helkroppstvätten ska utföras. Vidare bör forskning bedrivas om preoperativ helkroppstvätt är en del av det preventiva arbetet mot postoperativa infektioner. / Abstract Background: Preoperative bodywash aims to prevent surgical site infections. However, there is no evidence supporting that chlorhexidine soap is a better alternative for preoperative bodywash than plain soap in the prevention of surgical site infections. The requirement is that the care must be conducted evidence-based in order to provide a safe patient care. Well-designed guidelines are required so that the evidence-based care can be implemented clinically.  Aim:To systematically evaluate and compare the quality of clinical guidelines for preoperative bodywash using the AGREE II instrument. Method: A quantitative empirical study with non-experimental design. The sample was made of a province in Central Sweden. 46 guidelines describing the preoperative bodywash were included. Using the AGREE II instrument the assessment of the guidelines where obtained and presented with descriptive statistics. The comparison between the sections within the province was carried out by using the Kruskal-Wallis test.  Results: The main finding in the study shows that there was no clear scope and purpose in the guidelines on preoperative bodywash and it varied in terms of which agent was used for the shower. The development of the guidelines where inadequate in its rigour for development. Conclusion:The gap between what research concludes and what is performed still exists in the guidelines. A national board should take action to developing nationwide guidelines regarding preoperative bodywash. Further research should be conducted if preoperative bodywash is part of the prevention against surgical site infections.

<p>Postoperativ sårinfektion är en komplikation som var tionde patient drabbas av efter ett kirurgiskt ingrepp. Det medför inte bara lidande och förlängd vårdtid för patienten utan kan även vara direkt livshotande. Den förlängda vårdtiden medför dessutom kostnader för samhället, och resurser skulle kunna användas till annan vård. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sådana omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan vidta för att förebygga postoperativa sårinfektioner. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder som, var för sig minskar risken för att patienten ska drabbas av en postoperativ sårinfektion, och tillsammans utgör grunden för en säker vård. Databassökning av vetenskapligt material inom området ligger till grund för resultatet. Genom aktuell forskning presenteras och lyfts olika omvårdnadsåtgärder som reducerar risken för patienten att drabbas av en postoperativ sårinfektion. Viktiga omvårdnadsåtgärder är: korrekt hårborttagning, bibehållen normotermi, dusch med desinfektion, glukoskontroll, administrering av antibiotikaprofylax och postoperativ sårvård. Ny forskning inom området efterfrågas för att kunna följa utvecklingen, eftersom den befintliga är publicerad för många år sedan. För att patienten ska kunna erbjudas en säker vård behövs kontinuerlig utbildning under sjuksköterskeutbildningen men även i den kliniska verksamheten. Regelbunden uppföljning och utvärdering bör också ske i den kliniska verksamheten för att omvårdnadsåtgärderna ska vara effektiva.</p> / <p>Postoperative surgical wound infection is a complication that every tenth patient suffering after a surgical procedure. The consequences are the suffering and prolonged length of stay for the patient and can also be directly fatal. The prolonged duration of treatment is a high cost in society and resources could be used for other care. The purpose of literature review was to describe nurse’s interventions, which can be taken to prevent postoperative surgical wound infections. Evidence-based care interventions which reduce the risk of the patients suffering a postoperative surgical wound infection and together they represent a safe care. The result is based on search in databases for scientific materials in the subject area. Through current research highlights interventions which reduce the risk of the patient suffering a postoperative wound infection. Essential nursing interventions which are identified as: Hair removal, warming, shower with disinfectant, glucose monitoring, administration of antibiotic prophylaxis and wound care. New research in this area is requested to follow the developments since the current research is getting old. If the care should be safe for patient there must be education in nursing training as well as in the clinical work. Continuous follow-up should also occur in the clinical work in order to get feedback if the nursing interventions are effective.</p>

Postoperativ sårinfektion är en komplikation som var tionde patient drabbas av efter ett kirurgiskt ingrepp. Det medför inte bara lidande och förlängd vårdtid för patienten utan kan även vara direkt livshotande. Den förlängda vårdtiden medför dessutom kostnader för samhället, och resurser skulle kunna användas till annan vård. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sådana omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan vidta för att förebygga postoperativa sårinfektioner. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder som, var för sig minskar risken för att patienten ska drabbas av en postoperativ sårinfektion, och tillsammans utgör grunden för en säker vård. Databassökning av vetenskapligt material inom området ligger till grund för resultatet. Genom aktuell forskning presenteras och lyfts olika omvårdnadsåtgärder som reducerar risken för patienten att drabbas av en postoperativ sårinfektion. Viktiga omvårdnadsåtgärder är: korrekt hårborttagning, bibehållen normotermi, dusch med desinfektion, glukoskontroll, administrering av antibiotikaprofylax och postoperativ sårvård. Ny forskning inom området efterfrågas för att kunna följa utvecklingen, eftersom den befintliga är publicerad för många år sedan. För att patienten ska kunna erbjudas en säker vård behövs kontinuerlig utbildning under sjuksköterskeutbildningen men även i den kliniska verksamheten. Regelbunden uppföljning och utvärdering bör också ske i den kliniska verksamheten för att omvårdnadsåtgärderna ska vara effektiva. / Postoperative surgical wound infection is a complication that every tenth patient suffering after a surgical procedure. The consequences are the suffering and prolonged length of stay for the patient and can also be directly fatal. The prolonged duration of treatment is a high cost in society and resources could be used for other care. The purpose of literature review was to describe nurse’s interventions, which can be taken to prevent postoperative surgical wound infections. Evidence-based care interventions which reduce the risk of the patients suffering a postoperative surgical wound infection and together they represent a safe care. The result is based on search in databases for scientific materials in the subject area. Through current research highlights interventions which reduce the risk of the patient suffering a postoperative wound infection. Essential nursing interventions which are identified as: Hair removal, warming, shower with disinfectant, glucose monitoring, administration of antibiotic prophylaxis and wound care. New research in this area is requested to follow the developments since the current research is getting old. If the care should be safe for patient there must be education in nursing training as well as in the clinical work. Continuous follow-up should also occur in the clinical work in order to get feedback if the nursing interventions are effective.

No description available.

Bakgrund: Fetma är ett ökande problem i dagens samhälle. Laparoskopiskt Gastric bypass (LGBP) utförs för att hjälpa personer med fetma till viktminskning och det är vanligt att dessa patienter upplever postoperativt illamående, buksmärta och huvudvärk efter ett operativt ingrepp. Det råder meningsskiljaktigheter i tidigare studier hur väl preoperativ näringsdryck kan ha ett samband gällande det postoperativa förloppet.Syfte: Syftet var att jämföra tre olika preoperativa dryckers effekt på postoperativt illamående, buksmärta och huvudvärk efter LGBP under de 24 första timmarna.Metod: En randomiserad studie med kvantitativ design utfördes på en av Nordens största kliniker inom fetmakirurgi. Totalt tillfrågades n=90 kvinnor och tilldelades slutna kuvert med antingen kolhydratdryck, proteindryck eller kranvatten.Resultat: Illamående toppade ca åtta timmar efter operation, det vill säga kl.19.00 på kvällen, för att sedan under natten återgå till preoperativa värden uppmätta kl.06.00. Skillnad mellan kolhydratrik- och proteinberikadryck gav p= 0, 2046 och för kolhydratrikdryck och kranvatten p= 0.8722. Buksmärtan var som högst vid ankomst till uppvakningsavdelningen och stabiliserades två timmar senare och minskade något under natten men försvann inte helt. Huvudvärk låg stabilt i alla grupperna med en ökning runt kl. 19:00 på kvällen för att sedan plana ut under natten. Inga skillnader mellan buksmärta och huvudvärk, p= 0,1569. Det sågs ingen statistisk signifikans hos någon av grupperna i de olika variablerna.Slutsats: Preoperativ vätskebehandling med kolhydratdryck, proteindryck eller kranvatten inför en LGBP operation påverkar inte signifikant illamående, buksmärta och huvudvärk efter operation. / Background: Obesity is a growing problem in today’s society. Laparoscopic Gastric bypass is performed to help people with obesity lose weight and it is common for these patients to experience postoperative nausea, stomach pains, and headaches after a surgical procedure. There are differences in opinion in earlier studies as to the extent that preoperative nutritional beverages can correlate to the postoperative process.Aim: The aim of this paper was to compare three different preoperative beverages’ effect on postoperative nausea, stomach pains, and headaches after LGBP during the first 24 hours after surgery.Method: A randomised study of quantitative design was performed on one of the Nordic countries’ largest clinics specializing in obesity surgery. A total tally of n=90 women were asked to participate and each received sealed packages containing either carbohydrate beverage, protein beverage, or tap water.Results: Nausea peaked eight hours after surgery, at 7.00 PM, and then returned during the night to preoperative values measured at 6.00 AM. The difference between the carbohydrate and protein beverages is expressed as p=0.2046, and the difference between the carbohydrate beverage and the tap water is expressed as p=0.8722. Stomach pains peaked at arrival to the recovery ward and stabilized two hours later, followed by a slight drop-off during the night but without subsiding entirely. Headache was experienced at stable values in all groups, with some increase at 7.00 PM only to level out during the night. There were no differences between stomach pains and headaches, as expressed by p=0.1569. No statistical significance was observed in any group in the different variables.Conclusion: Preoperative fluid treatment with carbohydrate beverages, protein beverages, or tap water before a LGBP surgery does not significantly affect nausea, stomach pain, or headache after the surgery.

Inledning: Bröstcancer är en vanlig cancerform hos kvinnor och årligen drabbas 1,5 miljoner kvinnor världen över. Screeningprogram och tidig upptäckt är två faktorer som leder till ökad överlevnad. För kvinnor där en ökad cancerrisk föreligger såsom förhöjd ärftlighet och BRCA-mutation rekommenderar socialstyrelsen att mammografiscreening kompletteras med MR. MR kan komplettera bröstdiagnostik till en mer individanpassad behandling. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur bröstdiagnostik med magnetkamera (MR) inverkar på den kirurgiska behandlingen av bröstcancer. Metod: En litteraturstudie genomfördes, där 11 kvantitativa artiklar användes för att svara på studiens syfte. Resultat: Preoperativ MR detekterade ytterligare maligna lesioner som inte tidigare var kända vilket medförde en förändrad behandling till mer omfattande kirurgi såsom mastektomi och lumpektomi. MR visade generellt en överskattning av tumörstorlek vid bedömning av tumörutbredning. Utöver den redan diagnostiserade bröstcancern detekterades med MR ytterligare lesioner vilka ej var synliga vid mammografi både i det primära och det kontralaterala bröstet. MR i kombination med biopsi konstaterar maligna lesioner. Slutsats: Fakta tyder på att MR har hög sensitivitet men en lägre specificitet vid detektering av förändringar i bröstvävnaden. Resultatet är ej entydigt och behov finns av ytterligare studier inom ämnet. / Introduction: Breast cancer is a common form of cancer in women, annually, 1.5 million women are affected worldwide. Screening programs and early detection lead to increased survival. In women where there is increased cancer risk with increased heredity and in BRCA mutation, the National Board of Health recommends that mammography screening be supplemented with Magnetic resonance imaging (MRI). MRI can supplement breast diagnosis and can lead to a more personalized treatment. Purpose:The purpose of this literature study was to describe how breast diagnosis with MR affects the surgical treatment of breast cancer. Method: A literature study was conducted, where 11 quantitative articles were used to respond to the purpose of the study.Results: Preoperative MRI detected additional malignant lesions not previously known which resulted in a change in treatment for more extensive surgery such as mastectomy and lumpectomy. MRI generally showed an overestimate of tumor size in the assessment of tumor proliferation. In addition to the already diagnosed breast cancer, MR was detected additional lesions which were not visible in mammography in both the primary and the contralateral breast. MRI in combination with biopsy notes malignant lesions. Conclusion: Facts suggest that MRI has high sensitivity but a lower specificity in detecting changes in the breast tissue. The results are not unambiguous and there is a need for further studies on the subject.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns flera faktorer som bidrar till preoperativ oro, vilket är ett tillstånd som kan orsaka flera negativa konsekvensen både i direkt anslutning till operation som långt senare efter operation. Ett av målen vid ett preoperativt möte mellan anestesisjuksköterskan och patienten är att anestesisjuksköterskan ska minska patientens stress. Därmed är det av värde att göra en översikt avseende aktuell forskning kring omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan att vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten. Metod: Metod var integrerad litteraturöversikt bestående av 20 vetenskapliga artiklar, varav 14 kvantitativa och sex kvalitativa. Vid litteratursökning användes databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskriver omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskor kan vidta för att lindra preoperativ oro: Individanpassa den preoperativa informationen, Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt och Ha en lugnande närvaro och kommunikation. Slutsats: Analysen resulterade i fyra distinkta kategorier gällande omvårdnadsåtgärder mot preoperativ oro. Utifrån komfortteorin är det möjligt att anföra att om anestesisjuksköterskor kombinerar omvårdnadsåtgärder från de fyra kategorierna för att lindra patienters preoperativa oro har patienter större möjlighet att nå total komfort. Framtida forskning behövs avseende effekten av omvårdnadsåtgärder som utförs av just anestesisjuksköterskor samt effekten av patientens egna strategier för att lindra preoperativ oro. / Background: Previous research has identified several factors contributing to patients experiencing preoperative anxiety, which is a condition that can cause several negative consequences both directly in connection with the surgery, as well as long after the surgical procedure. One of the aims during a preoperative meeting between the nurse anesthetist and the patient is for the nurse anesthetist to ease the patient’s stress. Thus, it is of value to conduct and overview of current research regarding nursing interventions that can be conducted by nurse anesthetists to alleviate preoperative anxiety. Aim: The aim of the study was to describe what nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety. Method: Integrative literature review consisting of 20 scientific articles, of which 14 were quantitative and six qualitative. The literature search was conducted in the databases CINAHL and PubMed. Result: The analysis resulted in four categories describing nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety: Individualize the preoperative information, Create a comfortable environment, Treat individually and empathically and Have a soothing presence and communication. Conclusion: The integrative literature review with data from the 20 scientific articles resulted in four categories describing nursing interventions to alleviate preoperative anxiety. It is possible to say, based on the theory of comfort, that the patient has a greater chance to reach total comfort if nurse anesthetists combine multiple nursing interventions from the four categories to alleviate the patient’s preoperative anxiety. Future research is suggested to focus on the effect of nursing interventions performed by nurse anesthetists and the effect of the patient’s own strategies to alleviate preoperative anxiety.

Introduktion: Det är vanligt förekommande med oro i samband med operationer. Vissa riskfaktorer finnskonstaterade, så som brist på information och kvinnligt kön. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift i attbemöta och identifiera oro i samband med operation, och minskade nivåer av preoperativ oro bidrar till kortareåterhämtningstid och ett minskat lidande. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som kan påverka preoperativ oro hos patienter som skagenomgå elektiv kirurgi. Metod: En kvantitativ retrospektiv tvärsnittsstudie genomfördes. Data samlades in genom en webbaserad enkätbestående av demografiska frågor, en skattningsskala för preoperativ oro samt en öppen fråga. Kvantitativ dataanalyserades med SPSS, medan data från den öppna frågan analyserades med manifest innehållsanalys. Totaltanalyserades 111 enkäter. Resultat:Resultatet visar att det inte fanns ett samband mellan ålder och preoperativ oro, samt att kvinnor kände meroro än män inför anestesin. Personer med hög utbildning skattade sig som mer oroliga än personer med lågutbildning, och personer som skattade sig som oroliga sedan tidigare, skattade sig också som mer oroliga införanestesi och kirurgi än andra. Slutsats: Informationsbehovet preoperativt är stort. Personer som är oroliga till vardags löper risk att uppleva höganivåer av oro preoperativt. Vidare forskning krävs för att utveckla en metod som kan identifiera oroliga individer.Genom att identifiera dessa preoperativt kan detta fungera som en prediktor för personer som riskerar att upplevamer preoperativ oro. Denna undersökning kan konstatera att det finns en vinst i att belysa faktorer som kan påverkaden preoperativa upplevelsen då verksamheten kan nyttja informationen till att motverka preoperativ oro.

Introduktion: Vården som operationssjuksköterskan bedriver ska ske i enlighet med etiska riktlinjer och lagar. Kognitiv funktionsnedsättning innebär intellektuell nedsättning där bristande kommunikationsförmåga och förståelse kan föreligga. Studier har visat att etiska dilemman kan uppstå vid omvårdnad av kognitivt funktionsnedsatt patient. Syfte: Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av etiska dilemman vid pre- och intraoperativ vård av patienter med kognitiv funktionsnedsättning. Metod: Konventionell, kvalitativ innehållsanalys (Hsieh &amp; Shannon, 2005) med induktiv ansats och semistrukturerade intervjuer (n=10) användes. Strategiskt- och bekvämlighetsurval användes. Resultat: Resultatet gav tre kategorier med totalt sju subkategorier. Operationssjuksköterskorna upplevde svårigheter med att definiera etiska dilemman. Det definierades som situationer där en vårdhandling önskas utföras men patienten inte vill deltaga på grund av begränsad förståelse. Etiska dilemman kunde vara vård under tvång eller avgöra huruvida anhöriga bör närvara. Konklusion: Etiska dilemman var svårt att definiera för operationssjuksköterskor. De upplevde att rädsla hos patienten kan leda till att etiska dilemman uppstår. Operationssjuksköterskorna beskrev åtgärder och arbetssätt för att motverka etiska dilemman, vilket kan användas till förbättringsarbete och vidare forskning. Det är av vikt att ta sig tid och arbeta för att främja autonomin och personcentrera vården och undvika rädsla, därmed motverka etiska dilemman. / Introduction: As a theatre nurse, nursing care should be performed in relation to ethical guidelines and laws. Cognitive impairment implies intellectual impairment where difficulties in communication and understanding may be present. Studies have shown that ethical dilemmas can arise when nursing patients with cognitive impairment. Aim: The aim of this study was to describe the theatre nurses’ experiences of ethical dilemmas in pre- and intraoperative nursing of patients with cognitive impairment. Method: A conventional, qualitative content analysis (Hsieh &amp; Shannon, 2005) with an inductive approach and semi-structured interviews (n=10) was used. Purposive and convenience sampling methods were used. Results: The results showed three categories with a total of seven subcategories. The theatre nurses experienced difficulties in defining ethical dilemmas. It was defined as situations in which a caring intervention wishes to be conducted, yet the patient refuses to participate due to limited understanding. Forced care or determine whether a patient’s relative should participate could be ethical dilemmas. Conclusion: Ethical dilemmas were difficult for the theatre nurses to define. They experienced that patients’ fear may result in ethical dilemmas. The theatre nurses described working methods to avoid ethical dilemmas, which might be used for improvements within the clinic as well as in further research. It is important to dedicate time to work towards person-centered care and to avoid fear, and accordingly counteract ethical dilemmas.