M.Cur. (Psychiatric Nursing Science) / Please refer to full text to view abstract

D.Cur. (Psychiatric Nursing Science) / Please refer to full text to view abstract

This study sought to explore the perceptions of mental health care practitioners’ perceptions on mental illness within the isiXhosa cultural context. A qualitative exploratory descriptive and contextual design was used for the study. A non-probability purposive sampling method was used to select eight participants from Komani Hospital in Queenstown. Data was collected through semi-structured interviews. The services of an Independent Interviewer were used to avoid any bias as interviews took place where the researcher is employed. All interviews were transcribed verbatim and the data collected was analyzed according to Tesch’s eight steps of data analysis as described in Cresswell (1994:155). The researcher utilized services of an Independent Coder who verified the identified major themes. Four major themes emerged from the analysis of the interview: Mental health care practitioner’s perceptions of mental illness, perception of the causes of mental illness within the isiXhosa cultural context, mental health care practitioners’ views in the management and treatment of mental illness and suggestions put forward to improve the services to mental health care users. The major findings of this study were the lack of knowledge of culture of mental health care users. It is recommended that it would be proper if there could be co-operation between mental health care practitioners and traditional healers by working together as a team.

Bakgrund : Psykiatrisk vård inkluderar förutom att reducera psykiatriska sjukdomssymtom, hälsofrämjande insatser för att stödja patientens utveckling mot positiva aspekter av hälsa. Vården skall utgå från ett hälsofrämjande perspektiv där patientens egna upplevelser uppmärksammas. Psykiatrisk omvårdnad kan beskrivas utifrån olika perspektiv. Det ena perspektivet förmedlar trygghet, förtroende och den andra sortens omvårdnad beskrivs som primärt säkerhetstänkt. Gemensamma ledord för psykiatrisk omvårdnad saknas. Syfte : Syftet med studien var att belysa vilka begrepp som psykiatrisjuksköterskor använder för att beskriva psykiatrisk omvårdnad och därmed möjligen bidra till gemensamma ledord för vad som är psykiatrisk omvårdnad. Metod : Uppsatsen utfördes som en kvalitativ empirisk studie med deskriptiv design. Resultat : Resultatet utmynnande i begrepp som kunde omformuleras till önskvärda egenskaper. Huvudkategorier var personliga egenskaper, professionella egenskaper och professionellt förhållningssätt. Dessa tre huvudkategorier kunde brytas ned till följande sju underkategorier, alert och flexibel; trygg, igenkännande och prestigelös; hoppfull, öppen och förstående; validerande, kommunikativ och lyhörd; kompetent, samarbetsvillig och självständig; patientfokuserad, respektfull och individanpassad samt stöttande och stärkande. Deltagarna var överens om att psykiatrisk omvårdnad kan vara komplext och går ut på att ha ett holistiskt perspektiv, att vårda hela människan. Slutsats: Stötta, stärka och validera patienten ses som centralt i den psykiatriska omvårdnaden, likaså att se patienten ur ett holistiskt perspektiv. Respekt och uppmuntran till delaktighet i sin egen vård liksom att vara trygg och prestigelös. Att se personen bakom sjukdomen, samt se funktionsnedsättning istället för diagnos är viktigt för att ge en adekvat omvårdnad. / Background : Psychiatric care includes, in addition to reducing the psychiatric symptoms of disease, health promotion efforts to support the patient's development toward positive aspects of health. Care must be based on a health promotion perspective in which the patient's own experiences attention. Psychiatric nursing can be described from different perspectives. One perspective conveys security, confidence, and the second type of care is described as primarily meant security. Common keywords for psychiatric nursing missing. Aim: The aim of this study was to highlight concepts that psychiatric nurses in psychiatric care use in nursing and thus possibly contributing to the common values of what is psychiatric nursing. Methods: A qualitative empirical study with descriptive design was carried out.. Results: The result culminating in three categories and seven subcategories. The results showed that there are common characteristics, concepts and ideas about psychiatric nursing, if no recognized concepts. Participants agreed that the psychiatric care can be complex and is to have a holistic perspective, to nurture the whole person. Conclusion: Support, strengthen and validate the patient is seen as central to the psychiatric care, as well as to see the patient from a holistic perspective. Respect and encouragement to participate in their own care, as well as being safe and unpretentious. To see the person behind the disease, as well as see the disability instead of the diagnosis is important to provide adequate care.

Bakgrund: Cannabis är den vanligaste drogen i världen. Cannabismissbruket har successivt ökat de senaste åren. De vanligaste negativa effekterna av cannabis är ångest, panikreaktioner och psykotiska symtom. Många patienter med cannabismissbruk har även psykiska diagnoser. Sjuksköterskor upplever frustrationer när patienter med cannabismissbruk inte vill ta del av behandling och anser att patienter med dubbeldiagnoser är svårbehandlade.    Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av omvårdnad av patienter med cannabismissbruk inom psykiatrisk vård.   Design: Studien har en kvalitativ, induktiv analysmetod.   Metod: Intervjuer med 18 sjuksköterskor inom öppen och sluten psykiatrisk vård.   Resultat: Sjuksköterskorna uttryckte frustrationer över patientens liberala inställning till cannabis, att patienten såg drogen som ofarlig och inte kopplade missbruket till sina psykiska problem. De möjligheter sjuksköterskorna såg i omvårdnaden var att utgå från där patienten befinner sig, att inte komma med pekpinnar och använda sina erfarenheter av patientgruppen för att motivera patienten till att sluta med missbruket.    Konklusion: Sjuksköterskorna uttryckte att de saknade och var i behov av utbildning om patienter med cannabismissbruk för att kunna ge god omvårdnad till patientgruppen. / Background: Cannabis is the most commonly used drug in the world. Cannabis abuse has gradually increased in recent years. The most common adverse effects of cannabis use include anxiety, panic reaction and psychotic symptoms. Many patients who abuse cannabis has also psychiatric diagnoses. Nurses experience frustration when patients who abuse cannabis do not want to take part in treatment and considering patients with dual diagnoses are difficult to treat.   Aim: To describe nurses’ experience of psychiatric care of patients who abuse cannabis.   Design: This study has an inductive, qualitative approach.   Method: Interviews with 18 nurses in outpatient and inpatient psychiatric care.   Results: The nurses expressed frustrations with the liberal approach the patient had to cannabis, the patient´s approach to the drug as harmless and that the patient did not link abuse to psychological problems. The nurses expressed that they saw opportunities in nursing; to start from the patient´s point of view, not lecturing the patient and to use their experience of this group of patients to motivate the patient to quit his or her abuse.   Conclusion: The nurses expressed lack of and need for adequate training in the care of the patient with cannabis abuse.

Bakgrund: Personer med diagnosen borderline personlighetssyndrom (BPS) återkommer ofta i slutenvårdspsykiatrin. Patienterna har problem med emotioner, kognitioner och relationsproblem där särskilt separationsångest skapar oro och konflikter med vårdpersonalen. Vårdpersonal kan ha svårt att bemöta patienter med BPS på grund av patienternas beteende, och det är därför av vikt att utöka kunskapen om hur patienter med BPS upplever den psykiatriska vården. Denna litteraturstudie ämnar sammanställa befintlig kunskap om hur patienter med BPS upplever den psykiatriska vården.  Syfte: Att belysa patienter med borderline personlighetssyndroms upplevelser av bemötande inom psykiatrisk vård.  Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie utfördes enligt Howell Major och Savin-Badens (2010) metod. Tolv artiklar med högre vetenskaplig kvalitet hittades och analyserades. Resultat: Två huvudteman framkom: Upplevelsen av en stigmatiserande vård och upplevelsen av ett humant bemötande. Resultatet visade på i huvudsak negativa upplevelser av psykiatrisk vård där okunnighet hos personalen, bristande information och bristande kunskap kring diagnosen var framträdande. De positiva upplevelserna speglades i ett bemötande som gav patienterna förståelse, hopp och tillit från en engagerad personal.   Slutsats: Negativa attityder kan påverka vården och stödet för patienter med BPS, därför bör vården för dessa patienter innehålla förståelse, hopp och tillit för att återhämtning skall uppnås. Ansvaret hos sjuksköterskan är att handleda personalgruppen genom svårigheter för att tillgodose omvårdnaden. / Background: People diagnosed with borderline personality disorder (BPD) often return to inpatient psychiatry. Patients have problems with emotions, cognitions and relationship problems where separation anxiety in particular creates anxiety and conflicts with the care staff. Nursing staff may find it difficult to treat patients with BPD due to patients' behaviour, and it is therefore important to expand knowledge about how patients with BPD experience psychiatric care. This literature study aims to compile existing knowledge about how patients with BPD experience psychiatric care. Aim: The aim was to explore patients with borderline personality disorder's experiences of treatment in psychiatric care.  Method: A systematic qualitative literature study was conducted based on the Howell Major and Savin-Baden (2010) method. Twelve scientific articles of higher scientific standard were found and analysed. Results: Two main themes emerged: The experience of a stigmatizing care and the experience of a humane treatment. The included studies showed mainly negative experiences of psychiatric care where ignorance, lack of information and lack of knowledge about the diagnosis among staff were prominent. The positive experiences were reflected in a treatment that gave patients understanding, hope and trust from a committed staff. Conclusion: Negative attitudes can affect care and support of patients with BPS, therefore the care for these patients should include hope and confidence to achieve recovery. The nurse's responsibility is to guide the health care professionals through difficulties, with the aim to provide the best psychiatric nursing care for this patient group.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.

Bakgrund: I sjuksköterskans roll inom den psykiatriska vården ingår det att skapa och upprätthålla goda vårdrelationer med patienter med psykossjukdom. Den goda vårdrelationen är betydelsefullt för patientens återhämtning, en uppfattning som delas av både sjuksköterskor och patienter. Samtidigt framkommer både utmaningar och möjligheter som påverkar sjuksköterskans förutsättningar att skapa goda vårdrelationer.Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att skapa en god vårdrelation med patienten med psykossjukdom. Metod: Den deskriptiva kvalitativa intervjustudien baserades på intervjuer med fjorton sjuksköterskor inom psykiatrisk öppen- och slutenvård, rättspsykiatri samt behandlingshem. Insamlade data analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Kategorin Att kliva in i en annan verklighet innehåller subkategorierna Viljan att visa engagemang och Visa respekt för patientens upplevelser. Kategorin Att möta en människa, inte en ”patient” innehåller subkategorierna Att göra det lilla extra och Det mellanmänskliga mötet. Kategorin Att vara en trygg hamn innehåller subkategorierna Den trygga och tillitsskapande sjuksköterskan och Att vara stöttepelare. Konklusion: En god vårdrelation kräver en engagerad och respektfull sjuksköterska, som besitter ett genuint intresse att möta patienter med psykossjukdom. Att skapa goda vårdrelationer är en unik process där sjuksköterskan behöver besitta förmågan att vara flexibel. / Background: The nurse's role in psychiatric care includes creating and maintaining good care relationships with patients with psychosis. The good care relationship is important for the patient’s recovery, a view shared by both nurses and patients. At the same time, both challenges and opportunities arise that affect the nurse's ability to create good care relationships. Aim: To describe the nurse's experiences of creating a good care relationship with the patient with psychosis. Method: The descriptive qualitative interview study was based on interviews with fourteen nurses in outpatient and inpatient psychiatric care, forensic psychiatry and treatment homes. Collected data were analyzed by conventional content analysis. Results: The results are presented in three main categories with associated subcategories. The category Stepping into another reality contains the subcategories Willingness to show commitment and Show respect for the patient's experiences. The category Meeting a person, not a "patient" contains the subcategories To do the little extra and The interpersonal meeting. The category To be a safe haven contains the subcategories The safe and trust-building nurse and To be a mainstay.  Conclusion: A good care relationship requires a committed and respectful nurse, who has a genuine interest in meeting patients with psychosis. Creating good care relationships is a unique process where the nurse needs to possess the ability to be flexible.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet anmälningar om barn som far illa ökar i Sverige. Förklaringarna kan vara många men främst att barnens rättigheter tagit plats i olika verksamheter då barnkonventionen blivit lag. Socialstyrelsen påpekar en bristande följsamhet till anmälningsskyldigheten inom hälso- och sjukvården, särskilt inom vuxenpsykiatrin. Fyra av tio anmälningar handlar om psykisk ohälsa hos vårdnadshavare, vilket visar vuxenpsykiatrins viktiga roll i att upptäcka utsatta barn. Syfte: Beskriva erfarenheter och upplevelser kring anmälan gällande barn som far illa eller riskerar att fara illa utifrån sjuksköterskors perspektiv inom vuxenpsykiatrisk specialistvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk specialistvård deltog genom semistrukturerade intervjuer. Konventionell innehållsanalys användes för att analysera transkriberat material. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver patientens psykiska tillstånd som bidragande orsak till oro och om orosanmälan görs. Bristande tydlighet kring rutiner när och hur man ska orosanmäla. Stöd från närmsta kollegor uppfattades positivt och främjande för anmälningsbenägenheten, däremot beskrevs brister i samverkan med socialtjänst och återkoppling vilket upplevdes hämmande. God kommunikation i mötet med patienten ansågs centralt för att upprätthålla en terapeutisk allians eftersom förförståelse och reaktioner visade sig påverka sjuksköterskan och orosanmälan. Konklusion: Sjuksköterskorna behöver stöd i sina bedömningar kring orosanmälan. Tydliga rutiner tillsammans med reflekterande utbildning och implementering av standardiserade instrument skulle kunna göra sjuksköterskan tryggare i sin yrkesroll och därmed skapa bättre förutsättningar för sjuksköterskan att identifiera barn som far illa eller riskerar att fara illa. / Abstract Background: The number of reports of children who are ill is increasing in Sweden. The explanations can be many, but primarily that children's rights have taken place invarious activities when the Convention on the Rights of the Child became law. The National Board of Health and Welfare points out a lack of compliance with the notification obligation within health care, especially within adult psychiatry. Four out of ten reports are about mental illness in guardians, which shows the important role of adult psychiatry in detecting vulnerable children. Purpose: To describe experiences and perceptions regarding reporting of children being mistreated or at risk of mistreatment from the perspective of nurses in adult psychiatric specialist care. Method: A qualitative interview study with an inductive approach. Ten nurses in adult psychiatric specialist care participated through semi-structured interviews. Conventional content analysis was used to analyze transcribed material. Results: Nurses describe the patient's mental state as a contributing factor to their concern and decision to report. There is a lack of clarity regarding procedures for when and how to report concerns. Support from colleagues was seen as positive and promoting reporting, but there were perceived deficiencies in collaboration with social services and feedback, which were perceived as inhibiting. Good communication during the meeting was considered central to maintaining a therapeutic alliance as preconceptions and reactions affect the nurse and the report. Conclusion: Nurses need support in their assessments of reporting concerns. Clear procedures, together with reflective education and implementation of standardized instruments, could make nurses more confident in their professional role, and thus increase the likelihood of identifying more children who are being mistreated or at risk of mistreatment.

Background Every day in Sweden approximately 3,000 people are in care with support from the Compulsory Mental Care Act ("LPT") or the Forensic Mental Care Act ("LRV") within inpatient care. Coercive measures are used as a last resort when no other treatment works and the patient poses a danger to themselves or their surroundings. Forced medication is the most common coercive measure and is most often used in combination with medical restraint. Aim: The aim was to highlight nurses' experiences of caring for patients under coercion in psychiatric inpatient care. Method: Qualitative approach with semi-structured interviews of two focus groups was used. The transcribed texts were analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three main categories: Strategies to avoid coercive measures, when coercive measures are used as last resort and conditions for a reflective and ethical approach, with associated subcategories. The result reflected that the exercise of coercive measures was a complex area and they were always used as a last resort and with the patient's best interest in mind. It was important for nurses to have the opportunity for reflection and ethical consideration after executed coercive measures. Conclusion: Getting the opportunity to reflect after a performed coercive measure is essential for nurses to be developed and improved in their exercise of coercive measures. To reflect on what happened, how it happened and what they could have done differently contributes to increased preparedness for future enforcement action and gives greater security for these situations. Also receive training in the field and to practice their skills is requested by the nurses. / Bakgrund: Inom den psykiatriska slutenvården i Sverige tvångsvårdas ca 3000 människor varje dag med stöd av Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Tvångsåtgärder används som en sista utväg när ingen annan behandling fungerar och patienten utgör en fara för sig själv eller sin omgivning. Tvångsmedicinering är den vanligaste tvångsåtgärden och den används ofta ihop med bältesläggning. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter under tvång inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av två fokusgrupper användes. Den transkriberade texten analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Strategier för att undvika tvångsåtgärder, att använda tvångsåtgärder som en sista utväg, samt förutsättningar för ett reflekterande och etiskt förhållningssätt, med tillhörande underkategorier. Resultatet visade att tvångsåtgärder var ett komplext område och att de alltid användes som en sista utväg med patientens bästa i fokus. Det var viktigt för sjuksköterskorna att de fick möjlighet till reflektion och etisk eftertanke efter en utförd tvångsåtgärd. Konklusion: Att få möjlighet till reflektion efter en utförd tvångsåtgärd är centralt för sjuksköterskorna för att kunna utveckla och förbättra sina färdigheter gällande tvångsåtgärder. Genom att få reflektera över vad som föranledde tvångsåtgärden, hur den utfördes och om något kunde gjorts annorlunda bidrar till en ökad handlingsberedskap för sjuksköterskorna inför kommande tvångsåtgärder och skapar trygghet i dessa situationer. Sjuksköterskorna efterfrågar även praktisk träning så de kan träna på de färdigheter som behövs för att utföra tvångsåtgärder.