Syftet med föreliggande studie var att undersöka relationen mellannätverk, samverkan, ej fungerande samverkan och vårdtid för patienter som vårdats på rättspsykiatriska kliniker i Sverige. Rättspsykiatriska vården syftar till rehabilitering och minskning av risken för återfall i brott. Tidigare forskning har visat att nätverk och samverkan kan påverka vårdtidens längd. I analysen ingick 316 patienter som registrerats mellan år 2014-2015 för rättspsykiatrisk vård. Data från kvalitetsregistret RättspsyK genererade fyra variabler för studien att analysera; vårdtid, nätverk, samverkan och ej fungerande samverkan. Studiepopulationen delades in i grupper omkort och lång vårdtid. Vårdtiden baseras på medianvårdtiden på rättspsykiatrin. Fishers exakta test visade emellertid att resultatetsaknade statistisk signifikans och går inte i linje med tidigare forskning. Trots att sociala kontakter enligt tidigare forskning är betydelsefull för återhämtningsprocessen finns det anledning att från denna studies resultat anta att relationen mellan nätverk, samverkan och vårdtid är mer komplext än vad studier tidigare visat.

Inom vårdsektorn omfattas varje inneliggande patient av lagar som ska skydda patienten och se till att den vård som bedrivs är i samråd med patienten. Ledstjärnan inom all vård och omsorg kallas för vårdplan, vilket är det styrdokument som sjuksköterskan tillsammans med patienten upprättar. Perioden som vårdplanen är verksam skiljer sig mellan vårdinrättningar. Den rättspsykiatriska vårdformen omfattas av ytterligare lagrum som inte alltid möjliggör full insyn eller delaktighet för patienten vid upprättande av vårdplanen. Tidigare forskning om patientdelaktighet är sparsam och inte områdesspecifik. Utifrån behov och intresse är studiens syfte att undersöka “sjuksköterskans upplevelse av patientens delaktighet vid upprättande av vårdplan”. Genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma på en av landets största rättspsykiatriska regionkliniker har frågeställningen besvarats. Resultatet visar att många sjuksköterskor upplever en bristfällig delaktighet hos patienten som utöver lagrum till stor del beror på personalens agerande. Resultatet presenteras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2014) med temat att försöka riva murar. Dessa beskrivs under fyra kategorier, alliansskapande vårdmiljö, rätten att få bestämma, bristande kunskap och sjukdomsinsikt som hinder samt tvångsvård som hinder. Fynden för studien, vars teoretiska referensram är delaktighet, har relevans för framtida utveckling av tvångsvården samt ytterligare forskning inom ämnet.

Bakgrund: Personer som begår brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning kan dömas till rättspsykiatrisk vård. Den rättspsykiatriska vården har som mål att förbättra patientens psykiska hälsa, ge patienten möjlighet att bli fri från missbruk samt att förebygga och minska risken för att patienten återfaller i allvarlig brottslighet. Men det finns dock begränsningar inom rättspsykiatrin som kan påverka patientens integritet och autonomi. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att syntetisera och granska kvalitativa studier som utforskat patienternas levde upplevelser av att vara patient inom rättspsykiatri. Metod: Till denna studie valdes en strukturerad litteraturstudie med en kvalitativ design. Systematisk sökning utfördes med en induktiv ansats baserad på tidigare forskning i databaserna Cinahl, Pubmed och Psycinfo. Resultat: Resultatet baseras på 15 kvalitativa artiklar. Analysen av dessa 15 artiklar ledde till två teman och fem subteman som svarade på studiens syfte. Tre subteman framkom under teman att anpassa sig efter andras villkor: vårdrelationen, vårdmiljö och upplevelsen av tvångsvård. Två subteman framkom under att påverka sin vård efter egna villkor: betydelsen av återhämtning och vikten av delaktighet. Slutsats: Att vara patient inom rättspsykiatrin innebär många utmaningar. Det ställs stora krav på patienterna för att kunna anpassa sig till vårdmiljön och de begränsningar som finns inom rättspsykiatrin.

I Sverige finns idag en vårdform där patienter som begått brott under grav psykisk störning samvårdas med personer som har ett allvarligt självskadebeteende. Dessa inrättningar måste då förhålla sig till två olika vårdsätt. Vi vill därför undersöka om personalen beskriver och upplever eventuella skillnader i interaktionen med patienter vilka vårdas med stöd av olika tvångsvårdslagar på en rättspsykiatrisk avdelning. Vi har använt oss av en kvalitativt ansats där vi har intervjuat sex yrkesverksamma inom rättspsykiatrin. Med hjälp av symbolisk interaktionism samt vårdkulturteori har vi analyserat den empiri som framkommit från intervjuerna. Resultaten visar att personalen vill se patienterna såsom en homogen grupp men brottet/handlingen påverkar patientsynen. Resultaten visar även att interaktionen villkoras av personalens attityder och värderingar samt att den individuella vården försvåras ytterligare av samvården. Slutsatsen blev att personalen skildrade en diskrepans där de å ena sidan beskrev att interaktionen var likadan oberoende av vilken patientgrupp det var. Samtidigt framkom att de upplevde och gjorde skillnader mellan LRV- och LPT-patienter.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter inom rättspsykiatrisk vård upplever saknad av autonomi, delaktighet och respekt. Det ligger i sjuksköterskans intresse att värna om patientens resurser och planera omvårdnadsarbetet därefter. Genom att arbeta med förbättringsförslag från patienter, anhöriga och vårdpersonal kan vården anpassas efter önskat behov. Syfte: Syftet med denna studie är att utforska områdena delaktighet, vårdrelation, vårdmiljö och bemötande i genomförda PDSA-cykler riktade mot patientens vård i ett kliniskt förbättringsarbete i rättspsykiatrisk vård. Metod: Studien består av två delar, en explorativ kvalitativ design med en induktiv ansats samt en deskriptiv kvantitativ design. Datamaterial från nio enheter samlades in från det redan pågående implementeringsarbetet i den aktuella verksamheten. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman användes sedan vid analysen av datamaterialet. Resultat: Resultatet har kategoriserats i åtta subkategorier; påverka sin vårdprocess, möjligheten till inflytande, eget ansvar, förbättringar av gemensamma ytor, att skapa en trivsam miljö, stimulans för kropp och själ, ökad kännedom och att tillsammans uppnå uppsatta mål, som senare ledde till fyra huvudkategorier: delaktighet, vårdrelation, vårdmiljö och bemötande Diskussion: Med hjälp av kvalitetsbegreppen trovärdighet, konfimerbarhet, pålitlighet och överförbarhet diskuteras studiens metodavsnitt. Studiens resultat ställs emot tidigare forskning och kopplas även samman med Erikssons teori om vårdandet och vilken betydelse det har i delaktighet, vårdrelation, vårdmiljö och bemötande. / Background: Research has shown that patients in forensic psychiatric care experience a lack of autonomy, participation and respect. It is in the nurse's interest to take care of the patient's resources and to plan the nursing thereafter. Care can be adapted to the desired needs by working with improvement suggestions from patients, relatives and healthcare professionals. Aim: The aim of this study is to explore the areas of participation, care relationship, nursing environment and treatment in implemented PDSA cycles aimed at patient care in a clinical improvement work in forensic psychiatric care. Method: The study consists of two parts, an explorative qualitative design with an inductive approach and a descriptive quantitative design. Data from nine units were collected from the ongoing implementation in the current work. The qualitative content analysis was used according to Graneheim and Lundman in the analysis of the data. Results: The result has been categorized into eight subcategories; implicate the care process, ability to influence, own responsibility, improvement of social areas, creating a pleasant environment, stimulus for body and mind, increased awareness and jointly achieving set goals, which later resulted in four main categories: participation, care relationship, nursing environment and treatment. Discussions: The methodology of the study is discussed using the quality concepts credibility, confidentiality, reliability and transferability. The results of the study are compared to previous research and are also linked to Eriksson's theory of care and its importance in participation, care relationship, nursing environment and treatment.

<p>Att finna korrelat till våld har länge rönt stort intresse inom den forensiska psykologin, inte minst med ambitionen att kunna predicera en persons framtida våldsamhet. I denna studie undersöks hur tretton variabler inom de fyra kategorierna substansbruk, impulsivitet, anknytning och upplevt socialt nät korrelerar med tidigare registrerad våldskriminalitet hos två grupper: personer inom kriminalvårdens frivård respektive rättspsykiatrins öppenvård. Signifikanta korrelationer återfanns mellan den tidigare våldsbrottsligheten och två av variablerna inom anknytning, en av variablerna inom impulsivitet och en av variablerna inom socialt nät. Inga signifikanta korrelationer återfanns mellan våldskriminalitet och substansbruk. De båda grupperna skilde sig åt i fråga om hur korrelationerna fördelade sig, såtillvida att för frivårdens klienter korrelerade enbart en av variablerna i kategorin socialt nät med våldskriminaliteten. Resultatet visar att framför allt bristande tillgång på social interaktion och bristande eftertanke har samband med våldsbrottslighet hos personer lagförda för våldsbrott och att dessa faktorer är av intresse för att predicera framtida våld.</p>

<p>Syftet med denna studie är att genom en levnadsnivåundersökning beskriva levnadsförhållandena för personer med psykiska funktionshinder som begått brott och blivit dömda till vård som straffrättslig påföljd. Metoden som använts är en kvantitativ tvärsnittsstudie. På en utav Sveriges sex regionkliniker för rättspsykiatrisk vård har två informanter besvarat 91 enkätformulär med registerinformation från inskrivningstillfället som underlag. Materialet har analyserats och bearbetats utifrån välfärdskomponenter ur social rapportering. Levnadsnivå definieras som individens förfogande över de resurser med vars hjälp denne kan styra sitt eget liv. Sammantaget är resultaten nedslående, de visar på en betydande låg tillgång av resurser för individerna i målgruppen att styra sitt eget liv. Totalt sett var majoriteten utan daglig sysselsättning i form av arbete, den egna försörjningsmöjligheten för individen blir därmed begränsad. Utbildningsnivån var låg, 63 procent hade endast grundskoleutbildning. Slutligen visar resultaten på att 64 procent saknade ett eget boende. Det svenska välfärdssystemet skall tillförsäkra alla medborgare en skälig levnadsnivå, frågan är om systemet räcker till för alla?</p>

Syftet med denna studie är att genom en levnadsnivåundersökning beskriva levnadsförhållandena för personer med psykiska funktionshinder som begått brott och blivit dömda till vård som straffrättslig påföljd. Metoden som använts är en kvantitativ tvärsnittsstudie. På en utav Sveriges sex regionkliniker för rättspsykiatrisk vård har två informanter besvarat 91 enkätformulär med registerinformation från inskrivningstillfället som underlag. Materialet har analyserats och bearbetats utifrån välfärdskomponenter ur social rapportering. Levnadsnivå definieras som individens förfogande över de resurser med vars hjälp denne kan styra sitt eget liv. Sammantaget är resultaten nedslående, de visar på en betydande låg tillgång av resurser för individerna i målgruppen att styra sitt eget liv. Totalt sett var majoriteten utan daglig sysselsättning i form av arbete, den egna försörjningsmöjligheten för individen blir därmed begränsad. Utbildningsnivån var låg, 63 procent hade endast grundskoleutbildning. Slutligen visar resultaten på att 64 procent saknade ett eget boende. Det svenska välfärdssystemet skall tillförsäkra alla medborgare en skälig levnadsnivå, frågan är om systemet räcker till för alla?

Att finna korrelat till våld har länge rönt stort intresse inom den forensiska psykologin, inte minst med ambitionen att kunna predicera en persons framtida våldsamhet. I denna studie undersöks hur tretton variabler inom de fyra kategorierna substansbruk, impulsivitet, anknytning och upplevt socialt nät korrelerar med tidigare registrerad våldskriminalitet hos två grupper: personer inom kriminalvårdens frivård respektive rättspsykiatrins öppenvård. Signifikanta korrelationer återfanns mellan den tidigare våldsbrottsligheten och två av variablerna inom anknytning, en av variablerna inom impulsivitet och en av variablerna inom socialt nät. Inga signifikanta korrelationer återfanns mellan våldskriminalitet och substansbruk. De båda grupperna skilde sig åt i fråga om hur korrelationerna fördelade sig, såtillvida att för frivårdens klienter korrelerade enbart en av variablerna i kategorin socialt nät med våldskriminaliteten. Resultatet visar att framför allt bristande tillgång på social interaktion och bristande eftertanke har samband med våldsbrottslighet hos personer lagförda för våldsbrott och att dessa faktorer är av intresse för att predicera framtida våld.

Syfte: Uppsatsen beskriver hur systematiskt förbättringsarbete har använts i syfte att öka rehabiliteringsmöjligheter för patienter i rättspsykiatrisk vård samt vetenskapligt undersöka framgångsfaktorer och hinder för användning av systematiskt förbättringsarbete i rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Systematiskt förbättringsarbete med Nolans förbättringsmodell har använts. Process och resultatmätningar gjordes i förbättringsarbetet för att svara på frågan om förändringen är en förbättring. Den vetenskapliga studien bygger på två fokusgruppsintervjuer, en grupp i verksamheten och en med en extern utvecklingsaktör. Fokusgrupperna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Förbättringsarbetet visar att logistik, planering och samordning förbättrats men att det kvarstår ytterligare insatser innan målet med att öka möjligheterna till rehabilitering för patienterna är uppnått. Studien resulterar i framgångsfaktorer och hinder som beskrivs med följande kategorier: Drivkraft, metod, delaktighet, ledningens ansvar, säkerhetsperspektiv, motstånd, ”Rågårdstänket”, systemförståelse och kulturskapande. Tydliga skillnader mellan fokusgrupperna var att den externa gruppen lyfte fram vikten av hållbarhet som en framgångsfaktor och att gruppen från rättspsykiatrin tog upp säkerhetsfrågan som ett hinder för förbättringsarbetet. Slutsatser: Studien identifierar upplevelsen av att det finns specifika hinder i att driva förbättringsarbete i rättspsykiatrisk slutenvård. Säkerheten påverkar utformningen av idéer, planering och genomförande i förbättringsmodellen. / Purposes: The purpose of this work was to describe a quality improvement project that aimed on improving rehabilitation in forensic psychiatric care. The study also identified facilitators and barriers for systematic quality improvement in this setting. Methods: Nolan’s improvement model has been used. Process and result measurements conducted in order to determine whether the change was an improvement. The qualitative study was based on two focus group interviews; one group was from the forensic care unit and the other group was an external development unit with experience of quality improvement. The data from the interviews were analysed by content analysis. Results: The results of the improvement project indicated process improvements within planning, cooperation and logistics. However, more interventions are needed to reach the goal of increasing rehabilitation for the patients. The research study found nine categories of critical facilitators and barriers: motivation, methods, participation, leadership, safety, resistance, “Rågårdtänket”, system understanding and culture. The clear differences between the focus groups were that the external group highlighted the importance of sustainability as a success factor, and the group of forensic psychiatry brought up the security issue as a barrier in the improvement work. Conclusions: The study identifies experiences that there were specific barriers in conducting improvement in forensic psychiatric inpatient care. Security has impact on ideas, plan and do in the improvement model.