Makt inom den rättspsykiatriska omvårdnaden är ett område som i större utsträckning bör belysas, detta i syfte att uppnå en ökad förståelse samt insikt inom denna specifika vårdform. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattning om bruket av makt och maktsymboler i omvårdnaden av patienter inom rättspsykiatrin. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys där strategiskt urval tillämpades och tio sjuksköterskor tillfrågades om intervjuer varav alla tio deltog. Resultatet delades in i två huvudteman som presenteras på tre olika strukturella nivåer, institutionell nivå, gruppnivå och individnivå.

Brottslingen och samhället - mot en diskursens ordning?

Samhället eftersträvar att förhindra våld. Tre ansatser har etablerats för att avgöra farlighet och för att bedöma risk för våld; den ostrukturerade professionella bedömningsansatsen, den aktuariska bedömningsansatsen, samt den strukturerade professionella bedömningsansatsen. HCR-20 är ett strukturerat professionellt bedömningsinstrument med hög validitet och interbedömarreliabilitet i bedömning av risk för våld. HCR-20 genomgår en evidensbaserad uppdatering och den reviderade versionen skall utvärderas - syftet med studien var därför att undersöka interbedömarreliabilitet för den tredje versionen av HCR-20 [HCR-V3]. Vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall riskbedömdes 35 patienter som inskrivits för tvångsvård under februari 2010 till oktober 2011. Interbedömarreliabilitet undersöktes för grad av överensstämmelse mellan bedömare samt också gentemot Golden Standard, bedömarnas gemensamma bedömning av patienten. Överensstämmelsen i HCR-V3bedömningarna beräknades på huvudfaktorer och på relevansfaktorer med Kendall’s τb, Cohen’s Κ, och ICC(1,2). HCR-V3 påvisade hög interbedömarreliabilitet med hög grad av överensstämmelse mellan användarnas bedömning av patientens risk för våld. Det var högre interbedömarreliabilitet för H-delen och C-delen än för R-delen. Överensstämmelsen mellan enskilda bedömare och Golden Standard var högre än överensstämmelsen mellan två bedömare, och huvudfaktorerna indikerade på högre interbedömarreliabilitet än relevansfaktorerna. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att riskbedömningsinstrumentet HCR-V3 förmodligen inte skulle bli mer användarvänligt med relevansfaktorer, men att huvudfaktorerna ger hög interbedömarreliabilitet och att HCR-V3 därmed kan vara lämplig i klinisk verksamhet för att förhindra våld.

Dino Helmefalk ”Förbrytarmänniskor” – En studie om rättsväsendets syn på psykiskt störda lagöverträdare Linnéuniversitetet, Ekonomihögskolan 2010   Hur ska rättsväsendet se på en person som gjort sig skyldig till ett allvarligt brott men som lider av en psykisk störning och som kanske inte ens inser vad denne gjort sig skyldig till? Rättsväsendet i västvärlden har sedan antiken gett dessa förbrytare en särställning i lagens ögon. De flesta av oss har en åsikt om frågan. Jag har gjort en djupdykning i problemet för att räta ut eventuella frågetecken som man möter. Intresset har alltid funnits för detta ämne men först nu har jag fått chansen att verkligen ta reda på svaren.   I uppsatsen tas rättsväsendets syn på dessa förbrytare upp, ända från antiken fram till idag. Vilka lagar och regler som gäller presenteras och, ett antal rättsfall med dess utgång redovisas. Uppsatsen kretsar kring tre grundläggande frågor som tidigt i uppsatsen ställs och i slutet besvaras utifrån resultaten som insamlats och deskriptivt presenterats.   Som komplement till redovisningen om rättsväsendet rörande denna grupp av kriminella, presenteras även den biologiska faktorn bakom en psykiskt störd individ. Olika typer av störningar och dess särdrag, samt orsaken till dessa beskrivs för att ge en komplett bild av problemet och dess orsaker. Det är vikigt är att hålla i minnet är att även om de flesta grova brottslingar kan antas ha någon form av störnig, så är det långt ifrån alla psykiskt störda som kan tänkas vara eller bli brottslingar. Man måste hålla sig borta från stigmatisering.

Den som begått ett brott kan av domstol efter genomgång av en rättspsykiatrisk undersökning dömas till rättspsykiatrisk vård. Komplexiteten i det rättspsykiatriska vårdandet är att patienterna begått brott, lider av en allvarlig psykisk störning samt att vården bedrivs i en säkerhetsanpassad miljö. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vårdarens inställning och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Metoden som användes var litteraturstudie med kvalitativ analys där två vetenskapliga artiklar samt fyra avhandlingar analyserades. Resultatet visade att vårdarna upplever att de saknar kunskap att utifrån ett säkerhetstänk kunna nå patienterna bakom deras brott och diagnos. Vårdarna upplevde sin yrkesroll som dubbel då de som privatpersoner har starka känslor och attityder gentemot de brott patienterna begått samtidigt som de ska bedriva en god professionell vård med patienten i fokus. Studiens resultat kan tillämpas inom den rättspsykiatriska vården.

<p>Den som begått ett brott kan av domstol efter genomgång av en rättspsykiatrisk undersökning dömas till rättspsykiatrisk vård. Komplexiteten i det rättspsykiatriska vårdandet är att patienterna begått brott, lider av en allvarlig psykisk störning samt att vården bedrivs i en säkerhetsanpassad miljö. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vårdarens inställning och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Metoden som användes var litteraturstudie med kvalitativ analys där två vetenskapliga artiklar samt fyra avhandlingar analyserades. Resultatet visade att vårdarna upplever att de saknar kunskap att utifrån ett säkerhetstänk kunna nå patienterna bakom deras brott och diagnos. Vårdarna upplevde sin yrkesroll som dubbel då de som privatpersoner har starka känslor och attityder gentemot de brott patienterna begått samtidigt som de ska bedriva en god professionell vård med patienten i fokus. Studiens resultat kan tillämpas inom den rättspsykiatriska vården.</p>

Rättspsykiatriska patienter är en grupp med mycket psykosocial belastning i barndomen och mer forskning behövs kring bland annat huruvida det finns samband mellan denna psykosociala belastning, framtida brottslighet och bedömd risk för våld. Denna studies syfte var att jämföra brottslighet, psykosocial belastning i barndomen samt initiala riskbedömningar gjorda med HCR-20 på kvinnor respektive män vårdade vid Rättspsykiatriska Regionkliniken i Sundsvall. Vidare undersöktes ifall förekomst av psykosocial belastning i barndomen korrelerade med bedömd risk för våld bedömd med HCR-20 eller med brottslighet hos patienterna. Studiens sampel bestod av 10 kvinnor och 39 män varav majoriteten vårdades enligt LRV. Data samlades in från journaler, rättspsykiatriska undersökningar och domar samt genom enskilda intervjuer. Resultatet visade att kvinnorna oftare var dömda för mordbrand (p &lt;.05) eller vårdade enligt LPT (p &lt;.01) jämfört med männen, medan männen oftare än kvinnorna var dömda för något våldsbrott (p &lt;.05), hade fler domar (p &lt;.01) och var yngre vid sin första dom (p &lt;.05). Gällande psykosocial belastning var kvinnorna oftare än männen utsatta för sexuella övergrepp i barndomen (p &lt;.001), men inga andra könsskillnader fanns. Angående risk för våld konstaterades inga könsskillnader gällande varken någon av subskalorna eller totalpoängen och de signifikanta skillnaderna gällande enskilda riskfaktorer var få. Inga signifikanta korrelationer fanns mellan psykosocial belastning i barndomen och brottslighet eller risk för våld. Det diskuteras sedan att dessa resultat var utifrån tidigare forskning både förväntade och icke förväntade samt att framtida studier med fördel skulle kunna göras på samma ämnesområde men med ett större sampel. / <p>2013-06-10</p>

Ohälsosamma levnadsvanor är ett problem bland patienter som vårdas inom den rättspsykiatriska slutenvården. Patienter med psykisk ohälsa har en sårbarhet och löper större risk att drabbas av livsstilsrelaterade sjukdomar och för tidig död. Syftet är att beskriva hur personalen inom rättspsykiatrisk slutenvård upplever patienternas förutsättningar till att skapa hälsofrämjande levnadsvanor. Studien omfattar kvalitativ studiedesign där åtta personer som arbetar inom rättspsykiatrisk slutenvård intervjuades. I resultatet framkommer det att begränsningen av valet och möjligheten att engagera sig i aktiviteter inverkar negativt på en persons hälsa. Patienterna på kliniken har olika förutsättningar till delaktighet i aktivitet. Resultatet visar att patienternas tidigare vanemönster har inverkan på vilka levnadsvanor patienten har inom slutenvården. Personer med psykisk ohälsa stöter på många hinder i att skapa hälsofrämjande levnadsvanor då de beskrivs ha bristande insikt över vilka konsekvenser deras handlade får i relation till deras hälsa Patientgruppen framställs som rädda för livet utanför den rättspsykiatriska slutenvården och beskrivs trygga i det hospitaliserade klimatet. Detta resulterar i att många vill och blir kvar. Arbetsterapeutens kunskap kring vanor och roller är betydande vid förändring av patienternas levnadsvanor och arbetsterapeutiska insatser kan riktas mot att främja återgång i samhällslivet. Omfattningen forskning inom ämnet är bristande och det behövs mer kunskap om hur rättspsykiatriska kliniker kan arbeta för att främja hälsa och välmående för målgruppen.

Bakgrund: Artiklarna i bakgrunden visar både patientens och sjuksköterskans sida av den rättspsykiatriska vården. Patienterna ansåg sjuksköterskorna vara avvisande och kalla, och motvilliga att skapa en relation med patienterna. Om patienterna visades empati med förståelse och ett öppet sinne kände de sig stöttade och sedda. Sjuksköterskorna ansåg att de delar av omvårdnaden i interaktion med patienterna som användes mest var av stöttande karaktär tillsammans med övningar för praktiska delar av vardagen. Det visades här att även sjuksköterskorna ansåg uppmuntran och stöttning vara den mest uppskattade delen av omvårdnaden av patienterna.Syfte: Syftet med denna uppsatsen är att undersöka sjuksköterskans roll i omvårdnaden av patienter inom den rättspsykiatriska vården.Metod: Författarna använde en kvalitativ litteraturstudie som metod tillsammans med kvalitetsgranskning och kvalitativ innehållsanalys av artiklarna.Resultat: Resultatet påvisade att sjuksköterskor inom den rättspsykiatriska verksamheten skiljer sig i sitt arbete från andra vårdinstanser. Med daglig exponering av våld och aggressivitet påverkas sjuksköterskornas omvårdnad. Huvudkategorierna som utgör resultatet består av; den professionella patientrelationen, vården inom rättspsykiatrin, rädsla, och värdighet och skyddande av patienters integritet. Subkategorierna till dessa är; bemötande med empati, vård utifrån säkerhetsrutiner, sjuksköterskan med objektivt förhållningssätt, lidande inom rättspsykiatrin, och respekt.Konklusion: Relationen sjuksköterska och patient emellan har visats vara av stor betydelse för god omvårdnad inom rättspsykiatrin. Som sjuksköterska kommer en att möta dessa patienter både inom psykiatrin och inom den somatiska vården. Sjuksköterskors grundutbildning bör inneha mer kunskap och information om den rättspsykiatriska vården för att nyexaminerade sjuksköterskor ska bättre inse betydelsen av att ha ett öppet, icke-dömande sinne gällande alla typer av patienter.Nyckelord: Omvårdnad, patient, rättspsykiatri, rättspsykiatrisk vård, sjuksköterska. / Background: The articles found for the background illuminate both the nurse’s view of the forensic care as well as the patients’. The patients found the nurses to be cold and distant and not wanting to create a relationship or bond with the patients. It was highly appreciated whenever the patients were shown any kind of confirmation and felt seen for the people they are and not for the crimes they committed. The nurses’ perception of the care given was that supporting interactions together with exercises for the practical parts of the daily life were the most used in the nurse-patient relationship. The nurses felt that the most appreciated interaction was, as well, when the patients felt seen and supported. Aim: The aim of this paper is to study the nurse’s rolein the caring for patients within the forensic psychiatric care.Method: The method used was of qualitative design together with a content analysis and quality control of the articles.Result: The results showed that nurses in a forensic psychiatric setting work differently from any other setting of care. They’re exposed to violence and aggression on a daily basis which affects the care given. The main categories presented in the result are; the professional patient relationship, the care within forensic psychiatry, fear, and dignity and protection of patients’ integrity. The subcategories consist of; approaching with empathy, care based on safety routines, the nurse with the objective approach, suffering within forensic psychiatry, and respect.Conclusion: The nurse-patient relationship has proven to be one of the most important factors for a successful work of care in a forensic psychiatric facility. As a nurse, one will meet this group of patients in both the psychiatric and the somatic care. The general education for nurses should involve more areas regarding forensic psychiatry to help newly graduated nurses see the importance of having a non-judgmental approach to all patients when it comes to nursing.Key words: Care, forensic care, forensic psychiatry, nurse, patient.

Bakgrund: Personer som begått brott i samband med allvarlig psykisk störning kan bli dömda till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk vård utövas alltid enligt tvångslag vilket innebär att personen till en början frihetsberövas. Tvångsvård innebär att det är möjligt att utföra olika former av tvångsåtgärder inom ramen för vården. Att ge behandling under tvång ställer särskilda krav på patienten som kanske inte frivilligt vill bli vårdad eller ta emot behandling. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva kvalitativa artiklar som analyserats med strukturerad kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier identifierades som belyser patienters upplevelser av rättspsykiatrisk heldygnsvård: Att inte känna sig sedd, Känslan av maktlöshet, Att inte känna sig delaktig, Känslan av ensamhet och Känslan av instabil existens. Slutsats: Patienters upplevelser av rättspsykiatrisk heldygnsvård genomsyras av maktförlust och meningslöshet. Rättspsykiatrisk heldygnsvård är komplex och ställer krav på både personal och patienter. Vårdpersonal kan ha svårigheter att se personen bakom brottet och komma nära patienten vilket automatiskt leder till minskad vårdrelation som därmed leder till sämre patient delaktighet och autonomi.