Abstrakt   Bakgrund: Rättspsykiatrin i Sverige vårdar psykiskt sjuka lagöverträdare. Våld är vanligt förekommande och ett stort problem inom den rättspsykiatriska vården. Vårdare som blir utsatta för våld trivs sämre med sitt arbete och har högre sjukfrånvaro. Inom rättspsykiatrisk vård beskrivs en god vårdrelation mellan vårdare och patient som en förutsättning för att kunna vårda.   Syfte: Studiens syfte var att belysa vårdares upplevelse av våldssituationer och hur dessa påverkar vårdrelationen inom rättspsykiatrin.   Metod: Studien har en kvalitativ ansats och utgår från livsvärldsteorin. Studien baseras på intervjuer med tolv vårdare. Intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I intervjuerna framkom att våldsamma situationer mellan patienter och vårdare inom rättspsykiatrisk vård kan leda till att en patient flyttas eller att det uppstår en distans mellan vårdare och patient. Våld kan även leda till att vårdare blir sjukskrivna under en period, eller slutar sitt arbete. Erfarna vårdare beskriver att de ständigt har en mental beredskap för att våld plötsligt kan uppstå. De använder även en hård jargong som ett verktyg för att kunna hantera den påfrestande miljön.   Slutsats: Det kan upplevas kontraproduktivt att flytta en patient efter en våldsam situation och därmed omöjliggöra mötet mellan patienten och den vårdare som blev utsatt för våld. Ett undvikande av mötet riskerar att försämra vårdrelationen. Istället kan patienten bjudas in till ett samtal tillsammans med denne vårdare. Vårdare efterfrågar stöd ur ett längre tidsperspektiv efter en våldsam situation. För att skapa förutsättningar för ett stöd på mellanmänsklig nivå efter en våldsam situation behövs ett långsiktigt och strukturerat stöd. Det krävs ytterligare forskning för att bättre förstå den tidvis hårda jargongen och hur den påverkar vårdandet. / Abstract   Background: The forensic psychiatry in Sweden offers care to people who have committed a crime under the influence of a mental disorder. Violence against staff is a common and major problem in the forensic psychiatry. Caregivers who have been exposed to violence feel less satisfied in their work, and are more often staying at home on sick leaves, compared to other caregivers. A good caring relationship between caregivers and patients is described as a prerequisite for giving a good care in the context of forensic psychiatry.   Aim: The aim of the study was to highlight the health professionals' experiences of violent situations and how these affect the caring relationship in forensic psychiatric care.   Method: The study has a qualitative approach based on the lifeworld theory. The study is based on interviews with twelve caregivers. The interviews were analyzed using qualitative content analysis.   Result: The interviews revealed that violent situations between patients and caregivers in forensic psychiatric care can lead to a distance between the caregiver and the patient, or that the patient is being moved. Violence can also lead to sick leave for caregivers or a permanent quit from work. Caregivers with long experience of forensic psychiatry describe that they constantly have a mental preparedness for violence to suddenly arise. They also use a rough jargon as a tool to handle the stressful context.   Conclusion: It may be counterproductive to move a patient after a violent situation, thus making it impossible for the patient and the victim to meet each other after a violent situation. An avoidance of the meeting is likely to worsen the caring relationship. Instead of creating a distance, the patient can be invited to a conversation with this caregiver. Caregivers demand support for a longer period of time after a violent situation. In order to create the conditions for interpersonal support after a violent situation, long-term and structured support is needed. Further research is needed to better understand the occasionally rough jargon and how it affects caring.

Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med individer som har schizofreni inom rättspsykiatrisk slutenvård. Författarna valde en kvalitativmetod och utförde åtta semistrukturerade intervjuer med arbetsterapeuter som arbetade i södra, mellersta, och norra Sverige inom rättspsykiatrisk slutenvård. Efter intervjuerna transkriberades data som sedan analyserades utefter en kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i fyra huvudkategorier och fyra underkategorier; Arbetsterapeutisk utredning och bedömning samt användning av bedömningsinstrument med patienter som har schizofreni; Faktorer och riktlinjer som påverkar utredningsarbetet och Bedömning och evidensbaserade bedömningsinstrument inom slutenvården, Styrd av säkerhet och restriktioner i en strukturerad miljö; Restriktionernas inverkan på förskrivning av hjälpmedel  och Möjligheter och utmaningar att arbeta  inom en konstlad miljö, Möjligheter att arbeta med aktivitet och färdigheter med patienter som har schizofreni och Arbetet med motivation, initiativförmågan samt aktivitetsförmåga för att öka delaktighet. Resultatet visade arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta inom en miljö anpassad efter säkerhet och restriktioner med individer som har diagnosen schizofreni. Studien visar betydelsen av arbetsterapeutisk kompetens i arbetet med patienter som har diagnosen schizofreni för att möjliggöra delaktighet samt självständighet trots miljöns inverkan. Det behövs mer forskning om hur arbetsterapeutisk kompetens och bedömningsinstrument bör anpassas utefter en strukturerad och styrd miljö för att möjliggöra en mer kvalitetssäkrad rehabiliterande vård för patienter som har schizofreni inom rättspsykiatrisk slutenvård. / The aim of the study was to explore occupational therapists experience of working with individuals diagnosed with schizophrenia in forensic psychiatric inpatient care. The authors chose a qualitative methodology and conducted eight semi-structured interviews with occupational therapists who worked in forensic psychiatry in south, middle and north of Sweden. The collected data was transcribed and analyzed according to a qualitative analysis method which resulted in four categories and four subcategories;  Occupational evaluation, assessments and the use of assessment instruments with patients with schizophrenia; Impacts of factors and guidelines on evaluation work and Assessments and evidence based assessment instruments in inpatient care, Security and restriction guidelines in a structured environment; Impacts of restriction on prescribing aids and Opportunities and challenges to work in a constrained environment, Opportunities to work with activity and skills with patients with schizophrenia and Work with motivation, initiative and activity to increase participation. The result showed occupational therapists' experience of working in an environment adapted to safety and restrictions with individuals diagnosed with schizophrenia. The study shows the importance of occupational therapy competence in working with patients who have been diagnosed with schizophrenia to enable participation and independence despite the impact of the environment. More research is required on how occupational therapeutic skills and assessment tools should be adapted to a structured and controlled environment to enable more quality-assured rehabilitative care for patients who have schizophrenia in forensic psychiatric care.

I denna studie har sambandet mellan en individ dömd till rättspsykiatrisk vård och dennes kontakt med den psykiatriska vården och socialtjänst innan tiden för gärningen undersökts. Syftet med studien har varit att undersöka relationen mellan individer som lider av psykisk ohälsa och socialtjänsten samt den psykiatriska vården. I studien har en kvalitativ forskningsmetod applicerats där en tematisk analys varit huvudsaklig analysmetod. Det huvudsakliga material som undersöktes var förundersökningsprotokoll. De teman som bestämdes inför analysen var kontakt med den psykiatriska vården innan gärningen begåtts, kontakt med socialtjänsten innan gärningen begåtts och svårare form av psykisk ohälsa innan gärningen begåtts. Resultatet visade bland annat på att det genomgående har funnits kontakt med socialtjänsten och den psykiatriska vården men att de här kontakterna har varit bristfällig på grund av flera faktorer. En av studiens slutsatser är att många av de individer i fallen som undersöktes skulle ha kunnat undvika rättspsykiatrisk vård om en adekvat och meningsfull relation med inblandade verksamheter hade prioriterats. / In this study the aim was to research how mental illness correlates to the acts of crime and how social services and psychiatric care collaboration works in order to prevent clients from committing crime because of mental illness. The aim was also to find understanding in why collaboration does not always work and why clients get sentenced to treatment in forensic psychiatry due to a crime they committed while under the influence of severe mental illness. In this study a qualitative research method was applied where seven preliminary investigation protocols where the main source of material. Three main themes were conducted from the materials and the themes were Contact with psychiatric care before the crime, Contact with social services before the crime and Severe mental illness before the crime. The results show that in the majority of cases,  contact was established with both social services and psychiatric care but the contact was sporadic. The results also show a general distrust for organisations that have a determining role in decisions from the clients perspective. One of the conclusions of this study is that if clients got adequate help from social services and psychiatric care they wouldn’t commit crime with mental illness as the reason why.

Bakgrund: Rättspsykiatrisk slutenvård är en komplex vårdform där dengrundutbildade sjuksköterskans uppgift, förutom att ge god omvårdnad och stöd,är att vakta, förvara och skydda patienter som är överlämnade av domstol enligtsvensk lag. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att få en förståelse över hurpatienterna upplever den rättspsykiatriska vården och vilken betydelse relationeroch miljö har för rehabilitering. Metod: Författarparet har gjort en systematisklitteraturstudie där tidigare publicerade studier valts ut, granskats och vars resultatsedan sammanställts och diskuterats. Tretton studier uppfyllde författarparetsinklusionskriterier och dessa genomgick sedan en latent innehållsanalys där trehuvudteman identifierades. Resultat: Resultatet visar att olika delar somrelationer, miljö och trygghet spelar roll för hur patienten upplever denrättspsykiatriska vården, samt delaktighet och autonomi inom den komplexavårdformen. Vidare identifierades underteman gällande bemötande och maktspelfrån vårdpersonalen gentemot patienterna. Avslutning: Utifrån resultatet kan flerabrister identifieras där omvårdnad och rehabiliteringen kan bli lidande, vilketmåste brytas för att tillgodose de rättspsykiatriska patienterna med god omvårdnadoch för att kunna ombesörja deras behov av den grundutbildade sjuksköterskanoch resterande vårdpersonal. / Background: Forensic psychiatric in-patient care is a complex form of care inwhich the registered nurse must, apart from giving good care and support to thepatients, both guard, contain and protect patients who are admitted to forensicpsychiatric care by the Swedish court of law. Aim: The aim of this degree projectis to gain understanding for how forensic psychiatric patients experience their careand the importance of relations’ and milieu’s effect on rehabilitation. Method: Theauthors of this literature review made a systematic literature review wherepreviously published studies were chosen, reviewed and whose results later wereput together and discussed. Thirteen studies met the criteria of inclusion and wereput through a latent content analysis, where three main themes were identified.Result: The results show that different parts, such as relations, environment andsafety matter for how the patient experience the forensic psychiatric care, alongwith participation and autonomy within the complex form of care. Furthermore,subthemes concerning social treatment and powerplay from staff towards thepatients were identified. Conclusion: Given the results, several flaws could beidentified where care and rehabilitation could be suffering and must thereforedispan to ensure that the needs and care of the forensic psychiatric patients aremet by the registered nurse and nursing staff.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer komplexiteten i tvärkulturell vård. Felbedömningar sker kopplat till kulturella uttryck. Ökad kulturkompetens hos vårdaren kan bidra till mer jämlik vård. Kulturkompetens är en ständigt pågående process men måste användas med en ödmjuk inställning till det egna kunnandet. Behov finns av mer studier kring patienters erfarenheter av tvärkulturell vård. Syfte: Att beskriva patienters och sjuksköterskors erfarenheter av tvärkulturella möten i rättspsykiatrisk vård. Metod: 14 semistrukturerade intervjuer genomfördes med patienter och sjuksköterskor på en rättspsykiatrisk klinik. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats följt av ett abduktionssprång genomfördes. Resultat: Patienternas erfarenheter redogörs för i Att inte höra till, Att inte bli förstådd, Att känna sig välkomnad, Att skapa relationer och känna samhörighet, Att anpassa sig på gott och ont samt Att sträva mot samförstånd. Sjuksköterskornas erfarenheter presenteras i Att blunda för kulturen, Att uppleva kulturen som hinder, Att försöka skapa relationer och Att utvecklas som person. Ett övergripande tema identifierades som Att sträva efter ömsesidig förståelse. Slutsats: Synen på kultur skiljer mellan patienter och sjuksköterskor. Det finns behov av ökad medvetenhet om kulturens påverkan. Omvårdnaden skulle vinna på att patientens kultur och erfarenheter beaktas. Kulturkompetens behöver uppmärksammas i både verksamhet och utbildning. / Background: Previous research shows the complexity of cross-cultural care. There are misjudgements linked to cultural expressions. Increased cultural competence among caregivers can contribute to a more equal care. Cultural competence is an ongoing process, but it must be used with a humble attitude to one's own knowledge. There is a need for more studies on patients' experiences of cross-cultural care. Aim: To describe patients' and nurses' experiences of cross-cultural encounters in forensic psychiatric care. Method: 14 semi-structured interviews were conducted with patients and nurses at a forensic psychiatric clinic. A qualitative content analysis with an inductive approach and an abductive leap was conducted. Results: The patients' experiences are described as To not belong, To not being understood, To feel welcome, To establish relationships and feel affinity, To adapt for better or worse and To strive for consensus. The nurses' experiences are presented in To wink at culture, To experience culture as an obstacle, To try to establish relationships and To develop as a person. An overarching theme is identified as To strive for mutual understanding. Conclusion: The view on culture differs between patients and nurses. There is a need for increased awareness of the impact of culture. Nursing would benefit from the patients culture and experiences being taken into account. Cultural competence needs attention in both work and education.

Sverige är ett land där digital infrastruktur prioriterats högt under många år, vilket har möjliggjort att samhället kunnat ställas om till att i mångt och mycket styras med hjälp av digitala verktyg. Nyttan av den digitala infrastrukturen visade sig tydligt vid utbrottet av Covid-19 pandemin där arbete och skola ställdes om till att i hög grad ske digitalt –hemifrån. Baksidan av det digitala samhället är att alla individer inte har möjlighet att ta del det, detta benämns som digitalt utanförskap. Digitalt utanförskap har granskats av flera forskare där målgruppen ofta är ”äldre” individer, få studier har gjorts på de människor som isoleras från samhället till följd av en juridisk påföljd, exempelvis individer som döms till rättspsykiatrisk vård. Denna studie granskar hur personalen på en rättspsykiatrisk enhet hanterar digitala frågor i det vardagliga patientarbetet. Patienterna är en del av studien för att ges möjlighet till att förmedla sin bild av den hjälp de får av personalen i digitala frågor.I studien användes en kvalitativ metodansats i form av semistrukturerade intervjuer för personalen, och en kvantitativ enkätstudie av patienterna. Intervjuerna med personalenutgör kärnan av den data som samlades in under studien, och enkätstudien för patienterna agerar som ett stöd för att förstå om patienterna anser att de får den hjälp den önskar i digitala frågor under sin slutenvårdstid.Resultatet av studien visar att Covid-19 pandemin har skapat en ny dimension av personalens arbete i digitala frågor till patienterna, möten med kommuner och domstolar sker digitalt vilket behöver hanteras av personalen för att patienten ska förstå hur det går till. I det vardagliga arbetet är digitala frågor lågt prioriterade, de finns inga mål i patientens vårdplan som berör digitala kunskaper, det arbete som utförs är främst observationer från personal. Det finns ingen given person som ansvarar för att hantera digitala frågor på den rättspsykiatriska avdelningen utan detta styrs helt av medarbetarnas egna intresseområden. Rollen LITA (Lokalt IT-ansvarig) har i uppdrag att tillhandahålla användarkonton och sköta kontakt med VGR-IT vid driftproblem, dockinte att involvera patienterna i det digitala samhället eller att granska patientens risker för att hamna i digitalt utanförskap. De personer som arbetar som arbetsterapeuter på en rättspsykiatrisk avdelning förväntas ta ett stort ansvar i digitala frågor, detta till följd av att digitala frågor numera klassas som ADL-frågor vilket är en del av de utredningar som görs av en arbetsterapeut.

Bakgrund: Internationell forskning påvisar att sjuksköterskans genuina omvårdnadsarbete försvåras inom den rättspsykiatriska vården. Kärnan i denna problematik är den tvetydighet som uppstår då sjuksköterskan förväntas bedriva en etiskt grundad omvårdnad gentemot patienter som vårdas mot sin vilja. Forskning, särskilt ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv, saknas gällande sjuksköterskors möjlighet att använda sin professionsspecifika kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården. Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans möjlighet att tillämpa sin professionella kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats baserad på tematiskt utarbetade, interaktiva intervjuer med sex sjuksköterskor verksamma vid en rättspsykiatrisk klinik i en svensk storstad. Deduktiv innehållsanalys utifrån Carpers (1975) teori om sjuksköterskors kunskap och dess begrepp. Resultat: Ur analysen utkristalliserades åtta kategorier vilka beskriver sjuksköterskans möjlighet att tillämpa sin professionella kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården: (1) brist på incitament, (2) en ny kunskapsgeneration, (3) tvång utan kränkning, (4) högt och lågt i tak, (5) nödvändig distans, (6) försvårad identifikation, (7) flexibilitet gentemot regler och (8) vårda i motvind. Slutsats: Studiens resultat visar att sjuksköterskans möjlighet att tillämpa sin professionella kunskap inom den rättspsykiatriska slutenvården begränsas av en rad faktorer, både inom och utanför det egna inflytandet. Begränsningar som identifierades var en omvårdnadsfientlig miljö, gamla traditioner, bristande forskningsincitament och en patientgrupp med mångfacetterad problematik. Trots dessa utmaningar lyckas sjuksköterskorna hävda sin profession och därmed bedriva en omvårdnad som de ser som acceptabel, om än med stor förbättringspotential. Klinisk betydelse: Förhoppningen med studien är att inom den rättspsykiatriska slutenvården skapa en medvetenhet om sjuksköterskors unika kunskap så att omvårdnadsvetenskapen får större utrymme i klinisk praxis. / Background: International research indicates that it is difficult for nurses to provide genuine nursing care within the forensic inpatient psychiatry. The dual role taken on by nurses when expected to ethically care for patients subject to involuntary treatment is at the core of this issue. Research, especially from an epistemological point of view, is lacking regarding nurses’ possibility to apply their specific professional knowledge within the forensic inpatient psychiatry. Aim: The aim of this study was to describe nurses' possibility to apply their professional knowledge within the forensic inpatient psychiatry. Method: Empirical study with qualitative approach based on thematic interactive interviews with six nurses employed at a forensic inpatient clinic in one of Sweden's bigger cities. Deductive content analysis based on Carper's (1975) theory of nursing knowledge and its concepts. Results: From the analysis emerged eight categories which describe nurses' possibility to apply their specific professional knowledge in a forensic inpatient psychiatry setting: (1) lack of incentives, (2) a new generation of knowledge, (3) coercion without affront, (4) tolerance in a rigid environment, (5) necessary distance, (6) challenging identification, (7) flexibility towards rules and (8) nursing against a headwind. Conclusion: The findings show that nurses' possibility to apply their professional knowledge within the forensic inpatient psychiatry is limited by factors both in and beyond their power. The identified limitations were a custodial environment, old traditions, a lack of research incentives and a clientele with multifaceted issues. In spite of these challenges, nurses were able to assert their profession and provide nursing care in a way they saw as acceptable, though not without potential for improvement. Implications for practice: Hopefully, this study can raise awareness of nurses’ unique knowledge within the forensic inpatient psychiatry in order to promote nursing science in clinical practice.

Bakgrund: Inom rättspsykiatrin finns det öppen och sluten vård där det i den slutna rättspsykiatrin får förekomma tvångsåtgärder. För att rättspsykiatrisk vård och tvångsvård ska få ges måste stöd i lagen om rättspsykiatrisk vård och lagen om psykiatrisk tvångsvård finnas. Inom den rättspsykiatriska vården har patienterna en begränsad autonomi och det krävs att sjuksköterskan skapar förtroendefulla relationer och utför tvångsåtgärder så långt som möjligt i samråd med patienterna. Syfte: Var att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av att skapa en vårdande relation till patienter med tvångsvård på rättspsykiatrisk vårdenhet. Metod: Kvalitativ intervjustudie där sex sjuksköterskor inom rättspsykiatrin intervjuades. En manifest innehållsanalys genomfördes efter att materialet hade transkriberats.    Resultat: Relationen byggs upp med tiden och det är av stor vikt att sjuksköterskan inkluderar patienten i sin vård genom att patientens delaktighet sätts i fokus. Att förklara och prata med patienten samt att använda sig av ett gott bemötande med visad respekt är viktiga komponenter för att lyckas skapa en vårdande relation. Det är viktigt att sjuksköterskan visar intresse samt lyssnar på patienten och visar att denne är tillgänglig. Slutsats: Ett gott bemötande, vara hjälpsam, intresserad, lyssna samt att ha respekt för att inte kränka patienten visar att sjuksköterskan ser patienten och främjar den vårdande relationen samt patientens delaktighet.

Bakgrund: Patientens delaktighet är reglerat i flertalet lagar och är en rättighet för alla patienter inom svensk hälso- och sjukvård. Inom tvångsvården har tidigare forskning visat att delaktigheten begränsas då det finns vårigheter i att få en patient som vårdas under tvång att känna sig delaktig. För att öka förståelsen för hur arbetet kring patientdelaktighet inom den rättspsykiatriska kontexten går till valde författarna att undersöka detta. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med patientdelaktighet inom rättspsykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex sjuksköterskor med minst två års erfarenhet av att arbeta inom rättspsykiatrisk vård intervjuades. Resultat: Resultatet presenterades i tre olika teman. Vikten av kommunikation beskriver betydelsen av tydlig kommunikation och att patienten får den information som krävs för att kunna vara delaktig. Patientens engagemang i sin vård tar upp sjuksköterskornas syn på delaktighet, deras erfarenhet av att motivera till delaktighet samt att alla patienter har olika nivåer av förmåga och insikt. Förutsättningar för patientdelaktighet beskriver de utmaningar sjuksköterskan möter i arbetet kring delaktighet och vad det finns för resurser som främjar delaktighet. Slutsats: Denna studie undersökte sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med patientdelaktighet inom rättspsykiatrisk vård. Resultaten visade att patientens vårdplan och kommunikation var centrala för att främja delaktighet. Anpassning, motivation och kompetens var viktiga faktorer. Trots utmaningar har patientdelaktighet utvecklats positivt över tid.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka relationen mellannätverk, samverkan, ej fungerande samverkan och vårdtid förpatienter som vårdats på rättspsykiatriska kliniker i Sverige.Rättspsykiatriska vården syftar till rehabilitering och minskning avrisken för återfall i brott. Tidigare forskning har visat att nätverk ochsamverkan kan påverka vårdtidens längd. I analysen ingick 316patienter som registrerats mellan år 2014-2015 för rättspsykiatriskvård. Data från kvalitetsregistret RättspsyK genererade fyra variablerför studien att analysera; vårdtid, nätverk, samverkan och ejfungerande samverkan. Studiepopulationen delades in i grupper omkort och lång vårdtid. Vårdtiden baseras på medianvårdtiden pårättspsykiatrin. Fishers exakta test visade emellertid att resultatetsaknade statistisk signifikans och går inte i linje med tidigareforskning. Trots att sociala kontakter enligt tidigare forskning ärbetydelsefull för återhämtningsprocessen finns det anledning att fråndenna studies resultat anta att relationen mellan nätverk, samverkanoch vårdtid är mer komplext än vad studier tidigare visat. / The aim of the present study was to examine the relationship betweennetwork, cooperation, non-functioning cooperation and length of stayfor patients treated in forensic psychiatry in Sweden. Forensicpsychiatric care aims to rehabilitate and reduce the risk ofreoffending. Previous research has shown that network andcooperation can affect the length of care. The analysis included 316patients registered between 2014-2015 for forensic psychiatric care.Data from the quality registry RättspsyK generated four variables;length of care, network, cooperation and non-functioning cooperation.The study population was divided into short and long care time groupsbased on the median length of care in forensic psychiatry. Fisher'sexact test showed that the result lacked statistical significance and isnot in line with previous research. There is reason to assume from thisstudy's findings that the relationship between networks, cooperationand length of care is more complex than previous studies have shown.